Viktig synpunkt igår i Svenska Dagbladet från Ung och Trygg

Dan Gaversjö, chef för Ung och Trygg, brottsförebyggande samverkan i Göteborg, skrev på Brännpunkt, i Svenska Dagbladet igår:

”I många segregerade områden finns en skolvardag med jämn påfyllning av nya elever från utlandet. Självfallet har de begränsningar i det svenska språket och en annan typ av skolgång. Efter en kort introduktion ska de in i vanliga klasser och mätas i betygsystemet trots att grundförutsättningarna är minst sagt olika.

Det är då det systemvidriga särskiljandet av unga människor börjar. Många lärare vet hur det känns att betygsätta elever som inte fått minsta rimliga chans att nå godkänt betyg eftersom de varit för kort tid i Sverige. Elever som inte med den mest ambitiösa vilja i världen har en chans att klara uppnåendemålen i kursplanen.

Statistiken befäster systemfelet eftersom den inte tar hänsyn till andelen nyanlända barn. Skolan hängs ut i media som en dålig skola. Lärarna hänger med huvudet, majoriteten förortselever känner sig utpekade och får alla en obehaglig föraning om att de är sämre rustade för framtiden.[…]

Att inte behövas är bland det värsta som kan drabba en människa. När man förnekas sitt människovärde tar man plats på sitt eget sätt för att få respekt och självkänsla, exempelvis i kriminella gäng där framgång mäts i pengar och våld.” (SvD, den 22 juni 2011)

Det var mycket länge sedan jag läste något så vettigt om skolan. Att det är ett systemfel i skolan är alldeles uppenbart, men det är inte ofta någon vågar tala i klartext om det här. Bra att fler, förutom Dyslexia nätupplaga som alltid säger som det är, tar tag i de verkliga skolproblemen.

 

 

 

Få journalister på presskonferensen. En fråga till ministern…

Få journalister på presskonferensen. En fråga till ministern som tillsatt en ny utredning.

Vad kan ett sådant massmedialt ointresse ha handlat om? Jo, kära bloggläsare. Det handlade om funktionsnedsättning och arbetsmarknad. Arbetsmarknadsminister Hillevi Engström presenterade en ny utredare och ett nytt utredningsdirektiv idag på en presskonferens,  klockan 10.30.

Det var ett fåtal journalister på plats, vilka nog kunde räknas på ena handens fingrar. En(1) journalist ställde en fråga. Det handlade om något så viktigt som ”de arbetsmarknadspolitiska insatserna för personer med funktionsnedsättning som medför nedsatt arbetsförmåga”.

Detta ointresse för dysfunktion, både hos lärare och rektorer, men också hos massmedia är enligt mig väldigt allvarligt. Det drabbar dem med olika former av dysfunktion eftersom de sannolikt aldrig får det stöd och den hjälp de behöver och inte heller de lyft som de framförallt behöver. De skall tydligen vara på fortsatt undantag i vårt samhälle.

De flesta borde skämmas här!

(Foto ovan av Hillevi Engström: Johan Ödmann)

 

Gener styr dyslexin. Vad betyder det?

Idag fick redaktionen ett pressmeddelande från Karolinska Institutet i Stockholm:

”Forskare vid Karolinska Institutet har upptäckt en överraskande biologisk funktion för en gen som har koppling till dyslexi. Genen styr cilier – antennliknande utskott som celler använder för att kommunicera.”

Forskarna vet i nuläget inte exakt vad det betyder för dyslektikern och dennes läs- och skrivsvårigheter:

”– Cilierna är viktiga beståndsdelar i det maskineri som styr cellvandringen. Exakt vilken roll de spelar och hur detta skulle kunna resultera i dyslexi är intressanta frågor som kommer att studeras i fortsatt forskning, menar Juha Kere.”

Det är ganska självklart att dyslexin har en förklaring i det biologiska komplicerade systemet, men vad hjälper det dyslektikern att konstatera det? Möjligen bör forskningsresurserna satsas mer på lingvistisk forskning för att ta reda på exakt vad det är som fallerar hos den som har dyslexi och hur vi på bästa sätt kan åtgärda detsamma.

Mer om detta i Dyslexia nätupplaga 3/2011.

 

Skolinspektionen får allvarlig kritik i nya numret av Dyslexia nätupplaga. Ute NU!

I Dyslexia nätupplaga 2/2011, som precis kommit ut, kritiseras Skolinspektionen för att inte veta vad dyslexi är i en utredning där man just studerat skolornas hantering av dyslexin. Läs och kommentera gärna! Klicka på bilden nedan!

 

 

Förvirringen nästan total när det gäller dyslexi

Är det någon som inte är dyslexiforskare som förstår vad dyslexi egentligen är? Denna fråga efter att ha tagit del av Skolinspektionen senaste granskning gällande läs- och skrivsvårigheter och läsandet av Expressens Malin Siwes okunniga artikel: ”Inflation i dyslexi”.  Siwes skriver bland annat:

”Det viktiga är som sagt att börja tidigt med språk- och bokstavsträning. Barn som peppas att fortsätta gnugga fast det går trögt kommer till sist att lära sig. De blir inte dyslektiker.
Fast då fordras alltså att lärarna inte har den falska tron på läsmognad. Dessvärre har den fortfarande anhängare på ett par av de utbildningsanstalter skolinspektionen besökt, åtta år efter larmrapporten.

Självfallet finns det alltid elever för vilka bokstäverna kommer att hoppa runt. De ska få all hjälp med talböcker, program för syntetiskt tal i datorn. Men i ett Sverige där lågstadielärare och föräldrar hjälper sina barn att öva, öva och åter öva på att läsa kommer de att vara mycket färre än i dag.” ( Expressen, 7 juni 2011)

Vad i all sin dar menar hon? Den som får tidig bokstavsträning blir inte dyslektiker. Men för vissa kommer bokstäverna hoppa omkring. Detta är inte logiskt antingen kan alla lära sig och inte bli dyslektiker eller så är det inte så.

Spridandet av denna förvirring bland allmänheten är ödesdiger, enligt mitt sätt att se det.

Mer om detta i Dyslexia nätupplaga 2/2011 där vi analyserar och förklarar varför man använder termen läs- och skrivsvårigheter/dyslexi, vilket är en felaktig beteckning främst lanserad av intresseorganisationen Dyslexiförbundet FMLS, som inte borde ha ett så stort inflytande som de har idag.

Ta en prenumeration redan idag. Så du kan läsa denna analys och förklaring: Klicka här!

 

Kurs i kreativt skrivande

Här kommer en presentation av den nygamla kursen i kreativt skrivande som vi drev på 90-talet. Nu i digital form.

 

Att håna och skämta om och med dyslektiker

Helle Klein har gjort det.  Leo Lagercrantz gjorde det senast i morgonsoffan hos Nyhetsmorgon i fyran. Håna den som har läs- och skrivsvårigheter. Särskilt anmärkningsvärt att Klein gjort det eftersom hon numera är präst.

Det allra senaste hånet har blivit anmält:

”Mannen lider av dyslexi – en funktionsnedsättning som i hans fall yttrar sig i vissa skrivsvårigheter. I ett mejl till en facklig representant förhörde han sig om en kurs i svenska som skulle ges till anställda med annat modersmål än svenska.

Även om doktoranden har svenska som modersmål ansåg han sig vara kvalificerad på grund av sina språkliga tillkortakommanden. I mejlet till facket råkade han särskriva ett ord och felstava ett annat – något den facklige representanten gjorde sig lustig över i sitt svar till mannen:

”Med anledning av din sär skrivning i subject line så ser jag tydligt att du också behöver en ’svenska kurs’, dvs det är diskriminering att du inte får erbjudandet. Jag tycker att det skulle vara trevligt om en lång hårig sjuk sköterska kunde hålla i kursen.”

– Jag tog väldigt illa vid mig när jag läste hans mejl. Så där beter man sig bara inte, säger doktoranden till DN.se.

Den fackligt ansvarige säger till DN.se att mejlet var menat som ett skämt.” (Dagens Nyheter den 3 juni 2011)

Jag anser att en facklig representant som inte känner till den här problematiken bör verkligen inte ha något som helst förtroende!

 

Viktig markering av Sanna Rayman idag i SVD

Jag har många gånger kritiserat läkare och andra experter, inte minst Martin Ingvar som kliver in på alla domäner utan specialistkunskap, och menat att de ofta endast skall bli bedömda för den åsikt de har precis som alla andra debattörer, men de utnyttjar sina titlar för att deras åsikt skall väga tyngre än alla andras. Därmed är de inga vidare demokrater i det här sammanhanget.

Sanna Rayman, ledarskribent på Svenska Dagbladet gör en liknande markering i gårdagens tidning:

”Att vi har experter är viktigt. De förser oss med oundgängliga fakta när vi ställs inför svåra och mångfacetterade frågor. Abortfrågan är en sådan. Men det är varken rimligt eller rätt när experter använder sin position för att be andra hålla tyst också i den moraliska dimensionen av frågan.

Läkare får förstås gärna delta också i den diskussionen, men då får de snällt ta av sig läkarrocken och sätta sig ner bredvid oss andra.”

Läs hel artikeln: Klicka här!

Mycket bra, Sanna! Det hade varit bra om ännu fler reagerar på detta ofog. En professor eller annan specialist är endast expert på de förhållanden som befinner sig inom den egna domänen, utanför denna är deras tyckande endast en åsikt som din och min.

 

 

Förälder: Lita i väldigt liten grad på s k experter. Gå på din magkänsla och agera kraftigt emot dem som kränker ditt barn!

Den senaste tiden har vi sett flera fall av rena olagliga kränkningar av barn när de placerats i särskolan utan att ha utvecklingsstörning och helt emot både Barnkonvention och Konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning(FN-konventioner som Sverige skrivit under). Den 19 maj rapporterar Skånska Dagbladet om ännu ett ytterst upprörande fall, igen får vi veta det genom pressen. Reportern skriver bland annat:

”I femman bestämdes att Fredrik skulle gå i integrerad särskola på Näsby skola.

– Jag gav med mig. Jag tänkte att de har expertis bakom sig och då måste de väl ha fattat rätt beslut, säger Sammi.

Carina var inte alls övertygad.

– Jag mådde mycket dåligt. Jag kände mig tvingad att skriva in honom. Jag såg att det var fel väg och ville ha en utredning. Jag kämpade med näbbar och klor. Det var så orättvist mot Fredrik. Jag såg att han var relativt normalbegåvad. Han åkte buss själv och gick på skytte med kompisarna.[…]

Under de tre år Fredrik gick på särskola utreddes han på barnhabiliteringen utan att man kom fram till något. Carina bad om att få honom utskriven, men fick inget gehör. I årskurs åtta kom beskedet: Fredrik är inte särskolemässig. I ett psykologutlåtande konstaterades att han har svårigheter med koncentration och uppmärksamhet, men inga inlärningssvårigheter inom teoretiska områden. Den utredningen hade gjorts två år tidigare, men inte nått skolan eller föräldrarna.”( Skånska Dagbladet den 19 maj 2011)

Ni som i det här sammanhanget hävdar att utbildad personal alltid har rätt, hur tänker ni när vi får höra gång på gång att barn och ungdomar kränks på det här sättet? Skäms ni inte, Karolina, Sara Andersson, Erika, Maria, Elisabet Mohammar som är ledamot i styrelsen för Svenska Logopedförbundet och flera andra som kommenterat här? Att ha en övertro på personer som har utbildning, kan vara mycket förödande. När skall vi lära oss det och i varje enskilt fall också använda vårt sunda förnuft?

Förälder låt ditt sunda förnuft och din magkänsla styra för att skydda ditt barn! Utbildad personal som endast litar på sina eventuella kunskaper utan att använda sitt sunda förnuft kan nämligen skada ditt barn, helt i onödan.

 

Mycket bra artikel av Helena von Schantz på Newsmill angående friskolor och DN:s föga seriösa artikel

(Foto: Johan Ödmann)

Jag har tidigare kritiserat Helena von Schantz hyllning av utbildningsminister Jan Björklund, vars kunskaper kring skolan är ringa, här på bloggen, även om Björklund kan ha sina poänger. Nu har dock von Schantz skrivit en mycket bra betraktelse av friskolorna när hon på Newsmill , den 27 maj, bemöter Timbros Roland Poirier Martinsson artikel i DN den 23 maj, vars kunskaper kring friskolorna tycks vara nästan helt obefintliga.

Poirier Martinsson har aldrig hört talas om att flera friskolor endast är ute efter att tjäna penningar eller att dessa skolor i regel delar ut s k glädjebetyg. Men jag vet av personlig erfarenhet att det är så. Elever som aldrig skulle klara sig i den kommunala skolan lyckas i friskolan, främst då gymnasiet. Detta drabbar eleverna hårt, även om det är trevligt för dem att få fina betyg utan att ha kunskapen, eftersom deras bristande kunskaper visar sig längre fram när de söker arbete eller någon vidareutbildning.

Poirier Martinssons artikel borde aldrig ha blivit publicerad av en seriös tidning som Dagens Nyheter, men precis som bokförlagen publiceras numera allt som man tror säljer oavsett kvalité.

Läs båda artiklarna och återkom mycket gärna med kommentar. Ni vet ju att jag gillar tuff diskussion kring viktiga ting.

 

Skrivarkurs!

Nu har vi, på Wingrens Skrivinstitut, blåst liv i vår skrivarkurs från 90-talet och gjort den digital. Tipsa gärna om du känner någon som vill gå en kreativ kurs i skrivande. Ta en titt på kursen om du är nyfiken. Klicka på bilden nedan!

 

Nytt nummer och snart startar vi kurs i Kreativt Skrivande!

Nu har det nya numret 1/2011 äntligen kommit ut.

Kika lite genom att klicka på bilden nedan!

Inom kort startar vi också en spännande kurs i Kreativt Skrivande.

Håll utkik!

 

Jag hade nog rätt om logopeder och dyslexi!

I kommentarerna på mina inlägg här på bloggen om främst logopeder, har jag fått mycken kritik. Man har sagt att jag är okunnig, inte har tillräcklig kompetens för att ha en åsikt och att jag dumförklarar en hel yrkeskår etc etc. T o m logopedernas egen organisation har uttalat sig här om en specifik logoped, vars uttalanden om dyslexi tydde på b ristande kunskap om fenomenet på ett djupare plan, och sagt att denna logoped faktiskt var mycket kompetent utan att anföra varför man tyckte så.

Nu visar det sig att jag nog hade mer rätt än mina kritiker vill inse. Så här skildras hur en logoped utrett dyslektiker:

”I 26 av fallen misstänktes dyslexi och samtliga fick den diagnosen, vilket anses vara mycket anmärkningsvärt. Utredningarna har gjorts på kort tid, cirka tre timmar per patient, trots att rimlig uredningstid ska vara runt tolv timmar.

Utredningarna är dessutom mycket svåra att förstå och kan inte ligga till grund för nödvändiga insatser, vare sig i skolan eller för en vuxen patient. Inte ens andra logopeder säger sig förstå vad som står. Utredningarna anses vara fragmentariska med omotiverade moment och felaktigt utförda tester.

Men den granskade logopeden anser att patienter och eventuella föräldrar har så goda förkunskaper att de kan förstå vad som står. Hennes mål är att ‘så många som möjligt ska tycka att texten är givande’.”(Dagens Nyheter den 22 mars 2011)

Detta drabbar ju individer något oerhört. Det visar också att en utbildning inte är något som yrkesmannen eller yrkeskvinnan kan leva på i evinnerlig tid utan att följa med i den forskning som bedrivs, främst internationellt.

Läs hela artikeln: Klicka här!

 

 

Inte lätt det här med särskolan

Det är ju så att i särskolan skall det gå elever med utvecklingsstörning, vilken kan befinna sig på olika nivåer och kan därmed ha funktionsnedsättning i olika grad. Men flera elever placeras i dag i särskolan trots att de inte är utvecklingsstörda och har den formen av funktionsnedsättning, t o m har det hänt att dyslektiker placerats där, vilket jag uppmärksammat här på bloggen några gånger.

Den nya skollagen vill åtgärda detta och stadgar att den som går i särskolan skall ha någon form av utvecklingsstörning, antingen vid födelsen eller efter:

”Elever med autism eller autismliknande tillstånd ska tillhöra personkretsen för särskolan endast om de också har en utvecklingsstörning eller om de har ett betydande och bestående begåvningsmässig funktionsnedsättning på grund av hjärnskada, föranledd av yttre våld eller kroppslig sjukdom.( Prop. 2009/10:165,s 3)

Detta reagerar föräldrarna på till autistiska barn, enligt Värmlands Folkblad:

”VF har pratat med flera föräldrar till autistiska barn som inte tror att den nya lagen kommer att fungera i praktiken. Flera av dem tycker dessutom att en allt för negativ bild av särskolan har målats upp av media.

– För min son var särskolan räddningen. Det var som att komma från helvetet till himmelriket, säger en av föräldrarna och berättar att sonen, som idag är 15 år, började i särskola när han var elva.

– Vi var skeptiska till en början eftersom vi inte visste så mycket om särskolan. Men redan första dagen vi var där kände jag hur lugnt det var, att personalen förstod honom och att han kunde slappna av, säger hon.

Flera föräldrar vittnar om att deras barn mått mycket bättre efter särskoleplaceringen och menar att det skulle vara förödande om de hamnade i vanlig klass eller tvingades följa grundskolans kursplan.”(VF, den 19 mars 2011)

Ja, det är sannerligen inte lätt det här, men man bör nog inte ha alltför många elever med väldigt olika former av funktionsnedsättning i särskolan. Det blir säkert inte riktigt hanterbart för personalen utan kan bli övermäktigt, tror jag.

Läs hela artikeln: Klicka här!

 

 

Vilken forskning då Valtersson(MP) och andra politiker

Ofta hänvisar politiker till forskning på ett mycket diffust sätt. De gör oftast dessa hänvisningar utan att uppge någon källa. Misstanken är stor att de gör denna hänvisning utan egentligt stöd i forskningen, men att de därmed ger sin egen skolpolitik större tyngd, kanske på falska grunder.

Nu senast är det miljöpartiets Mikaela Valtersson, tidigare talesperson i skolpolitiska frågor, som skriver i debatten om katederundervisning i SVD:

”Aktuell forskning visar att eleven måste vara i centrum, att läraren måste kunna motivera eleven och att det är avgörande att läraren ständigt ger återkoppling och på så sätt bidrar till ett utvecklat lärande.” ( Svenska Dagbladet, den 18 mars 2011)

Vilken forskning avses som kan bekräfta denna självklarhet? Och vem vill inte få denna ideala utveckling av elever, men borde det inte undersökas mer ingående varför det många gånger inte blir så? Jag tycker att MP och Valtersson är mycket naiva i skolfrågor.

Läs hela debattinlägget: Klicka här!

 

Journalister sprider ofta oriktig information om läs- och skrivsvårigheter och dyslexi

Jag har många gånger uppmärksammat här på bloggen att många journalister sprider felaktig information när det gäller dyslexi eller den mer generella dysfunktionen läs- och skrivsvårigheter. Så här skrev nämligen Barometern nyligen:

”Dessutom föds många barn med dyslexi som medför att det blir mer eller mindre omöjligt att se bokstäver, samt läsa och skriva.”

Barometern! Dyslektiker kan självklart se bokstäverna, de är inte blinda (även om det kan verka så om man läser Dyslexiförbundet FMLS beskrivning av dysfunktionen) och de kan både läsa och skriva. Deras avkodningsproblem gör emellertid att förmågorna är något sämre än den normala läsarens och skrivarens, d v s en sämre koppling mellan grafem(bokstav) och fon(ljud), vilken kan vara i en grav eller mera mild variant av dysfunktionen.

Dyslexiförbundet FMLS, är ni nöjda nu när ni lyckas få journalisterna att helt missuppfatta vad dyslexi är för något?

 

Är Helena von Schantz Björklunds enda källa?

Samma dag som utbildningsminister JanBjörklund publicerade sin osakliga artikel i DN(se nedan), så publicerar Helena von Schantz, lärare sedan början av 90-talet en mindre hyllningsartikel på Newsmill till Björklund, som den folkpartist hon är. Hon skriver nämligen bland annat:

”Samma erfarenhet hade jag för övrigt på Södra Latin när jag gjorde praktik där (94). Språklärarna framställde tillsammans projekt som eleverna arbetade självständigt med under längre perioder. Uppgifterna var välgjorda och genomtänkta men eleverna var fullkomligt omotiverade och gjorde allt möjligt annat än det de skulle. Jag har också sett större grupparbeten där eleverna fick välja var de jobbade. I de fallen var det inte bara studieresultaten som tog skada utan också etiken och moralen. Det fuskades, en person gjorde hela gruppens arbete och det var bra om man använde en tiondel av tiden på uppgiften. 

För läraren är det väldigt behändigt att ha eleverna att jobba i stora sjok där de antingen ska redovisa muntligt eller skriftligt. Man kan själv inte få kritik för man undervisar inte. Man behöver inte ämneskunskaper, för man undervisar inte. Man behöver inte vara genomtänkt, för man undervisar inte. Det kan gå flera veckor då man varken har för- eller efterarbete utan bara strosar omkring och ger små välvilliga kommentarer. Sedan kommer förstås den oundvikliga lärarindignationen när det visar sig att någon har plankat arbetet på nätet. Men är det verkligen ungarnas fel? Jag tycker att man tigger om trubbel när man ger eleverna mer självständighet och tyglar än de klarar av och när man begår den oförlåtliga lärarsynden att inte motivera och intressera eleverna innan man kastar ut dem i kunskapshavet.”

Är det denna typ av källa som Björklund använt för att hylla katederundervisningen? Det vill säga en enskild lärare som i sin ”högfärd” vägrar förstå vad grupparbete och enskilt arbete är för något. Jag kan upplysa båda om att leda elever i grupparbetena och i de enskilda arbetena, betyder väldigt mycket i arbetsinsats från läraren för att det skall fungera. Att då komma dragandes med exempel på där lärare inte gör som det var tänkt, är föga intelligent. Jag rekommenderar verkligen Schants och Björklund att på allvar studera ”de gamla skolreformatorerna”. Ni kanske lär något vettigt då som ni också kan ha nytta av i framtiden.

 

Grov förenkling, Björklund, som gränsar till lögnens domäner och tyder på bristande pedagogiska kunskaper

I ett debattinlägg i DN idag förespråkar utbildningsminister Jan Björklund katederundervisning framför s k eget arbete och hävdar bland annat:

”Att avskaffa ’katederundervisningen’ var centralt för skolreformatorerna efter 1968 års kulturradikala vänstervåg. Traditionell lärarledd undervisning ansågs auktoritär.” ( Dagens Nyheter den 14 mars 2011)

Vad menar ministern med detta? Vilka skolreformatorer då? Den mest omtalade var den amerikanska John Dewey med sin frigörande pedagogik som ser så här på det här med lärare och undervisning:

”lärarens uppgift först att försiktigt locka fram det som eleven redan vet och står för i sin aktuella situation Därefter ökar läraraktiviteten till klart vägledande vad gäller elevens försök att via experiment och ett undersökande arbetssätt komma fram till en mer genomarbetad kunskap. Läraren skall med andra ord studera elevens tillgångar och sedan skapa optimala förutsättningar för hans vidareutveckling.”(Malthén, 1981, s 90)

Lägg märke till, Björklund, lärarens viktiga roll även i denna alternativpedagogik.

Därtill dog Dewey 1952, samma år som Maria Montessori. Hur de då skulle kunna påverka skolpolitiken är svårt att förstå. Célestin Freinet, med sitt fria och undersökande arbetssätt för eleverna, dog 1966.

I denna pedagogik som skiljer sig från traditionell undervisning är läraren långt ifrån frånkopplad som Björklund dessvärre tycks tro.

Dessutom med Läroplanen för grundskolan Lgr 80 fick ”den svenska lärarkåren inom grundskolan större frihet än tidigare att själv välja undervisningsmodell. Bundenheten hade minskat. Frihetsgraderna [var] ganska många, bara man [höll]sig inom de fastställda, vida ramarna.”(Malthén, 1981, s 24)

Så herr minister det handlade inte alls, som du gång på gång hävdar, att avskaffa den s k katederundervisningen och ge eleven ett papper med uppgifter och sedan låta eleven klara sig själv. Det är och förblir en missuppfattning som tyvärr vår högste politiskt ansvarige också sprider.  Det gällde istället att ge läraren frihet att anpassa undervisningen till elevens behov och förutsättningar för att få ett optimalt resultat.

Läs artikeln: Klicka här!

 

Vem har ansvaret, föräldrarna eller skolans lärare?

Dalarnas Tidningar har många tänkvärda artiklar om främst ADHD. Men igår hade de intressanta kommentarer från föräldrar, nu var det dyslexi som låg i fokus:

”Varken den kommunala skolan eller den privata vill lägga ner extra resurser på elever som inte har nått målen”, skrev någon som fick svaret:

”Har en dotter som är dyslektiker. Varken jag eller hennes mor har någonsin bekymrat oss om detta, utan låtit henne kämpa på egen hand. Detta har resulterat i en stor ”tjurskalligh och en universitetsexamen i veterinärmedicin. Så begär inte bara att andra ska lösa allt, låt ungarna lägga manken till också.”

Läs allt genom att klicka här!

Men det är väl ändå så att båda har ett ansvar, föräldrar och skolans lärare,men den största bördan ligger ändå på skolan som bör ha den pedagogiska kompetensen!

 

Sätter superpedagogerna glädjebetyg?

Det är intressant att se den nya versionen av Klass 9A(SVT), som jag påtalat i förra inlägget. Men idag undrar jag verkligen om denna serie är bra efter att ha sett dagens avsnitt. En av ”superpedagogerna” Stavros säger för det första om deras ordinarie matematiklärare, som är ny i yrket, att han nog själv tycker att han är bra och att han har för mycket fokus på sig själv. Det är bara det att samma beskrivning verkligen kan göras på Stavros Louca själv. Att man har trettio år i yrket betyder absolut inte att man är perfekt som lärare. Och någon lärarutbildare är man verkligen inte! Det tycks dock Stavros tycka, vilket är en brist som borde ha gjort honom omöjlig som lärarutbildare.

För det andra var det en annan sak som väckte mitt intresse och det var när en av de här ”superpedagogerna”(Thomas Holmqvist, utbildningsledare) meddelade en elev, att nu minsann hade det blivit MVG på ett prov och på en förmodad mycket kort tid. Är det verkligen möjligt? Tilläggas bör att det gjordes ett kompletterande förhör för att det verkligen skulle bli som Thomas ville. Det får mig att tänka på sommarskolorna där man på två eller tre veckor kan få godkänt i ett stort ämne som t ex matematik eller svenska. Ger dessa ”superpedagoger” s k glädjebetyg, helt enkelt?

Döm själv genom att se programmet och tala gärna om vad du tyckte! Klicka här!

 

De tre ”upphöjda” och prisbelönta pedagogerna i Klass 9A är urusla lärarutbildare

Tittar ni på programmet Klass 9A, som nu drabbar en ny skola? Det är tre pedagoger, som fått pris, som går in i en klass på Mikaelskolan i Örebro och skall visa redan utbildade lärare hur man skall undervisa. En av dessa behärskar inte det svenska språket riktigt, trots att han varit här sedan 70-talet, vilka signaler ger det till eleverna i denna nia, att man inte behöver kunna svenska språket fullt ut?

Det är förnedring av lärare på högsta nivå, vilket en annan bloggare påtalat. De lyfter verkligen inte de här lärarna och vidareutvecklar inte deras utlärning på något sätt, vilket en god lärarutbildare skall göra, utan de menar att deras utlärningsmetod är den enda rätta. De tänker inte på att man inte kan imitera någon annans undervisning utan måste utveckla sin egen. Då kan man verkligen bli en god lärare som ger eleverna vad de behöver!

Se själv programmet här, som är ett utmärkt exempel på det jag hävdar ovan och bedöm själv. Leverera en kommentar. Håller du med eller är jag fel ute? Alla reaktioner välkomnas här!

 

Barn behandlas illa på HVB-hem, enligt BO

I en ny rapport, ”Bakom fasaden, Barn och ungdomar i den sociala vården berättar, Barnombudsmannen 2011”. säger Barnombudsmannen (BO) att barn bestraffas på ett icke acceptabelt sätt på s k HVB-hem. Svenska Dagbladet rapporterar:

”BO reagerar på regelsystem med poäng och bestraffningar som förekommer på många av HVB-hemmen (hem för vård och boende) där barnen ständigt förväntas förtjäna sina poäng och sin veckopeng. De måste utföra sysslor och uppföra sig annars blir det avdrag. De kan förbjudas ringa hem, blir isolerade från gruppen eller får utegångsförbud.

De flesta HVB-hemmen tvingar barnen att skriva på kontrakt där de accepterar att personalen slumpmässigt får drogtesta dem, leta genom deras rum när de inte är där, läsa deras post och beslagta deras mobiltelefoner.

Omkring 20 000 barn är omhändertagna. De flesta av de yngre barnen bor i familjehem medan de äldre oftast bor i något av de 453 HVB-hemmen, som i de flesta fall drivs i privat regi.”(SVD den 4 mars)

En av de drabbade beskriver sin situation så här i BO: s nämnda rapport:

”Jag är svag och liten, bryr ni er? Nej! Det spelar ingen roll vad jag gör, för ni skiter i mig. Många kvällar blir till sena nätter i ensamhet. Vad fan jag gör här på jorden är något jag inte längre vet.”

Återigen verkar det som om institutioner i Sverige bryter emot Barnkonventionen som tydligt stadgar att barns bästa alltid skall komma först. Och det kan det ju inte ha gjort när barn och ungdomar, som ovan, känner sig utsatta att de näst intill funderar på självmord.

För en tid sedan tog Aftonbladet upp denna problematik på SIS ungdomshem, men inget hände. Vad detta beror på är osäkert. Kan det bero på rädslan över vad som kan hända om man verkligen går till botten med det här bekymret och ordentligt undersöker alla hem vilka har hand om barn och ungdomar av olika skäl?

Aftonbladet har också skrivit om hem för unga som drivits av kriminella.

Jag misstänker därtill att dessa missförhållanden är mer vanligt än vad vi någonsin kan ana. Det s.k. mörkertalet för det här kan vara mycket stort, även om vi självklart inte vet med säkerhet.

Som vi alla förstår är det allvarligt att unga människor inte behandlas med den respekt de alltid bör få. Detta gör att vi självfallet kommer att möta många vuxna människor i framtiden, vilka är hatiska och aggressiva eftersom de själva ej fått erforderlig respekt och omtanke i unga år.

Det jag har skrivit så många gånger förr i olika sammanhang och upprepar det: Tänk på detta om du någon gång blir överfallen. Hatet du då möter har vi(d v s samhället) själva skapat!

 

Den ständiga kränkningen av människor med s k psykisk ohälsa

Johannes Forsblom tar upp en väldigt angelägen frågeställning på Newsmill idag. Han skriver:

”Jag lider själv av en bipolär borderlinesyndrom med autistiska drag som inte är så lätt att diagnostisera eller att sätta en ettiket på.

Men jag blir alltid ledsen när kvällspressen använder ord som ”galen” och ”tokig” när en gärningsman har begått ett hemskt brott, med total brist och medkänsla för alla som lider av en psykisk sjukdom. Faktum är att media uppmuntrar oss till att tro att schizofreni och andra psykiska sjukdomar är farliga för allmänheten genom att de uppblåser en ogrundad rädsla och att de avhumaniserar alla som lider av en psykisk sjukdom som om de vore monster eller icke-mänskliga.”

Hela artikeln: Klicka här!

Det är verkligen bra att detta poängteras av någon som själv är drabbad av det som numera benämns som psykisk ohälsa. Det är nämligen upprörande hur dessa människor framställs i massmedia. Deras problem förvärras då sannolikt och ingen tar ansvar för detta.

 

Logopeder är inte alltid experter på dyslexi-Danderyds sjukhus kan inte vara det!

Aftonbladet en mycket intressant artikel om Kattmodellen kontra dyslexi. Sämst är det för, som jag ser det, logopederna på Danderyds sjukhus. Det handlar nämligen om en fin och som det verkar  framåt tjej som heter Victoria Plass, 21 år, som på just Danderyds sjukhus fått diagnosen dyslexi av logopederna där. Då måste man först kontrollera om detta sjukhus verkligen är experter på dyslexi, men det verkar de inte vara vid en närmare titt. Så här skriver man nämligen om dyslexi/läs- och skrivsvårigheter på deras hemsida:

”Tecken på läs- och skrivsvårigheter

Svårt att känna igen bokstäverna.

Svårt att sätta samman bokstäver så att de bildar ord.

Man kanske blandar ihop bokstäver eller byter plats på dem.

Svårt att sätta samman ord så att de bildar meningar.

Svårt att läsa orden utan att stava sig igenom alla bokstäver.

Svårt att läsa i en sådan hastighet att det man läser får en betydelse.

Ägnar mycket tid åt samma text och läser många gånger utan att minnas vad man läst.

Varför är det svårt att läsa och skriva?

Det kan vara svårt att uppfatta och skilja de olika språkljuden åt och att minnas dem.

Här har vi det som typiskt i sådana här sammanhang. Ingen självständig analys av individer som har dyslexi eller läs- och skrivsvårigheter utan ett sammelsurium av många olika synsätt på det här med dyslexi eller läs- och skrivsvårigheter, tydligen kan inte det här sjukhuset bedöma vilken benämning man skall ha. Att socialstyrelsen överhuvud godkänner sådan här ”professionell” amatörverksamhet är upprörande!

Socialstyrelsen, alla logopeder, psykologer och läkare kan inte dyslexi, trots detta faktum får de ställa diagnos. Skandalöst är ett alltför milt uttryck!

Detta gör att Kattmodellen kan komma in och visa att de faktiskt har åtgärdat en dyslektiker till, vilket de sannolikt inte har. Så här skriver Aftonbladet Plus om Victoria:

”Till slut gick det inte längre och som tolvåring skickades hon till en specialist på Danderyds sjukhus. Där testades hennes lästeknik och språkförståelse och snart konstaterades det att Victoria led av dyslexi. Diagnosen gjorde att hon bara läste det hon var absolut tvungen till. Bokhyllan hemma i Vallentuna gapade tom och betygen var inte de allra bästa.

I gymnasiet fick hon höra talas om kattmodellen, som går ut på att se ord och bokstäver i bilder, något dyslektiker ofta har svårt för. Istället stavar de ordet precis som det låter.

Victoria kom i kontakt med Patrick Lindblad, en av de som introducerat kattmodellen i Sverige. Förr när hon läst en text hade hon sett ordet i mörkgrön text mot en svart bakgrund och när hon försökte stava ett ord var det bara tomt.” Aftonbladet Plus, den 11 februari 2011

Beskrivningen av dyslektiker i detta textutdrag är också felaktig. De flesta som stavar på sitt eget sätt, stavar som det låter. Det har inget med dyslexi att göra.

Sammanfattningsvis kan sägas att okunskapen kring dyslexi i massmedia gör att metoder som Kattmodellen som kostar många sköna tusenlappar för den som anlitar Patrick Lindblad (som sett en möjlighet att tjäna mycket penningar) kan hävda att de faktiskt kan ”bota” dyslexi. Och han har ju rätt med all denna bristande kunskap i dyslexins väsen även, som vi sett ovan,  i verksamhet som är godkänd av Socialstyrelsen.

Artikeln: Klicka här!

 

Pojkar har små förväntningar på sig i skolan och räcker ett prov?

Jag tycker diskussionen kring betygen är svår. Den senaste uppgiften är därtill inte särskilt sensationell. Det har varit välkänt sedan mycket länge. Lärartidningen har nämligen gjort en undersökning om nationella proven kontra slutbetyg och rapporterar så här:

”Från och med förra läsåret skriver svenska niondeklassare nationella prov i sex ämnen: svenska, engelska, matematik, biologi, kemi och fysik. Generellt är resultaten på dessa prov lägre än slutbetygen i motsvarande ämne. Genomgående är det flickorna som gynnas av diskrepansen.”

Hela artikeln: Klicka här!

En del pojkar är i regel mer stökiga än de flesta flickor och det blir därmed inte helt lätt att bedöma om dessa nått målen eftersom de tämligen ofta inte presterar så mycket på lektionerna utan lärarna får bedöma dem endast efter de skriftliga proven. Betygsunderlaget för majoriteten av flickorna blir därmed säkerligen bredare.

Dagens Nyheter kommenterar:

”För båda könen är andelen MVG högre i slutbetyget i årskurs 9 än på de nationella proven. Men andelen som får det högsta betyget trots att de inte uppnått den nivån på de nationella proven är betydligt högre för flickorna.”

Hela artikeln: Klicka här!

Ja, detta tjat om de nationella proven som ett absolut säkert mätinstrument, är ju tröttsam. Om det räcker med ett enda prov på en kurs som sträcker sig över lång tid, behövs det ju inga andra prov och sannerligen inga läsförhör.

Ingen har tänkt djupare här, tycks det. Som vanligt!