Nytt nummer ute NU! Ta en kik!

Nu har ett nummer av Dyslexia nätupplaga kommit ut.

Ta gärna en kik: Klicka här!

Reepalu och Malmö vill fortsätta pressa lärare

Jag har här på bloggen kritiserat Malmös s k starke man, Ilmar Reepalu, eftersom han tar snabba beslut för att kontrollera lärare, vilka inte alla tycks göra sitt jobb, enligt honom. Sydsvenskan rapporterar nu hur Reepalu vill gå vidare:

”– Det har varit så mycket fokus på eleverna i skoldebatten. Elever som har bekymmer och som behöver hjälp. Jag tror faktiskt att vi också har lärare som behöver bättre hjälp och stöd för att fungera bättre i sin lärarroll, säger

Malmös finanskommunalråd Ilmar Reepalu (S).

Han fortsätter:

– Om en lärare inte funge­rar är det kommunens skyldighet som arbetsgivare att uppmärksamma det och se till att det sätts in fortbildning.

Ilmar Reepalu tycker att det behövs mer kunskap om hur lärarna funger­ar. Han har ett förslag: att man börjar föra statistik över hur enskilda lärares elever lyckas i de nationella proven.

– Då kan man se vilka lärare som klarar sig bra när man jämför med hur bra de fungerat i sitt pedagogiska uppdrag. Man kan se vilka lärare som behöver hjälp och stöd. Det här vet vi ingenting om idag. Det finns ingen sådan statistik vare sig i Malmö eller på Skolverket.” ( Sydsvenskan den 1 september 2010)

Lärare skall alltså kontrolleras in i minsta detalj. Hur vore det att ha samma hårda och närgångna granskning av politiker? Särskilt en politiker som inte tycks veta någonting om skolan utan agerar oerhört populistiskt.

Att inte politiska beslut och åtgärder tycks behöva ordentliga faktaunderlag, finner jag anmärkningsvärt. Hur långt skall Malmös politiker få gå i sin iver att klämma åt och pressa lärare? Något folkligt uppror lär vi inte få se.

(Fotograf: © Atelje Brorson)

Artikeln: Klicka här!

Nytt nummer snart ute-4-5/2010

Nu kommer det snart ut ett nytt nummer av Dyslexia nätupplaga, nämligen 4-5/2010. Här några rubriker som kanske verkar intressanta:

Hur inverkar ADHD på studieförmågan och hur skall läraren göra?

I vilken grad finns det en visuell defekt hos dyslektiker?

Dövhet och läsning, hur påverkar de varandra?

Stava Rex, är det fortfarande i viss mån  stavningskontroll  på gissningens grund?

Du får läsa alla artiklar endast i betalversionen.

Prenumerera du också. Klicka här!

Skrämmande okunskap hos journalister när det gäller dyslexi

Jag slås ofta av hur lite journalister vet om dyslexi. Nu senaste läste jag följande i Laholms Tidning, detta i samband med att Josefine Sundström givit ut en självbiografisk bok:

”Mari är den som griper tag mest. Hon som aldrig kunde lära sig läsa och blev ansedd som mer eller mindre förståndshandikappad. I samhällets och människors ögon var hon ett ingenting. I dag anar man att hon bara hade dyslexi.”( Laholmstidning.se  den 20 augusti 2010)

Mari kunde inte läsa och idag hade man kallat det dyslexi. Jaså!  Månn det!

Det är inte dyslexi utan analfabetism. En dyslektiker kan läsa. Det som är dyslexi är att avkodningen är svagare än hos normalläsaren. Försvagningen kan vara i väldigt olika grader så vi talar om grav dyslexi t ex.

Möjligen inte lönt att göra sådana här påpekande eftersom journalisterna i regel inte bryr sig så mycket om att beskriva olika fenomen helt korrekt.

Låt inte amatörer få inflytande över skolan

Skolan är nog en av de verksamheter som de flesta har synpunkter på. Idag är det Svenskt Näringsliv, i en debattartikel i Dagens Nyheter, som anser sig veta hur skolverksamheten skall bli bättre. Hur då?

Jo, de har uppmärksammat att alla elever inte får den utbildning som de har rätt till. Deras recept på detta är:

” Utvecklingen mot ökade skillnader i skolresultat mellan elever beroende på bakgrund går dock att bryta. Ett sätt att göra detta är att omvandla en del av de ökade statliga resurserna till skolan, som båda de politiska blocken lovade i Almedalen i förra månaden, till ett resultatbaserat bidrag till skolans huvudmän, kommunerna respektive friskolorna. Storleken på bidraget ska vara beroende av de kvalitetsresultat som huvudmännens skolor levererar och hänsyn ska tas till elevernas bakgrund. Friskolorna, som generellt sett visat sig kunna prestera högre kunskapsresultat än den kommunala skolan, skulle kunna få en nyckelroll om ett sådant statsbidrag införs.” ( DN, den 19 augusti 2010)

De menar att ”forskning” säger att ekonomiska incitament ger resultat. Det är bara det att de därmed inte förstår skolans verkliga problem.

Förvaltningsledningar och skolledningar vill till varje pris ha ett bra betygsresultat, självklart, och där är de nästan beredda att göra vad som helst. Blir det därtill mer ekonomiskt lönsamt att driva fram godkända betyg, kommer pressen på lärarna att bli enorm, ja nästan outhärdlig.

Snälla makthavare, låt inte sådana här amatörer, som ej riktigt förstår skolverksamheten, få inflytande.

Artikeln: Klicka här!

Amerikansk studie bekräftar det många av oss misstänkt kring ADHD

Debatten blir ibland högljudd när det gäller de s k pedagogiska diagnoserna eller bokstavsdiagnoserna som ADHD. Många är vi som ifrågasatt psykiatrins rätt att handikappstämpla en stor minoritet.

Idag rapporterar Dagens Nyheter om en ny amerikansk studie som tyder på att många elever fått fel diagnos, vilket man misstänkt under lång tid från seriösa kritiker som sociologen Eva Kärfve och barnläkaren Leif Elinder.

Läs DN-artikeln: Klicka här!

Detta kan säkerligen även gälla andra svårställda diagnoser, som t ex dyslexi. Märkligt att läkare, psykologer och andra aktörer inte är mer rädda om våra unga utan gärna vill förse dem med en stämpel, vilken inte är så bra att ha eftersom det inte görs så mycket åt det ändå. Bättre, tror jag, om de sluppit sin diagnos.

Men många har ju intresse av att vidhålla myten om hur fint det är att få en diagnos som sannolikt påverkar den som får diagnosen i inledningen när man inte riktigt är medveten om och vet konsekvenserna. Egentligen handlar det, som alltid, om pengar och försörjning för många människor i samband med detta, vilket jag påpekat tidigare. Något reellt intresse, för dessa ungdomars egen skull, finns inte som jag ser det utan som födkrok för relativt många aktörer.

Utbildningsdepartementets svar på Engströms artikel?

Igår publicerade Engström sin artikel på Newsmill som jag skrev om i förra inlägget. Idag kom ett pressmeddelande från Utbildningsdepartmentet:

”Regeringen avser att införa en försöksverksamhet med spetsutbildningar på högstadiet inom de teoretiska ämnena, precis som i gymnasieskolan. Skolorna ska få använda tester och prov för att välja vilka elever som ska få gå på utbildningarna och dessa ska vara riksrekryterande.
[…]
Skolverket ska få i uppdrag att utse vilka skolor som ska komma i fråga, med hårda krav på kvalitet, till exempel ska skolan ha ett dokumenterat samarbete med en gymnasieskola och lärarna ska ha rätt behörighet.

Förslaget innebär att tio klasser, med maximalt 30 elever vardera, ska kunna bli spetsutbildningar från och med höstterminen 2012. Så småningom ska 30 klasser kunna finnas. Hälften av utbildningarna ska vara inriktade mot matematik och NO-ämnen, hälften mot SO-ämnen eller humanistiska ämnen. Både offentliga skolor och fristående skolor ska kunna delta.”

Var detta ett svar? Vad regeringen och utbildningsdepartementet glömmer är den social dimensionen i skolan. Har högt begåvade elever inga kompisar, som inte är lika begåvade men som de högpresterande eleverna vill vara tillsammans med?

Arne Engströms viktiga inlägg på Newsmill idag

Jag och Dyslexia nätupplaga har länge velat uppmärksamma de elever som inte klarar skolan som alla andra. Det är viktigt då att se de verkliga problemen och inte mytologisera problemen, ”de har andra fina  förmågor”; ”många framgångsrika har haft inlärningsproblem”; ”hur många kändisar har inte dyslexi” etc etc. Självklart finns det framgångsrika människor som i skolan har misslyckats men det gäller sannerligen inte majoriteten av elever med särskilda behov, ur deras perspektiv tjänar sådan propaganda, som bland annat UR står för, istället som ett hån när de upplever utanförskap i vuxenlivet, arbetslöshet, psykisk ohälsa osv.

Men precis som fil dr Arne Engström säger i sitt inlägg på Newsmill idag, har jag sett att skolan ej heller ger de duktiga eleverna den kunskap som de är värda. Därför anser jag att Engströms inlägg är mycket, mycket viktigt för att inse att skolverksamheten är en verklig ”krisbransch”. Han skriver bland annat:

”Med dessa förutsättningar så skulle man tro att [högt begåvade barn] var mer eller mindre garanterade en framgångsrik skolgång. Men så är det tyvärr inte. För en inte så liten andel av de begåvade barnen blir i stället skolan en stor besvikelse, ett intellektuellt väntrum präglat av leda och enformighet.”

[…]

”Begåvade underpresterare missas helt i deras förslag eftersom elitklasser riktar sig till dem som redan är framgångsrika i skolan. Det finns sannolikt också en social snedfördelning i rekryteringen till dessa klasser som är diskutabel. De politiska reflexerna hos den rödgröna oppositionen riskerar att skapa onödiga låsningar för framtiden och skymma den väsentliga frågan om hur skolan tar hand om de begåvade barnen.”

Läs Engströms viktiga artikel: Klicka här!

Flickors duktighet har ett högt pris

Vi vet att flickor får bättre betyg än pojkar. De är också mer sällan föremål för specialundervisning och andra sådana åtgärder. Men de undersökningar av barns levnadsförhållanden som SCB publicerar idag, tyder på att de bättre resultaten har ett högt pris för tjejerna:

Stressad på grund av höga krav på sig själv. Procent. 2009

Sedan undrar man vad detta egentligen får för konsekvenser för flickornas sociala liv i vuxen ålder. Skolan lär sätta sina spår. Tycks det i varje fall.

När skall vår regering belöna pedagoger med en medalj?

Igår belönade USA:s president en pedagog som hjälpt svaga grupper att lyckas i sin utbildning med den näst finaste utmärkelsen som en medborgare i USA kan få, nämligen” Citizens Medal”:

”Roberta Diaz Brinton has devoted her time and talents to improving science and technology education for Los Angeles students. As Director of the University of Southern California’s Science, Technology and Research (STAR) Program, Brinton has opened the doors of opportunity for thousands of disadvantaged and minority inner-city youth. Brinton receives the Citizens Medal for encouraging America’s next generations to reach for the stars.”
( www.whitehouse.gov)

När skall vår regering dela ut sådana medaljer? Något för Björklund, kanske.

Mycket Björklund är det, men hjälper det?

Det har varit mycket Jan Björklund de senaste dagarna. För ett litet tag sedan ville han införa skolk i terminsbetyget. Det skall vara ordning och reda i skolan, menade han.

I dag fiskar han nästan i samma vatten som Sverigedemokraterna. Han vill förbjuda burka och niqab, d v s en liten minoritet av muslimska kvinnor som använder heltäckande slöja skall förbjudas att utöva sin religion fullt ut som alla andra.

Björklund skriver i sitt Nyhetsbrev, som kommer ganska ofta:

”I dag har jag i en intervju i radion sagt att jag vill se en lagändring som gör det möjligt att stoppa bärande av ansiktstäckande klädsel, till exempel burqa och niqab, i skolan. Lagstiftningen skulle naturligtvis även innebära förbud mot andra plagg, t ex om någon skulle vilja bära en sk rånarluva. Principen skall vara att man ska visa ansiktet.”

Hans förakt är väldigt tydligt  emot dessa religiösa kvinnor, tycker jag. Den här typen av slöja täcker inte hela ansiktet. Att jämföra den med den klädsel som brottslingar använder är direkt stötande. Anser verkligen Björklund att burka eller niqab är kriminellt?

Det är tämligen ironiskt att utbildningsministern ständigt är så dåligt insatt i de förändringar han vill göra. Han ropar på kunskap i skolan men besitter väldigt lite av den varan själv, faktiskt. Lika dåligt insatt är han i problematiken med elever som har behov av särskilt stöd. En i dag mycket eftersatt grupp. Antagligen på grund av ministern nästan fullständiga ointresse. Det tar ju ett tag att sätta sig in i.

Artilar i frågan: FP vill strama upp slöjregler S: Björklund gör en höna av en fjäder

”SD kan gynnas av det här utspelet” Heltäckande slöja – inget problem i skolan

Jannes slöjförbud andas cynisk populism Se bakom slöjan Utspel på tvärs mot liberala idéer

Ja, så har det hänt igen. Skolinspektionen kritiserar och…

Nu har det hänt igen. för vilken gång i ordningen undrar man. Skolinspektionen kritiserar Mönsterås kommun för att de inte hjälpt en grabb med läs- och skrivsvårigheter. Så här rapporterar Radio P4:

”Skolinspektionen kritiserar Parkskolan och Ljungnässkolan i Mönsterås kommun för att de inte har gett tillräckligt stöd åt en elev som haft stora svårigheter i skolan.

Föräldrarna anmälde skolorna i våras när pojken gick i åttan på Parkskolan. Då hade han mer eller mindre gett upp och skolkade mycket. Skolinspektionen anser att skolorna skulle hjälp pojken mycket tidigare bland annat med hans läs- och skrivsvårigheter.”

Och man undrar om det verkligen är någon mening med en skolinspektionen som endast kan kritisera utan att göra något. Förhoppningsvis får myndigheten mer muskler med den nya skollagen. Men då får den också verkligen göra något och inte endast som nu endast ”snacka” och meddela massmedia.

Dyslexin alltmer ointressant för media, makthavare, skolfolk och forskare

Något som jag iakttagit de senaste åren är ett stigande ointresse för dysfunktionen dyslexi, både ur medias, makthavares, skolfolks och forskares synvinkel. Dyslexin faller helt enkelt alltmer i glömska och fokus för intresset blir istället ADHD och liknande fenomen.

Detta efter att ha studerat Föräldrakrafts pressmeddelande där de redovisar vad de skall göra i Almedalen. Inte en enda punkt där man redovisar det senaste från dyslexiforskningen eller något annat som kan vara spännande och intressant ur läs- och skrivsvårigheters horisont. Du kan själv studera e-postet: Klicka här.

Men faktum trots detta kvarstår: En stor minoritet har dyslexi; cirka 80 procent av alla inlärningssvårigheter i skolan beror på läs- och skrivbekymmer.

I det här är jag faktiskt (även om jag kan vara en obotlig optimist) mycket pessimistisk, eftersom jag väldigt länge sett tendensen. Dyslexin glöms, som sagt, alltmer bort!

”Lärarbetyg”: Vi fick nog rätt, men vad hjälper det?

Ilmar Reepalu(S) Fotograf:© Pierre Mens/Press Promotion AB

När Ilmar Reepalu(S), kommunstyrelsens ordförande här i Malmö, hade blivit så imponerad av TV-serien klass 9A att han genast ordnade så att skolelever kunde sätta betyg på sina lärare, var bland annat jag ytterst kritisk. Det var ett otroligt hafsverk. Nu verkar det som om vi kritiker fått rätt. Så här rapporterar DN från TT/Sydsvenskan:

”Men vid den första utvärderingen har det visat sig att eleverna har svårt att överhuvudtaget förstå frågorna de ska svara på, skriver Sydsvenskan.

Alla elever får samma frågor, sjuåringar får ta ställning till samma enkätfrågor som 15-åringar.” ( Dagens Nyheter, 25 juni 2010)

Frågan är dock om detta nederlag hjälper. Det vill säga att det resulterar i att makthavarna förstår att skolverksamheten inte alltid fungerar som den skall, men att det aldrig kan åstadkommas förändringar med någon quick-fix-metod. Det behövs istället en mycket noggrann analys av hela skolverksamheten och sedan med hjälp av den pedagogiska vetenskap som ändå finns göra förändringar, så att elever lär sig vad de skall i skolan och att de verkligen trivs med skolarbetet. Men jag är dessvärre mycket pessimistisk att detta någonsin skall kunna bli skolverklighet i min levnadstid. Hoppas jag har fel!

Artiklarna: DN Sydsvenskan

”Forum för vetenskap och folkbildning” verkar vara rena tramset!

På ett forum som benämns ”Forum för vetenskap och folkbildning, Till föreningen Vetenskap och Folkbildning” blir jag hånad. Så här har de skrivit den senaste tiden:

”Ett blogginlägg från en Waldorfstödjare som ogillar VoF (som han förväxlar med FoF). Tack till zooey för tipset.

Tommy borde föräras en egen tråd, veckans dyslektiska märkligheter. Märkligt att man kan vara doktorand och samtidigt klämma ur sig så mycket dumheter inom sitt eget fackområde.”

De framträder inte med sina namn utan hånar anonymt. Skall sådant föreställa vetenskap som varken har stringens eller är grundat på fakta? Ja, det finns mycket även bland människor som säger sig värna om saklighet. I det här fallet verkar det vara ren trams faktiskt.

Döm själv kära bloggläsare: Klicka här!

Hård kritik har framförts emot den här föreningen. Här ett utdrag ur en artikel på Newsmill:

”Det är[…]en aktivistförening som blandar samman vetenskap, sunt förnuft, löst tyckande och myndighetsbeslut. Resultatet är en ytligt förankrad vetenskapstro. Bakgrunden en pockande oro för att vetenskapliga synsätt på något vis är hotade. Attityder, argumentation och arbetsmetoder präglas av illvilja mot oliktänkande. Man vill få dem att ändra åsikt genom att skrämma och skada dem. Eller hur skulle du själv reagera om du utpekades som en knasboll i ett pressmeddelande som kablas ut till Sveriges alla dagstidningar? Stundom urartar aversionerna i personförföljelse som kan pågå i åratal.”

Läs denna kritiska artikel om föreningen som författats av en forskare: Klicka här!

Ung intelligent man kritiserar Björklund på Newsmill

Jan Björklund tycks inte ha så stor inriktning på elever med behov av särskilt stöd, som jag påtalat några gånger här på bloggen. Det är därför härligt att se att denna kritik som jag haft väldigt länge, delas av en ung man med dysfunktion. Denna intelligenta unge man,Alexander Forselius, skriver så här på Newsmill:

”Vet hur det är i skolan som aspergare. man behöver mycket stöd, är inte dålig i skolan på något sätt, tvärtemot, men konstruktionen på uppgifter och undervisning verkar bara vara gjorda för ”normala” men inte ens det – det var väldigt oflexibelt på högstadiet. Tack vare duktiga lärare och skolledning som gjorde allt klarade jag det. På gymnasiet behöver jag numera inte vara i skolan, kan plugga in de kunskaper jag behöver genom att använda metoder som fungerar för mig – datorn, 3d-animation och internet. Allt det här vill Björklund bokstavligen bränna upp i förmån till rå faktastudier som bara irriterar huvudet och gör en ännu mera orolig.

Många mår inte bra av att bara arbeta monotomt. Många behöver göra något mera kreativt för att kunskaperna ska fastna. Att göra något konstruktivt med de kunskaper man ska lära in är som att äta smör som pålägg (som då är det konstruktiva i det hela, som att göra film eller att skriva en intressant rapport) på ett bröd. Björklunds politik verkar syfta på att man ska äta bara smör i en stor smet, och det ju alla då får man ont i magen och spyr.

Vet hur det är i skolan som aspergare. man behöver mycket stöd, är inte dålig i skolan på något sätt, tvärtemot, men konstruktionen på uppgifter och undervisning verkar bara vara gjorda för ”normala” men inte ens det – det var väldigt oflexibelt på högstadiet. Tack vare duktiga lärare och skolledning som gjorde allt klarade jag det. På gymnasiet behöver jag numera inte vara i skolan, kan plugga in de kunskaper jag behöver genom att använda metoder som fungerar för mig – datorn, 3d-animation och internet. Allt det här vill Björklund bokstavligen bränna upp i förmån till rå faktastudier som bara irriterar huvudet och gör en ännu mera orolig.
Många mår inte bra av att bara arbeta monotomt. Många behöver göra något mera kreativt för att kunskaperna ska fastna. Att göra något konstruktivt med de kunskaper man ska lära in är som att äta smör som pålägg (som då är det konstruktiva i det hela, som att göra film eller att skriva en intressant rapport) på ett bröd. Björklunds politik verkar syfta på att man ska äta bara smör i en stor smet, och det ju alla då får man ont i magen och spyr.”

(Ursäkta Newsmill för ett långt citat.)

Frågan är dock om Alexander och jag samt många andra får gehör för vår kritik som resulterar i verklig förändring på långsikt. Jag tror nämligen inte det. Den rödgröna oppositionen var absolut inte mycket bättre när de samarbetade och utgjorde regeringsunderlag. Vi kommer sannolikt att dra det kortaste strået och något verkligt folkuppror lär vi inte få se.

Artikeln: Klicka här! Läs den! Den är mycket viktig!

(Foto: Nina Gergi)

Lärarförbundet har nog fel men rätt ändå

Förbundsordföranden i Lärarförbundet Eva- Lis Sirén hävdar i dag i en debattartikel i Svenska Dagbladet att riksdagen beslutat om en ny skollag igår, men det är vad jag förstår fel. Beslut lär tas idag. Men hon kommer med en viktig synpunkt i artikeln som gäller modersmålsundervisningen:

”Det är svårt att rekrytera utbildade lärare i modersmål. Men vi anser att det är nödvändigt att finna lösningar på situationen istället för att luta sig tillbaka och acceptera outbildade lärare. Skolhuvudmännen måste se till att de obehöriga modersmålslärare som anställs får en adekvat utbildning och staten bör finansiera denna utbildningssatsning.

De sänkta utbildningskraven i den nya skollagen riskerar att leda till lägre resultat i svensk skola. Det kan omöjligen vara regeringens vilja. Lärarförbundet kräver därför att modersmålslärare inte undantas från lärarbehörighetskraven. Utbildade lärare måste vara en rättighet även för elever med ett annat modersmål än svenska.”(SvD den 22 juni 2010)

Och det är sannerligen märkligt av en minister som tryckt så hårt på lärarnas kompetens och att den är viktig. I den nya skollagen blir det ju förbjudet att tillsvidareanställa obehöriga lärare, vilket är mycket bra. Det är inte helt lätt att veta vad Sirén avser med förändringen men det kan vara denna passus i propositionen:

”Regeringens förslag: Om en kommun, ett landsting eller en enskild huvudman överlämnar uppgiften att bedriva undervisning på entreprenad, ska kommunen, landstinget eller den enskilde huvudmannen få överlämna den myndighetsutövning som hör till en lärares undervisningsuppgift.

Kommunen eller landstinget ska när det gäller kommunal vuxenutbildning och särskild utbildning för vuxna få överlämna även den myndighetsutövning som hör till rektorns uppgifter. Kommunen ska också få överlämna sådan myndighetsutövning när det gäller utbildning i svenska för invandrare.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om begränsningar när det gäller överlämnande av rektorsuppgifter som innefattar myndighetsutövning.”( Proposition 2009/10:165)

Kanske du kära bloggare vet mer om detta. Tveka då inte utan ge oss andra okunniga en upplysning i en kommentar.

Artikeln: Klicka här!

Läser om Emil och tänker på allt som sägs kan göras i skolan

Har ni hört talas om att man kan göra något åt dyslexin? Att man kan klara sig mycket bra med hjälpmedel och andra åtgärder och därmed klara godkända betyg i grundskolan och kanske få ännu bättre betyg. Så säger bland annat Dyslexiförbundet FMLS och har anklagat mig och Dyslexia nätupplaga för att ”mörkmåla” och som deras företrädare Sven Eklöf skrev här i en kommentar:

”Dyslexiförbundet FMLS och hela det svenska samhället bedömer idag att dyslexi är en funktionsnedsättning – att inte acceptera detta är tossigt.

De flesta dyslektiker har stor användning av olika hjälpmedel. Dessa hjälpmedel får man idag oftast gratis via skola, sjukvård, försäkringskassa, arbetsförmedling eller arbetsgivare.” (november 12, 2009 kl 4:20 e m )

Jag läser om Emil i FDB:s Nyheter vilket är en annan intresseorganisation, Föräldraföreningen för Dyslektiska Barn. Undrar verkligen om han tycker kritiken som vi framför är ”tossig”. Han berättar nämligen detta om dagens skola:

”– Just nu är det extra tufft. Jag måste gå ifrån min vanliga klass hela tiden då jag inte hänger med i undervisningen.”( s 6)

Han tycker att det är jobbigt att gå ifrån klassen eftersom han mister delvis kontakten med sina klasskompisar. En social dimension som helt ignoreras av personer som Eklöf. Därtill blir han förmodligen inte godkänd i engelska och matematik.

Jag menar med bestämdhet att detta inte är enbart för att skolan är ovillig till att hjälpa dyslektiker och andra med dysfunktioner. Skolorna gör säkert allt vad de kan. Problemet är att skattemedel går till organisationer som Dyslexiförbundet FMLS och dylika organisationer som inte gör ett dyft som gör någon radikal skillnad för den med dysfunktion. De är den mest konservativa kraften som finns på området och förhindrar att mer penningar kan gå till forskning som säkerligen skulle verkligen kunna göra skillnad.

Det är inte bättre i England. De med inlärningsproblem diskrimineras

Guardian rapporterar om National Health Service som sköter den offentliga sjukvården i Storbritannien:

”Almost half of doctors and a third of nurses said they had witnessed a patient with a learning disability being treated ”with neglect or a lack of dignity or receiving poor quality care”, according to a survey by a leading charity out today.

The opinion poll of 1,000 NHS staff by Mencap, which campaigns on behalf of people with learning disabilities, shows a pattern of poor care for some of society’s most vulnerable patients.

Almost four out of 10 doctors said that people with a learning disability are discriminated against in the NHS – and 46% said they received a ”poorer standard” of healthcare than the rest of the population. There are about 1.5 million people in Britain with learning disabilities, the best known is Down’s syndrome.

Almost half of doctors and a third of nurses said they had witnessed a patient with a learning disability being treated ”with neglect or a lack of dignity or receiving poor quality care”, according to a survey by a leading charity out today.


The opinion poll of 1,000 NHS staff by Mencap, which campaigns on behalf of people with learning disabilities, shows a pattern of poor care for some of society’s most vulnerable patients.
Almost four out of 10 doctors said that people with a learning disability are discriminated against in the NHS – and 46% said they received a ”poorer standard” of healthcare than the rest of the population. There are about 1.5 million people in Britain with learning disabilities, the best known is Down’s syndrome.” ( Guardian, den 21 juni 2010)

Att ignorera människor med olika former av inlärningsproblem och dysfunktioner tycks vara världsvid. Det som borde göras var att FN tog ordentliga krafttag men då måste de också ha makt vilket de tyvärr inte har idag.

Artikeln: Klicka här!

Skolan blir nog en stor fråga i valstriden. Vad betyder det?

I dag är det tänkt att den nya skollagen skall beslutas i riksdagen. I samband med det skriver moderaternas talesman i skolfrågor på SvD:s Brännpunkt:

”Alliansen har sedan friskolereformens införande försvarat valfriheten och mångfalden inom skolan tillsammans med miljöpartiet. Vi fem partier tror att skolan blir bättre om elever och föräldrar genom aktiva val själva har makten att bestämma skola. Vänsterpartiet är däremot helt emot elevernas och föräldrarnas rätt att välja skola. Hur vänsterpartiernas gemensamma politik för valfrihet och mångfald kommer att se ut är högst oklart.

Om läraren anser att det behövs läxor för att eleverna ska nå kunskapsmålen bör den självklart ha möjlighet att ge läxor. Alliansen delar den uppfattningen med Socialdemokraterna. Vänsterpartiet vill däremot helt förbjuda läxor, någon gemensam politik om läxor har vänsterpartierna inte presenterat.(Svenska Dagbladet den 21 juni 2010)

Det är tydligt att ett av slagträna i valet kommer att bli skolan, som så många gånger förr. Men vad betyder det? Kommer det att gynna skolan på något positivt sätt? Nej, och åter nej, det har det aldrig gjort. Denna oenighet om något så viktigt som skolan resulterar endast i en mängd reformer som ger skolverksamheten den otrygghet och bristande kontinuitet som varit en realitet i väldigt många år. Men experter på skolans historia säger t o m att det alltid varit så, men det känns i varje fall som det blivit värre.

Det allra bästa hade varit om politikerna grävde ner stridsyxorna när det gäller skolan före valet och kom överens. Ett önsketänkande som emellertid säkert är otänkbart när partierna kan vinna fördelar på kort sikt, något långsiktigt tänkande har ju aldrig varit den svenska politikens melodi. Ej heller att vara i medborgarnas tjänst som de borde vara.

Artikeln: Klicka här!

På måndag händer det, den pedagogiska skolmångfalden stoppas

På måndag lär riksdagen klubba den nya skollagen. Den innebär att endast utbildade och behöriga lärare får undervisa och sätta betyg, vilket är bra. Men det kan också göra att den viktiga pedagogiska mångfalden upphör. Så har Waldorfutbildningen problem när de inte längre kan samarbete med lärarhögskolan i Stockholm, som numera tillhör universitetet. Waldorfskolorna kan stå utan lärare om några år och tvingas lägga ned sin verksamhet.

Den något obskyra organisationen Vetenskap och folkbildning(VoF), bekämpar den alternativa pedagogiken eftersom VoF vill att allt skall vara vetenskapligt belagt, som om människor och deras beteende vore likt en maskin eller en dator. Här en insändare i deras tidning Folkvett:

”Undervisningen i Waldorfskolor utmärks bl a av att eleverna tillverkar sina läromedel själva. Elever med svårigheter att forma bokstäver har alltså inga förebilder i läroböcker att utgå från. Kreativitet betonas men på bekostnad av struktur och lättöverskådlighet. Vi fann efter en tid att vår son inte alls fick den hjälp han beh6vde och påtalade hans svårigheter. Från skolans sida bagatellisera dem man detta på ett häpnadsväckande sätt.”(Folkvett 2/1993, s7)

Att inte barn med särskilda behov skulle kunna och ha hjälp av att skapa sitt eget läromedel, förstår jag inte riktigt. Självklart mår alla barn och elever bra av att få vara kreativa. Tvärtom kan de på det sättet finna egna vägar till läs- och skrivförmågan vilket kan vara mycket bättre än att en lärare skall tvinga på dem något konstgjort sätt.

Sedan är oförstående inför dyslexi inte bara kopplat till waldorfpedagogik utan oförståelsen kan dyka upp överallt i skolans värld. Men detta ser inte den här enögda föreningen.

Läs mer om måndagens eventuella beslut och Waldorf i dagens SVD: Klicka här!

Varför är inte all mobbning och diskriminering förbjuden?

På Newsmill skriver Jörgen Krüsell bland annat  detta med anledning av DN-journalisten Zarembas artikelserie om vuxenmobbning:

”Anställd med kraftig dyslexi blir beordrad att skriva protokoll när det är personalmöte.”

Osökt kommer jag att tänka på alla elever med dyslexi som blivit tvingade att läsa högt i klassrummet. Man skulle tro att sådant hände för väldigt länge sedan när man också tvingade vänsterhänta att skriva med ”rätt” hand, men jag får rapporter om detta med jämna mellanrum.

Sedan kan man undra varför inte all mobbning och diskriminering är förbjuden i lag. Dessutom som Krüsell mycket riktigt påpekar är det mycket svårt att bevisa att man är mobbad eller diskriminerad.

Jag misstänker att det ligger på något sätt inlagt i systemet att någon eller några skall systematiskt ställas åt sidan. Istället borde det vara inbakat i samhällskroppen att förhindra alla kränkningar av medborgarna.

Läs Jörgen Krüsells viktiga artikel: Klicka här!

Hur inkludera alla i den svenska skolan?

Aldrig tidigare har denna fråga varit viktigare: Hur skall vi göra för att inkludera alla i den svenska skolan? I dagarna har regeringen föreslagit att om man läser andra språk än engelska i grundskolan, skall detta ge meritpoäng. Dagens Nyheter skriver idag:

”I går berättade utbildningsminister Jan Björklund att regeringen vill göra liknande förändringar inom grundskolan. De som väljer att läsa spanska, tyska eller franska ska även där få extra meritpoäng.

Sexton ämnen är annars det högsta antalet ämnen som kan räknas med, vilket ger maxpoängen 320. Men enligt förslaget ska elever som väljer ett andra främmande språk till värdet av de 16 ämnena kunna lägga betygsvärdet för sin språkkurs. Därmed blir den nya maxnivån 340 poäng.

Alla typer av tidiga val innebär att några elever fattar okloka beslut som de senare får anledning att ångra. Ett alternativ till att ge andraspråken meritpoäng hade därför kunnat vara att göra det obligatoriskt att studera ett sådant ämne.

Men även om man då kunde undvika en del felval skulle priset sannolikt bli att fler elever än i dag missade godkänt i något av kärnämnena. Regeringen har därför en god balans i sitt förslag. Den gör det uppenbart för alla att studier i ett andra främmande språk är det kloka valet, det som lönar sig betygsmässigt. Men den stänger inte möjligheten för dem som kämpar för att uppnå godkänt i kärnämnena att i stället lägga tiden på att förbättra kunskaperna i svenska och engelska.

Ett andra främmande språk är inte lika nödvändigt som engelska. Men det är viktigt. Och just det kommer med de föreslagna ändringarna att speglas i grundskolans regler för meritvärdering.” ( Dagens Nyheter den 15 juni 2010)

Och det är än viktigare att regering och riksdag funderar över hur alla elever skall kunna klara godkända kurser i grundskolan och dessutom ha möjlighet att också få extra meritpoäng. Men här är den annars så talföre Jan Björklund märkligt tyst. Ja, han vågar inte ens bli intervjuad i Dyslexia nätupplaga om den här saken.

Artikeln: Klicka här!

(Foto: Nina Gergi)

Kämpande elever med dysfunktioner är alltid hjältar!

Professorn i specialpedagogik Iréne Johansson utnämner i Säffle-tidningen en grabb med Downs syndrom till hjälte. Varför? Jo, den här killen, Filip, har trots sin dysfunktion klarat den ordinarie grundskolan. Tidningen berättar:

”[Iréne Johansson] träffade Filip Larsson redan som liten och gläds med både Filip och familjen åt hans fina resultat.

– För mig är Filip en nutida hjälte. Han och familjen har trotsat oddsen och kämpat tillsammans, det är oerhört roligt. Filip är en banbrytare i sin kommun.”

(Säffle-tidning den 14 juni 2010)

Johansson säger detta om den svenska grundskolan och hennes kritik är hård:

”Kunskapen saknas inom grundskolan för ett ge dem rätt möjligheter. Fokus ligger ofta på betygen och inte den kunskap som eleverna får. Man måste kunna anpassa skolgången utifrån olika behov, vilket inte är självklart inom den svenska skolan.

Vilka är de största svårigheterna?

– Jag kan sammanfatta dem i ett enda ord: fördomar. Det låter kanske hårt, men det är sant. Många har inte varit i personlig kontakt med individer som har Downs syndrom.

– Sverige är av tradition ett institutionssamhälle, där man tidigare inte arbetat för att integrera funktionshindrade i skolan.” (Säffle-tidning den 14 juni 2010)

Det är ju så att individen måste kämpa till det yttersta i den svenska skolan. Därtill måste eleven ha en stöttande familj utan alltför många andra problem. Det svenska samhället missar massor på att vägra integrera alla medborgare och därmed ta tillvara det unika hos oss alla! Och alla med dysfunktioner som trotsar detta är alla mina hjältar!

Artikeln: Klicka här!

Igen: Skolorna klarar inte av elever med olika former av dysfunktioner

Dagens Nyheter har idag på sidan arton en alarmerande rubrik: ”Autistiska elever far illa i skolan”. Och man tänker automatiskt ”De också, jaha”. Sedan går man vidare, men vi borde verkligen stanna upp, tänka och undra: Varför är det så?

Den här gången är det Autism- och Aspergerförbundet som genomfört en enkät om skolfrånvaro. Det är förbundets medlemmar som svarat och det är en skrämmande läsning. Här ett exempel ur undersökningen, en förälder berättar:

”Peter har alltid varit lite annorlunda. När han var liten var han mest bara lite udda och vi uppfattade hans svårigheter främst som blygsel. Med stigande ålder blev det dock allt tydligare att han stod utanför och tittade på för att han inte förstod vad de andra barnen lekte. Det visade sig att han inte förstod vad som pågick i skolan heller. Han hängde inte med på lektionerna, gjorde inte sina läxor och var ofta aggressiv när han kom hem. När han gick i sexan fick han ett utbrott då han inte förstod sig på ett matteprov. Han slog en annan elev och skolans reaktion blev att Peter inte fick komma till skolan på flera veckor. Han placerades sedan i något som vi föräldrar uppfattade som en slags OBS-klass, med elever med många olika sorters behov och avvikande beteenden. Peter klarade inte av att vara där. Nu har han varit hemma i fem månader.

Det som känns allra svårast är konstigt nog inte att Peter inte klarar av skolsituationen eller att skolan inte klarar av att bemöta honom på rätt sätt. Det som är allra svårast att hantera – rent känslomässigt – är att skolan, med eldunderstöd från kommunen, hävdar att det är vi föräldrar som inte är tillräckligt motiverande; det är alltså vårt fel att Peter inte går till skolan. Skolan antyder att vi har problem i vårt föräldraskap. Det är den värsta sortens kränkning jag varit utsatt för. Vem tar ansvar för mitt barn; ett undantag?” (Autism- och Aspergerförbundets medlemsundersökning om skolfrånvaro, Våren 2010, Sammanfattning och analys, s 2)

Förbundet kommenterar:

”Så skriver en pappa i ett bilagt brev då han besvarade Autism- och Aspergerförbundets enkätundersökning om hemmasittare. Det denna pappa beskriver känner många föräldrar till barn med diagnos inom autismspektrum igen sig i. Då skolan inte förstår eller av olika orsaker inte kan hantera en elevs behov förläggs problemet hos eleven själv och hos dennes familj. Konflikter mellan hem och skola är inte ovanliga, vilket försvårar situationen för de berörda eleverna. Okunskap, både om funktionsnedsättningen och om hur en elevs behov av särskilt stöd kan utredas, och osäkerhet om vart man kan vända sig när man som pedagog stöter på elever som uppträder ”annorlunda” är några av de orsaker vi kan se till att elever med autismspektrumtillstånd ibland uteblir från skolan.

Det är inte få elever vi talar om. Så många som 59 procent av eleverna med Aspergers syndrom uppges varit hemma från skolan under kortare eller längre perioder. Den vanligaste orsaken uppges vara pedagogernas brist på rätt kompetens.” ?” (Autism- och Aspergerförbundets medlemsundersökning om skolfrånvaro, Våren 2010, Sammanfattning och analys, s 2)

Man kan ju tillägga, ja alla föräldrar till barn med någon form av dysfunktion känner säkert igen sig. Att skolan skuldbelägger föräldrar är oerhört vanligt. Det är ju så som en klok psykolog ungefär sagt: Föräldrar är inga sagofigurer utan människor med fel och brister. Så att leta ”fel” hos föräldrarna lär vara framgångsrikt eftersom det alltid finns något som man kan haka upp sig på och tycka vara orsak till barnets bekymmer.

Problemet är här som jag ser det att skolans personal inte har och inte känner ansvar för elevernas framtid. Men det gör föräldrar som i värsta fall får hantera alla de problem som kan uppkomma med deras barn eftersom de inte är formade efter den inbillade normalitetsmallen.

Läs undersökningen: Klicka här!