Hör rektor Mats Dahl i P4 Sörmland. Dahl är rektor för Eskilstunas resursskolor. Han menar att skolan missar flickor med ADHD:
”– Vi missar flickorna, vi ser dem inte, fast de har ju samma svårigheter, säger Mats Dahl och fortsätter: Killarna märks fortare, de stör mer och därför upptäcks de fortare än vad flickorna gör.”
Frågan är då om vi även missar flickor med dyslexi eftersom vi förutsätter att flickor är bättre på språk än pojkar. Betyder den inställningen att vi inte ser de flickor som har dyslektiska bekymmer?
Det är nämligen så psykologiskt att om vi förväntar oss att någon är bra på t ex språk, så anser vi inte det vara så farligt med några språkmisstag, medan för den som förväntas ha dyslexi, blir språkmisstagen ett bevis för och en bekräftelse av förväntningen.
Skulle vara intressant att få veta hur stark denna psykologiska drivkraft är? Vem har och vem har inte olika former av dysfunktioner? Kan det vara så att de delvis är skapade av omgivningen och att den som är predisponerad för en dysfunktion svarar positivt på ovan beskrivna förväntning?
Många frågor. Har ni svar?
Inslaget: Klicka här!
