Efter all kritik emot vår utbildningsminister och all diskussion kring skolan, så undrar jag vad det är fel på svenskt skolväsende. Så läser jag Björn Anderssons blogg där han berättar om sin son och får en aha-upplevelse:
”Han konstaterade att min son kan ha någon form av ADHD. Inte den agressiva sorten som visade i filmen. Nej det handlar mer bara om oro, stress och fula ord. Jag skulle kontakta BUP för att göra den slutliga utredning.[…]När min son skulle somna kom den stora oron. Istället för att väcka mig ringde han hem till sin mamma. Han grät i telefonen och pratade om att han inte ville leva längre. Han var jätteledsen.”
Jag anser efter personlig erfarenhet av skolan i Sverige att den saknar det viktigaste av allt: Att vara rädd om varandra och att utstråla omtanke. Dessa förmågor saknas oftast och det blir endast ett instrumentellt handlande utan att ta hänsyn till att vi är unika individer med känslor.
Varför är det så eller har jag fel i min iakttagelse?
Bloggen: Klicka här!
