Idag kom ett pressmeddelande. Barnens bokklubb lanserar en ny hemsida där barn och ungdomar med läs- och skrivsvårigheter, kan få råd om litteratur. Och det är i huvudsak lättlästa böcker och ljudböcker som rekommenderas.
Vi får dessutom regelbundet lättlästa böcker till redaktionen.
Jag undrar: Hur tänker dessa aktörer? Det gäller faktiskt barn och ungdomar som behöver läsa mer än någon annan och så rekommenderar man alternativ där läsandet verkligen inte är huvudprioriterat.
Om man vill ha det som tillfällig träning, är det sin sak men det verkar som att det skall vara en permanent lösning för personer med läs- och skrivsvårigheter. Och det är något som stjälper och skadar mer än det hjälper. Detsamma gäller s k kompensatoriska hjälpmedel.
Människor med läs- och skrivsvårigheter och dyslexi behöver, som sagt, läsa mer än någon annan. Istället gör de allt för att undvika läsandet och uppmanas till av olika aktörer att ta genvägar och undvika att använda läsprocessen så mycket som möjligt.
Aktörerna gör det självklart för att tjäna penningar. Men varför hänger de flesta skolor på dagens ”ickeläsandetåg”?
