Är det påstådda intresset för dyslexi endast en modefluga i skolans värld?

Läser Täby Danderyd Tidning och får följande information om deras dyslexiinriktning:

“Till de tolv platser som skolan hade räknat med sökte bara fem, sex personer, berättar Tibbles rektor Maj Dellström. 

Hon tror att det minskade intresset har en enkel och glädjande förklaring: 
– Numera är dyslexi ett bekant begrepp för alla. Det var det inte när inriktningen startades. I dag får elever med dyslexi mycket hjälp vilket program de än går. Därför tror jag att inriktningen har tjänat ut sin roll.”

Oj, oj, vad händer med de fem, sex elever som kanske behöver inriktningen?

Det är alldeles tydligt att intresset ute på skolorna har svalnat för dyslexin. Men kära, rara rektorer och andra ledande personer: Eleverna har kvar sina bekymmer med skriften även om de är förhållandevis få!

Det verkar som att olika former av dysfunktioner är rena modeflugor ute i skolverkligheten. När lärarna och andra berörda har tröttnat på att åka på fina konferenser och dylikt, tycks de anse att även fenomenet försvunnit. Så är det i sanning inte och det är mycket cyniskt att göra dyslexi och andra språkliga problem till en modefluga i den praktiska pedagogikens många gånger svårbegripliga värld.

Artikeln: Klicka här!