Nytt nummer strax ute!

Ni som väntar på ett nytt nummer av Dyslexia nätupplaga kan jag meddela att det är på väg i dagarna. 

Några rubriker: ”En liten bok om dyslexi”, behövs den?Kritisk analys av Martin Ingvars bok.; Riksdagen,läsning och dyslexi och Före språket:Vad lär vi oss av tjugofyra nio-månader gamla spädbarn. En mycket spännande studie!

Beställ betalversionen så kan du läsa alla artiklar: Klicka här!

Ta en kik om du inte redan vet genom att klicka på bilden nedan!

 

Förenklar professorerna en komplex verklighet som de ej kan förklara?

I Corren.se kan man läsa en otroligt intressant polemik. Marika Formgren skriver nämligen den 15/9 i samband med ifrågasättandet av utbildningsminister Björklund:

”Men det ursäktar inte att professorer låtsas att ideologi är vetenskap. Det ursäktar inte att P1 låtsas att ideologi är vetenskap.

Och det finns något djupt ironiskt i att ett pedagogiskt etablissemang som brukar hävda att skolan inte ska ha ett förutbestämt kunskapsstoff eftersom det inte finns någon beständig sanning – plötsligt påstår sig sitta på en sådan sanning när deras egen upphöjda roll inom svensk skolpolitik hotas.”(Corren.se)

Pedagogikprofessorn vid Linköpings universitet, Gunnel Colnerud reagerar i dagens Corren.se på Formgrens synpunkter:

”Marika Formgren har emellertid rätt i att det behövs mera forskning om skolans kärnverksamhet – den som pågår i klassrummets vardag. Och just vid Linköpings universitet utförs en betydande sådan forskning om exempelvis läs- och skrivsvårigheter och matematikundervisning, om konfliktlösning och lärares etiska problem, om hur lärare korrigerar störande elever och hur arbetet med regler bedrivs, om elevers grupparbete och deras delaktighet i skolarbetet. Sådan forskning kan ge underlag för att urskilja, förstå och därmed beakta några av den mängd av fenomen som har inflytande på det som i detta sammanhang kallas elevernas prestationer.

Paradoxalt nog är det i dag ytterst svårt att få anslag till detta angelägna område. Det avspeglar inte nödvändigtvis pedagogikprofessorernas ointresse, snarare en otydlig styrning av de forskningsmedel som avsatts för utbildningsvetenskap.”

Och får bland annat följande svar av Formgren:

”Jag ”rycker inte ut för att rädda Björklund”, jag kritiserar den politisering av den pedagogiska forskningen som har pågått sedan åtminstone 1970-talet och som jag hävdar har skadat den svenska skolan.[…]

Jag hävdar att ointresset för att forska om klassrumsverkligheten, och svårigheterna att få anslag till sådan forskning, är en konsekvens av politiseringen: Sanningar som inte får ifrågasättas mår bäst av att inte testas.”

Det är ju ganska tydligt att man inte vet så mycket om den pedagogiska vardagen i klassrummet. Det är en komplex verklighet som nog professorerna tenderar att förenkla så mycket att det framstår som ren lögn eller i varje fall mer önsketänkande än fakticitet.

Artikeln: Klicka här!