Jag har fått en intressant kommentar. Det är Helén Sämfors som menar att jag bör ta reda på fakta först innan jag uttalar mig. Det har jag gjort i snart tjugo år nu. Dessvärre har inte mycket hänt sedan jag inledde mitt studium av fenomenet dyslexi. Det gör också att charlataner som Kattmodellen kan få fritt spelrum eftersom kloka föräldrar med rätta tröttnar på s k experter som Sämfors när de ser att deras barn och ungdomar inte blir hjälpta på riktigt.
Sämfors hänvisar till att hon är legitimerad logoped samtidigt som hon menar att dyslexiforskningen är överens om vad dyslexi är. Hur många dyslexiforskare säger att dyslexi är en form av språkstörning, SLI? Alla?
Att vara legitimerad logoped, betyder inte att man därmed är expert på dyslexi. Särskilt inte när man inte följer med i den internationella forskningen, vilket inte Helén Sämfors kan göra med den kommentar som hon levererat. Socialstyrelsen bör ta ett större ansvar här och utarbeta tydliga riktlinjer baserat på den senaste dyslexiforskningen, där de framförallt måste gå utomlands eftersom dyslexiforskningen i Sverige är minimal för att inte säga obefintlig.
De logopeder som skall arbeta med dyslexi borde vara specialutbildade. Precis som vi har ”allmänläkare” och ”specialistläkare” bör vi ha ”allmänlogopeder” och ”specialister i t ex dyslexilogopedi”.
Det verkliga problemet är att det förekommer ingen avancerad diskussion och kritik mellan dyslexiforskare i Sverige, vilket brukar vara vetenskapens själva livsluft. Mats Myrbergs påstående att det finns en konsensus mellan dyslexiforskare stämmer inte. Vad som däremot råder är en förödande , nästan religiös, konformism på området. Kompakt tystnad och rädsla för att stötta sig med de ledande inom dyslexisamhället, är det som är mest tydligt när man inleder sin forskarbana på dyslexiområdet. Ett förhållande som ytterst drabbar barn, ungdomar och vuxna med dyslexi, som inte får den hjälp som de annars hade kunnat få med aktiva och kritiskt diskuterande vetenskapsmän och vetenskapskvinnor.
De som antagligen tjänar mest på allt detta är dock personer som Sämfors och metoder som Kattmodellen.
1 svar so far ↓
Helén Sämfors // maj 26, 2009 vid 8:34 e m |
Jag har arbetat med dyslexi minst lika länge som du och är specialiserad på just det. Att omnämna mig i samma kategori som Kattmodellen är en ren kränkning. Dessutom är jag en av få som verkligen inte bugar, bockar och håller tyst inför det s k dyslexietablissemanget eller samhället som du kallar det, och är inte en anhängare av Ingvar, Myrberg eller Lundberg.
SLI är forskningstermen för språkstörningar, inte den kliniska beteckningen.
Genom många års arbete med just dyslexi är vi en stor skara logopeder med s k specialkompentens. De flesta av oss är just specialiserade inom olika områden.
Helén