Här på bloggen har jag kritiserat och diskuterat den s k Kattmodellen. I Dyslexia nätupplaga tog vi upp att VD:n för det företag som ligger bakom modellen, friserat siffror från ett test som Alltomskolan gjort. Detta har jag också beskrivit på Newsmill.
Alltomskolans test är knappast vetenskapligt eller på något sätt signifikant eftersom det endast var fyra stycken som deltog, inte sju som VD:n påstod i ett pressmeddelande, vilket också är för få. Alltomskolan påtalade också detta när de publicerade resultatet av sitt test. Klicka här för att ta del av det. (Jämför gärna ”pressmeddelande” med Alltomskolans rapport.)
Min och Dyslexia nätupplagas kritik har blivit besvarad på Kattmodellens forum i långa och tämligen osammanhängande texter, författade av Robert Johansson, som är den vilken konstruerat modellen eller metoden.
Här är ett utdrag ur hans senaste inlägg i ”debatten”:
” Jag kan hjälpa dyslektiker att lära sig skriva och läsa som alla andra.
Vad kan du?
Kritisera utan saklig grund?[…]
Att du inte förstår, vad vi gör, har jag inga bekymmer med.
Vetenskap baseras på sakfrågor, inte personliga åsikter vilket du är fylld utav.
1. Angripa kattmodellen, och när det inte går att komma runt att vi hjälpt verkliga dyslektiker med kattmodellen så
2. angriper du något annat, typ Patrick och hans företag.
3. När du får tillbaka hur onyanserad kritik du ger så fortsätter du med personangrepp på mig.
Bemöt sakfrågan gällande verkliga dyslektiker först, sedan kanske vi och andra kan ta dig på allvar.
Där har du fel, och innan du erkänner det, har jag inget mer att säga dig.
Fortsätter detta, kan en anmälan göras för trakasseri.
MVH
/Robert Johansson”
Den här mannen vill alltså att vi skall tycka att Kattmodellen är den enda metoden för ”verkliga dyslektiker”. Han och ingen annan kan hjälpa dyslektiker. Snacka om hybris! Och nu hotar han t o m med en anmälan eftersom de båda herrarna, Robert och VD:n Patrick, tydligen inte tål kritik.
Bakom formuleringen ”verkliga dyslektiker” ligger sannolikt att jag i mitt första inlägg om Kattmodellen här på bloggen ifrågasatte om det verkligen var dyslektiker som man hade hjälpt. Att någon kan få en felaktig diagnos finns inte herr Johanssons föreställningsvärld tydligen.
Därtill är det välkänt att sådana här metoder kan ha endast en temporär effekt, så att dyslektikern återgår till sina felaktiga strategier efter ett par år. Men det skall vi inte hoppas utan att Kattmodellen satt igång en inlärning som av någon anledning hindrats tidigare. Antagligen kunde det i princip ha varit vilken metod som helst. Glöm aldrig att människor faktisk kan lära sig läsa och skriva före skolan utan både Kattmodell och andra liknande mer eller mindre suspekta metoder.
Kattmodellen handlar om penningar och inget annat. Kurserna lär vara mycket dyra.
2 svar so far ↓
Andersson // oktober 5, 2009 vid 12:33 e m |
Robert kanske inte vill att det ska vara den ända fungerande metoden, men hur många metoder finns det idag som hjälper de som har dyslexi?
Det finns flera i min omkrets som har dysse men det finns ingen ”bot”. Men han tar för mycket per pass för den här metoden, det är en enkel metod som man skulle kunna göra hemma, det finns till och med de som gjort detta. Min far har lärt sig att läsa snabbar när vi testat katt modellen, så även mina två bröder. Så själv tror, nej vet jag att modellen funkar men är det värt priset? hmm kanske, är man en skola med flera elever med dyslexi så tycker jag att moraliskt är det rätt.
E // oktober 27, 2009 vid 5:47 e m |
Ja, kattmodellens metod verkar kunna fungera men priset är hutlöst.