Är dyslektiker funktionellt blinda?

Var på ett möte igår där ett företag, SvenskTalTeknologi fick presentera och göra reklam för en mängd olika hjälpmedel. Arrangör var Dyslexiförbundet FMLS.

Representanten Fredrik Kohlberg för nämnda företag, hade självklart inte det senaste klart för sig när det gällde dyslexi, Inte alls konstigt eftersom han hämtade det mesta om dyslexi från FMLS hemsida.  Men det var inte det som jag ville ta upp utan detta:

Kohlberg drog tydliga paralleller till den som är blind och därmed har verkliga läs- och skrivsvårigheter. Men är dyslektiker funktionellt blinda, så att de behöver mer hjälpmedel än andra? Och kan inte en sådan inställning stjälpa och underminera självförtroendet för den som har fått diagnosen dyslexi? Jo, som ni nog har förstått, anser jag att det är så.

Den som behöver skriva och läsa mer än någon annan, uppmanas t o m av den egna intresseorganisationen att förlita sig på ”maskiner” av olika slag. En guldgruva naturligtvis för många, många företag som tjänar miljoner på detta, men en tragedi för den som förvägras att erövra läsandets och skrivandets underbara marker.

FMLS förser sina medlemmar med ett gult kort att lämna fram på t ex banken: ”Jag har läs- och skrivsvårigheter/dyslexi. Ibland behöver jag hjälp av min omgivning att fylla i blanketter m.m. Tack för att du hjälpte mig!” Närmre gruppen blinda kan man väl inte komma.

Sedan: Jag vet att jag skrivit om detta tidigare. Viktiga ting dyker ofta upp här på bloggen. Det bör upprepas tills det sker en förändring.