Skolfolket har i regel mycket bristande kunskaper och insikter kring dysfunktioner

I dagens Sydsvenska blir rektorn Gert Åkesson, kåsören som hånade bland annat dyslektiker, intervjuad. Han förklarar det bland annat så här:

”– Jag skriver inte ”påhittade” utan ”uppfunna” handikapp. Det är skillnad, tycker jag. Med ”uppfunnen” menar jag att dessa sjukdomar/handikapp inte hade något namn före 1980-talet. Då talade man till exempel inte om dyslexi utan om läs- och skrivsvårigheter. När de fick namn, blev problemen tydligare.” (SDS, den 6 oktober 2009)

Förklaringen hänger ju faktiskt inte ihop, att dyslexi inte hade något namn tidigare men benämndes läs- och skrivsvårigheter. Det är inte heller korrekt eftersom den mest vanliga termen, före begreppet dyslexi blev mer allmänt förekommande i språkbruket, var specifika läs- och skrivsvårigheter eller ordblindhet.

Jag tycker det är väldigt bra att det kommer fram i ljuset hur okunniga och vilken ytlig kunskap skolfolk i regel har när det gäller dysfunktioner. Och Gert Åkesson är därtill rektor och en sådan har makt.  Korkade människor med makt kan göra mycken,  mycken skada.

Nej, skolministern, när skall du ta riktigt tag i det här? Eller är våra barn och ungdomar inte värda det?

Artikeln i SDS: Klicka här!

Rektorns försvarstal håller inte

Gert Åkesson, rektorn i Vellinge som hånade bland annat dyslektiker, går nu ut och försöker förklara följande:

”Ibland blir det någon mix av statlig, regional och självutnämnd myndighet. Exempel på det senare är föreningar och råd som bildas kring alla, efter 80-talet uppfunna, handikapp som allergier, Asberger, Damp, ADHD, anorexi, dyslexi, dyskalkyli, oral galvanism, anal magnetism … endast fantasin sätter gränser.” ( SDS)

Så här förklarar Åkesson det på skolans hemsida:

”I ett inskjutet stycke reagerar jag emot när olika intresseföreningar blir myndighetslika. Den som läser hela kåseriet och inte brottstycken inser detta.

Exemplen är illa valda och den eller de som känner sig kränkta ber jag uppriktigt om ursäkt.

Exemplen pekar dock på en rad sjukdomar/handikapp som förr hade andra namn eller framträtt under de senaste decennierna. Detta oroar mig då jag både i yrke och privat träffar på fall, några har jag mycket nära mig. Jag har anledning att gång på gång ställa frågan; Är detta något i vårt moderna sätt att att leva som är fel och framkallar t ex anorexi?”

Jag har läst hela kåseriet när det var intakt. Nu har gratistidningen emellertid tagit bort det inskjutna stycket som citeras ovan. Att ett fenomen får ett annat namn betyder ju inte att det inte fanns tidigare. Att hävda något sådant är inte bara okunnigt utan i högsta grad ointelligent och tämligen korkat.

Nej, Åkesson, ditt försvarstal håller inte. Din syn på dysfunktioner är sådan att du inte borde vara rektor. Och många med dig. Dessvärre görs det inget åt denna kultur ute på skolorna, som jag tror är mer vanlig än vad någon tror.

Länkar: Försvarstalet

Vellingerektorn ber om ursäkt

Rektorn försvarar sitt kåseri

Politikerna oense om de har makt över skolverksamheten eller inte. Märkligt!

Igår skrev jag också om rektorn på Solbergaskolan som gick på spa när skolan sparade in på resurserna till eleverna med särskilda behov. I dagens DN går två politiker ut och kräver att ansvarig politiker, Lotta Edholm, skall avsätta rektorn men:

”Både Karl Bern och Jan Bressler hade kontakt med partikollegan Lotta Edholm under onsdagen, och fick då beskedet att hon som skolborgarråd inte har rätt att avsätta en enskild rektor. Det ansvaret vilar på tjänstemännen.

- Jag blev väldigt förvånad över beskedet. Som skolchef bär hon det högsta ansvaret för skolorna här i Stockholm. Hade jag suttit på hennes stol hade jag sett till att ordna upp det här, säger Karl Bern och fortsätter:

- Vi politiker får aldrig glömma bort vilka vi representerar. Vi är inte ombudsmän för skolans rektorer, vi ska representera medborgarna. Om man någon gång måste trampa en rektor på tårna så måste man kunna leva med det.”( Dagens Nyheter 29 oktober 2009)

Snälla nå´n, om inte politikerna själva vet vilken makt de har över förvaltningarnas tjänstemän, hur skall vi vanliga medborgare då kunna agera emot höga tjänstemän, som agerar omoraliskt eller så nära gränsen till det olagliga som man kan komma? Inte heller tycks Skolinspektionen, JO eller JK kunna agera med kraft.

Något verkar ordentligt ruttet här, faktiskt, vänskapskorruption så det riktigt stänker om det. Eller har jag fel i mina onda aningar?

DN:s artikel: Klicka här!

Kommunernas strategier för att komma runt ”dysfunktionsproblemen” allt för vanligt!

Igår skrev jag om rektor Åkesson i Vellinge, Sundsgymnasiet, som i ett kåseri hånat dysfunktioner som t ex dyslexi. Nu tar pliktskyldigt Vellinge kommun avstånd från den egna rektorn i ett pressmeddelande. Detta är den alltför vanliga tågordningen i sådana här fall:

1. En rektor avslöjar vad denne egentligen tycker om elever med dysfunktioner.

2. Arbetsgivaren, kommunen, tar avstånd och drar den vanliga litanian hämtad från Skolverket.

3. Efter några veckor glöms det bort och verksamheten kan fortsätta som vanligt.

I Sydsvenskan vittnar också en förälder från Vellinge kommun att hennes son, som har dyslexi. inte fått den  hjälp under hela grundskoletiden som han har rätt till. Så Åkesson har antagligen endast gett uttryck för den syn man inom Vellinge kommun har på elever med dysfunktioner. Dessa elever är nog inte önskvärda och de kostar en hel del penningar som den här kommunen förmodligen använder till annat. Sådant vågar man emellertid inte uttrycka offentligt. Den kommunala fegheten är ju som bekant utbredd.

Kommunen säger sig i Åkessons fall värna om yttrandefriheten. Och jag säger bara: Om landets kommuner följt de mänskliga rättigheterna för sin personal fullt ut och inte bara när det var bekvämt för kommunen, skulle vi inte ha all den mobbning och kränkande behandling som vi har i dag på alltför många skolor( en minoritet dock, men en skola som kränker är en för mycket).

Länkar: Pressmeddelande Kommunen tar avstånd(SDS)

Rektor kallar dyslexi och anorexi uppfunna

Fler och fler skolor och rektorer avslöjar vad de egentligen tycker om dysfunktioner. Vad betyder det?

Rektorerna Ann Katrin Averstedt och Gert Åkesson gemensamt? Jo, de tycks inte ha mycket till övers för elever med behov av särskilt stöd. Averstedt gick på en exklusiv kurs för 60 000 kronor samtidigt som de nämnda eleverna vägrades medel eftersom skolan inte ansåg sig ha råd. Åkesson skriver i en lokal gratistidning i Skåne att bland annat dyslexi är en ”påhittad” dysfunktion.

Vad säger detta oss? Jo, att som jag skrivit tidigare här på bloggen, ointresset för dysfunktioner som dyslexi växer och okunskapen är enorm. Ovanstående rektorer är bara ett symtom på detta.

Inte ens de journalister som skriver artiklar om dysfunktioner, som ”JESSICA ZIEGERER OCH LINDA STARK” i artikeln ”Rektorn ser dyslexi som uppfunnet handikapp” i SDS, vet vad dyslexi egentligen är. De ger läsarna denna beskrivning: ”Barn som har problem med att dela upp talade ord i fonem har särskilt stora svårigheter att komma till rätta med den.alfabetiska koden. Deras inre föreställningar om talade ord är diffusa, och de har svårt att bli medvetna om hur ord låter.” Ja, så anser nog Ingvar Lundberg, professor emeritus, i förenklad form att vi skall se på det, för att han skall kunna sälja sin metod, den s k  Bornholmsmodellen, till skolorna. Men det är definitivt ingen beskrivning som alla dyslexiforskare är överens om. Långt ifrån!

Att journalister för övigt hämtar sin information från Dyslexiförbundet FMLS, en intresseorganisation som saknar vetenskaplig kompetens, och NE, där en forskare skrivit, Lundberg, är bedrövlig journalistik eftersom den sprider ensidig information om fenomenet och ger upphov till reaktioner av ointresse och förakt som rektorerna ovan ger uttryck för.

Länkar: Skola fick betala… Rektor ser dyslexi som uppfunnet Dyslexi uppfunnet handikapp

Kränkningarna inom skolan fortsätter och fortsätter….

Det jobbas på ett nytt nummer och det finns åtskilligt att skriva om när det gäller dysfunktioner  i skolverksamheten runt om i landet. Inte minst de kränkningar som jag tar upp här på bloggen, de bara fortsätter och fortsätter… Detta skrivs det visserligen inte om i Dyslexia nätupplaga eftersom tidskriften på nätet tar upp i huvudsak mer vetenskapliga spörsmål.

Åter till kränkande behandling i skolans värld: Nu senast tog tydligen Uppdrag granskning i SVT upp ett fall, vilket jag ej själv sett. Men Svenska Dagbladet rapporterar om det. Klicka här!

Och det är som vanligt, politikerna bryr sig inte ett dugg om det. Om de hade gjort det, på allvar hade vi inte haft de här problemen ute i skolorna. Där mången personal och alltför många elever mobbas dagligen och där helt normala barn och ungdomar sätts i åtgärder som är vikta för den som har en tydlig och uppenbar skada, t ex utvecklingsstörning.

Om det hade gällt politikernas egna anställning, den egna situationen i arbetet eller det egna barnet, då skall ni tro att det blivit fart. Men nu är det ju andra som drabbas och då struntar de fullkomligt i det. De har ju sin trygghet i varje fall fyra år. Deras avgångsvederlag är ju sedan minst sagt generös om man får tro media. Däremellan sysslar de med sina favoritfrågor.

Tänk på det inför valet. Vem har ställt upp för dig som lärare i svårighet eller för ditt barn om du är förälder och vem har inte gjort det?

Varför är ni politiker så vilsna när det gäller elever med behov av särskilt stöd?

Igår meddelade ju regeringen och utbildningsminister Jan Björklund att IV-programmet skulle läggas ner och att man samtidigt skulle öka inträdeskraven till gymnasiet.

Vad inte Björklund och regeringen tycks förstå är att eleverna med behov av särskilt stöd, både behöver mer resurser och inte minst mycken mer uppmärksamhet. Så här kan det nämligen te sig att vara engagerad förälder:

”Hans handikapp skapar irritation hos andra, det går nästan inte en dag utan att hans mamma får en påringning från skolan.” Nu har Olle hamnat i bråk igen”.
Olle har fått diagnosen ADHD, men det har inte resulterat i att han får ökat stöd i skolan.


– Lärarna är frustrerade över att det finns dåligt med resurser, Olle kanske inte kommer att klara målen för klass fem, säger Olles mamma.
Anna har kämpat för att Olle ska få mer hjälp i skolan, men utan resultat.


– Jag ringde till Anneli Hedberg (s), ordförande i barn- och utbildningsnämnden, för fyra år sedan, hon skulle återkomma till mig när hon ” tagit del i ärendet” men jag har fortfarande inte fått något svar, säger hon.”(Katrineholms-Kuriren,  29 september 2009)

Det riktigt typiska här är ju att politikerna är så vilsna när det gäller de här problemen. De vägrar svara eller säger att de skall återkomma och gör det aldrig. Hur kan det vara så och Jan Björklund är du lika vilsen och okunnig? Det gäller faktiskt våra barn och ungdomar, samhällets och allas vår framtid.

Regeringen skärper kraven och avskaffar IV. Kan det hjälpa eleverna?

Idag skickade regeringen ut ett pressmeddelande:

”- Gamla IV ska bort. Vi måste stoppa utslagningen från gymnasiet, säger utbildningsminister Jan Björklund.

De elever som i dag går på IV-programmet är en heterogen grupp, med alltifrån studiemotiverade ungdomar som saknar något enstaka betyg till studietrötta ungdomar med stora kunskapsluckor. För att möta de olika behoven behövs tydliga, flexibla och individanpassade studievägar. Därför föreslås fem olika så kallade särskilda program för dessa elever:

- preparandutbildning,
- programinriktat individuellt val,
- yrkesintroduktion,
- individuellt alternativ samt
- språkintroduktion.

Dessa program ska hjälpa eleverna vidare till fortsatta studier på ett nationellt gymnasieprogram eller till att komma in på arbetsmarknaden.

Nya, skärpta behörighetsregler till gymnasiets yrkesprogram finns också med i förslaget. För att vara behörig ska eleven ha minst godkända betyg i svenska eller svenska som andraspråk, engelska, matematik och i ytterligare fem ämnen. Det innebär högre krav än i dag, då godkänt betyg krävs i svenska, engelska och matematik.”(Pressmeddelande den 28 september från regeringen)

Det första förslaget, att avskaffa individuella programmet, IV, låter ju bra eftersom IV-programmet misslyckats med sin uppgift, att alla elever skall få en gymnasieutbildning. Men det andra förslaget med skärpta behörighetskrav till gymnasiet, hur har Jan Björklund och utbildningsdepartementet tänkt där? Redan nu är det en stor minoritet som inte klarar dagens krav.  Kommer inte fler än i dagens IV-program att befolka specialprogrammen? Har man inte då bara strukturerat om utan att göra något reellt åt ”IV-problemet”?

Anna Anka kontra utvecklingsdyslexi

Jag skriver om pseudodebatter, som Anna Ankas tankar om livet, och mer allvarliga debatter kring dysfunktioner på Newsmill.

Vill ha en debatt om vad som är viktigt i livet. Våra barns framtid eller hemmafruars tankar om livet. Jag anser i varje fall att barnen är framtiden och viktigast även om en hemmafrus tankegångar kan vara nog så betydelsefulla, men inte i det här perspektivet.

Läs om detta om du har lust: Klicka här!

Skolans nästan medvetna socialisering in i kriminalitet genom att själva strunta i lagar och regler

I pressen läser man och på e-post får jag bekräftelse på att skolor och kommuner inte menar sig behöva följa lagar och regler som vi andra i samhället måste göra. Vad betyder den attityden i den offentliga verksamheten, som blir alltmer vanligt i Sverige, för det uppväxande släktet?

Den senaste i raden är Solbergaskolan som under en längre tid kränkt en elev som har autism och ADHD. De har fått kritik av Skolinspektionen, vilket både kommunen, Stockholm stad, och skolan högaktligen struntar i.

Det måste vara fullständigt hopplöst att vara förälder när man försöker skydda sitt barn och den instans, som har hand om ens barns uppfostran(den så viktiga sekundära socialiseringen), är den som kränker värst. I det här fallet hotas till och med föräldrarna med böter eftersom de inte ser någon annan råd än att skydda sin son genom att hålla honom hemma.

När i himmelens namn skall staten gripa in i det kommunala skoleländet. I varje fall är det så i allt fler och alltför många kommuner. Det finns självklart kommuner och skolor som sköter sig alldeles utmärkt, men de tycks bli färre och färre.

Läsa hela artikeln: Klicka här!

Nytt forum att diskutera dyslexi och inlärningssvårigheter

Nu har vi ordnat ett forum för fria diskussioner kring dyslexi och inlärningssvårigheter.

Delta i den viktiga debatten och samtalen kring barn och ungdomar med dysfunktioner av olika slag. Tystnad leder ingenstans men fria samtal, även om de ibland kan vara hårda, kan leda mycket långt.

Klicka här för att komma till Dyslexia nätupplagas forum!

Välkommen till forumet skall Du vara när Du än kommer att delta!

Skolornas ständiga indirekta förakt för dysfunktioner

Detta är den senaste i en lång rad exempel på att elever med dysfunktioner föraktas i skolverksamheten, utom när skolan kan få extra statsbidrag:

”Skolan i Karesuando har inte uppfyllt kravet på elevens rätt till särskilt stöd. Det anser skolinspektionen som nu riktar kritik mot skolan.

Eleven hade tal- och lässvårigheter och föräldrarna misstänkte att det kunde bero på dyslexi. Men när de bad om extra stöd lyssnade inte skolan. Detta var när eleven gick i fjärde klass.

Under åren som följde fortsatte föräldrarna att begära extra stöd för eleven, men de tyckte inte att skolan lyssnade. I årskurs nio stod det klart att eleven inte skulle kunna få betyg i alla ämnen. Då anmälde föräldrarna skolan till skolinspektionen.” ( Norrbottenskuriren)

När skall riksdag och regering vakna? Detta är ju en hopplös situation eftersom skolorna kan fortsätta med sitt ointresse och förakt utan att något radikalt sker och då kan skolorna också fortsätta att kränka fler och fler elever på det här sättet.

Visserligen har Jan Björklund aviserat att skolinspektionen skall få mer muskler och kunna bötfälla och stänga skolor. Men gör det NU! Föräldrar till de här lidande barnen har fått mer än nog!

Inom parentes sagt, märker jag verkligen föraktet när jag arbetar med Dyslexia nätupplaga i mejl och brev som redaktionen får från vissa skolor och kommuner  i landet. Det är en minoritet av skolor och kommuner som uppvisar detta tråkiga beteende men tyvärr är de alltför många ändå.

Skollärare Nils-Arne är en klok man

I en insändare i Norra Skåne igår skriver skollärare Nils-Arne Petersson:

”Ge barnen tid att utvecklas i sin egen takt. Ge oss tid att arbeta med barnens sociala mognad. Ge oss tid att göra barnen trygga i skolan. Ge oss tid att höja alla barns självförtroende. Ge oss ännu mer tid att arbeta med barn med läs- och skrivsvårigheter. 



Ge oss mer tid att arbeta med barnen istället för nationella prov och skriftliga omdömen. Ge mig och mina medarbetare i förskolan och skolan arbetsro. Respektera alla oss som arbetar med barn: Höj gärna vår status, det behövs.”

Petersson är en mycket klok man, tycker jag. Vad tycker du? Läs insändaren och kommentera sedan gärna här på min blogg. Alla inlägg är alltid lika välkomna eftersom vi behöver en intensiv debatt på skolområdet och inte den tystnad som tyvärr råder just nu.

Insändaren: Klicka här!

Kungen har rätt, men förstår han vad det innebär?

I gårdagens Aftonblad refereras en intervju i GP där kungen kritiserar de s k dokusåporna:

”– Jag blir så irriterad. Allt går ut på att man skall knäcka den andre. Så skall det inte vara i samhället. Samhället bygger ju på att man skall hjälpa varandra och att den svage skall hjälpas och tas om hand, säger han till Göteborgs-Posten.

Och tycker att tv-programmen är ’fullständigt vansinnigt obegripliga’ .”

Artikeln: Klicka här!

Kungen har alldeles rätt i att det är ett enormt människoförakt som dessa TV-serier sprider. Men är han medveten om vilka konsekvenser och vilken spridning detta förakt fått?  Är allmänheten medveten om det?

Det jag främst tänker på är att denna hemska människosyn också är förhärskande på våra skolor. Både lärare och elever kan sägas t ex ”sitta löst”.  Och ingen är unik i skolverkligheten utan alla kan enkelt bytas ut. Den man inte gillar riktigt mobbar man sönder och samman utan att ta fasta på var och ens unika kvaliteter. Detta kan nog vara bra och enkelt för skolledningarna på kort sikt men är självfallet förödande på något längre sikt.

Tre konsekvenser av detta som bör nämnas i sammanhanget:

1. Sydsvenskan presenterade Malmö stads enkät som gymnasieelever årskurs två genomfört:

Andelen svar med mycket bra-ganska bra på frågan Hur trivs du på din skola?

Bäst: Malmö Borgarskola: 97 %.

Sämsta: Universitetsholmens gymnasium(UH) och Rönnens gymnasium(RG)88 resp 81 %.

Och jag vet att de högsta rektorerna på UH och RG har just den människosyn som beskrivs ovan. (Inom Malmö finns nämligen samordnade rektorer som är över de andra rektorerna på skolan, det som förr var rektorer respektive biträdande rektorer, studierektorer ännu längre tillbaka. I andra kommuner kallas väl dessa överrektorer gymnasiechef eller dylikt.)

” Totalt tillfrågades 3 467 elever och 2 513, drygt 72 procent, valde att svara på enkäten.”( SDS)

Artikeln: Klicka här!

2. Jamie Oliver blir hånad för sin dyslexi på Tvitter, vilket visar att det är ett internationellt fenomen att gärna förakta sin nästa.

Artikeln: Klicka här!

3. Många utbildade lärare arbetar inte längre som lärare , antagligen p g a det försämrade arbetsklimatet för skolpersonal. En del utbildar sig men börjar aldrig arbeta inom yrket. Lena är en av dessa:

” Lena Bergdahl har pluggat till låg- och mellanstadielärare med inriktning specialpedagogik, men den senaste tidens varsel har fått henne att tänka i nya banor.

- Jag vill inte sitta och bli utringd på jobb samma morgon, eller deppa över att arbetsmarknaden ser ut som den gör. Det är jag för gammal för. I stället valde jag att satsa på idén med ett hundcafé.”

Artikeln: Klicka här!

Har jag rätt eller fel, kära bloggläsare, när jag säger: Det ökade människoföraktet har sitt ursprung delvis i TV-serier som Robinson och får konsekvenser för hur människor behandlas i skolans värld, vilket i ett senare skede får som följd för oss alla, bekymmer i form av kriminalitet och psykisk ohälsa.Kostsamt för samhället. Har vi råd med det?

Nu är det sommarlov och ”snabbfix”-tider

Nu är det sommarlov för de flesta elever och jag hoppas att de har det skönt och kan njuta av ledigheten och hämta krafter till nästa läsår.

Men de skoltrötta; de som inte orkar med skolan, har nog inte lika skönt. Deras ångest finns säkert kvar, möjligen kan de reparera sina dåliga resultat i skolans sommarskola. Och tala om ”snabbfix”. Det lär gå på två till tre veckor sådant som inte har kunnat fixas på ett eller två år i normala skolan.

”Allas rätt till utbildning”, heter det så fint men jag tror inte att det har stämt på många år och regering och riksdag bryr sig inte så mycket om det i heller. De vill endast bättra på statistiken så att det inte syns och blir så uppenbart hur dålig skolväsendet egentligen är. Därför ordnar men ”snabbfix”. Men elever med olika former av särskilda behov lär inte bli hjälpta av sommarskolorna, om inte lärarna blir ordentligt pressade att sätta godkänt betyg ändå även om eleverna inte når upp till målen.

Är inte den gigantiska utbildningsbluffen uppenbar i dessa moderna tider? Förlorarna? Som vanligt eleverna som inte får den bildning som de har rätt till, vilket visar sig när de senare i livet skall utbilda sig vidare eller få ett jobb som de trivs med.

Skolornas bristande intresse för elever med särskilda behov kan få ödesdigra konsekvenser

Skolornas bristande intresse, ja, närmast nonchalans kan få ödesdigra konsekvenser för barn och ungdomar med särskilda behov. Den senaste i raden är en liten grabb på 12 år i Danmark, som inte orkade leva efter diagnos och mobbning samt säkerligen ett ytterst svagt engagemang från skolans sida:

”I tisdags fick Robert gå tidigare från skolan. Då cyklade han hem och hängde sig.

Familjen vill nu att skolan ska granska mobbningens omfattning.

- Jag orkar inte prata om min sons död, det måste ni förstå. Men självklart är jag klar över att han hade det svårt i skolan, säger mamman Lise Lotte Larsen till Ekstrabladet.”

Detta hade likaväl kunna hända i Sverige. Varje dag, varje timme, lider många barn samma helveteskval som Robert i Danmark i det tysta i sitt inre utan att någon på riktigt bryr sig om det.

Vuxenvärlden, den s k vetenskapen och skolledningarna säger, oftast implicit: ”En diagnos är så bra, så bra då får du fin hjälp.”; ” Vi vet så mycket nu så det kommer att bli hur fint som helst för dig” etc etc utan att egentligen anstränga  sig och ta reda på:

Hur känner den sig som har fått en diagnos(som många gånger är ytterst stigmatiserande) i sitt inre? Hur hade rektorn eller läraren själv känt sig om de fått en stämpel i pannan att de inte riktigt duger som de är? Hur hade skolpersonalen känt sig om de visste att deras arbete blev hånat? Många lärare kommer nämligen till lärarrummet och visar exempel på hur illa deras elever skriver. En replik som jag ofta hört, med mina snart tjugo år som lärare i den pedagogiska vardagen: ”Så illa skriver inte ens min son på 8 år och NN är sjutton”. Den inställningen till elever med särskilda behov är förödande. Och tycker man så, märker eleverna naturligtvis det även om man inget säger.

Argumentera gärna emot mig. Tystnad hjälper inget. De svåra frågorna måste ställas. Det gäller våra barn och ungdomar och deras framtid som förhoppningsvis harmoniska vuxna människor.

Artikeln: Klicka här!

Barn och ungdomar får otillräcklig hjälp av den psykiatriska vården

Skolhälsovården klarar inte av barn och ungdomar med psykiatrisk problematik, enligt skolöverläkare Sophie Ekman i ett Eko-inslag. Det har vi ju förstått sedan mycket länge. Men vad som verkligen förvånar är att även psykiatrin misslyckas med att hjälpa elever med olika former av psykisk problematik.

Att psykiatrin inte klarar av alla vuxna med psykisk ohälsa, visste vi ju, men att de inte ens kan hejda ett barn eller en tonåring att utveckla psykiatriska tillstånd chockerar i varje fall mig.

Häpnadsväckande! Man blir arg och ledsen när man hör detta. Mest ledsen faktiskt.

Hur många barn och ungdomar skall egentligen krossas i sitt inre innan samhället reagerar på allvar? Vi får i varje fall betala det när dessa barn och ungdomar når vuxen ålder, då slår de så hårt, så hårt och det är faktiskt vuxenvärlden värd som har svikit dem på alla plan.

Lyssna på Ekosändningen: Klicka här!

Den känslokalla och cyniske skolverkligheten

Idag publicerar DN en artikel på sin hemsida som med all önskvärd tydlighet visar hur känslokallt och cyniskt skolledningar kan agera när det gäller elever med behov av särskilt stöd.

Bredängsskolan i Stockholm har inte gett elever med t ex autism det stöd de behöver men har gladligen tagit emot de extra pengamedel som är förknippat med att ha elever som behöver resurser för att kunna fungera som alla andra i skolan. Biträdande grundskolechefen i Stockholm säger så här om rektorn på den aktuella skolan:

”Det ligger också mycket pengar i det här, fortsätter han.”

Detta har vi som länge har varit kritiska, misstänkt hela tiden. Kunskap om de olika dysfunktionerna är man inte särskilt intresserad av ute på skolorna. Intresset är minst sagt ljummet.(Föreningarna t ex som engagerar sig kämpar för sin överlevnad och är nästan helt beroende av statliga bidrag.) Däremot tycks man vara väldigt glad över den ”myckenhet av penningar” som det kan innebära att ha elever med särskilda behov på skolan.

Kan skolverkligheten vara mer cynisk än så? Varför protesterar inte föräldrar och andra anhöriga högljutt inför denna fruktansvärda hänsynslöshet? Era barn lider nog helt i onödan och de bestjäls på sina medel!

Artikeln: Klicka här!

Diskrepansen mellan skola/”experter” och föräldrar/allmänhet är enormt stor i dysfunktionssammanhang

De två senaste kommentarerna här på min blogg och en i raden av artiklar i DN, sätter fokus på ett enormt problem när det gäller barn och ungdomar med olika former av dysfunktioner, ADHD, dyslexi etc etc.

Föräldern skrev nyligen: ”Oss har skolan både försökt att hota och att skuldbelägga. Senast idag hotade rektorn med att anmäla oss till socialtjänsten i stället för att skolan tar tag i mitt barns problem och tillhandahåller tillräckliga resurser.”

Så får inte en rektor behandla föräldrar som är rädda för att det skall gå illa för deras barn, vilka eventuella problem de annars har är irrelevant i sammanhanget. Och det kan verkligen gå illa. Det kan i värsta fall resultera i missbruk, psykisk ohälsa eller kriminalitet och där tar skolan inte sitt ansvar.

Precis som rektorn ovan antyder menar skolan att det är ytterst föräldrarnas fel att deras barn inte kan lära sig som alla andra eller kan uppföra sig som majoriteten av elever. Men eleverna kommer till skolan med olika egenheter som har med deras familj att göra och det är skolans skyldighet att utveckla varje elev utifrån sina förutsättningar och utgångspunkter, d v s utifrån de egenheter som elever fått hemifrån och bygga vidare på detta till något positivt.

Det är dock ett faktum att skolverksamheten inte utvecklar eleverna utifrån deras förutsättningar utan att de elever som inte passar in i skolvärldens inbillade normalitetsmall, utvecklas istället av skolan till elever med dysfunktioner av olika slag. Skolan har t o m en stab för just detta syfte; specialpedagoger, sjuksköterska och kanske externa logopeder etc etc.

Ja, jag vet att detta är kontroversiellt det jag nyss skrev men jag är nästan alldeles säker på att elevernas dysfunkioner har främst strukturella orsaker på ett makroplan i samhället och på ett mikoplan i skolans värld. Det är verkligen inte familjernas fel. De familjer vars barn inte passar in i mallen, tvingas emellertid in i dysfunktionernas virrvarr och det är enormt plågsamt för föräldrarna att se sina barn lida och inte kunna göra något. Den som anmäler händer nämligen detta:

DN den 31 maj 2009:” ‘Sedan pojken började stanna hemma från skolan i januari 2009, går det inte att se att skolan arbetat med motivationsskapande åtgärder i någon större utsträckning.’ Formuleringarna i Skolinspektionens bedömning är med avsikt desamma som när Skolverket kritiserade Solbergaskolan för sin behandling av Fredrik redan 2006, berättar Tommy Nilsson.”

Artikeln: Klicka här!

Ja, skolor anmäls och Skolinspektionen ryter till lite. Vad händer sedan? Ingenting. Kommuner och skolor kan bryta emot lagen bäst de vill. Detta vill den nuvarande ministern ändra på. Låt det komma snabbt och stäng genast skolor som den ovan!!

Regeringens förslag om ny gymnasieskola välkomnas. Vad tycker du?

Idag kom ett pressmeddelande. Regeringen avser att förändra gymnasieskolan helt. Bland annat skall inte gymnasiets yrkeslinjer längre kunna ge behörighet till högskolan. Dessa linjer skall mer strikt anpassas till det framtida yrket.

Detta välkomnas eftersom jag anser att dagens gymnasieskola inte klarar av att ge alla elever den bildning som de i och för sig så väl behöver. Vi som har velat våra ungdomar så väl, så väl, får ge oss. Det håller helt enkelt inte!

Vad tycker du,kära bloggläsare, om detta?

Kommunalråd i Malmö:”Det gör kanske att de inte märker den, säger Agneta Eriksson”.

Nu är det vetenskapligt bevisat, elever med särskilda behov har det särskilt besvärligt i Malmö. Forskare från Malmö högskola har nämligen kommit fram till:

”Forskningsrapporten visar att mer än hälften, 57 procent, upplever att de inte fick något extra stöd i skolan.”

Malmös kommunalråd Agneta Eriksson(s) besvarar detta med:

”– Det är elevernas upplevelse. Mycket av stödverksamheten är integrerad i  den  vanliga undervisningen. Det gör kanske att de inte märker den, säger Agneta Eriksson.”

Först tänkte jag: ”Läste jag verkligen rätt”. Sedan är det bara att ställa den retoriska frågan till kommunalrådet med ansvar för skolverksamheten i Malmö: ”Tror du att elever med särskilda behov är så avtrubbade och har så bristande intelligens att de inte ”märker” när de får hjälp?”.

Det illustrerar däremot den enorma brist på kompetens som politiker i ledande ställning, vilka styr Malmös skolor, kan ha. Detta gör naturligtvis att de tillsätter höga tjänstemän och skolledare på skolorna med samma låga kompetens som de själva.

Bara att konstatera, som jag gjort så många gånger i denna blogg: Stackars elever och lärare i Malmö med sådana ledare för verksamheten. Med hopp om att det inom en snar framtid blir bättre och att hela ledningsstrukturen för skolverksamheten i Malmö,byts ut med ledare vilka har kompetens och insikt.

Artikeln: Klicka här!

Psykiatrin avslöjad!

Vi är många om ifrågasätter de psykiatriska diagnoserna som ADHD, DAMP, Asperger och allt vad de heter. Ikväll rapporterar dock Aftonbladet att även mer allvarliga psykiska tillstånd kan ifrågasättas. En konstelev har nämligen spelat psykiskt sjuk och blivit tvångsvårdad med bältesläggning som lugnande medel trots att hon var fullt frisk.

Det som stämmer till oro för denna osäkerhet i diagnos och bedömning av individer med psykisk ohälsa, är att många barn och ungdomar riskerar att hamna i stora bekymmer i vuxen ålder eftersom de kan ha fått felaktig diagnos i skolåldern.

Det här illustrerar ju med all önskvärd tydlighet att de psykiatriska diagnoserna är väldigt osäkra. Man hade då önskat mer ödmjukhet från läkarnas sida.

Och det är inte första april!

Artikeln: Klicka här!

Kommuners och skolors agerande gentemot små aktörer

Jag har varit redaktör och ansvarig utgivare för Dyslexia sedan 1994 och ett fenomen som jag stött på är: Hur vissa  kommuner och skolor agerar emot oss mindre företag, som har viktiga ting att leverera. Det är inte kvalitén på produkten som tycks vara  avgörande utan vem det är som levererar den. Och detta gäller säkerligen inte endast oss. Men de andra vågar kanske inte gå ut med det offentligt eftersom de kan  mista det de redan har fått.

Detta kommer vi att ta upp i en artikel i kommande Dyslexia nätupplaga, 2-2009. Det måste synas i sömmarna!

Den första som kommer att intervjuas är rektor  Ingrid Persson, rektor i Järfälla kommun, vars skolassistent just ringde oss idag och var oförskämd, vilket gav oss uppslag till den här artikeln. Vi kommer sedan att ringa upp några kommuner som vi vet har varit särskilt besvärliga och ta reda på hur de egentligen tänker. De är absolut inte många men de finns.

Läs Dyslexia nätupplaga och var med när vi nu höjer ribban och ställer viktiga personer till svars. Klicka här, om du vill ha en inloggning till betalversionen.

Rektorerna är det största problemet i skolan!

Rektor Börje Ehrstrand har antagligen tjänat en del penningar på boken “Rinkebyskolan” och alla föredrag han hållit runt om i landet där han har gett råd till andra skolor, samtidigt som hans egen skola varit sämre eller lika dålig som alla andra skolor.

Riktigt alarmerande är följande, om DN ursäktar något:

“År 2005 fick du ta emot Kungliga sällskapet Pro Patrias stora guldmedalj med motiveringen at du byggt upp en av Sveriges bästa skolor. Samma år lämnade mer än var fjärde elev Rinkebyskolan utan behörighet att läsa vidare på gymnasiet. Hur går det här ihop?

- De som delar ut priset ser det nog på lite längre sikt. Vi har lyckats skapa en klotterfri skola, den är inte vandaliserad, vi har samarbete med socialtjänsten och vi har en utbyggd elevvård. Skolan är ju inte bara kunskaper.” ( DN, 20 oktober 2008)

Så rektorn för Rinkebyskolan skall ha pris för att han gör sitt jobb. Varför skall inte andra rektorer också ha pris då?

Ehrstrand menar i intervjun med DN mycket överraskande att kunskaper inte är det viktigaste:

“I en artikel som ni presenterar på er hemsida säger du att Rinkebyskolans vision är att “de elever som går ut Rinkebyskolan ska vara vinnare på den framtida arbetsmarknaden”. Hur väl tycker du att ni lever upp till detta?

- Utifrån sina egna förutsättningar ska de prestera maximalt och klara sig på bästa möjliga sätt på framtidens arbetsmarknad, inte bara kunskapsmässigt utan även socialt. ( DN, 20 oktober 2008)

Det strider delvis emot vad han så högtidligt säger till Yvonne Busk i hennes bok ”Rinkebyskolan”:

”Samtidigt återvänder han(Ehrstrand, min anm) hela tiden till de fundamentala principer han envist hållit fast vid sedan han blev rektor för Rinkebyskolan. Vikten av goda kunskaper och god hälsa, helhetssynen och regler för god hälsa.” ( Busk, 2003, s 168)

Märk att kunskaper betonas särskilt och det här med goda kunskaper framhölls särskilt när Rinkebyskolan och dess rektor framställdes som ett föredöme i skolans värld.

Vad tycker utbildningsministern om en rektor som så klart tillbakavisar kravet om att eleverna skall ha gedigna kunskaper för att klara livet utanför skolan, i arbetslivet eller i vidare studier?

Nej, det blir allt tydligare för mig att det verkliga problemet är skolledningarna. Det är så uppenbart att rektorerna gärna vill “lysa som solen Karlstad” men inte vill göra det gigantiska arbete som krävs för en sådan berömmelse.

Artikeln:  Klicka här!

Nu får verkligen Skolinspektionen mycket att göra!

Läser i Aftonbladet om en klass utanför Söderhamn där skränet och stojet är så högt att skolpersonalen rekommenderar hörselskydd. Ja, du läste rätt. Och hör och häpna, det är en klass fyra(4) det gäller. Eleverna mår allmänt dåligt och har ont i magen, kan man tänka, när de skall gå till skolan.

Föräldrarna antyder dessutom att det saknas personal för elever med särskilda behov. Det verkar ju så när man hör beskrivningen av problemet. Ingen tycks ta tag i det utan alla väntar tydligen och ser vad som händer. Som tur är klagar föräldrarna och håller sina barn hemma just nu. Så är det dock inte för det mesta utan föräldrarna håller i regel tyst för att inte det skall bli än värre för deras barn.

Två frågor är adekvata här, tycker jag: Hur skall det gå för de här eleverna i gymnasieskolan när de är så stökiga redan i fyran så att det blir ett stort arbetsmiljöbekymmer?  Och: Hinner verkligen Skolinspektionen med alla skolor där det är så här gigantiska brister? För den här skolan, gissar jag med viss säkerhet, är inte på något sätt unik. Det finns många fler sådana här skolor på alla nivåer i den svenska skolverksamheten, från förskola till gymnasiet.

Ett är däremot helt säkert: Nu får verkligen den nya myndigheten, Skolinspektionen mycket att göra och frågan är om de hinner med att rätta till allt som är fel i Sveriges skolorganisation. Möjligen får de omformulera sitt uppdrag när de bokstavligen går på knäna.

Artikeln: Klicka här!