Att skämta om dyslexi. Kändisar eventuella dyslexi

Aftonbladet rapporterade i går angående Melodifestivalen:

”Under fredagens repetition levererade Petra Mede ett bitskt skämt om kungens dyslexi.

Ett skämt som nu censurerats av SVT.

– Det har skämtats till leda om kungens dyslexi, säger Melodifestivalens projektledare Ronnie Lans till aftonbladet.se.

– Vi har redan fått in en sms-röst. Från kungen. Men det gick inte att läsa vad han skrivit så den räknas inte.

Så lät programledaren Petra Medes syrliga skämt om kung Carl XVI Gustaf på repet i går.

Ett skämt som inte föll SVT på läppen.” ( aftbladet.se, 21/2-09)

Att det skämtats ”till leda” om dyslektiker kan jag verkligen hålla med om. Skämten tyder dock på missuppfattningar och fördomar om dyslexi och läs- och skrivsvårigheter. I regel uppfattas dyslexi som om en person vilken varken kan läsa eller skriva, som Mede skämt signalerar. Detta är emellertid felaktigt. Det är mycket ovanligt att en dyslektiker skriver så illa så att man inte kan läsa vad denne vill förmedla till oss.

Aftonbladets egen politiska redaktör, Helle Klein, gjorde enligt mig ett värre övertramp för några år sedan. Hon skrev nämligen när hon kritiserade Lars Adaktusson, som då ledde Agenda i SVT:

”Är  Lars Adaktusson på Sveriges Television över huvud taget läskunnig?” (Aftonbladet, 6/1-2005)

Jag kontaktade Klein och påtalade det olämpliga i hennes påpekande att förknippa läsförmågan med eventuell intellektuell inkompetens, men hon förstod inte min invändning. Därtill har hon sedan dess blivit präst och har sannolikt lika lite empati för andra fortfarande. (Prästyrket brukar ju dra till sig självupptagna människor med enormt uppblåsta egon. Och i det sällskapet passar ju Klein bra.)

Artikeln, Mede: Klicka här!

Ännu en historisk person drabbad av postum diagnos

Psykiatrin nöjer ju sig som bekant inte med att sjukdomsförklara de flesta i sin samtid utan ägnar sig även åt att diagnostisera historiska personer, vilket väl borde vara omöjligt eftersom en diagnos lämpligen bör ske i ett nära möte med en patient. Men sådana ”futiliteter” behöver inte psykiatrikerna för att vara säkra på att förklara någon vara sjuk.

Idag berättar  Telegraph om en professor som menar att Charles Darwin led av Aspergers syndrom:

”Darwin, the author of On the Origin of Species which sets out the theory of natural selection, had an extraordinary attention to detail but had difficulties with social interaction, according to Prof Michael Fitzgerald of Dublin’s Trinty College.

Prof Fitzgerald believes that Darwin, who was born on Feb12, 200 years ago, was suffering from a behavioural disorder.

Today he will tell the annual meeting of the Royal College of Psychiatrists’ Faculty of Academic Psychiatry, and says Darwin was probably suffering from Asperger’s syndrome.”

I den somatiska disciplinen måste man i varje fall gräva upp liket för en diagnos, inte så för psykiatrin. 

Ni som vurmar för och försvarar psykiatrins benägenhet att sjukdomsförklara all sköns variation i den mänskliga populationen, får ni inte det minsta obehagskänsla inför detta?

Den ena placebometoden är lika god som någon annan

Idag rapporterar pressen om Tom Cruise som blivit fri från sin dyslexi tack vare Scientologkyrkan. Precis som den s k Kattmodellen är det säkerligen en ren placeboeffekt. Det stärker emellertid självförtroendet så att individen med en dysfunktion som dyslexi eller rättare läs- och skrivsvårigheter, får kraft att komma underfund med skriftens olika djup.

Placeboeffekter är bra för individen men dåligt när de lanseras som mirakelmetoder. Det finns ingen genväg till skriften. Den måste erövras på sina egna villkor.

En av artiklarna: Klicka här!

Sådant som vi hört många gånger förr i t ex kvällspressen framställs som sensation

Föräldrakraft är ju en ganska bra tidskrift, generellt sett. Men i skildringen av specifika dysfunktioner brister det rejält. Inför det första numret i år, 1/2008, får vi veta att kronprinsessan Victoria skall intervjuas. Reklam för denna intervju strömmar fortfarande in långt efter att numret kommit ut.

Men vad är det då som är så speciellt med den här intervjun och som skiljer den från t ex kvällspressens frågor till Victoria om hennes eventuella dyslexi? Svar: Inget. Victoria hade problem med skriften i skolan. Hon läste sin första bok för ett litet tag sedan. Därtill säger hon att det inte behöver vara så komplicerat. Vad behöver inte vara så komplicerat? Dysfunktionen är och förblir komplicerad och en  gåta, som vi för närvarande inte fullt ut kan förstå.

Inga följdfrågor som tar reda på hur det exakt var och varför kronprinsessan kan vara så säker på att det var dyslexi hon hade och har. Föräldrakraft saknar kunskap på det här området för att ställa rätt frågor till forskare och de som har dyslexi.

Inom parentes sagt, i samma nummer säger Mats Myrberg, professor i specialpedagogik(som inte heller är expert på dyslexi) att det gäller att arbeta med självförtroendet. Ja, det sa man för ganska länge sedan, närmare bestämt 1988 och det var Karin Taube och hennes avhandling ”Reading acquisition and self-concept” som satte fingret på det. 

Det har faktiskt hänt ganska mycket sedan 1988 Föräldrakraft och Mats Myrberg, i varje fall på dyslexiområdet. 

Ännu en TV-kändis är ”dyslektiker”

Ofta har vi sett honom uttala sig i TV vid olika tillfällen när brott blivit begångna. Professorn i allmän kriminologi vid Stockholms universitet, Jerzy Sarnecki. Idag intervjuas han i DN eftersom han fyller 60 år den 7/7.

I intervjun talar han om, något han tidigare hållit hemligt, att han har dyslexi. Jag tänker självklart genast: Hur vet du det? Har du fått en diagnos och av vem? Det har länge varit vanligt att ge kändisar som har haft eller har problem med skriften beteckningen dyslexi, från Einstein till Tom Cruise. Men jag tror inte att dessa blivit bedömda av en specialutbildad psykolog eller logoped, i varje fall inte Einstein.

Symtomen som Sarnecki tar upp; lämnar texter till andra för genomläsning, tar lång tid att läsa, svårt att läsa högt, är sådant som väldigt många kan uppleva utan att ha dyslexi.

Det vore bra om diagnosen dyslexi veks för dem som har klara ortografiska bekymmer, som är ett verkligt stort problem för dem så att de väldigt sällan eller aldrig, kan nå en professors grad. I respekt för denna mycket utsatta grupp.

Stavproblem, läsproblem etc är inte synonymt med dyslexi.