Kränkningarna inom skolan fortsätter och fortsätter….

Det jobbas på ett nytt nummer och det finns åtskilligt att skriva om när det gäller dysfunktioner  i skolverksamheten runt om i landet. Inte minst de kränkningar som jag tar upp här på bloggen, de bara fortsätter och fortsätter… Detta skrivs det visserligen inte om i Dyslexia nätupplaga eftersom tidskriften på nätet tar upp i huvudsak mer vetenskapliga spörsmål.

Åter till kränkande behandling i skolans värld: Nu senast tog tydligen Uppdrag granskning i SVT upp ett fall, vilket jag ej själv sett. Men Svenska Dagbladet rapporterar om det. Klicka här!

Och det är som vanligt, politikerna bryr sig inte ett dugg om det. Om de hade gjort det, på allvar hade vi inte haft de här problemen ute i skolorna. Där mången personal och alltför många elever mobbas dagligen och där helt normala barn och ungdomar sätts i åtgärder som är vikta för den som har en tydlig och uppenbar skada, t ex utvecklingsstörning.

Om det hade gällt politikernas egna anställning, den egna situationen i arbetet eller det egna barnet, då skall ni tro att det blivit fart. Men nu är det ju andra som drabbas och då struntar de fullkomligt i det. De har ju sin trygghet i varje fall fyra år. Deras avgångsvederlag är ju sedan minst sagt generös om man får tro media. Däremellan sysslar de med sina favoritfrågor.

Tänk på det inför valet. Vem har ställt upp för dig som lärare i svårighet eller för ditt barn om du är förälder och vem har inte gjort det?

Bokenäs skola får pris för ”lek till läslust”

Det finns många tips om enkla vägar till det riktiga läsandet och skrivandet. Kattmodellen är ju en sådan. Mer seriösa metoder däremot är att i lekar erövra och öva upp språkförmågan. Enligt Bohuslänningen har Bokenäs skola en sådan metod. Det är Nya Zeeland som ”spökar” igen vars metod då och då har missuppfattats av svenska pedagoger.

”Emma Morqvist visar att de gjort rimsnurror med bilder – lok rimmar inte med bilden på en hatt, men på krok, snok, bok och –uggla?

– Ja, en uggla är klok och lok rimmar på klok, förklarar Pontus Ejdbring.

– Barnen är inte medvetna om att de tränar ljud, ord och läsning. Även om vi bara ”leker” så finns det hela tiden en medveten tanke, säger förskolläraren Berit Samuelsson som också har särskilda läselektioner i äldre årskurser.

Roligt att läsa

Berit har tillsammans med lågstadielärarna Gunnel Johansson och Margareta Ekstedt två gånger varit på studiebesök på Nya Zeeland för att lära sig mer om metoden RRP, ett intensivt’ lästräningsprogram som är mycket framgångsrikt. Inte minst stärker det självförtroendet och att eleven tycker att det är roligt att läsa, även om denne har läs- och skrivsvårigheter.”

( Bohuslänningen, 16 september 2009)

Nu har, enligt P4Väst, skolan fått det berömda Bertil Hult-priset på 500 000 kronor. Jag gratulerar naturligtvis skolan för utmärkelsen.

Dyslexia nätupplaga planerar en intervju med skolan om lek kontra dyslexi, som jag hoppas blir publicerat i nästa nummer, 6/2009.

Upplevelse av våld, delorsak till elevers inlärningssvårigheter?

Läser något intressant i den danska tidningen Politiken idag. Köpenhamn skall nämligen försöka ta reda på hur många barn som utsätts för våld eller bevittnar våld i hemmet.

”For første gang i Danmark vil det nu blive undersøgt, hvor mange børn der oplever enten selv at blive slået eller truet derhjemme eller at være vidner til vold mod andre medlemmer af familien.”( Politiken den 18 augusti 2009)

Det vore också bra att ställa de förmodade upplevelser av våld i relation till elevernas inlärningsmöjligheter. Kan upplevelser i hemmet vara en delorsak till inlärningssvårigheter? Känslig fråga, men den måste ställas.

Vore inte mitt ovan skissade förslag till undersökning, inspirerat av den danska undersökningen, något för Sverige? Det är ju viktigt att undersöka inlärningsproblematiken ur alla möjliga aspekter.

Artikeln: Klicka här!

Nu börjar höstterminen igen och…

Ja, så var det dags igen. Sommarlovet snart slut och så börjar läsåret igen med höstterminen.

Hur skall det då bli? Min gissning: ännu sämre för elever med särskilda behov. Det är ekonomisk kris och det första som kommuner och skolor drar in på är stöd till den här gruppen av elever och lastar över det på ordinarie lärare.

Inget nytt under solen, som det står i Predikaren. Kanhända kan dessa rader från nämnda bok i Bibeln stämma till eftertanke:

”Jag betraktade allt som sker under solen: allt var tomhet, ett jagande efter vind.”(Pred 1:14)

Och tomhetskänsla för den här gruppen av elever kan leda till mycket allvarliga konsekvenser.

Skollärare Nils-Arne är en klok man

I en insändare i Norra Skåne igår skriver skollärare Nils-Arne Petersson:

”Ge barnen tid att utvecklas i sin egen takt. Ge oss tid att arbeta med barnens sociala mognad. Ge oss tid att göra barnen trygga i skolan. Ge oss tid att höja alla barns självförtroende. Ge oss ännu mer tid att arbeta med barn med läs- och skrivsvårigheter. 



Ge oss mer tid att arbeta med barnen istället för nationella prov och skriftliga omdömen. Ge mig och mina medarbetare i förskolan och skolan arbetsro. Respektera alla oss som arbetar med barn: Höj gärna vår status, det behövs.”

Petersson är en mycket klok man, tycker jag. Vad tycker du? Läs insändaren och kommentera sedan gärna här på min blogg. Alla inlägg är alltid lika välkomna eftersom vi behöver en intensiv debatt på skolområdet och inte den tystnad som tyvärr råder just nu.

Insändaren: Klicka här!

Kungen har rätt, men förstår han vad det innebär?

I gårdagens Aftonblad refereras en intervju i GP där kungen kritiserar de s k dokusåporna:

”– Jag blir så irriterad. Allt går ut på att man skall knäcka den andre. Så skall det inte vara i samhället. Samhället bygger ju på att man skall hjälpa varandra och att den svage skall hjälpas och tas om hand, säger han till Göteborgs-Posten.

Och tycker att tv-programmen är ’fullständigt vansinnigt obegripliga’ .”

Artikeln: Klicka här!

Kungen har alldeles rätt i att det är ett enormt människoförakt som dessa TV-serier sprider. Men är han medveten om vilka konsekvenser och vilken spridning detta förakt fått?  Är allmänheten medveten om det?

Det jag främst tänker på är att denna hemska människosyn också är förhärskande på våra skolor. Både lärare och elever kan sägas t ex ”sitta löst”.  Och ingen är unik i skolverkligheten utan alla kan enkelt bytas ut. Den man inte gillar riktigt mobbar man sönder och samman utan att ta fasta på var och ens unika kvaliteter. Detta kan nog vara bra och enkelt för skolledningarna på kort sikt men är självfallet förödande på något längre sikt.

Tre konsekvenser av detta som bör nämnas i sammanhanget:

1. Sydsvenskan presenterade Malmö stads enkät som gymnasieelever årskurs två genomfört:

Andelen svar med mycket bra-ganska bra på frågan Hur trivs du på din skola?

Bäst: Malmö Borgarskola: 97 %.

Sämsta: Universitetsholmens gymnasium(UH) och Rönnens gymnasium(RG)88 resp 81 %.

Och jag vet att de högsta rektorerna på UH och RG har just den människosyn som beskrivs ovan. (Inom Malmö finns nämligen samordnade rektorer som är över de andra rektorerna på skolan, det som förr var rektorer respektive biträdande rektorer, studierektorer ännu längre tillbaka. I andra kommuner kallas väl dessa överrektorer gymnasiechef eller dylikt.)

” Totalt tillfrågades 3 467 elever och 2 513, drygt 72 procent, valde att svara på enkäten.”( SDS)

Artikeln: Klicka här!

2. Jamie Oliver blir hånad för sin dyslexi på Tvitter, vilket visar att det är ett internationellt fenomen att gärna förakta sin nästa.

Artikeln: Klicka här!

3. Många utbildade lärare arbetar inte längre som lärare , antagligen p g a det försämrade arbetsklimatet för skolpersonal. En del utbildar sig men börjar aldrig arbeta inom yrket. Lena är en av dessa:

” Lena Bergdahl har pluggat till låg- och mellanstadielärare med inriktning specialpedagogik, men den senaste tidens varsel har fått henne att tänka i nya banor.

- Jag vill inte sitta och bli utringd på jobb samma morgon, eller deppa över att arbetsmarknaden ser ut som den gör. Det är jag för gammal för. I stället valde jag att satsa på idén med ett hundcafé.”

Artikeln: Klicka här!

Har jag rätt eller fel, kära bloggläsare, när jag säger: Det ökade människoföraktet har sitt ursprung delvis i TV-serier som Robinson och får konsekvenser för hur människor behandlas i skolans värld, vilket i ett senare skede får som följd för oss alla, bekymmer i form av kriminalitet och psykisk ohälsa.Kostsamt för samhället. Har vi råd med det?

Skolornas bristande intresse för elever med särskilda behov kan få ödesdigra konsekvenser

Skolornas bristande intresse, ja, närmast nonchalans kan få ödesdigra konsekvenser för barn och ungdomar med särskilda behov. Den senaste i raden är en liten grabb på 12 år i Danmark, som inte orkade leva efter diagnos och mobbning samt säkerligen ett ytterst svagt engagemang från skolans sida:

”I tisdags fick Robert gå tidigare från skolan. Då cyklade han hem och hängde sig.

Familjen vill nu att skolan ska granska mobbningens omfattning.

- Jag orkar inte prata om min sons död, det måste ni förstå. Men självklart är jag klar över att han hade det svårt i skolan, säger mamman Lise Lotte Larsen till Ekstrabladet.”

Detta hade likaväl kunna hända i Sverige. Varje dag, varje timme, lider många barn samma helveteskval som Robert i Danmark i det tysta i sitt inre utan att någon på riktigt bryr sig om det.

Vuxenvärlden, den s k vetenskapen och skolledningarna säger, oftast implicit: ”En diagnos är så bra, så bra då får du fin hjälp.”; ” Vi vet så mycket nu så det kommer att bli hur fint som helst för dig” etc etc utan att egentligen anstränga  sig och ta reda på:

Hur känner den sig som har fått en diagnos(som många gånger är ytterst stigmatiserande) i sitt inre? Hur hade rektorn eller läraren själv känt sig om de fått en stämpel i pannan att de inte riktigt duger som de är? Hur hade skolpersonalen känt sig om de visste att deras arbete blev hånat? Många lärare kommer nämligen till lärarrummet och visar exempel på hur illa deras elever skriver. En replik som jag ofta hört, med mina snart tjugo år som lärare i den pedagogiska vardagen: ”Så illa skriver inte ens min son på 8 år och NN är sjutton”. Den inställningen till elever med särskilda behov är förödande. Och tycker man så, märker eleverna naturligtvis det även om man inget säger.

Argumentera gärna emot mig. Tystnad hjälper inget. De svåra frågorna måste ställas. Det gäller våra barn och ungdomar och deras framtid som förhoppningsvis harmoniska vuxna människor.

Artikeln: Klicka här!

Regeringens förslag om ny gymnasieskola välkomnas. Vad tycker du?

Idag kom ett pressmeddelande. Regeringen avser att förändra gymnasieskolan helt. Bland annat skall inte gymnasiets yrkeslinjer längre kunna ge behörighet till högskolan. Dessa linjer skall mer strikt anpassas till det framtida yrket.

Detta välkomnas eftersom jag anser att dagens gymnasieskola inte klarar av att ge alla elever den bildning som de i och för sig så väl behöver. Vi som har velat våra ungdomar så väl, så väl, får ge oss. Det håller helt enkelt inte!

Vad tycker du,kära bloggläsare, om detta?

Alltid lika förvirrat om dyslexi. Varför?

Lena Brink skriver i Vestmanlands Läns Tidning:

”Naturligtvis är det ingen yrkeskategori som har monopol på dyslexiutredningar. För att hjälpa elever som kommer till korta behövs en allsidig kartläggning, där även logopeder, psykologer och läkare kan ge viktiga bidrag. Ansvaret för barns lärande vilar emellertid i första hand på pedagoger.

Dyslexi är ingen sjukdom. ”(Vlt.se)

Mycket märklig synpunkt om man säger sig vara någon form av expert på dyslexi. I det här fallet ”praktisk expert”, om uttrycket tillåts. Lena Brink fick nämligen pris 2001 av Västerås stad, så hon talar i egen sak:

”Medarbetare i proAros som fått ta emot priset:

[…]
- dyslexilärargruppen vid Komvux (Gudrun Norberg, Lena Hillerbrand, Ebba Erlander, Maria Sandstedt, Margareta Molin, Anita Kruse, Lena Brink och Inger Nygren) för deras goda pedagogiska arbete med vuxna dyslektiker. ”(vasteras.se)

Varför är det alltid så förvirrade resonemang när det gäller dyslexi? Jo, det råder ingen konsensus, vad än Mats Myrberg säger sig ha kommit fram till, i dyslexisammanhang. Det finns för få experter och alltför många självutnämnda, som möjligen gått en kurs hos Ingvar Lundberg.

I denna förvirring är som alltid eleverna förlorarna vars föräldrar i sin desperation vänder sig till charlataner som Patrick Lindblad med Kattmodellen.

Artikeln: Klicka här!

Robot ersätter lärare?

Så här i kristider för nästan alla yrkesgrupper rapporterar DN idag om japanskt försök med att ha en robot som lärare. Det vore väl idealet för alla landets utbildningsförvaltningar och skolledningar. Då slapp man ju att, i varje fall på ytan, försöka behandla lärarkollektivet väl. En robot säger ju aldrig emot. Och den var också ganska duktig enligt den japanske forskaren:

”Roboten fjärrstyrdes dessutom av en mänsklig hand, men gick ändå hem bland barnen, hävdade professor Kobayashi.” ( DN, 12/3-09)

Artikeln: Klicka här!

Hatet emot skolverksamheten är tydligen världsvid

Nu har det hänt igen. En ung man har kommit tillbaka till sin skola och skjutit av sig sitt hat. Denna gång i Tyskland.

Det är bara en tidsfråga innan det händer även i Sverige. Ett gäng var på väg här i Malmö för några år sedan, men lyckligtvis gick det inte så långt—då.

Som jag påtalat många gånger förr i bloggen, saknar skolverksamheten professionella oh yrkeskunniga i chefställningar i olika positioner i verksamheten. Flera av dessa saknar faktisk adekvat utbildning och det i en utbildningsorganisation, och jag gissar att det är samma problem över hela världen.

En sådan struktur, med personal som i huvudsak saknar utbildning för sitt uppdrag. inger självklart inte förtroende och trygghet utan tvärtom en enorm osäkerhet och otrygghet, vilket ger sig till känna senare i livet i alla dessa ungdomars inre. ( De flesta har nog trygga föräldrar som kan kompensera men alla har inte det.)

Den ångest som uppenbarligen är planterad av skolverksamheten och som kan få sådana ödesdigra konsekvenser, tar verkligen samhällena och regeringarna ansvar för den frustrationen som tydligen när som helst kan utlösas? Nej, det verkar inte så utan de står varje gång det händer  med gapande munnar: Varför händer detta?

Hur många skott skall behöva avlossas innan politikerna inser allvaret i de strukturella bekymren i skolans värld på vår runda jord?

Artikeln: Klicka här!

Psykiatrin avslöjad!

Vi är många om ifrågasätter de psykiatriska diagnoserna som ADHD, DAMP, Asperger och allt vad de heter. Ikväll rapporterar dock Aftonbladet att även mer allvarliga psykiska tillstånd kan ifrågasättas. En konstelev har nämligen spelat psykiskt sjuk och blivit tvångsvårdad med bältesläggning som lugnande medel trots att hon var fullt frisk.

Det som stämmer till oro för denna osäkerhet i diagnos och bedömning av individer med psykisk ohälsa, är att många barn och ungdomar riskerar att hamna i stora bekymmer i vuxen ålder eftersom de kan ha fått felaktig diagnos i skolåldern.

Det här illustrerar ju med all önskvärd tydlighet att de psykiatriska diagnoserna är väldigt osäkra. Man hade då önskat mer ödmjukhet från läkarnas sida.

Och det är inte första april!

Artikeln: Klicka här!

Orsaken till att Malmö ibland brinner?

I flera inlägg på denna blogg har jag hävdat att Malmö stad inte respekterar de mänskliga rättigheterna. Dessvärre agerar inte organisationer som Amnesty emot institutioner, organisationer eller kommuner i Sverige som bryter emot FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna. Detta faktum måste det påminnas om när Rosengård brinner då och då.

Jag har också påpekat att lärare i Malmö stad behandlas mycket illa, i samband med att kommunens s k starke man, Ilmar Reepalu, menat att man skall lära av TV-serien 9A. Detta mitt påstående bekräftas nu av dagens Sydsvenska där en äldre lärare, som brinner för sitt yrke, känner sig illa behandlad och diskriminerad på det mest grövsta sätt. Här ett litet utdrag:

” Men Marianne har märkt att både hon och hennes något yngre kollegor utsätts för grova påtryckningar att sluta som gymnasielärare långt före pensioneringen.

– Det tycks finnas en kultur här i Malmö att avpollettera äldre ambitiösa lärare till förmån för yngre och mer lättstyrd personal, säger hon.

Hon blev förvånad och ledsen när två av hennes rektorer antydde att hon led av alzheimers sjukdom. De ville inte säga varför de sade så. De ville inte säga om någon elev eller förälder hade klagat. Själv tycker Marianne att hon har bra kontakt med såväl elever som föräldrar.”

Om ungdomar skall må bra i Malmö stad, måste politikerna genast byta ut tjänstemän som inte respekterar och tillämpar de mänskliga rättigheterna. Att en utbildningsorganisation ägnar sig åt systematisk diskriminering av äldre och även oliktänkande är ytterst allvarligt.

När skall politikerna i Malmö vakna? 

Artikeln: Klicka här!

Kommuners och skolors agerande gentemot små aktörer

Jag har varit redaktör och ansvarig utgivare för Dyslexia sedan 1994 och ett fenomen som jag stött på är: Hur vissa  kommuner och skolor agerar emot oss mindre företag, som har viktiga ting att leverera. Det är inte kvalitén på produkten som tycks vara  avgörande utan vem det är som levererar den. Och detta gäller säkerligen inte endast oss. Men de andra vågar kanske inte gå ut med det offentligt eftersom de kan  mista det de redan har fått.

Detta kommer vi att ta upp i en artikel i kommande Dyslexia nätupplaga, 2-2009. Det måste synas i sömmarna!

Den första som kommer att intervjuas är rektor  Ingrid Persson, rektor i Järfälla kommun, vars skolassistent just ringde oss idag och var oförskämd, vilket gav oss uppslag till den här artikeln. Vi kommer sedan att ringa upp några kommuner som vi vet har varit särskilt besvärliga och ta reda på hur de egentligen tänker. De är absolut inte många men de finns.

Läs Dyslexia nätupplaga och var med när vi nu höjer ribban och ställer viktiga personer till svars. Klicka här, om du vill ha en inloggning till betalversionen.

Ännu en gång: ”Svenska skolan förefaller därmed ha misslyckats”

Idag presenteras Långtidsutredningen och så här beskriver utredarna på DN-debatt skolsituationen i landet:

”För elever som tidigt visat svaga skolresultat förvärras successivt dessa under hela skolgången. Svenska skolan förefaller därmed ha misslyckats med att vända en negativ utveckling för de svagaste eleverna. För att minska andelen som misslyckas med sina gymnasiestudier måste därför insatser genomföras som hjälper eleverna tidigt i skolgången. Både med utgångspunkt från individer och samhället är tidiga insatser effektiva. Att minska andelen som lämnar gymnasiet utan fullständiga betyg handlar därmed kanske främst om att förbättra för- och grundskolan.”( DN, 28/11-2008)

Det har man sagt länge. Det har gjorts åtgärder under många år. Har man i varje fall sagt. I skolorna har det gjorts upp åtgärdsprogam och individuella studieplaner. Lärarna har deltagit i olika konferenser där de bland annat lyssnat på Martin Ingvars budskap och kritik av skolan. Varför blir det då inte bättre utan tvärtom sämre?

Jo, min vid det här laget lite uttjatade teori och hypotes: Samhället satsar inte på rätt sorts forskare som sedan skolfolk kan lyssna på utan de ger överdriven uppmärksamhet och resurser åt den neurologiska hjärnforskningen, som inte kan det specifika bekymret utifrån sin egen forskning. Det hjärnforskarna kan göra är att berätta hur hjärnan reagerar inför problemet och där är det stopp.

Som det nu är sprider hjärnforskarna därmed endast osäkerhet hos skolpersonalen, vilket de gjort under väldigt många år. De säger: Det går att göra något åt. Men berättar inte i detalj hur eftersom de helt enkelt inte vet det.

Åtgärd: Befria oss från dessa hjärnforskare som gör mer skada än nytta!

Artikeln i DN: Klicka här!

Är det lönt att anmäla skolor?

Nu har det hänt igen för ”tusende gången”. Föräldrar har anmält en skola. Anledningen är följande enligt Göteborgs-Posten,17 november 2008:

” Ansvarig lärare hade ingen utbildning i metodiken, undervisningen saknade dokumentation och elevens assistent fick ansvar för undervisning. Föräldrarna fick också veta att det pågick diskussioner om att inte assistent skulle få närvara i klassrummet.

Pojken vägrar nu att gå till skolan och har inte deltagit i undervisningen sedan i maj. Föräldrarna anser att särskolan både kränkt och diskriminerat 11-åringen som i dag har backat i sin utveckling. De har även gjort en anmälan till Skolverket.”

Jag undrar emellertid om det är lönt att anmäla. Det tycks nämligen vara väldigt få som bryr sig om skolan på allvar. Det snackas väldigt mycket om skolan, men det är absolut minimal verkstad eftersom anmälningarna fortsätter att hagla in.

Artikeln: Klicka här!

Nu får verkligen Skolinspektionen mycket att göra!

Läser i Aftonbladet om en klass utanför Söderhamn där skränet och stojet är så högt att skolpersonalen rekommenderar hörselskydd. Ja, du läste rätt. Och hör och häpna, det är en klass fyra(4) det gäller. Eleverna mår allmänt dåligt och har ont i magen, kan man tänka, när de skall gå till skolan.

Föräldrarna antyder dessutom att det saknas personal för elever med särskilda behov. Det verkar ju så när man hör beskrivningen av problemet. Ingen tycks ta tag i det utan alla väntar tydligen och ser vad som händer. Som tur är klagar föräldrarna och håller sina barn hemma just nu. Så är det dock inte för det mesta utan föräldrarna håller i regel tyst för att inte det skall bli än värre för deras barn.

Två frågor är adekvata här, tycker jag: Hur skall det gå för de här eleverna i gymnasieskolan när de är så stökiga redan i fyran så att det blir ett stort arbetsmiljöbekymmer?  Och: Hinner verkligen Skolinspektionen med alla skolor där det är så här gigantiska brister? För den här skolan, gissar jag med viss säkerhet, är inte på något sätt unik. Det finns många fler sådana här skolor på alla nivåer i den svenska skolverksamheten, från förskola till gymnasiet.

Ett är däremot helt säkert: Nu får verkligen den nya myndigheten, Skolinspektionen mycket att göra och frågan är om de hinner med att rätta till allt som är fel i Sveriges skolorganisation. Möjligen får de omformulera sitt uppdrag när de bokstavligen går på knäna.

Artikeln: Klicka här!

Viktigt inlägg idag i Svenska Dagbladet om skolans sociala roll!

I dagens SvD gör docenten i pedagogik Lennart Grosin ett viktigt inlägg, helt i linje med vad jag hävdat under väldigt lång tid:

“Forskningen om effektiva skolor visar tydligt att det är nödvändigt att de vuxna i skolan verkligen bryr sig om samt respekterar och möter eleverna på ett mänskligt plan (jämför lärarna i tv-dokumentären Klass 9A).”

Med ett väsentligt tillägg:

Skolverksamheten måste ses över i grunden och framförallt bekämpa all form av kränkande behandling. Om vi någonsin skall få en skola där vuxna “bryr sig om”; “respekterar” och “möter elever på ett mänskligt plan”, måste dessa vuxna i skolan bli ”brydda om”, ”respekteras”, ”mötas på ett mänskligt plan” av chefer på alla nivåer i organisationen. Så sker inte på så många håll i landet idag och vi är många som väntar på en rejäl förändring av den psykosociala arbetsmiljön i skolan.

Om detta inte sker, kommer inte de vuxna som kränks i skolverksamheten runt om i landet att orka eller kunna ge eleverna den trygghet som de så väl behöver för sin inlärning.

Så makthavare, se till att jobba och byt ut de chefer omedelbart som kränker sin personal!

Artikeln: Klicka här!

Det strukturella mobbningsklimatet i skolväsendet som ingen tycks vilja göra något åt

Rapporter om elever som mobbas i skolan kommer då och då. Idag är det Aftonbladet som rapporterar:

”Men Centralskolan i Funäsdalen ville inte medge att Emma blev mobbad. Den enda som trodde på henne var hennes familj.

Alla andra – lärare och elever – ansåg att Emma ljög. När Emma gick ut i Aftonbladet och berättade om sitt helvete till vardag blev situationen värre. Skolan anmäldes och mobbningen ökade.

Emma hoppade själv av skolan några veckor in i nian och fick hemundervisning. Hon blev inte ens bjuden på skolavslutningen eller den fina avslutningslunchen som niorna håller.[…]

i dag är jag glad att jag gjorde det. Jag hade nog inte levt annars.

Uppgörelsen med skolan blev klar först i våras.

– Vi fick skriftligt på att skolan hade gjort fel och det var allt som betydde något, säger Monica Wagenius, Emmas mamma.

Emma fick också ett rekordstort skadestånd på 50 000 kronor. Pengar som hon ska använda till studier efter gymnasiet.”

Vad dock inte massmedia tar upp är att mobbningen i skolan sannolikt är ett utslag av ett strukturellt problem i skolorganisationen. Jag tror nämligen att det är så, byggt på många år i skolans värld, att vuxenmobbningen är mer utbredd bland skolpersonal än vad den är i de flesta andra yrkesgrupper, möjligen i paritet med prästyrket.

Om själva organisationen, eller strukturen i organisationen, mer eller mindre uppmuntrar till kränkande behandling av vissa människor, är det fullt naturligt att även barn och ungdomar mobbas i en sådan destruktiv miljö.

Sedan länge har man vetat att skolan har undermålig ledningsstruktur, d v s skolledningarna håller inte måttet och tar inte sin chefsposition på allvar. Det gör att det blir små kotterier bland lärare som utövar makt och i värsta fall kan kränka sådana de ej gillar.

Varför gör makthavarna inget åt detta? Möjligen är svaret att de som slås ut av det här destruktiva systemet är så få och kostnaden för skadestånd är förhållandevis låg, så det “kostar” för mycket att försöka förändra organisationen i grunden.

Människovärdet är ju inget prioriterat område i utbildningssammanhang.

Hela den nya mobbningshistorien: Klicka här!

Ny trend efter ett radioprogram: Ingen kris i skolan men dåliga förkunskaper?

Hör på P1:s Kris i skolan? Funderar om vi nu fått en ny trend i skoldebatten: “Ingen kris i skolan men sämre kunskaper än förr:”

Det är otroligt att ett program på radio kan få ett sådant genomslag och vända hela debatten. De som intervjuas säger att det inte är sådan kris som utbildningsministern påstår, men det kan nog finnas problem någon annanstans. D v s det gamla vanliga att man aldrig från lärare får höra att de har problem eftersom de då känner sig som sämre lärare. Och ingen pedagog vill vara dålig, lika lite som de s k lågpresterande eleverna vill få reda på vilka dåliga betyg de kommer att få. 

När skall skoldebatten handla om hur det verkligen är i skolan?Dimridåer av olika slag hjälper verkligen inte. Förlorarna i det perspektivet är alltid elever som inte lär vad de borde i skolan. Och när skall alla duga i skolan?

Radioprogrammet: Klicka här!

Skolväsendet är inte rädd om våra känslor!

Efter all kritik emot vår utbildningsminister och all diskussion kring skolan, så undrar jag vad det  är fel på svenskt skolväsende. Så läser jag Björn Anderssons blogg där han berättar om sin son och får en aha-upplevelse:

”Han konstaterade att min son kan ha någon form av ADHD. Inte den agressiva sorten som visade i filmen. Nej det handlar mer bara om oro, stress och fula ord. Jag skulle kontakta BUP för att göra den slutliga utredning.[…]När min son skulle somna kom den stora oron. Istället för att väcka mig ringde han hem till sin mamma. Han grät i telefonen och pratade om att han inte ville leva längre. Han var jätteledsen.”

Jag anser efter personlig erfarenhet av skolan i Sverige att den saknar det viktigaste av allt: Att vara rädd om varandra och att utstråla omtanke. Dessa förmågor saknas oftast och det blir endast ett instrumentellt handlande utan att ta hänsyn till att vi är unika individer med känslor.

Varför är det så eller har jag fel i min iakttagelse?

Bloggen: Klicka här!

Missar vi flickorna?

Hör rektor Mats Dahl i P4 Sörmland. Dahl är rektor för Eskilstunas resursskolor. Han menar att skolan missar flickor med ADHD:

”– Vi missar flickorna, vi ser dem inte, fast de har ju samma svårigheter, säger Mats Dahl och fortsätter: Killarna märks fortare, de stör mer och därför upptäcks de fortare än vad flickorna gör.”

Frågan är då om vi även missar flickor med dyslexi eftersom vi förutsätter att flickor är bättre på språk än pojkar. Betyder den inställningen att vi inte ser de flickor som har dyslektiska bekymmer?

Det är nämligen så psykologiskt att om vi förväntar oss att någon är bra på t ex språk, så anser vi inte det vara så farligt med några språkmisstag, medan för den som förväntas ha dyslexi, blir språkmisstagen ett bevis för och en bekräftelse av förväntningen.

Skulle vara intressant att få veta hur stark denna psykologiska drivkraft är? Vem har och vem har inte olika former av dysfunktioner? Kan det vara så att de delvis är skapade av omgivningen och att den som är predisponerad för en dysfunktion svarar positivt på  ovan beskrivna förväntning? 

Många frågor. Har ni svar?

Inslaget: Klicka här!

Partsinlaga i den uppflammande skoldebatten i SvD

Mats Ekholm är professor i pedagogik men har också varit generaldirektör för Skolverket 1999-2003 och för Myndigheten för skolutveckling 2003 samt var generaldirektör vid utbildnings- och kulturdepartementet 2004-2005. Så han är ytterst ansvarig för den senaste tidens negativa skolutveckling, som vi kanhända endast ser i ett förstadie just nu.

I dagens Svenska Dagblad går Ekholm och hans kollega docent Hans-Åke Scherp till häftigt angrepp emot utbildningsminister Björklund:

“När man summerar läget i de mer än femton tabeller för vart och ett av dessa jämförelseområden hamnar Sverige etta, tvåa eller trea. De två områden som utbildningsministern brukar ondgöra sig mest över – de ungas kunskapsresultat i grundskolan och den situation som råder kring eleverna – faller i dessa breda jämförelser ut lite sämre.

Sverige får sammanräknat över många jämförelser en rang som placerar landet på elfte respektive sjunde plats bland de 31 länderna.[…]

Ett lämpligt sätt att åstadkomma detta är att statsministern ber Björklund att upphöra med sin högröstade och onyanserade skolpolitik baserad på tro. Björklund bör ta sin roll som regeringsmedlem på allvar och utgå från systematiskt framtagen kunskap. ”

Den statistik som åberopas ovan ligger nog några år tillbaka i tiden. Det är nämligen flera lärares erfarenhet att situationen blivit mycket värre under den senaste tiden, särskilt på de yrkesinriktade linjerna på gymnasiet. Intressant är att gymnasieskolan sällan kommer upp i sådana här sammanhang när det är just där som problemen blir särskilt tydliga och väldigt svåra att hantera.

Artikeln: Klicka här!

Lärarna försvarar sig, men ser de skolverkligheten i vitögat?

Ikväll ser jag att lärarna försvarar sig i Svenska Dagbladet efter debatten kring skolministerns tankar om skolan. En säger enligt SvD:

”– Jag tycker att eleverna är väldigt motiverade. Men alla har inte stöd hemifrån, och därför inte samma möjligheter. Skolans problem är snarare att klassamhället finns kvar. Det kanske inte en folkpartist vill se, säger Emma Magnusson, klasslärare i 4-5:an.”

Oj, oj, ser verkligen Emma Magnusson och hennes kolleger skolvardagen i vitögat?  De möjligen smärre problem som finns i skolans lägre klasser växer nämligen genom åren och blir gigantiska på gymnasienivå.

Möjligen tycker dessa lärare att det inte är så viktigt med gedigna kunskaper och det är ju inte heller dessa s k yrkesmänniskor som får ta konsekvenserna av skolans misslyckande utan det är eleverna själva och deras anhöriga.

Så länge inte ens lärarkåren ser problemen, har vi sannerligen ett bekymmer med skolan och elevernas inlärning.

Artikeln:Klicka här!

Man kan tvista om nyanser men huvudproblemet finns där ändå

Idag svarar programmakarna Åsa Avdic och Jalal Lalouni i SvD på den invändning som skolminister Jan Björklund gjorde igår mot radioprogrammet ”Kris i skolan”. De skriver bland annat:

”Majoriteten av de äldre eleverna har alltså lugn och ro i skolan. Ur samma del av samma rapport lyfter Björklund också citatet:

‘Av de äldre grundskoleeleverna anser en tredjedel att arbetet på nästan alla eller de flesta lektionerna kommer igång först långt efter att lektionen har börjat.’

Där slutar Björklunds citat, men meningen som följer lyder: ‘Detta skiljer sig betydligt från lärares svar, där endast en av tio har den uppfattningen.’

Återigen leder vägen från Björklunds citat inte till de entydiga slutsatser som han hävdar.”

Att skolministern försvarar sig genom att inte redovisa hela sanningen är ett urgammalt debattknep. Dock inte så hederligt.

Den fråga som emellertid måste ställas till programmakarna är ändå: Anser ni inte att det är någon allvarlig kris i skolan idag? Fråga då de universitet och högskolor som tar emot elever från de s k teoretiska programmen. Fråga de företag som tar emot elever från de yrkesinriktade programmen. Då tror jag att ni får ett entydigt svar: Elevernas kunskaper är så skrämmande låga att de får utbildas på gymnasienivå även efter gymnasiet, för att möta de krav som finns idag ute i samhället och att inte gymnasieskolan och för den delen grundskolan ges möjlighet att ge barn och ungdomar den kompetens de behöver är och förblir en skandal.

Det är ovärdigt ett rikt land som Sverige och ett oerhört slöseri på humankapital. För att inte tala om vilken chock det är för eleverna när de får uppleva att deras kunskaper inte duger. Jag har själv mött elever som jag haft, som varit skakade när det ställs inför detta faktum. De har då äntligen förstått att de krav jag ställde på dem var motiverade.

Sedan kan man tvista fram och tillbaka om olika nyanser. Huvudproblemet finns där ändå. Ungdomar går ut i vuxenlivet utan gedigen kompetens i ryggsäcken och det är vuxenvärldens fel, som nästan enbart kännetecknas av flathet och feghet inför en skränande ungdomshop som endast vill ha roligt i skolan. Studera skolgårdarna under de varmare perioderna och ni skulle kunna tro att de var på semester.

Artikeln: Klicka här!