Barnen måste skyddas och värnas, annars kan det gå illa

Jag tidigare, för några dagar sedan, haft synpunkter på ”Ett fall för Louise” . I DN idag tar Barnombudsmannen m fl upp det här problemet, att barn mer och mer blir utsatta för kränkande och oetiskt behandling i massmedia och framförallt i tv-program:

”Att exponera barn i kris är oförsvarligt och skadligt. Barnet kan uppleva skamkänslor i efterhand, det kan bli retat av skolkamrater, känna ängslan över vad det har sagt och kan bli utstött. Vi vet att andra föräldrar kan känna tvekan inför att deras barn leker hos en kompis vars föräldrar har problem. De problem som kan uppstå både i nuet och flera år framåt i tiden gör det omöjligt för ett barn att överblicka vilka konsekvenser en mediemedverkan kan få. Därför ska de heller inte utsättas för att fatta ett sådant beslut.”

De kräver:

”Vi kräver att de etiska reglerna för medierna ger ett starkare skydd för barn. Barn finns över huvud taget inte omnämnda i de etiska reglerna för press, tv och radio. Reglerna har på det stora hela inte uppdaterats sedan 1970-talet. Inte heller i Granskningsnämnden för radio och tv finns möjlighet att granska ett program ur ett barnrättsperspektiv. För att ett ärende ska kunna behandlas krävs nämligen ett medgivande av föräldrarna. Något som ofta är osannolikt då det är just föräldrarna som samtyckt till att deras barn medverkar i programmen.”( Dagens Nyheter, den 5 oktober 2009)

Jag välkomnar verkligen detta och hoppas att det mycket snart blir en förändring och att barn och ungdomar får det skydd som de är värda.

Inom parentes sagt, absurt att man skall behöva kräva att barn och ungdomar skall skyddas från vissa vuxna, men så illa är det tyvärr i vårt ”moderna samhälle”.

Artikeln: Klicka här!

Kommunernas strategier för att komma runt ”dysfunktionsproblemen” allt för vanligt!

Igår skrev jag om rektor Åkesson i Vellinge, Sundsgymnasiet, som i ett kåseri hånat dysfunktioner som t ex dyslexi. Nu tar pliktskyldigt Vellinge kommun avstånd från den egna rektorn i ett pressmeddelande. Detta är den alltför vanliga tågordningen i sådana här fall:

1. En rektor avslöjar vad denne egentligen tycker om elever med dysfunktioner.

2. Arbetsgivaren, kommunen, tar avstånd och drar den vanliga litanian hämtad från Skolverket.

3. Efter några veckor glöms det bort och verksamheten kan fortsätta som vanligt.

I Sydsvenskan vittnar också en förälder från Vellinge kommun att hennes son, som har dyslexi. inte fått den  hjälp under hela grundskoletiden som han har rätt till. Så Åkesson har antagligen endast gett uttryck för den syn man inom Vellinge kommun har på elever med dysfunktioner. Dessa elever är nog inte önskvärda och de kostar en hel del penningar som den här kommunen förmodligen använder till annat. Sådant vågar man emellertid inte uttrycka offentligt. Den kommunala fegheten är ju som bekant utbredd.

Kommunen säger sig i Åkessons fall värna om yttrandefriheten. Och jag säger bara: Om landets kommuner följt de mänskliga rättigheterna för sin personal fullt ut och inte bara när det var bekvämt för kommunen, skulle vi inte ha all den mobbning och kränkande behandling som vi har i dag på alltför många skolor( en minoritet dock, men en skola som kränker är en för mycket).

Länkar: Pressmeddelande Kommunen tar avstånd(SDS)

Rektor kallar dyslexi och anorexi uppfunna

Budgetproposition och skolans mänskliga rättigheter

I den s k Höstbudgeten läser jag följande:

“Inom ramen för uppdraget ska Skolverket även utvärdera effekterna av de befintliga metoder mot  mobbning som används i Sveriges skolor. Totalt  beräknas satsningen omfatta 45 miljoner kronor  under perioden 2007–2010.

Skolan ska inte vara värdeneutral, utan tydligt ta ställning för de mänskliga rättigheterna och de demokratiska värden som ligger till grund för vårt samhälle. Ett aktivt värdegrundsarbete i  skolan är en viktig förebyggande åtgärd mot alla”

Vad regeringen glömmer, omedvetet eller medvetet, är att kränkande av mänskliga rättigheter inom skolverksamheten startar i personalgruppen och inte minst hur skolledningar och förvaltningsledningar behandlar sin personal och vilka signaler dessa sänder ut.

Jag tror inte att flera miljoner i anslag är rätt metod. Det handlar om lämplighet och attityder.

Källa: Proposition 2009/10:1 Budgetproposition för 2010.

Språklagen för ”alla” är här

Nu den 1 juli 2009 har vi en ny språklag och regeringen beskriver nyttan med denna bland annat så här:

”Allas rätt till språk och att samhället har ett gemensamt språk som alla kan förstå och använda är ytterst en fråga om demokrati.”

( Ur Sammanfattning av regeringens  proposition 2008/09:153 Språk för alla)

Men ingenstans kan man finna i lagen att alla har rätt att lära sig läsa och skriva på en godtagbar nivå i skolan. Inget händer nämligen om eleverna inte lär sig den viktiga basfärdigheten att kunna läsa och ingen talar om att det finns elever som lämnar skolan utan att kunna just tillägna sig en text –  läsa. De som inte kan läsa finns nämligen även i Sverige och det är ett enormt svek av vuxenvärlden att låta dessa ungdomar gå ut i livet utan att kunna , som man säger med anledning av den nu aktuella språklagen, delta på lika villkor i samhällslivet när de inte ens behärska den mest basala färdigheten, läsförmågan.

Ännu en tandlös och tämligen värdelös lag, som inte hjälper någon?

Demokrati och läsandet

Jag har alltid varit förvånad över hur okritiskt och nedlåtande man behandlar den som har läs- och skrivsvårigheter eller dyslexi. Det finns också ekonomiska intressen bakom denna nedlåtande attityd och det skall vi aldrig förglömma i sammanhanget.

I Dagens Samhälle går nämligen de som tjänar penningar på s k  Lättläst, ut i en debattartikel, antagligen utan vederbörlig faktaunderlag och hävdar implicit att det låga deltagandet i EU-valet kan bero på att det saknas lättläst information.

En av undertecknarna är professor Mats Myrberg, som visserligen länge gjort ett oseriöst intryck(han är ju inte expert på t ex dyslexi, vilket han gärna vill framstå som och håller föreläsningar i ämnet) men att en vetenskapsman lånar sig till sådana här spektakulära utspel i Mammons tjänst, är förödande för forskningen.

Varför i himmelens namn skulle inte den som har läs- och skrivsvårigheter förstå att man kan rösta i EU-valet? Är även hörseln drabbad och alla andra förmågor som inte har med läsandet att göra?

Däremot är det väl en demokratisk rättighet att få lov att avstå från att rösta även i EU-valet.

Artikeln: Klicka här!

Medborgare: Myndigheter får lov att kränka Dig på det grövsta sätt!

Nu är det fastslaget: Myndigheterna får lov att kränka oss i värsta diktaturstil. Åklagaren har nämligen lagt ned förundersökningen av de poliser som allvarligt kränkt medborgare på Rosengård i Malmö.

Så här låter det i Aftonbladet idag: ”Chefsåklagare Kristian Augustsson på Riksenheten för polismål i Malmö beslutade i morse att inleda en förundersökning mot de tre polismän som uttalade sig olämpligt under upploppen i Rosengård. Men redan nu på eftermiddagen lade han ner den.”

Artikeln: Klicka här!

Regeringen. Är de måna om att grunda sina beslut på fakta?

Statsrådet Nyamko Sabuni har hamnat i bryderi. Integrations- och jämställdhetsministern samt faktiskt demokratiministern, har presenterat och mottagit en vetenskapligt undermålig rapport från Förvarshögskolan om bekymren på Rosengård här i Malmö.

Själv reagerade jag på att man använde termen respondenter istället för det brukliga informanter. Rapporten har ju som alla vet underkänts av etablerade forskare på området.

Trots detta dåliga och erbarmliga underlag, så framhärdar ministern bland annat på Newsmill och pekar på enstaka händelser:

”De senaste nätterna har det utbrutit stenkastning mot bilar, fyrverkerier avlossade mot polis och bränder i Rosengård i Malmö. Den hotfulla miljön innebär att räddningstjänsten drar sig från att ta sig till bostadsområdet. Stenkastarna har lyckats skapa våld och konfrontation samt begränsa tillgången till grundläggande samhällsservice. Offren är de boende i Rosengård.”

Och detta är en regering som sagt att kunskap, kompetens och forskning är väldigt viktigt men själv lyssnar inte regeringen på den kunskap, kompetens och forskning som finns. 

 Ja, ja, vad kan man säga?

Artikeln på Newsmill: Klicka här!

Psykiatrin avslöjad!

Vi är många om ifrågasätter de psykiatriska diagnoserna som ADHD, DAMP, Asperger och allt vad de heter. Ikväll rapporterar dock Aftonbladet att även mer allvarliga psykiska tillstånd kan ifrågasättas. En konstelev har nämligen spelat psykiskt sjuk och blivit tvångsvårdad med bältesläggning som lugnande medel trots att hon var fullt frisk.

Det som stämmer till oro för denna osäkerhet i diagnos och bedömning av individer med psykisk ohälsa, är att många barn och ungdomar riskerar att hamna i stora bekymmer i vuxen ålder eftersom de kan ha fått felaktig diagnos i skolåldern.

Det här illustrerar ju med all önskvärd tydlighet att de psykiatriska diagnoserna är väldigt osäkra. Man hade då önskat mer ödmjukhet från läkarnas sida.

Och det är inte första april!

Artikeln: Klicka här!

Orsaken till att Malmö ibland brinner?

I flera inlägg på denna blogg har jag hävdat att Malmö stad inte respekterar de mänskliga rättigheterna. Dessvärre agerar inte organisationer som Amnesty emot institutioner, organisationer eller kommuner i Sverige som bryter emot FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna. Detta faktum måste det påminnas om när Rosengård brinner då och då.

Jag har också påpekat att lärare i Malmö stad behandlas mycket illa, i samband med att kommunens s k starke man, Ilmar Reepalu, menat att man skall lära av TV-serien 9A. Detta mitt påstående bekräftas nu av dagens Sydsvenska där en äldre lärare, som brinner för sitt yrke, känner sig illa behandlad och diskriminerad på det mest grövsta sätt. Här ett litet utdrag:

” Men Marianne har märkt att både hon och hennes något yngre kollegor utsätts för grova påtryckningar att sluta som gymnasielärare långt före pensioneringen.

– Det tycks finnas en kultur här i Malmö att avpollettera äldre ambitiösa lärare till förmån för yngre och mer lättstyrd personal, säger hon.

Hon blev förvånad och ledsen när två av hennes rektorer antydde att hon led av alzheimers sjukdom. De ville inte säga varför de sade så. De ville inte säga om någon elev eller förälder hade klagat. Själv tycker Marianne att hon har bra kontakt med såväl elever som föräldrar.”

Om ungdomar skall må bra i Malmö stad, måste politikerna genast byta ut tjänstemän som inte respekterar och tillämpar de mänskliga rättigheterna. Att en utbildningsorganisation ägnar sig åt systematisk diskriminering av äldre och även oliktänkande är ytterst allvarligt.

När skall politikerna i Malmö vakna? 

Artikeln: Klicka här!

Tvångsvård av barn, en lösning?

I dagens Sydsvenska får man ta del av ett livsöde som stämmer till eftertanke och ett stort obehag. Det är en grabb som inte duger, som inte passar in i de vanliga mönstren. Det är stundtals skrämmande läsning:

”Skolgången har aldrig fungerat. Thomas har svårt att koncentrera sig. Han blir allvarligt mobbad. Han kommer i bråk med andra elever. Under låg- och mellanstadiet utökas insatserna kring honom – från elevassistenter till skoldaghem. Lärarna vittnar om att det inte är något fel på Thomas intelligens, men att han lätt blir aggressiv och inte klarar av att sitta mer än korta stunder med sina uppgifter. 
Mobbningen blir grövre. […]

I mars det året hänger Thomas upp en livrem i en krok, klättrar upp på en stol och sticker huvudet genom snaran, men avbryter självmordsförsöket. I slutet av maj rispar han sig i handlederna med en kniv. 

Utmattad av bråk och slagsmål, och skrämd efter att Thomas vid ett tillfälle tagit strypgrepp på sin lillasyster, kör Ann den 28 maj till barn- och ungdomspsykiatrimottagningen och söker akut hjälp. 

Han ligger inne i nästan två månader. Han får nästan dagliga utbrott. Flera gånger tvingas personalen kalla på vårdare från vuxenpsyk för att hålla fast honom. Läkarna försöker hantera hans ångest och aggressivitet med tunga mediciner. 

En dag när Ann besöker Thomas säger hon att han inte längre får spela dataspel. Ett nytt utbrott tar vid och läkarna beslutar om tvångsvård. ”Grund för LPT är allvarlig psykisk störning på basen av traumatisering, depression och med uttalade suicidhot tidigare och en uttalad aggressivitet med våldsamhet”, skriver läkaren i hans vårdintyg. 

Den 28 juni beslutar länsrätten fortsatt tvångsvård av Thomas. 

En lång rad psykologtester genomförs. De visar på stark ångest, depression och ilska. Hans självkänsla är däremot i botten. Dessutom bekräftar testerna vad Ann länge misstänkt: att Thomas med största sannolikhet har adhd. ”

Professorn i barnpsykiatri, Per-Anders Rydelius kommenterar:

”Tvång mot barn borde vara ”utomordentligt sällsynt” i vården, säger Per-Anders Rydelius. Livshotande eller allvarligt självskadande tillstånd är de enda riktiga skälen. ”

Man frågar sig verkligen om man behandlat den här pojken på rätt sätt från början. Åtgärder från samhället kan ju verkligen förvärra situationen och ge ett barn en stämpel: Du duger inte! Och de tär alldeles uppenbart att det här barnet upplevt det så, eftersom han försökte men inte vågade ta sitt eget liv.

Är tvång verkligen en lösning här? Är det inte istället ett utmärkt exempel på att samhället hjälper till att skapa farliga och aggressiva individer, som skriker efter omsorg och djupare omtanke?

Huvudartikeln: Klicka här!

”Professorsartikeln”: Klicka här!

Malmö brinner. Någon förvånad?

I tidigare inlägg har jag pekat på hur Malmös makthavare ignorerar och t o m kränker sina egna invånare. Det har gällt lärare, det har gällt hemlösa barn. Nu var dock måttet rågat när en grupp muslimer plötsligt inte ens fick vara i sin lokal, som de känt sig hemma i, i hela sexton år.

Hela Malmös förvaltning kännetecknas förmodligen av ett förakt för de människor som inte har några större resurser. Det måste faktiskt omedelbart bli ett slut på detta människoförakt inom Malmö kommuns förvaltningar.

Därmed inte sagt att det är rätt att bränna upp bilar eller andras egendom, som tillhör dem som är helt oskyldiga. Men läget är så allvarligt i Malmö att statsmakten Sverige måste ingripa emot en totalt inkompetent kommunstyrelse som inte förstår att deras egna tjänstemän kränker och ser ner på de invånare som är i utsatta situationer och dessa tjänstemän respekterar inte ens de mänskliga rättigheterna.

Därmed kan ju alla förstå hur elever med särskilda behov behandlas i Malmö. Flera skolor har inte ens specialpedagoger.

Hur illa får det gå i Malmö innan regeringen ingriper? Ja, jag menar att det är så illa i min hemkommun att det måste till extra ordinära åtgärder och det NU.

Länk till den senaste DN-artikeln i den här frågan: Klicka här!

Malmös kommunala kultur att kränka sina invånare

Jag har tidigare skrivit om hur Malmö stad kränker lärare och struntar i att barn blir hemlösa. Det visar sig nu att det verkar vara en kultur inom den kommunala verksamheten i Malmö att kränka sina medborgare. Nu idag rapporterar SDS följande om MKB, det kommunala bostadsföretaget som t o m leker privatdeckare med 60-talets Perry Mason som förebild:

”Men MKB har inte nöjt sig med att knacka. Som Sydsvenskan kunde aavslöja i går har MKB fått Eon att – i strid med elbolagets regelverk – lämna ut en redovisning över hur lite el som har förbrukats i lägenheten. 

Därefter har MKB gjort egna avläsningar av kvinnans elförbrukning i källaren. 

Men inför hyresnämnden presenterade MKB också helt ny bevisning, som inte finns med i bolagets skriftliga bevisuppgifter till nämnden. 

Inför nämnden och under sanningsförsäkran berättade MKB-personalen att den 69-åriga kvinnans lägenhetsdörr vid upprepade tillfällen har smygplomberats med tejp. 

– Det är en klassiker i branschen. Man sätter genomskinlig tejp som inte syns mellan dörr och karm, säger MKB:s juridiska samordnare Bernt Waldemarsson till Sydsvenskan. 

– Det är ovanligt. Vi har inte en uppsjö av folk som kan jobba med sådant här. Under mina 18 år på MKB kanske vi har gjort det här fem eller sex gånger, säger Bernt Waldemarsson. 

Ser du några integritetsproblem med tejptricket? 

– Så fort man undersöker en människa kan en sådan diskussion uppstå. Även om jag bara går och kikar om någon har tänt eller släckt kan någon tycka att jag inkräktar på integriteten, säger Bernt Waldemarsson. 

De flesta hyrestvister når aldrig hyresnämnden. Bernt Waldemarsson läser referat från alla Sveriges hyresnämnder. 

– Vi har aldrig använt tejp som bevisning i hyresnämnden förut. Jag undrar om någon annan har gjort det heller, säger Bernt Waldemarsson. 

Har ni fler ovanliga metoder? 

– Någon gång har vi använt Securitas som med jämna och ojämna mellanrum har ringt på en lägenhetsdörr, säger Bernt Waldemarsson. 

Den 69-åriga kvinnan kunde inte vara med under slutpläderingarna i hyresnämnden. Hon var tvungen att ta insulin och åka hem. 

– Jag har inte sett någon tejp. Jag har cancer och undrar varför jag inte får vara i fred, sa hon innan hon gick. 

Hyresnämnden meddelar beslut i mitten av december. 

 

MBK:s logg över tejpad lägenhet     

MKB:s juridiska samordnare Bernt Waldemarsson tog initiativet till att smygförsegla dörren med tejp som utfördes av en av MKB: s husvärdar. Inför hyresnämnden läste denne under ed högt ur sin tejplogg:         

3 september 2008. Jag sätter första gången tejp på dörren. Den är inåtgående. 

5 september. Det ligger post innanför dörren. Tejpen är bruten. Jag tejpar dörren på nytt och avläser elen. 

9 september. Ingen post. Tejpen är obruten. 

15 september. Tejpen är obruten. 

16 september. Ingen post. Tejpen är kvar. 

18 september. Ingen post. Tejpen är bruten. Jag tejpar på nytt. 

19 september. Post innanför dörren. Tejpen obruten. Jag läser av elen i källaren. 

25 september. Post innanför dörren. Obruten tejp. 

26 september. Post och tejp borta. Jag tejpar på nytt. 

2 oktober. Tejpen är bruten. Jag upplever att man har upptäckt tejpbiten och flyttar den. ”

Ursäkta det långa citatet SDS men det var nödvändigt för att illustrera hur Malmö stad behandlar människor. Inte ens en sjuk äldre kvinna får vara ifred sina sista år i livet. 

Vem kommer att göra något åt den fruktansvärda kommunala kultur av kränkningar som nu mer och mer växer fram i Malmö? Politiker ta ert ansvar och fortsätt inte med samma svar som hittills: ”Vi litar på våra tjänstemän.”; ”Vi kan inte ändra tjänstemäns beslut.”Det duger inte. Era tjänstemän är det största hotet emot Malmös invånare vilka inte lever upp till det förmodade normalitetskravet, som egentligen ej finns eftersom vi alla är unika.

Väldigt många lider i Malmö och det är individer som minst av allt behöver ytterligare lidande läggande på sina axlar av elaka och känslokalla tjänstemän. Empati tycks inte vara en egenskap som skall känneteckna en tjänsteman i Malmö stad. Tvärtom!

Hela artikeln: Klicka här!

Kommunerna behandlar sina medborgare alltför ofta uruselt. När kommer upproret?

Nu har det sagt ännu en gång svart på vitt. Kommunerna behandlar inte sina medborgare väl. Nej, de behandlas alltför ofta uruselt. Den senaste rapporten om detta kommer från Socialstyrelsen, som berättar om en ny kartläggning man gjort. Möjligen har vi orsaken i detta konstaterande som utredarna gör:

”Kartläggningen ger intryck av att det råder lite av fritt valt arbete, de olika verksamheterna gör det de intresserat sig för utan att samverka med andra.”(dn.se)

Hur länge skall vi finna oss i att kommuner och landsting gör lite som de vill, vilket utredarna Lars Hellgren, Monica Norrman, Mia Ramklint och Ingemar Nilsson fastslår i nämnda debattartikel?

Artikeln: Klicka här!

Viktigt inlägg idag i Svenska Dagbladet om skolans sociala roll!

I dagens SvD gör docenten i pedagogik Lennart Grosin ett viktigt inlägg, helt i linje med vad jag hävdat under väldigt lång tid:

“Forskningen om effektiva skolor visar tydligt att det är nödvändigt att de vuxna i skolan verkligen bryr sig om samt respekterar och möter eleverna på ett mänskligt plan (jämför lärarna i tv-dokumentären Klass 9A).”

Med ett väsentligt tillägg:

Skolverksamheten måste ses över i grunden och framförallt bekämpa all form av kränkande behandling. Om vi någonsin skall få en skola där vuxna “bryr sig om”; “respekterar” och “möter elever på ett mänskligt plan”, måste dessa vuxna i skolan bli ”brydda om”, ”respekteras”, ”mötas på ett mänskligt plan” av chefer på alla nivåer i organisationen. Så sker inte på så många håll i landet idag och vi är många som väntar på en rejäl förändring av den psykosociala arbetsmiljön i skolan.

Om detta inte sker, kommer inte de vuxna som kränks i skolverksamheten runt om i landet att orka eller kunna ge eleverna den trygghet som de så väl behöver för sin inlärning.

Så makthavare, se till att jobba och byt ut de chefer omedelbart som kränker sin personal!

Artikeln: Klicka här!

Erkänn makthavare: De får inte plats i vårt rika samhälle och det är inte så noga hur vi behandlar dem!

Nu har det hänt för tusende gången. Vad? Jo, att en välfungerande enhet läggs ner. Det är familjen Rengmans son Simon i Uddevalla. Simon har stora problem med sig själv och sin omgivning och har fått diagnosen ”svår DAMP med autistiska drag”, d v s allvarlig autism. Så här behandlar samhället honom och hans familj:

”Men i våras hände något positivt i Simons liv. Då fick Uddevallafamiljen kontakt med Brunbo habilitering, som har utvecklat en metod för barn med neuropsykiatriska funktionshinder. Med övernattning och gruppverksamhet skapas en miljö som ger barnen trygghet.

- Först var det ångestfyllt men redan efter första vistelsen sa han; nu har jag lärt känna personalen och jag känner mig trygg, farsan jag tror att detta fungerar. Och det gjorde det.
Simon har därefter spontant tagit kontakt med kompisar, även om han ännu inte har förmåga att ta steget och träffa dem ensam. Sonen har även kunnat åka med på en skolresa som innebar övernattning. Det var första gången han kunde vara så självständig.
- Den behandling som personalen på Brunbo ger hade vi aldrig kunnat ge som föräldrar. De stimulerar till självständighet och ger professionellt stöd till varje individ.

Nu har familjen Rengman och många andra familjer fått två chockbesked. Först försvann övernattningsmöjligheterna. Nu ska hela Brunbo habilitering läggas ned, vilket tidningen skrev om för två veckor sedan.
- Simon var jättearg. Han sa att han saknade kompisarna och att han äntligen hade fått uppleva känslan av att vara självständig utanför familjen och skolan.
Ungdomar med dessa funktionshinder är ofta mycket ensamma och saknar kamrater. Nu fick han ingå i en tonårsgrupp som fungerade bra ihop. 

Simon är i stort behov av fortsatt behandling på Brunbo, enligt pappan. ”

Om en enhet fungerar bra, oavsett vad man tycker om diagnoser och liknande, skall de självklart få fortsätta med sin viktiga verksamhet. De drabbade bör vara i centrum, alltid!

Artikeln: Klicka här!

Mobbning? Ingen tänker på när elever med olika former av dysfunktioner blir mer eller mindre mobbade varje dag!

”Din jävla ADHD-unge”; ”Har du dyslexi eller nå´t?”. Har du hört detta förr? Inte? Då jobbar du inte i skolan. Så fort en benämning på någon dysfunktion blir aktuell i den allmänna pressrapporteringen, dyker den upp som grund för olika former av trakasserier i skolans värld eller om man vill vara vänligt inställd: En beteckning för att skoja med någon som är överaktiv eller har svårt för att stava.

Dessa tankar med anledning av Göteborgs-Posten  idag:

”Var femte nia utsatt för nätmobbning

Mer än var femte niondeklassare i Göteborg har blivit utsatt för trakasserier eller hot på internet eller via sms. Och nästan lika många har mobbat andra.”

Aldrig talas det om i de här sammanhangen om mobbning av den som inte är riktigt som alla andra i skolan, d v s elever med särskilda behov, vilka jag särskilt värnar om. De får endast veta hur fantastiskt det är att de fått en diagnos, hur glada de nu skall vara och att de med den kan leva och verka i skolan på ett mycket bättre sätt än tidigare, vilket långt ifrån är sant.

Ni som tycker att en diagnos är så underbar, har ni själva varit utsatt för mobbning eller småtrakasserier p g a en dysfunktion?Det är nämligen lätt att förespråka att andra skall ha en diagnos när man själv slipper en sådan stämpel i pannan: ”Jag är lite dummare än du”. Sedan kan man predika bäst man vill: DYSFUNKTIONEN HAR INTE MED BEGÅVNING ATT GÖRA”. Stämpeln sitter där och är så tydlig så.

Artikeln: Klicka här!

Dockor för att lindra dysfunktionen?

Ibland undrar man hur människor tänker. Metro rapporterar om en ny trend som tydligen just nu är aktuell i England:

”Dockorna har namn som Gabriela Mikael och Tomas och ser vid första anblick ut som vilken docka som helst. 

Men tittar man närmre ser man att de har drag som förknippas med personer med Downs syndrom, som sneda ögon stor tunga och korta fingrar.

Enligt tillverkaren DownSyndromeDolls är tanken att ge barn med handikapp en leksak som de kan identifiera sig med. I Storbritannien är dockorna lika populära som kontroversiella.”

Ja, vad säger man om sådant? Det finns också, enligt Metro, dockor ” för barn som är rullstolsburna, genomgår strålningsbehandlingar med mera”.

Fotot:www.downsyndromedolls.com.

Artikeln: Klicka här!

Sverige är ett ytterst otryggt land för den med någon form av dysfynktion

Det som står i rubriken har vi skrivit många gånger om i Dyslexia och jag har tagit upp det här i min blogg. Det är dock så att jag nu tvivlar på om det någonsin skall bli bättre för den som inte passar in i den givna samhällsmallen eller normen för hur man skall vara.

I sydsvenskan idag rapporteras att en person med psykos blivit ignorerad. Den ansvarige tycks delvis strunta i den hårda kritik som psykiatrin i Malmö fått från Socialstyrelsen och fått vid ett flertal tillfällen tidigare. Psykosklinikens chef Jadwiga Lachowicz säger enligt SDS: ”Vi gör så gott vi kan och det brukar fungera. Men visst, det kan brista någon gång, vi är inte mer än människor.”

Läs hela artikeln och reagera. Klicka här.

Glad påsk och mina tankar går till….

I dag är det påskafton. Glad påsk!

 

Trots feststämning går mina tankar till alla dem i Sverige som inte kan läsa och skriva på en adekvat nivå. De behöver inte vara mästare. De behöver inte bli författare, som en del skryter om att de är. Men de har förbanne mig rätt att förstå och göra sig förstådda i skrift, precis som alla andra i vårt land, särskilt som Internetanvändandet blivit så utbrett och vanligt förekommande i allt fler sammanhang. 

De ”skriftlösa” tror också att andra kan skriva och stava nästan perfekt, vilket är en myt. Inte många som skriver uttrycker sig särskilt bra, men de flesta kan göra sig någorlunda förstådda.

Dyslektiker och andra med läs- och skrivsvårigheter, skriv som bara attan, så kanske det lossnar på något sätt. Berättande handlar ju inte om stavning.

Ha de fint alla med lamm och ägg, men skänk ”de skriftlösa” i vårt land en tanke. De förvägras en mänsklig rättighet— skriften!

Dålig löneutveckling som lärare?

Har du dålig löneutveckling som lärare? Då skall du vara glad eftersom du säkert gör ett bra jobb med eleverna så att de lär sig mycket. Möjligen går de då och klagar för skolledningen, som inte bryr sig nämnvärt om hur kunskapsnivån ser ut på skolan. De värnar endast om statistiken över antalet godkända elever, inte vad godkänt-gränsen innehåller på den specifika skolan.

Du får din lön i framtiden när du ser dina duktiga elever som vuxna. Men det vore säkert trevligt att få lön för mödan när kunskapandet sker. 

P S Nytt nummer ute NU!  Dyslexia nätupplaga 1/2008. 

Tystnadsplikt ingenting värd

Vårdfacket rapporterade igår:

 ”En dag kom en flicka fram till den tolvåriga skolkamraten och frågade inför flera andra elever om han hade adhd. Flickan hade läst det på ett papper på skolsköterskans skrivbord när hon var på hälsoundersökning. Pojkens mamma anmälde skolsköterskan till Ansvarsnämnden för att ha brutit sin tystnadsplikt.[…]

Ansvarsnämnden kritiserar skolsköterskan för att hon lämnade pärmen på skrivbordet och därmed gjorde den tillgänglig för en annan elev men tycker inte att det motiverar någon disciplinpåföljd (hsan 2006/4068:b3).”

Det kan bara konstateras ännu en gång: Elever med särskilda behov kan behandlas hur som helst. 

Inte ens tystnadsplikt, så viktigt i det här sammanhanget, kan skydda eleverna från trakasserier. 

Kommunerna respekterar inte lärare

Det är helt tydligt, om man får tro nyhetsrapporteringen, att Sveriges kommuner inte respekterar de lärare som de har i sin tjänst. Det senaste exemplet är lärare Sadik Berisha som inte fick anställning i Trelleborg men fick rätt i kammarrätten. Trelleborgs kommun hade brutit emot lagen.( Se dagens Sydsvenska) Trots denna tydliga dom vägrar kommunen att anställa läraren. Skandal är ett för milt uttryck i sammanhanget.

När inte ens lärarnas arbetsgivare, kommunerna runt om i landet, kan ge lärarna all den respekt som de är värda, hur tror då makthavarna att lärarna skall vara i undervisningen, otrygga som de är, och hur tror regeringens major, skolministern, att eleverna skall kunna visa lärarna respekt när de ser i media att man kan behandla en lärare hur man vill?

Befria lärarna från kommunerna, som verkligen inte är kapabla att ha huvudansvaret för utbildningen i grundskola och gymnasium. 

  

Varför är inte myndigheterna rädda om oss?

Det var den värsta film jag sett. Vilken? Jo, en film på www.youtube.com, där ett barn blir omhändertaget av polis under de mest förnedrande former.

Min fråga är till landets makthavare och myndighetspersoner: Varför visar ni inte människor som har olika former av problem, dysfunktioner o dyl, all den respekt dessa är värda?

Kära läsare av denna Blogg, klicka nedan och ta ställning själv och kom gärna tillbaka sedan och ge din kommentar.

 http://www.youtube.com/watch?v=j6y3ihqJ52Y 

Ännu en kritiker får gå i Malmö

De mänskliga rättigheterna respekteras inte av Malmö kommun. Anställda som är kritiska och uttrycker sin kritik offentligt köps ut. Den senaste i raden rapporteras det om i dagens Sydsvenska.

Det är Anders Granberg som varit chef för skandalomsusade Aq-va kul vilket är ett badhus som Fritidsförvaltningen i Malmö misskött i flera år. Misskötseln har Granberg kritiserat och då väljer kommunen att köpa ut honom för futtiga fyra månadslöner.

Den viktiga gruppen lärare behandlas lika illa. Kritik av verksamheten accepteras inte. Den enhet som jag känner bäst är Utbildningsförvaltningen i Malmö med Mats Nilsson som direktör och gymnasiechef. Han struntar helt i kritik och tillåter inte att kritik t ex publiceras i personaltidningen edico vilken han är ansvarig utgivare för.

Att lärarna som skall forma våra ungdomar inte upplever en arbetsmiljö som är demokratisk är mycket allvarligt, men Malmös styrande bryr sig inte om det utan det socialdemokratiska styret är ”skylångt” ifrån sin ideologi om solidaritet och folkdemokrati. De har skapat en minidiktatur för sina anställda i Malmö vilket kan straffa sig i det långa perspektivet.

Barns mänskliga rättigheter

Idag publicerar vi en ”nyhet” från riksdagens arbete:

”Carl Bildt i riksdagen: ‘Låt mig också nämna att vi under det svenska ordförandeskapet i Unicef 2008 kommer att prioritera tre tematiska frågor: barns rättigheter, barn och ungdomar drabbade av hiv/aids samt våld mot barn.’ ”

Barns mänskliga rättigheter respekteras inte i alla länder, inte ens fullt ut i Sverige. Vissa skolor kan behandla elever nästan hur som helst. T o m vår nye skolminister vill ju ständigt ha hårdare krav och fylla våra grundskolor och gymnasier med militära regelverk och kadaverdisciplin.

Hur skall våra ungdomar kunna visa andra respekt när de går ut i vuxenlivet när vi inte visar dem den respekt de är värda?