Dyslexiveckan inleds i morgon, och?

I morgon inleds dyslexiveckan. Och Dyslexiförbundet FMLS och olika bibliotek har evenemang.

Detta sker varje år och jag undrar: Vad ”i hundan” hjälper det? Däremellan haglar rapporterna att eleverna inte får den hjälp de har rätt till. Och lite strilregn med olika ”gurus” som har det verkliga receptet på dyslexiplågan. Kom till oss och dina problem försvinner! Kattmodell, terapeuter med kognitiv terapi, logopeder, psykologer, hjärnforskare etc etc.

Sydsvenskan rapporterar t ex idag: ”Tomas mamma tycker att skolan försökt hjälpa till redan från början men att lärarna inte har all kunskap som behövs eller tillräckligt med tid för att ge rätt stöd.” (SDS, söndagen den 4 oktober 2009)

Och frågan är om ”Tomas” verkligen kan läsa. Utifrån det som SDS rapporterar verkar det inte så.

Att föräldrar kan bli minst sagt förvirrade, förvånar mig inte. Jag blir också förvirrad och ytterst bekymrad över allt detta virrvarr på dysleximarknaden. Det hjälper ingen, allra minst dyslektiker.

Är det dags regeringen. att ta krafttag här och rensa upp i djungeln?

Ovan nämnda artikel: Klicka här!

Ännu en med diffus diagnos vilket resulterar i att helt oskyldiga drabbas

Läser i Göteborgsposten om förtvivlade föräldrar vars vanmakt man kan känna in på bara skinnet:

”- Redan i tio – års åldern visade han klara tecken på oro och ångest. Vi vände oss till barn- och ungdomspsykiatrin (BUP) för att få hjälp. Efter ett tio minuters samtal fick han diagnosen damp som sedan snabbt ändrades till ADHD.”

Det är den nu aktuella djurplågaren som föräldrarna här beskriver. Det är ganska tydligt, anser i varje fall jag, att psykiatrin förvärrar de psykiska plågor som vi alla kan ha i oss. Minsta avvikelse från det s k normala(vad det nu är), skall ha en diagnos, så att olika aktörer, från logopeder till läkare skall kunna få en rimlig utkomst.

Det riktigt allvarliga är dock att läkarna gör sina diagnoser väldigt snabbt, vilket föräldrarna ovan intygar, trots att en diagnos skall göras efter en längre tids observation enligt Socialstyrelsen.

Vilka konsekvenser en diagnos får för individen, är det nog få som inser, dessvärre.

När skall, som jag frågat så många gånger förr, läkarna tas ned från sin ”översittarpiedestal”? Det moderna samhällets överstepräster!?

Artikeln: Klicka här!

Barn och ungdomar får otillräcklig hjälp av den psykiatriska vården

Skolhälsovården klarar inte av barn och ungdomar med psykiatrisk problematik, enligt skolöverläkare Sophie Ekman i ett Eko-inslag. Det har vi ju förstått sedan mycket länge. Men vad som verkligen förvånar är att även psykiatrin misslyckas med att hjälpa elever med olika former av psykisk problematik.

Att psykiatrin inte klarar av alla vuxna med psykisk ohälsa, visste vi ju, men att de inte ens kan hejda ett barn eller en tonåring att utveckla psykiatriska tillstånd chockerar i varje fall mig.

Häpnadsväckande! Man blir arg och ledsen när man hör detta. Mest ledsen faktiskt.

Hur många barn och ungdomar skall egentligen krossas i sitt inre innan samhället reagerar på allvar? Vi får i varje fall betala det när dessa barn och ungdomar når vuxen ålder, då slår de så hårt, så hårt och det är faktiskt vuxenvärlden värd som har svikit dem på alla plan.

Lyssna på Ekosändningen: Klicka här!

Det är inte lätt att bo i Skåne när man inte riktigt passar in

Nu kommer allt tätare rapporter om att Region Skåne inte behandlar de medborgare väl som har olika former av dysfunktioner. Självklart blir besvären då än värre. Det senaste från P4 Malmö:

”Då begärde en remiss för en neuropsykiatrisk utredning. Föräldrarna fick då veta att väntetiden skulle bli tio månader.

Nu kritiserar Socialstyrelsen psykiatrin för långa väntetider, för att tonåringen inte erbjöds alternativa mediciner och för brister i remisshanteringen.

Ledningen för psykiatrin får nu sex veckor på sig att förklara hur de ska göra för att rätta till sina rutiner. Så sent som i november var det Arbetsmiljöverket som kritiserade psykiatriska kliniken i Helsingborg för överbeläggning, bristfälliga rutiner och för lite utbildning.”

Varför är det så i just Skåne? Eller är nonchalansen emot dem som inte passar i normalitetstänkandet, vad det nu är, ett bekymmer även i andra delar av vårt avlånga land?

Artikeln: Klicka här!

Ännu en historisk person drabbad av postum diagnos

Psykiatrin nöjer ju sig som bekant inte med att sjukdomsförklara de flesta i sin samtid utan ägnar sig även åt att diagnostisera historiska personer, vilket väl borde vara omöjligt eftersom en diagnos lämpligen bör ske i ett nära möte med en patient. Men sådana ”futiliteter” behöver inte psykiatrikerna för att vara säkra på att förklara någon vara sjuk.

Idag berättar  Telegraph om en professor som menar att Charles Darwin led av Aspergers syndrom:

”Darwin, the author of On the Origin of Species which sets out the theory of natural selection, had an extraordinary attention to detail but had difficulties with social interaction, according to Prof Michael Fitzgerald of Dublin’s Trinty College.

Prof Fitzgerald believes that Darwin, who was born on Feb12, 200 years ago, was suffering from a behavioural disorder.

Today he will tell the annual meeting of the Royal College of Psychiatrists’ Faculty of Academic Psychiatry, and says Darwin was probably suffering from Asperger’s syndrome.”

I den somatiska disciplinen måste man i varje fall gräva upp liket för en diagnos, inte så för psykiatrin. 

Ni som vurmar för och försvarar psykiatrins benägenhet att sjukdomsförklara all sköns variation i den mänskliga populationen, får ni inte det minsta obehagskänsla inför detta?

Psykiatrin avslöjad!

Vi är många om ifrågasätter de psykiatriska diagnoserna som ADHD, DAMP, Asperger och allt vad de heter. Ikväll rapporterar dock Aftonbladet att även mer allvarliga psykiska tillstånd kan ifrågasättas. En konstelev har nämligen spelat psykiskt sjuk och blivit tvångsvårdad med bältesläggning som lugnande medel trots att hon var fullt frisk.

Det som stämmer till oro för denna osäkerhet i diagnos och bedömning av individer med psykisk ohälsa, är att många barn och ungdomar riskerar att hamna i stora bekymmer i vuxen ålder eftersom de kan ha fått felaktig diagnos i skolåldern.

Det här illustrerar ju med all önskvärd tydlighet att de psykiatriska diagnoserna är väldigt osäkra. Man hade då önskat mer ödmjukhet från läkarnas sida.

Och det är inte första april!

Artikeln: Klicka här!

Vetenskap är det ständiga sökandet efter sanningen!

Anders Björnsson har skrivit en mycket viktig artikel idag på Svenska Dagbladets debattsida Brännpunkt. Han skriver bland annat:

”Tanken att vetenskapligt baserad kunskap leder till mera ändamålsenliga överväganden och klokare politiska beslut är en vida spridd missuppfattning, långt utanför kretsen av närmast berörda aktörer. Många smittade är besjälade av tron på vetenskapens helande kraft. De lider av scientism.

Dess utövare har aldrig riktigt problematiserat vetskapen om att det inom universitetsinstitutioner och andra kunskapens högborgar har producerats teorier och produkter som har varit direkt skadliga för natur och samhälle, ja för mänskligheten som sådan.[…]Tänk om forskningen fann en gen som betingar äktenskaplig otrohet: skulle det beteendet då bli mindre belastande i somligas ögon, eventuellt mindre lockande för somliga? Och skulle detta i så fall vara en forskningsuppgift värd att kasta en sagolik massa offentliga medel över?

Ur ett empiriskt resultat kan ingen bestämd normativ slutsats dras. Det mesta är forskningsbart, allt är inte forskningsvärt. Massor av trivialiteter utövas i vetenskapens heliga namn. ”

Forskning är ett ständigt sökande efter sanningen och att man kritiskt granskar de rön som kommer fram. Det är också viktigt att de vetenskapliga resonemangen som kommer efter rönen är logiska och rimliga. Ett exempel från ADHD kan illustrera detta:

Fall: En pojke får diagnosen ADHD i skolan och man menar att han har problem med koncentrationsförmågan. Däremot har grabben inga problem att koncentrera sig på ett dataspel som han är väldigt förtjust i.

Diagnosbeskrivning: ”Ett barn med ADHD har[…] stora koncentrationssvårigheter, har svårt att kontrollera sina impulser och är rastlöst och oroligt i långt större utsträckning än vad man finner hos barn i allmänhet.”(Vår tids psykologi, s 473)

Tolkning: Ha den här pojken i fallet ovan endast ADHD i skolan?

En hel del som kommenterar mina inlägg  lider av allvarlig scientism och bristande kritisk förmåga. Kanske har vetenskapen för dessa blivit en religion med präster vilka ej kan ifrågasättas och vars ord skall tros på hur tokiga de än är.

Det kan emellertid också vara så att en del har blivit så trygga i sin diagnos att den blivit deras hela identitet som människor. Precis som om man sa att Jesus var en bluff och aldrig hade funnits. Hur skulle vår kultur klara det, som byggt så mycket av sin kulturella identitet på Jesus Kristus och den kristet judiska kulturkretsen?

Artikeln: Klicka här!

Läkarna och dysfunktionerna, går de ihop?

Under lång tid har det varit genetiken som läkarvetenskapen hänvisat mest till. De har försökt med den förklara delvis oklara fenomen som dyslexi, ADHD(DAMP?) och dylika dysfunktioner, med avvikelser i de genetiska koderna.

Nu har man kommit på en ny ”handfast” förklaring till autism, som väl också är en gåtfull avvikelse från det ”normala”.  Susanne Bejerot, överläkare, med dr, Norra Stockholms psykiatri, och Mats Humble, överläkare, Värmdö psykiatriska mottagning, skrev nämligen följande på DN-debatt igår:

”I dag kan vi inte utesluta att D-vitaminbrist är en starkt bidragande orsak till den så kallade autismepidemin. Sambandet går att undersöka vetenskapligt men det kommer att ta flera år. 

Frågan som följer är – har vi råd med det? Vårt svar är ett entydigt nej. Det är varken ekonomiskt eller etiskt försvarbart. Vi bör omgående starta en massiv informationskampanj riktad till hela befolkningen som löper risk för D-vitaminbrist, särskilt till dem som tillhör högriskgrupper.”                                                                                                                    

Vi skall alltså genast, eftersom dessa höga läkare tycker så, starta en massiv kampanj utan ordentligt forskningsunderlag. Läkarvetenskapen är så uppfylld av hybris att när den anser   någonting, så skall vi allla andra följa med som infantila får. 

Vad kommer härnäst från denna uppblåsta och ”dumhögfärdiga” akademiska kår?

Artikeln: Klicka här!

 

Mobbning? Ingen tänker på när elever med olika former av dysfunktioner blir mer eller mindre mobbade varje dag!

”Din jävla ADHD-unge”; ”Har du dyslexi eller nå´t?”. Har du hört detta förr? Inte? Då jobbar du inte i skolan. Så fort en benämning på någon dysfunktion blir aktuell i den allmänna pressrapporteringen, dyker den upp som grund för olika former av trakasserier i skolans värld eller om man vill vara vänligt inställd: En beteckning för att skoja med någon som är överaktiv eller har svårt för att stava.

Dessa tankar med anledning av Göteborgs-Posten  idag:

”Var femte nia utsatt för nätmobbning

Mer än var femte niondeklassare i Göteborg har blivit utsatt för trakasserier eller hot på internet eller via sms. Och nästan lika många har mobbat andra.”

Aldrig talas det om i de här sammanhangen om mobbning av den som inte är riktigt som alla andra i skolan, d v s elever med särskilda behov, vilka jag särskilt värnar om. De får endast veta hur fantastiskt det är att de fått en diagnos, hur glada de nu skall vara och att de med den kan leva och verka i skolan på ett mycket bättre sätt än tidigare, vilket långt ifrån är sant.

Ni som tycker att en diagnos är så underbar, har ni själva varit utsatt för mobbning eller småtrakasserier p g a en dysfunktion?Det är nämligen lätt att förespråka att andra skall ha en diagnos när man själv slipper en sådan stämpel i pannan: ”Jag är lite dummare än du”. Sedan kan man predika bäst man vill: DYSFUNKTIONEN HAR INTE MED BEGÅVNING ATT GÖRA”. Stämpeln sitter där och är så tydlig så.

Artikeln: Klicka här!

Får man kritiskt granska läkarvetenskapen från andra synvinklar?

Läkarna försvarar fortfarande Gillberggruppens  tilltag att förstöra grundmaterialet som har gett upphov till en tämligen ny och nordisk diagnos, DAMP. Försvaret av Gillberg och dennes kolleger gör att läkarnas företrädare fullständigt tycks tappa omdömet. Så här skriver nämligen Josef Milerad i Läkartidningen nr 19 maj 2008:

”Dessa fakta är mindre kända och ofta ifrågasatta, senast av SVTs program »Fördärvet« från den 14 april 2008. Utgångspunkten är rättsprocessen kring ADHD-forskaren Christopher Gillbergs patientjournaler.Gillbergs forskargrupp presenteras som ett förbrytargalleri i suggestiva svartvita bilder med röda rubriker »dömd« – underförstått för undermålig forskning. De som drivit denna destruktiva rättsprocess försöker man ge forskarstatus– åtminstone genom vetenskapligt klingande fantasititlar.”

Andra discipliner har forskare med ”fantasititlar”. Kan man nå lägre i akademisk högfärd?

SVT svarar i www.lakartidningen.se:

”Läkartidningens skribent uppfattar vår presentation av Gillberggruppens huvudpersoner som om vi radar upp ett »förbrytargalleri i suggestiva svartvita bilder«. Men vi kan upplysa om att i sammanhang där offentliga personer inte kan, eller vill, delta och där bilder är tagna vid ett tidigare tillfälle är det i filmsammanhang en traditionell metod att redigera bilder så. Fakta kvarstår dock att forskningsstriden kring DAMP lett till att fyra personer dömts i domstol. 

För övrigt har ingen tilldelats någon fantasititel. Några av de intervjuade personerna i programmet är läkare, någon professor i ett medicinskt ämnesområde, en annan i samhällsondotologi, med forskningsmetodik som vetenskapligt expertområde, ytterligare någon är professor respektive docent i sociologi. Vari de »fantasititlar« Josef Milerad skriver om består är ytterst oklart. ”

Alltså, enligt läkartidningen kan man inte kritisera läkare som blivit dömda i domstol. De står över allt, vilket måste vara en behaglig tillvaro men vi måste verkligen föra ner dessa akademiska ”hybrispersoner” till den stadiga och fasta marken på jorden där vi andra befinner oss.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Se när läkaren och läkarvetenskapen är naken!

 

 

Nu har det hänt igen. Är det ett globalt problem eller nordiskt?

En helt oskyldig 16-årig tjej lämnade dessvärre tjejmiddagen som hon var på och mötte sin mördare, som var beväpnad med en morakniv:

”Hon var på väg ut genom dörren när storasyster Nahrin ringde på mobilen:

– Gå ut till vägen, jag hämtar dig om en minut, sa hon.

En psyksjuk man hann emellan.

När systern kom fram låg Norba knivhuggen och döende på vägen.”

(Aftonbladet. 2008-07-06) Klicka här för hela artikeln.

Detta hände före mordet, enligt Aftonbladet:

 ”Mindre än en halvtimme före mordet ringde den psyksjuke mannen till sin vårdare och bad om hjälp.

Sen gick han ut på gatan och högg 16-åriga Norba Haddad till döds med en morakniv.

Efter vansinnesdådet gick han hem och larmade polisen.”

(Aftonbladet. 2008-07-06) Klicka här för hela artikeln.)

Jag frågar nu följande: Hur många barn och ungdomar, som är totalt oskyldiga, skall få sätta livet till innan makthavarna förstår hur erbarmlig och ytterst dålig psykiatrin är?

Dessvärre är det lika illa i vårt grannland Danmark. Så här rapporterar Berlingske Tidende:

”2.887 børn og unge under 18 venter på en psykiatrisk undersøgelse, og halvdelen har ventet mere end to måneder, viser netop offentliggjorte tal fra Danske Regioner.

Det mener generalsekretær fra foreningen Bedre Psykiatri Thorstein Theilgaar, er horribelt:

»Det er simpelten helt utroligt ringe. Dette er et stort samfundsmæssigt problem, og regionerne har de sidste år fået midler til at komme det til livs, uden at noget er sket,« siger Thorstein Theilgaard.

Siden sidste år er antallet af børn og unge på ventelisten bare vokset.”

(Berlingske Tidende, 20. juni 2) Klicka här för hela artikeln.

Ja, frågan är om detta är ett globalt problem eller ett nordiskt problem. Något måste dock göras åt en psykiatri som inte fångar upp människor i tid. När den som har olika former av störningar är barn eller i tidiga tonåren, är det ju allra lättast att påverka och få till en förändring, så att i varje fall inte helt oskyldiga drabbas.

Vad gör skolan när det gäller detta? Min erfarenhet: Ingenting, vilket är och förblir skandalöst.

De familjer som är drabbade skall anklaga myndigheter med kraft eftersom dessa inte gjort ett enda dugg för att hjälpa en person med psykisk störning, så att denne(denna) inte låter sitt inre kaos och motstridiga  känslor drabba andra. P g a den psykiatriska inkompetensen, en psykiatri som befinner sig där den somatiska läkarvetenskapen befann sig under medeltiden, går det förmodligen fler mänskliga ”bomber” ibland oss, vilka kan göra livet till ett helvete för vilken familj som helst.

De säger ju att medicinen gör underverk. Kompetensen hos psykiatriker är hög. Men hur ser det ut i verkligheten? Kanske borde psykiatrin gå ut och säga: Vi klarar inte av detta! 

Vi vet ju också att många av de psykiatriska bekymren, börjar med läs- och skrivsvårigheter i skolan. Vad görs åt de första kränkningarna som sker i skolan av lärare vilka ger elever med särskilda behov olika former av negativa signaler? När ditt språk inte fungerar och du får veta detta under en följd av år, är risken enormt stor att du får psykiska problem i vuxen ålder. Ett faktum som inte alls har uppmärksammats. Inkompetens på Utbildningsdepartementet?

Min teori varför inget görs åt detta, är sedan lång tid tillbaka: Detta drabbar inte makthavarna själva. Den dagen det gör det kommer vi att se på förändringar av sällan skådat slag. Det vågar jag lova.

Att okritiskt medicinera ADHD är befängt!

Den senaste debatten kring ADHD är något skrämmande. I nyhetskanalen.se kan man läsa:

”– Jag tror att både Socialstyrelsen och det politiska systemet måste ställa krav. Det är befängt att tro att bor man på Gotland då behöver man mer medicin än om man bor i Västra Götaland, säger Chatrine Pålsson Ahlgren, till TV4Nyheterna.”

Pålsson Ahlgren är riksdagsledamot för Kristdemokraterna(kd). Att landstingen skiljer sig åt kan ju bero på att många läkare, med rätta, ställer sig tveksamma till att skriva ut narkotika till barn och ungdomar, exempelvis Ritalin. Det är verkligen skrämmande att en riksdagsledamot anser det vara helt i sin ordning att droga ner unga människor och vänja dem vid narkotika med så diffus diagnos som ADHD. En lite mer kritisk inställning till detta hade varit mer än välkommet från en makthavare.

Tänkandet att alla symtom bekämpas med medicinering i alla lägen, är och förblir befängt.

Med anledning av feliciasliv.se

Jag har tidigare meddelat här på min blogg att vi inte längre kan stödja hemsidan feliciasliv.se eftersom sidan innehåller många och grova angrepp på människor med olika former av störningar.

Men detta betyder ej att vi inte sympatiserar med Felicias mamma och hennes kamp för dotterns upprättelse, som hon misstänker blev mördad på ett behandlingshem.

Marielle Lundgren har gjort en mycket fin film, ett bildspel, till Felicias minne. Den måste ni se och stöd gärna Felicias mammas kamp på det sätt som ni finner rätt. Länken: Klicka här!

Martin Ingvar m fl får svar på tal av SVT och PC Jersild mumlar

Jag har väntat på ett svar från SVT när det gäller det angrepp som Martin Ingvar m fl levererade den 27/4 på DN-debatt. Och nu har det kommit och producenterna säger bland annat följande i det svar som finns i dagens DN:

”Trion som förstörde forskningsmaterialet anförde som motiv att de ville skydda patienterna. Martin Ingvar med flera hänvisar i sin debattartikel till Världsläkarförbundets hederskodex för medicinsk forskning (den så kallade Helsingforsdeklarationen) som poängterar försökspersonernas rätt till integritet och att uppgifter ska behandlas konfidentiellt (punkt 21). Därför hyllar de Gillberggruppens domstolstrots (trotset mot kammarrättens beslut att låta utanförstående, under straffansvar, få ta del av det nu förstörda grundmaterialet) och gör en jämförelse mellan sekretess och det grundlagsskyddade källskyddet som är en av hörnpelarna i vår demokrati.

Att jämföra en kodex för forskningsetik med paragrafer i Sveriges grundlag är inte relevant.”

Precis som jag har hävdat här på bloggen, tycker Tina Thunander och Kicki Hultin, producenterna, att det är anmärkningsvärt att forskarvärlden understödjer att kolleger ägnar sig åt kriminell verksamhet.

Läs artikeln: Klicka här!

I samma tidning idag vill läkaren och författaren P C Jersild försvara sin yrkeskår, trots att han inte är helt säker på att det inte förekommit manipulering av resultat i Gillbergs material. Han skriver:

”Jag kan givetvis inte gå i god för att ingen manipulation förekommit. Men det framstår som osannolikt, sedan Gillberggruppens resultat konfirmerats i ett flertal internationella studier (Se DN Debatt 27 april: ”SVT desinformerar om adhd-drabbade”). Hur ser då motsidans forskning ut? När det i programmet sägs att dyslexi inte kan ha en genetisk komponent, skulle man gärna vilja se den forskning som bevisar det. När biologiska förklaringar avfärdas – vilka hårddata har man då att komma med?”

Tragiskt när man endast kan se en giltig forskning, den biologiska och naturvetenskapliga. Vidare är beviset för äktheten i Gillbergsgruppens resultat som Jersild anför minst sagt anmärkningsvärt. Jersild hänvisar till ett uttalande av Ingvar m fl i en artikel i DN och inte till konkreta hänvisningar till aktuell eller dåtida forskning. Vilka hårddata!

Läs artikeln. Klicka här!

De osäkra diagnoserna

I Uppdrag granskning fick vi se det. I dagens skanskan.se får vi läsa om det. De osäkra s k neuropsykiatriska diagnoserna. Är det inte på tiden att det görs något åt denna fruktansvärda nonchalans och brist på empati hos psykiatriker och andra som tjänar åtskilliga penningar på att ge mänskliga avvikelser en sjukdomsstämpel och diagnos?

Hur många familjer skall drabbas innan vi kan få stopp på denna psykiatriska tyranni som är i stil med sovjetstatens när den sjukdomsförklarade och diagnostiserade samhällskritiker, s k dissidenter?

Autism och inlåsning

Idag har jag sett på Kalla fakta, TV4. En ung kvinna låses in eftersom hon är besvärlig och utåtagerande. Nathalie var en framgångsrik ung boxare och var på väg emot ett genombrott då katastrofen kom.

Behandlingsinnehållet skall vara enligt hemmets hemsida:”Verksamheten förenar traditionell beteendevetenskap med nya kognitiva metoder.”

Istället visar TV4:s granskning att det handlar om rena medeltida behandlingsformer som följer samma mönster som alltid och där det står en förtvivlad pappa eller mamma och ser på: Överdos. Intagning. Bråk med personal. Isolering i 8 månader. Dessförinnan har kommunen vägrat placera flickan där hon hade mått bäst eftersom de som beslutar om placering är emot den sport Nathalie älskade, nämligen boxning.

Kära läsare, tänk om det varit din dotter.

Dessvärre blir det ingen folkstorm om detta eftersom det inte gäller de flestas barn. Det gäller endast vissas vilket tycks vara försumbart i sammanhanget.

Unga invandrare mår dåligt, vad gör skolministern?

Jag läser på DN-debatt idag:

 ”Med hjälp av statistiken över dödsorsaker den senaste femårsperioden (2000-2004), kan vi fastställa att av totalt 212 suicidfall i hela riket är sextiosex – eller 31 procent – invandrarfall. Statistiken omfattar unga med uppehållstillstånd. Asylsökande finns ännu inte redovisade. Siffrorna kan därför visa sig än mer alarmerande.[…]

Efter att ha utrett hundratals utländska patienter som bär effekterna av traumatisk stress, är min slutsats att en bidragande orsak vid flyktingarnas självmord finns att söka i samhällets bemötande. 

I stället för att i huvudsak se invandrarens särskilda kulturer och seder som orsak – såsom har varit trenden – är det dags att undersöka hur vissa strukturella faktorer bidrar, särskild samhällets institutioner inom bland annat psykiatrin.”

En still undran är: Vad gör skolan och skolministern för att minimera den ångest som barn till invandrare bär med sig? Svaret är nog dessvärre att skolan i stället ökar på den ångest som redan finns där. Så är det för svenska elever, varför skulle detta tragiska faktum vara annorlunda för invandrarnas barn?

Sanningen är nämligen säkert så här: Barn till invandrare inlemmas i den svenska skolstrukturen där ingen riktigt bryr sig om sina medmänniskor längre. Det gäller endast en minoritet av eleverna och av landet befolkning som inte mår så bra och dessa har det svenska samhället lämnat för länge sedan att klara sig bäst de vill.