Lärarfack försöker få uppmärksamhet med anledning av hånande rektor

Nu försöker Lärarnas riksförbund, LR, dra nytta av uppmärksamheten kring den hånande rektorn i Vellinge:

” I brevet till kommunen menar Lärarnas riksförbund att lärarnas arbetsmiljösituation har påverkats och att Vellinge kommun måste vidta åtgärder.

– Vi anser att det inte bara är att gå vidare, som kommunen har gjort. Istället måste kommunen göra något, exempelvis kan man utbilda Gert Åkesson, säger Lars Hemzelius.

En sådan utbildning kan handla om inlärningssvårigheter och funktionsnedsättningar, enligt brevet.” ( Sydsvenskan,den 15 november 2009)

Detta är och förblir rent hyckleri, LR. Var i himmelens namn har ni varit tidigare? Jo, jag vet av personlig erfarenhet: I vänskapskorruption med de flesta skolledningar och förvaltningsledningar i landet. Så länge som det inte uppmärksammas i pressen kan ni hålla sådana här dåliga ledningar om ryggen eftersom de i regel ger era s k förtroendevalda förmåner av olika slag. Och en sådan ”förtroendevald” är i princip omöjlig för medlemsopinionen att avsätta eftersom det inte råder verklig demokrati, i varje fall inte inom LR.

Så enligt min åsikt och erfarenhet måste det göras rejäla genomgångar av lärarfacken, skolledningar, förvaltningsledningar och de lärare som har ledande positioner. Håller dessa personer måttet? Nej, väldigt många gör inte det och så länge en sådan fundamental uppryckning av skolverksamheten i Sverige inte görs, kommer vi att ha elever som inte lär sig och som ställs utanför det svenska samhället i tidiga år. Där elever t o m hånas. De inblandade organisationerna håller nämligen gemensamt upp och indirekt stödjer denna delvis dysfunktionella skolverksamhet i Svea rike.

Artikeln: Klicka här!

Skolledningarnas fientlighet gentemot dysfunktioner tar sig allt mer groteska uttryck i Skåne

Jag tycker att det är bra att allmänheten får se hur ointresserade, jag rent ut sagt fientliga, vissa skolledningar kan vara när det gäller dyslexi och liknande dysfunktioner. Tidigare har detta förakt varit dolt bakom hänvisning till bristande resurser. Nu däremot visas det upp i all sin groteska ondska. Varför det just nu blir så, kan man ju bara spekulera om. Och varför oftast i Skåne? Några säkra svar finns nog inte. Slump?

Denna betraktelse efter att ha läst om en tjej i Svedala som inte fick informera om sin dyslexi för rektorn. Detta ställningstagande från skolledningen eftersom den skola som rektorn leder, Centralskolan, inte behandlat den här tjejen, som har dyslexi, särskilt väl. Så här skriver SDS:

”I tisdags kväll berättade före detta elevrådsordförande Elin Karlsson om sina första två år på gymnasiet. En del i hennes historia handlade om hur viktigt det var att välja en skola som kunde hjälpa henne med dyslexin. Hon berättade också att hon upplevde högstadietiden på Centralskolan som problematisk och att hon kände att hon inte fick tillräckligt med hjälp.

– Rektorn förklarade att de inte ville att jag skulle komma om jag inte ändrade min historia. Med andra ord, om jag skulle berätta om min dyslexi fick jag stanna hemma, säger Elin Karlsson.

Hon sitter med i ungdomsrådet och känner rektor Boel de Maré. Trots det ringde Jeanette Sörensen, studie- och yrkesvägledaren på Centralskolan på uppdrag av rektorn och berättade vad rektorn hade bestämt. Men Elin Karlsson nöjde sig inte med det utan ringde upp Boel de Maré för att få informationen direkt från henne.

– Det var jättejobbigt att ringa Boel. Hon var irriterad och förklarade för mig att jag uttryckt mig illa. Fast hon var inte ens på mötet och hörde vad jag sa, säger Elin Karlsson.

– Det stämmer att jag inte var där men jag går efter vad en förälder har sagt till mig. Det var inte jag som anordnade mötet och jag förstår inte varför jag har blivit inblandad i detta, säger Boel de Maré.

Men du stoppade Elin Karlsson från att prata på torsdagskvällens möte.

– Jag har bara sagt att om hon skulle prata om dyslexi var hon inte välkommen, säger Boel de Maré.” ( Sydsvenskan. se, den 10 november 2009)

(Ursäkta SDS, för det ganska långa citatet!) Kan föraktet och fientligheten vara tydligare? Och att kränka en f d elev som vill så väl. Hon vill ju endast att inte fler skall bli så illa behandlade som hon blev på den här skolan.

Artikeln: Klicka här!

Rektorns försvarstal håller inte

Gert Åkesson, rektorn i Vellinge som hånade bland annat dyslektiker, går nu ut och försöker förklara följande:

”Ibland blir det någon mix av statlig, regional och självutnämnd myndighet. Exempel på det senare är föreningar och råd som bildas kring alla, efter 80-talet uppfunna, handikapp som allergier, Asberger, Damp, ADHD, anorexi, dyslexi, dyskalkyli, oral galvanism, anal magnetism … endast fantasin sätter gränser.” ( SDS)

Så här förklarar Åkesson det på skolans hemsida:

”I ett inskjutet stycke reagerar jag emot när olika intresseföreningar blir myndighetslika. Den som läser hela kåseriet och inte brottstycken inser detta.

Exemplen är illa valda och den eller de som känner sig kränkta ber jag uppriktigt om ursäkt.

Exemplen pekar dock på en rad sjukdomar/handikapp som förr hade andra namn eller framträtt under de senaste decennierna. Detta oroar mig då jag både i yrke och privat träffar på fall, några har jag mycket nära mig. Jag har anledning att gång på gång ställa frågan; Är detta något i vårt moderna sätt att att leva som är fel och framkallar t ex anorexi?”

Jag har läst hela kåseriet när det var intakt. Nu har gratistidningen emellertid tagit bort det inskjutna stycket som citeras ovan. Att ett fenomen får ett annat namn betyder ju inte att det inte fanns tidigare. Att hävda något sådant är inte bara okunnigt utan i högsta grad ointelligent och tämligen korkat.

Nej, Åkesson, ditt försvarstal håller inte. Din syn på dysfunktioner är sådan att du inte borde vara rektor. Och många med dig. Dessvärre görs det inget åt denna kultur ute på skolorna, som jag tror är mer vanlig än vad någon tror.

Länkar: Försvarstalet

Vellingerektorn ber om ursäkt

Rektorn försvarar sitt kåseri

Politikerna oense om de har makt över skolverksamheten eller inte. Märkligt!

Igår skrev jag också om rektorn på Solbergaskolan som gick på spa när skolan sparade in på resurserna till eleverna med särskilda behov. I dagens DN går två politiker ut och kräver att ansvarig politiker, Lotta Edholm, skall avsätta rektorn men:

”Både Karl Bern och Jan Bressler hade kontakt med partikollegan Lotta Edholm under onsdagen, och fick då beskedet att hon som skolborgarråd inte har rätt att avsätta en enskild rektor. Det ansvaret vilar på tjänstemännen.

- Jag blev väldigt förvånad över beskedet. Som skolchef bär hon det högsta ansvaret för skolorna här i Stockholm. Hade jag suttit på hennes stol hade jag sett till att ordna upp det här, säger Karl Bern och fortsätter:

- Vi politiker får aldrig glömma bort vilka vi representerar. Vi är inte ombudsmän för skolans rektorer, vi ska representera medborgarna. Om man någon gång måste trampa en rektor på tårna så måste man kunna leva med det.”( Dagens Nyheter 29 oktober 2009)

Snälla nå´n, om inte politikerna själva vet vilken makt de har över förvaltningarnas tjänstemän, hur skall vi vanliga medborgare då kunna agera emot höga tjänstemän, som agerar omoraliskt eller så nära gränsen till det olagliga som man kan komma? Inte heller tycks Skolinspektionen, JO eller JK kunna agera med kraft.

Något verkar ordentligt ruttet här, faktiskt, vänskapskorruption så det riktigt stänker om det. Eller har jag fel i mina onda aningar?

DN:s artikel: Klicka här!

Kommunernas strategier för att komma runt ”dysfunktionsproblemen” allt för vanligt!

Igår skrev jag om rektor Åkesson i Vellinge, Sundsgymnasiet, som i ett kåseri hånat dysfunktioner som t ex dyslexi. Nu tar pliktskyldigt Vellinge kommun avstånd från den egna rektorn i ett pressmeddelande. Detta är den alltför vanliga tågordningen i sådana här fall:

1. En rektor avslöjar vad denne egentligen tycker om elever med dysfunktioner.

2. Arbetsgivaren, kommunen, tar avstånd och drar den vanliga litanian hämtad från Skolverket.

3. Efter några veckor glöms det bort och verksamheten kan fortsätta som vanligt.

I Sydsvenskan vittnar också en förälder från Vellinge kommun att hennes son, som har dyslexi. inte fått den  hjälp under hela grundskoletiden som han har rätt till. Så Åkesson har antagligen endast gett uttryck för den syn man inom Vellinge kommun har på elever med dysfunktioner. Dessa elever är nog inte önskvärda och de kostar en hel del penningar som den här kommunen förmodligen använder till annat. Sådant vågar man emellertid inte uttrycka offentligt. Den kommunala fegheten är ju som bekant utbredd.

Kommunen säger sig i Åkessons fall värna om yttrandefriheten. Och jag säger bara: Om landets kommuner följt de mänskliga rättigheterna för sin personal fullt ut och inte bara när det var bekvämt för kommunen, skulle vi inte ha all den mobbning och kränkande behandling som vi har i dag på alltför många skolor( en minoritet dock, men en skola som kränker är en för mycket).

Länkar: Pressmeddelande Kommunen tar avstånd(SDS)

Rektor kallar dyslexi och anorexi uppfunna

Fler och fler skolor och rektorer avslöjar vad de egentligen tycker om dysfunktioner. Vad betyder det?

Rektorerna Ann Katrin Averstedt och Gert Åkesson gemensamt? Jo, de tycks inte ha mycket till övers för elever med behov av särskilt stöd. Averstedt gick på en exklusiv kurs för 60 000 kronor samtidigt som de nämnda eleverna vägrades medel eftersom skolan inte ansåg sig ha råd. Åkesson skriver i en lokal gratistidning i Skåne att bland annat dyslexi är en ”påhittad” dysfunktion.

Vad säger detta oss? Jo, att som jag skrivit tidigare här på bloggen, ointresset för dysfunktioner som dyslexi växer och okunskapen är enorm. Ovanstående rektorer är bara ett symtom på detta.

Inte ens de journalister som skriver artiklar om dysfunktioner, som ”JESSICA ZIEGERER OCH LINDA STARK” i artikeln ”Rektorn ser dyslexi som uppfunnet handikapp” i SDS, vet vad dyslexi egentligen är. De ger läsarna denna beskrivning: ”Barn som har problem med att dela upp talade ord i fonem har särskilt stora svårigheter att komma till rätta med den.alfabetiska koden. Deras inre föreställningar om talade ord är diffusa, och de har svårt att bli medvetna om hur ord låter.” Ja, så anser nog Ingvar Lundberg, professor emeritus, i förenklad form att vi skall se på det, för att han skall kunna sälja sin metod, den s k  Bornholmsmodellen, till skolorna. Men det är definitivt ingen beskrivning som alla dyslexiforskare är överens om. Långt ifrån!

Att journalister för övigt hämtar sin information från Dyslexiförbundet FMLS, en intresseorganisation som saknar vetenskaplig kompetens, och NE, där en forskare skrivit, Lundberg, är bedrövlig journalistik eftersom den sprider ensidig information om fenomenet och ger upphov till reaktioner av ointresse och förakt som rektorerna ovan ger uttryck för.

Länkar: Skola fick betala… Rektor ser dyslexi som uppfunnet Dyslexi uppfunnet handikapp

Kränkningarna inom skolan fortsätter och fortsätter….

Det jobbas på ett nytt nummer och det finns åtskilligt att skriva om när det gäller dysfunktioner  i skolverksamheten runt om i landet. Inte minst de kränkningar som jag tar upp här på bloggen, de bara fortsätter och fortsätter… Detta skrivs det visserligen inte om i Dyslexia nätupplaga eftersom tidskriften på nätet tar upp i huvudsak mer vetenskapliga spörsmål.

Åter till kränkande behandling i skolans värld: Nu senast tog tydligen Uppdrag granskning i SVT upp ett fall, vilket jag ej själv sett. Men Svenska Dagbladet rapporterar om det. Klicka här!

Och det är som vanligt, politikerna bryr sig inte ett dugg om det. Om de hade gjort det, på allvar hade vi inte haft de här problemen ute i skolorna. Där mången personal och alltför många elever mobbas dagligen och där helt normala barn och ungdomar sätts i åtgärder som är vikta för den som har en tydlig och uppenbar skada, t ex utvecklingsstörning.

Om det hade gällt politikernas egna anställning, den egna situationen i arbetet eller det egna barnet, då skall ni tro att det blivit fart. Men nu är det ju andra som drabbas och då struntar de fullkomligt i det. De har ju sin trygghet i varje fall fyra år. Deras avgångsvederlag är ju sedan minst sagt generös om man får tro media. Däremellan sysslar de med sina favoritfrågor.

Tänk på det inför valet. Vem har ställt upp för dig som lärare i svårighet eller för ditt barn om du är förälder och vem har inte gjort det?

Varför är ni politiker så vilsna när det gäller elever med behov av särskilt stöd?

Igår meddelade ju regeringen och utbildningsminister Jan Björklund att IV-programmet skulle läggas ner och att man samtidigt skulle öka inträdeskraven till gymnasiet.

Vad inte Björklund och regeringen tycks förstå är att eleverna med behov av särskilt stöd, både behöver mer resurser och inte minst mycken mer uppmärksamhet. Så här kan det nämligen te sig att vara engagerad förälder:

”Hans handikapp skapar irritation hos andra, det går nästan inte en dag utan att hans mamma får en påringning från skolan.” Nu har Olle hamnat i bråk igen”.
Olle har fått diagnosen ADHD, men det har inte resulterat i att han får ökat stöd i skolan.


– Lärarna är frustrerade över att det finns dåligt med resurser, Olle kanske inte kommer att klara målen för klass fem, säger Olles mamma.
Anna har kämpat för att Olle ska få mer hjälp i skolan, men utan resultat.


– Jag ringde till Anneli Hedberg (s), ordförande i barn- och utbildningsnämnden, för fyra år sedan, hon skulle återkomma till mig när hon ” tagit del i ärendet” men jag har fortfarande inte fått något svar, säger hon.”(Katrineholms-Kuriren,  29 september 2009)

Det riktigt typiska här är ju att politikerna är så vilsna när det gäller de här problemen. De vägrar svara eller säger att de skall återkomma och gör det aldrig. Hur kan det vara så och Jan Björklund är du lika vilsen och okunnig? Det gäller faktiskt våra barn och ungdomar, samhällets och allas vår framtid.

Regeringen skärper kraven och avskaffar IV. Kan det hjälpa eleverna?

Idag skickade regeringen ut ett pressmeddelande:

”- Gamla IV ska bort. Vi måste stoppa utslagningen från gymnasiet, säger utbildningsminister Jan Björklund.

De elever som i dag går på IV-programmet är en heterogen grupp, med alltifrån studiemotiverade ungdomar som saknar något enstaka betyg till studietrötta ungdomar med stora kunskapsluckor. För att möta de olika behoven behövs tydliga, flexibla och individanpassade studievägar. Därför föreslås fem olika så kallade särskilda program för dessa elever:

- preparandutbildning,
- programinriktat individuellt val,
- yrkesintroduktion,
- individuellt alternativ samt
- språkintroduktion.

Dessa program ska hjälpa eleverna vidare till fortsatta studier på ett nationellt gymnasieprogram eller till att komma in på arbetsmarknaden.

Nya, skärpta behörighetsregler till gymnasiets yrkesprogram finns också med i förslaget. För att vara behörig ska eleven ha minst godkända betyg i svenska eller svenska som andraspråk, engelska, matematik och i ytterligare fem ämnen. Det innebär högre krav än i dag, då godkänt betyg krävs i svenska, engelska och matematik.”(Pressmeddelande den 28 september från regeringen)

Det första förslaget, att avskaffa individuella programmet, IV, låter ju bra eftersom IV-programmet misslyckats med sin uppgift, att alla elever skall få en gymnasieutbildning. Men det andra förslaget med skärpta behörighetskrav till gymnasiet, hur har Jan Björklund och utbildningsdepartementet tänkt där? Redan nu är det en stor minoritet som inte klarar dagens krav.  Kommer inte fler än i dagens IV-program att befolka specialprogrammen? Har man inte då bara strukturerat om utan att göra något reellt åt ”IV-problemet”?

Endast massmedia och stora drakar kan tydligen rucka på skolverksamheten

Som bekant hjälper det inte att anmäla en skola till Skolinspektionen. Men om man går till pressen händer det då och då något radikalt. Fredriks fall togs upp av Dagens Nyheter och igår kom ett glädjande besked i DN:

”Fredrik vann kampen om sin skolgång”

[–]

Efter DN.se:s många artiklar om 13-åringen har nu historien fått ett lycklig slut för familjen. På onsdagskvällen var det rektor Ann-Katrin Averstedt som själv meddelade att hennes tidigare beslut har hävts, och Fredrik får tillbaka sin plats på resursskolan.

– Jag kände på mig att rektorn var tvungen att fatta det här beslutet. Ändå var det svårt att hålla tillbaka tårarna när jag skrev under avtalet, säger Fredriks pappa kort efter det att han mottagit beskedet.” (Dagens Nyheter, dem 23 september 2009)

Men jag frågar mig: Skall detta vara det enda sättet att få rätt emot en skola? Alla som blir illa behandlade i skolverksamheten, elever, föräldrar och personal, kan inte vända sig till pressen, De får helt enkelt inte plats, för så illa är det i dagens ”moderna” Sverige.

Vore det inte bättre att det togs krafttag av regeringen? Men då måste de ju först veta vad de skall göra och då måste man noggrant kolla upp det. Orkar ni det Utbildningsdepartementet och dess chef Jan Björklund?

Artikeln: Klicka här!

Spel och inlärning, kan det vara nå´t?

Nu går Studentlitteratur samman med spelutvecklingsbolaget  Hello Ther för att skapa läromedel som leker fram eller rättare leker in kunskap. I ett pressmeddelande idag säger man bland annat:

”Första samarbetsprojektet är kring Magic! 5, en lärobok i engelska för femteklassare som kommer under oktober i år. Det digitala stödet som finns till boken kompletteras med en kapitelbaserad spelvärld där eleven blir del av en spännande story och måste använda sina engelskakunskaper för att lösa olika spelutmaningar.

– Det är oerhört spännande att tillsammans med Studentlitteratur driva utvecklingen av morgondagens digitala läromedel och kurslitteratur. Spel öppnar upp för helt nya möjligheter att ta till sig ett innehåll, konstaterar Oskar Eklund, VD på Hello There.”

Men ”Hallå där” kära spel- och förlagsfolk, har vi inte testat detta tidigare? Hur gick det?

Budgetproposition och skolans mänskliga rättigheter

I den s k Höstbudgeten läser jag följande:

“Inom ramen för uppdraget ska Skolverket även utvärdera effekterna av de befintliga metoder mot  mobbning som används i Sveriges skolor. Totalt  beräknas satsningen omfatta 45 miljoner kronor  under perioden 2007–2010.

Skolan ska inte vara värdeneutral, utan tydligt ta ställning för de mänskliga rättigheterna och de demokratiska värden som ligger till grund för vårt samhälle. Ett aktivt värdegrundsarbete i  skolan är en viktig förebyggande åtgärd mot alla”

Vad regeringen glömmer, omedvetet eller medvetet, är att kränkande av mänskliga rättigheter inom skolverksamheten startar i personalgruppen och inte minst hur skolledningar och förvaltningsledningar behandlar sin personal och vilka signaler dessa sänder ut.

Jag tror inte att flera miljoner i anslag är rätt metod. Det handlar om lämplighet och attityder.

Källa: Proposition 2009/10:1 Budgetproposition för 2010.

”Alla vägar bär till att bli skolexpert?”

LÄRA Stockholm dimper ner på redaktionen. Den ges ut av utbildningsförvaltningen i Stockholm. Framsidan utgörs av en bild på Richard Gatarski. Men har jag inte sett honom förr? Var inte han ett av dessa ”New Ages gurus”  i början av 90-talet, som mer eller mindre avslöjades vara en ren bluff?

Nej, vid en kontroll av kopplingen till New Age, visade det sig att detta spår nog var felaktigt. Men han var väldigt lik dessa lycksökare i New Age-rörelsen för cirka femton/tjugo år sedan.

Enligt artikeln, som upptar hela  5 sidor av tidningsutrymmet, var han en förespråkare för bredband för tio år sedan.

Det verkar vara mycket lätt att bli betraktad som skolexpert. Catarski uppges vara ekonomie doktor och ser säkert det lätta sättet att tjäna penningar när han möjligen misslyckats  i IT-branschen. Precis som Lindblad som företräder Kattmodellen.

Men vad säger detta om utbildningsorganisationerna i Sverige? Kan föräldrar och elever bättre förstå varför elever med behov av särskilt stöd  inte får den hjälp som de är värda och berättigade till?

Mer om Richard Catarski i Dyslexia nätupplaga 6/2009. Vi skall verkligen kolla upp honom!

Bokenäs skola får pris för ”lek till läslust”

Det finns många tips om enkla vägar till det riktiga läsandet och skrivandet. Kattmodellen är ju en sådan. Mer seriösa metoder däremot är att i lekar erövra och öva upp språkförmågan. Enligt Bohuslänningen har Bokenäs skola en sådan metod. Det är Nya Zeeland som ”spökar” igen vars metod då och då har missuppfattats av svenska pedagoger.

”Emma Morqvist visar att de gjort rimsnurror med bilder – lok rimmar inte med bilden på en hatt, men på krok, snok, bok och –uggla?

– Ja, en uggla är klok och lok rimmar på klok, förklarar Pontus Ejdbring.

– Barnen är inte medvetna om att de tränar ljud, ord och läsning. Även om vi bara ”leker” så finns det hela tiden en medveten tanke, säger förskolläraren Berit Samuelsson som också har särskilda läselektioner i äldre årskurser.

Roligt att läsa

Berit har tillsammans med lågstadielärarna Gunnel Johansson och Margareta Ekstedt två gånger varit på studiebesök på Nya Zeeland för att lära sig mer om metoden RRP, ett intensivt’ lästräningsprogram som är mycket framgångsrikt. Inte minst stärker det självförtroendet och att eleven tycker att det är roligt att läsa, även om denne har läs- och skrivsvårigheter.”

( Bohuslänningen, 16 september 2009)

Nu har, enligt P4Väst, skolan fått det berömda Bertil Hult-priset på 500 000 kronor. Jag gratulerar naturligtvis skolan för utmärkelsen.

Dyslexia nätupplaga planerar en intervju med skolan om lek kontra dyslexi, som jag hoppas blir publicerat i nästa nummer, 6/2009.

Glädjande besked idag från utbildningsdepartementet, men…

Flera utredningar tyder på att elevernas resultat inte i ringa utsträckning beror på bristande ledarskap och ren inkompetens. Det har nämligen inte varit ett absolut krav att de som leder skolverksamhet skall ha adekvat utbildning och kompetens för jobbet. Och det i en utbildningsorganisation.

Idag kom emellertid ett pressmeddelande från regeringen, utbildningsdepartementet. Rektorsutbildning blir obligatorisk för alla rektorer som anställs efter den 15 mars 2010. Kravet gäller även friskolor.

Det är alldeles utmärkt, men hur blir det då med de rektorer som redan är anställda; de som är biträdande rektorer och de lärare som har ledande befattningar på skolan? Alla dessa kommer ju att förhindra en förändring med kompetenta skolledningar på landets skolor. Då blir det som det alltid har varit i skolans värld, förändringarna tar årtionden för att riktigt slå igenom.

Sedan bör ju regeringen och utbildningsdepartementet gå vidare och kräva hög utbildning och kompetens i förvaltningsledningarna. Den låga utbildningen och inkompetensen när det gäller ledning av skolverksamhet gäller ju hela vägen från den ämnesansvarige läraren till förvaltningschefen.

Att vi har fått vänta så här länge på detta är minst sagt skandalöst. Hur många elever har fått lida och inte fått den utbildning som de är värda och har rätt till i väntan på ett utbildningskrav på dem som de skall se upp till som förebilder? Vilka förebilder sedan!

Så Jan Björklund, gör en riktig genomgång av hur förvaltningar sköts och leds i våra kommuner. Där finns det åtskilligt att göra för dig.

Upplevelse av våld, delorsak till elevers inlärningssvårigheter?

Läser något intressant i den danska tidningen Politiken idag. Köpenhamn skall nämligen försöka ta reda på hur många barn som utsätts för våld eller bevittnar våld i hemmet.

”For første gang i Danmark vil det nu blive undersøgt, hvor mange børn der oplever enten selv at blive slået eller truet derhjemme eller at være vidner til vold mod andre medlemmer af familien.”( Politiken den 18 augusti 2009)

Det vore också bra att ställa de förmodade upplevelser av våld i relation till elevernas inlärningsmöjligheter. Kan upplevelser i hemmet vara en delorsak till inlärningssvårigheter? Känslig fråga, men den måste ställas.

Vore inte mitt ovan skissade förslag till undersökning, inspirerat av den danska undersökningen, något för Sverige? Det är ju viktigt att undersöka inlärningsproblematiken ur alla möjliga aspekter.

Artikeln: Klicka här!

Nu börjar höstterminen igen och…

Ja, så var det dags igen. Sommarlovet snart slut och så börjar läsåret igen med höstterminen.

Hur skall det då bli? Min gissning: ännu sämre för elever med särskilda behov. Det är ekonomisk kris och det första som kommuner och skolor drar in på är stöd till den här gruppen av elever och lastar över det på ordinarie lärare.

Inget nytt under solen, som det står i Predikaren. Kanhända kan dessa rader från nämnda bok i Bibeln stämma till eftertanke:

”Jag betraktade allt som sker under solen: allt var tomhet, ett jagande efter vind.”(Pred 1:14)

Och tomhetskänsla för den här gruppen av elever kan leda till mycket allvarliga konsekvenser.

Skolornas ständiga indirekta förakt för dysfunktioner

Detta är den senaste i en lång rad exempel på att elever med dysfunktioner föraktas i skolverksamheten, utom när skolan kan få extra statsbidrag:

”Skolan i Karesuando har inte uppfyllt kravet på elevens rätt till särskilt stöd. Det anser skolinspektionen som nu riktar kritik mot skolan.

Eleven hade tal- och lässvårigheter och föräldrarna misstänkte att det kunde bero på dyslexi. Men när de bad om extra stöd lyssnade inte skolan. Detta var när eleven gick i fjärde klass.

Under åren som följde fortsatte föräldrarna att begära extra stöd för eleven, men de tyckte inte att skolan lyssnade. I årskurs nio stod det klart att eleven inte skulle kunna få betyg i alla ämnen. Då anmälde föräldrarna skolan till skolinspektionen.” ( Norrbottenskuriren)

När skall riksdag och regering vakna? Detta är ju en hopplös situation eftersom skolorna kan fortsätta med sitt ointresse och förakt utan att något radikalt sker och då kan skolorna också fortsätta att kränka fler och fler elever på det här sättet.

Visserligen har Jan Björklund aviserat att skolinspektionen skall få mer muskler och kunna bötfälla och stänga skolor. Men gör det NU! Föräldrar till de här lidande barnen har fått mer än nog!

Inom parentes sagt, märker jag verkligen föraktet när jag arbetar med Dyslexia nätupplaga i mejl och brev som redaktionen får från vissa skolor och kommuner  i landet. Det är en minoritet av skolor och kommuner som uppvisar detta tråkiga beteende men tyvärr är de alltför många ändå.

Skollärare Nils-Arne är en klok man

I en insändare i Norra Skåne igår skriver skollärare Nils-Arne Petersson:

”Ge barnen tid att utvecklas i sin egen takt. Ge oss tid att arbeta med barnens sociala mognad. Ge oss tid att göra barnen trygga i skolan. Ge oss tid att höja alla barns självförtroende. Ge oss ännu mer tid att arbeta med barn med läs- och skrivsvårigheter. 



Ge oss mer tid att arbeta med barnen istället för nationella prov och skriftliga omdömen. Ge mig och mina medarbetare i förskolan och skolan arbetsro. Respektera alla oss som arbetar med barn: Höj gärna vår status, det behövs.”

Petersson är en mycket klok man, tycker jag. Vad tycker du? Läs insändaren och kommentera sedan gärna här på min blogg. Alla inlägg är alltid lika välkomna eftersom vi behöver en intensiv debatt på skolområdet och inte den tystnad som tyvärr råder just nu.

Insändaren: Klicka här!

Kungen har rätt, men förstår han vad det innebär?

I gårdagens Aftonblad refereras en intervju i GP där kungen kritiserar de s k dokusåporna:

”– Jag blir så irriterad. Allt går ut på att man skall knäcka den andre. Så skall det inte vara i samhället. Samhället bygger ju på att man skall hjälpa varandra och att den svage skall hjälpas och tas om hand, säger han till Göteborgs-Posten.

Och tycker att tv-programmen är ’fullständigt vansinnigt obegripliga’ .”

Artikeln: Klicka här!

Kungen har alldeles rätt i att det är ett enormt människoförakt som dessa TV-serier sprider. Men är han medveten om vilka konsekvenser och vilken spridning detta förakt fått?  Är allmänheten medveten om det?

Det jag främst tänker på är att denna hemska människosyn också är förhärskande på våra skolor. Både lärare och elever kan sägas t ex ”sitta löst”.  Och ingen är unik i skolverkligheten utan alla kan enkelt bytas ut. Den man inte gillar riktigt mobbar man sönder och samman utan att ta fasta på var och ens unika kvaliteter. Detta kan nog vara bra och enkelt för skolledningarna på kort sikt men är självfallet förödande på något längre sikt.

Tre konsekvenser av detta som bör nämnas i sammanhanget:

1. Sydsvenskan presenterade Malmö stads enkät som gymnasieelever årskurs två genomfört:

Andelen svar med mycket bra-ganska bra på frågan Hur trivs du på din skola?

Bäst: Malmö Borgarskola: 97 %.

Sämsta: Universitetsholmens gymnasium(UH) och Rönnens gymnasium(RG)88 resp 81 %.

Och jag vet att de högsta rektorerna på UH och RG har just den människosyn som beskrivs ovan. (Inom Malmö finns nämligen samordnade rektorer som är över de andra rektorerna på skolan, det som förr var rektorer respektive biträdande rektorer, studierektorer ännu längre tillbaka. I andra kommuner kallas väl dessa överrektorer gymnasiechef eller dylikt.)

” Totalt tillfrågades 3 467 elever och 2 513, drygt 72 procent, valde att svara på enkäten.”( SDS)

Artikeln: Klicka här!

2. Jamie Oliver blir hånad för sin dyslexi på Tvitter, vilket visar att det är ett internationellt fenomen att gärna förakta sin nästa.

Artikeln: Klicka här!

3. Många utbildade lärare arbetar inte längre som lärare , antagligen p g a det försämrade arbetsklimatet för skolpersonal. En del utbildar sig men börjar aldrig arbeta inom yrket. Lena är en av dessa:

” Lena Bergdahl har pluggat till låg- och mellanstadielärare med inriktning specialpedagogik, men den senaste tidens varsel har fått henne att tänka i nya banor.

- Jag vill inte sitta och bli utringd på jobb samma morgon, eller deppa över att arbetsmarknaden ser ut som den gör. Det är jag för gammal för. I stället valde jag att satsa på idén med ett hundcafé.”

Artikeln: Klicka här!

Har jag rätt eller fel, kära bloggläsare, när jag säger: Det ökade människoföraktet har sitt ursprung delvis i TV-serier som Robinson och får konsekvenser för hur människor behandlas i skolans värld, vilket i ett senare skede får som följd för oss alla, bekymmer i form av kriminalitet och psykisk ohälsa.Kostsamt för samhället. Har vi råd med det?

Nu är det sommarlov och ”snabbfix”-tider

Nu är det sommarlov för de flesta elever och jag hoppas att de har det skönt och kan njuta av ledigheten och hämta krafter till nästa läsår.

Men de skoltrötta; de som inte orkar med skolan, har nog inte lika skönt. Deras ångest finns säkert kvar, möjligen kan de reparera sina dåliga resultat i skolans sommarskola. Och tala om ”snabbfix”. Det lär gå på två till tre veckor sådant som inte har kunnat fixas på ett eller två år i normala skolan.

”Allas rätt till utbildning”, heter det så fint men jag tror inte att det har stämt på många år och regering och riksdag bryr sig inte så mycket om det i heller. De vill endast bättra på statistiken så att det inte syns och blir så uppenbart hur dålig skolväsendet egentligen är. Därför ordnar men ”snabbfix”. Men elever med olika former av särskilda behov lär inte bli hjälpta av sommarskolorna, om inte lärarna blir ordentligt pressade att sätta godkänt betyg ändå även om eleverna inte når upp till målen.

Är inte den gigantiska utbildningsbluffen uppenbar i dessa moderna tider? Förlorarna? Som vanligt eleverna som inte får den bildning som de har rätt till, vilket visar sig när de senare i livet skall utbilda sig vidare eller få ett jobb som de trivs med.

Skolornas bristande intresse för elever med särskilda behov kan få ödesdigra konsekvenser

Skolornas bristande intresse, ja, närmast nonchalans kan få ödesdigra konsekvenser för barn och ungdomar med särskilda behov. Den senaste i raden är en liten grabb på 12 år i Danmark, som inte orkade leva efter diagnos och mobbning samt säkerligen ett ytterst svagt engagemang från skolans sida:

”I tisdags fick Robert gå tidigare från skolan. Då cyklade han hem och hängde sig.

Familjen vill nu att skolan ska granska mobbningens omfattning.

- Jag orkar inte prata om min sons död, det måste ni förstå. Men självklart är jag klar över att han hade det svårt i skolan, säger mamman Lise Lotte Larsen till Ekstrabladet.”

Detta hade likaväl kunna hända i Sverige. Varje dag, varje timme, lider många barn samma helveteskval som Robert i Danmark i det tysta i sitt inre utan att någon på riktigt bryr sig om det.

Vuxenvärlden, den s k vetenskapen och skolledningarna säger, oftast implicit: ”En diagnos är så bra, så bra då får du fin hjälp.”; ” Vi vet så mycket nu så det kommer att bli hur fint som helst för dig” etc etc utan att egentligen anstränga  sig och ta reda på:

Hur känner den sig som har fått en diagnos(som många gånger är ytterst stigmatiserande) i sitt inre? Hur hade rektorn eller läraren själv känt sig om de fått en stämpel i pannan att de inte riktigt duger som de är? Hur hade skolpersonalen känt sig om de visste att deras arbete blev hånat? Många lärare kommer nämligen till lärarrummet och visar exempel på hur illa deras elever skriver. En replik som jag ofta hört, med mina snart tjugo år som lärare i den pedagogiska vardagen: ”Så illa skriver inte ens min son på 8 år och NN är sjutton”. Den inställningen till elever med särskilda behov är förödande. Och tycker man så, märker eleverna naturligtvis det även om man inget säger.

Argumentera gärna emot mig. Tystnad hjälper inget. De svåra frågorna måste ställas. Det gäller våra barn och ungdomar och deras framtid som förhoppningsvis harmoniska vuxna människor.

Artikeln: Klicka här!

Den känslokalla och cyniske skolverkligheten

Idag publicerar DN en artikel på sin hemsida som med all önskvärd tydlighet visar hur känslokallt och cyniskt skolledningar kan agera när det gäller elever med behov av särskilt stöd.

Bredängsskolan i Stockholm har inte gett elever med t ex autism det stöd de behöver men har gladligen tagit emot de extra pengamedel som är förknippat med att ha elever som behöver resurser för att kunna fungera som alla andra i skolan. Biträdande grundskolechefen i Stockholm säger så här om rektorn på den aktuella skolan:

”Det ligger också mycket pengar i det här, fortsätter han.”

Detta har vi som länge har varit kritiska, misstänkt hela tiden. Kunskap om de olika dysfunktionerna är man inte särskilt intresserad av ute på skolorna. Intresset är minst sagt ljummet.(Föreningarna t ex som engagerar sig kämpar för sin överlevnad och är nästan helt beroende av statliga bidrag.) Däremot tycks man vara väldigt glad över den ”myckenhet av penningar” som det kan innebära att ha elever med särskilda behov på skolan.

Kan skolverkligheten vara mer cynisk än så? Varför protesterar inte föräldrar och andra anhöriga högljutt inför denna fruktansvärda hänsynslöshet? Era barn lider nog helt i onödan och de bestjäls på sina medel!

Artikeln: Klicka här!

Diskrepansen mellan skola/”experter” och föräldrar/allmänhet är enormt stor i dysfunktionssammanhang

De två senaste kommentarerna här på min blogg och en i raden av artiklar i DN, sätter fokus på ett enormt problem när det gäller barn och ungdomar med olika former av dysfunktioner, ADHD, dyslexi etc etc.

Föräldern skrev nyligen: ”Oss har skolan både försökt att hota och att skuldbelägga. Senast idag hotade rektorn med att anmäla oss till socialtjänsten i stället för att skolan tar tag i mitt barns problem och tillhandahåller tillräckliga resurser.”

Så får inte en rektor behandla föräldrar som är rädda för att det skall gå illa för deras barn, vilka eventuella problem de annars har är irrelevant i sammanhanget. Och det kan verkligen gå illa. Det kan i värsta fall resultera i missbruk, psykisk ohälsa eller kriminalitet och där tar skolan inte sitt ansvar.

Precis som rektorn ovan antyder menar skolan att det är ytterst föräldrarnas fel att deras barn inte kan lära sig som alla andra eller kan uppföra sig som majoriteten av elever. Men eleverna kommer till skolan med olika egenheter som har med deras familj att göra och det är skolans skyldighet att utveckla varje elev utifrån sina förutsättningar och utgångspunkter, d v s utifrån de egenheter som elever fått hemifrån och bygga vidare på detta till något positivt.

Det är dock ett faktum att skolverksamheten inte utvecklar eleverna utifrån deras förutsättningar utan att de elever som inte passar in i skolvärldens inbillade normalitetsmall, utvecklas istället av skolan till elever med dysfunktioner av olika slag. Skolan har t o m en stab för just detta syfte; specialpedagoger, sjuksköterska och kanske externa logopeder etc etc.

Ja, jag vet att detta är kontroversiellt det jag nyss skrev men jag är nästan alldeles säker på att elevernas dysfunkioner har främst strukturella orsaker på ett makroplan i samhället och på ett mikoplan i skolans värld. Det är verkligen inte familjernas fel. De familjer vars barn inte passar in i mallen, tvingas emellertid in i dysfunktionernas virrvarr och det är enormt plågsamt för föräldrarna att se sina barn lida och inte kunna göra något. Den som anmäler händer nämligen detta:

DN den 31 maj 2009:” ‘Sedan pojken började stanna hemma från skolan i januari 2009, går det inte att se att skolan arbetat med motivationsskapande åtgärder i någon större utsträckning.’ Formuleringarna i Skolinspektionens bedömning är med avsikt desamma som när Skolverket kritiserade Solbergaskolan för sin behandling av Fredrik redan 2006, berättar Tommy Nilsson.”

Artikeln: Klicka här!

Ja, skolor anmäls och Skolinspektionen ryter till lite. Vad händer sedan? Ingenting. Kommuner och skolor kan bryta emot lagen bäst de vill. Detta vill den nuvarande ministern ändra på. Låt det komma snabbt och stäng genast skolor som den ovan!!

Biblioteken viktig för alla elever!

Folket publicerar en mycket angelägen och viktig debattartikel idag från personalen på Skogsängsskolan i samband med att man lägger ner många skolbibliotek:

”Att biblioteket finns nära till hands är också mycket viktigt för de elever som bor i närområdet. Inte minst för barn till ensamstående föräldrar, barn med annan språkbakgrund osv. Många av dem tar sig inte alls ner till centrum för att gå till biblioteket där. Där är det heller ingen som känner dem och hejar på dem.”

Biblioteken är viktig för alla elever: Elever som tycker om att läsa; elever som har ett läsmotstånd; elever med annan modersmål än svenska etc etc. Biblioteken har en unik kunskap att finna böcker till alla barn och ungdomar utifrån deras intressen.

Vet makthavarna om hur viktiga biblioteken är för läsandet?

Artikeln: Klicka här!