Skolfolket har i regel mycket bristande kunskaper och insikter kring dysfunktioner

I dagens Sydsvenska blir rektorn Gert Åkesson, kåsören som hånade bland annat dyslektiker, intervjuad. Han förklarar det bland annat så här:

”– Jag skriver inte ”påhittade” utan ”uppfunna” handikapp. Det är skillnad, tycker jag. Med ”uppfunnen” menar jag att dessa sjukdomar/handikapp inte hade något namn före 1980-talet. Då talade man till exempel inte om dyslexi utan om läs- och skrivsvårigheter. När de fick namn, blev problemen tydligare.” (SDS, den 6 oktober 2009)

Förklaringen hänger ju faktiskt inte ihop, att dyslexi inte hade något namn tidigare men benämndes läs- och skrivsvårigheter. Det är inte heller korrekt eftersom den mest vanliga termen, före begreppet dyslexi blev mer allmänt förekommande i språkbruket, var specifika läs- och skrivsvårigheter eller ordblindhet.

Jag tycker det är väldigt bra att det kommer fram i ljuset hur okunniga och vilken ytlig kunskap skolfolk i regel har när det gäller dysfunktioner. Och Gert Åkesson är därtill rektor och en sådan har makt.  Korkade människor med makt kan göra mycken,  mycken skada.

Nej, skolministern, när skall du ta riktigt tag i det här? Eller är våra barn och ungdomar inte värda det?

Artikeln i SDS: Klicka här!

Rektorns försvarstal håller inte

Gert Åkesson, rektorn i Vellinge som hånade bland annat dyslektiker, går nu ut och försöker förklara följande:

”Ibland blir det någon mix av statlig, regional och självutnämnd myndighet. Exempel på det senare är föreningar och råd som bildas kring alla, efter 80-talet uppfunna, handikapp som allergier, Asberger, Damp, ADHD, anorexi, dyslexi, dyskalkyli, oral galvanism, anal magnetism … endast fantasin sätter gränser.” ( SDS)

Så här förklarar Åkesson det på skolans hemsida:

”I ett inskjutet stycke reagerar jag emot när olika intresseföreningar blir myndighetslika. Den som läser hela kåseriet och inte brottstycken inser detta.

Exemplen är illa valda och den eller de som känner sig kränkta ber jag uppriktigt om ursäkt.

Exemplen pekar dock på en rad sjukdomar/handikapp som förr hade andra namn eller framträtt under de senaste decennierna. Detta oroar mig då jag både i yrke och privat träffar på fall, några har jag mycket nära mig. Jag har anledning att gång på gång ställa frågan; Är detta något i vårt moderna sätt att att leva som är fel och framkallar t ex anorexi?”

Jag har läst hela kåseriet när det var intakt. Nu har gratistidningen emellertid tagit bort det inskjutna stycket som citeras ovan. Att ett fenomen får ett annat namn betyder ju inte att det inte fanns tidigare. Att hävda något sådant är inte bara okunnigt utan i högsta grad ointelligent och tämligen korkat.

Nej, Åkesson, ditt försvarstal håller inte. Din syn på dysfunktioner är sådan att du inte borde vara rektor. Och många med dig. Dessvärre görs det inget åt denna kultur ute på skolorna, som jag tror är mer vanlig än vad någon tror.

Länkar: Försvarstalet

Vellingerektorn ber om ursäkt

Rektorn försvarar sitt kåseri

Politikerna oense om de har makt över skolverksamheten eller inte. Märkligt!

Igår skrev jag också om rektorn på Solbergaskolan som gick på spa när skolan sparade in på resurserna till eleverna med särskilda behov. I dagens DN går två politiker ut och kräver att ansvarig politiker, Lotta Edholm, skall avsätta rektorn men:

”Både Karl Bern och Jan Bressler hade kontakt med partikollegan Lotta Edholm under onsdagen, och fick då beskedet att hon som skolborgarråd inte har rätt att avsätta en enskild rektor. Det ansvaret vilar på tjänstemännen.

- Jag blev väldigt förvånad över beskedet. Som skolchef bär hon det högsta ansvaret för skolorna här i Stockholm. Hade jag suttit på hennes stol hade jag sett till att ordna upp det här, säger Karl Bern och fortsätter:

- Vi politiker får aldrig glömma bort vilka vi representerar. Vi är inte ombudsmän för skolans rektorer, vi ska representera medborgarna. Om man någon gång måste trampa en rektor på tårna så måste man kunna leva med det.”( Dagens Nyheter 29 oktober 2009)

Snälla nå´n, om inte politikerna själva vet vilken makt de har över förvaltningarnas tjänstemän, hur skall vi vanliga medborgare då kunna agera emot höga tjänstemän, som agerar omoraliskt eller så nära gränsen till det olagliga som man kan komma? Inte heller tycks Skolinspektionen, JO eller JK kunna agera med kraft.

Något verkar ordentligt ruttet här, faktiskt, vänskapskorruption så det riktigt stänker om det. Eller har jag fel i mina onda aningar?

DN:s artikel: Klicka här!

Kommunernas strategier för att komma runt ”dysfunktionsproblemen” allt för vanligt!

Igår skrev jag om rektor Åkesson i Vellinge, Sundsgymnasiet, som i ett kåseri hånat dysfunktioner som t ex dyslexi. Nu tar pliktskyldigt Vellinge kommun avstånd från den egna rektorn i ett pressmeddelande. Detta är den alltför vanliga tågordningen i sådana här fall:

1. En rektor avslöjar vad denne egentligen tycker om elever med dysfunktioner.

2. Arbetsgivaren, kommunen, tar avstånd och drar den vanliga litanian hämtad från Skolverket.

3. Efter några veckor glöms det bort och verksamheten kan fortsätta som vanligt.

I Sydsvenskan vittnar också en förälder från Vellinge kommun att hennes son, som har dyslexi. inte fått den  hjälp under hela grundskoletiden som han har rätt till. Så Åkesson har antagligen endast gett uttryck för den syn man inom Vellinge kommun har på elever med dysfunktioner. Dessa elever är nog inte önskvärda och de kostar en hel del penningar som den här kommunen förmodligen använder till annat. Sådant vågar man emellertid inte uttrycka offentligt. Den kommunala fegheten är ju som bekant utbredd.

Kommunen säger sig i Åkessons fall värna om yttrandefriheten. Och jag säger bara: Om landets kommuner följt de mänskliga rättigheterna för sin personal fullt ut och inte bara när det var bekvämt för kommunen, skulle vi inte ha all den mobbning och kränkande behandling som vi har i dag på alltför många skolor( en minoritet dock, men en skola som kränker är en för mycket).

Länkar: Pressmeddelande Kommunen tar avstånd(SDS)

Rektor kallar dyslexi och anorexi uppfunna

Fler och fler skolor och rektorer avslöjar vad de egentligen tycker om dysfunktioner. Vad betyder det?

Rektorerna Ann Katrin Averstedt och Gert Åkesson gemensamt? Jo, de tycks inte ha mycket till övers för elever med behov av särskilt stöd. Averstedt gick på en exklusiv kurs för 60 000 kronor samtidigt som de nämnda eleverna vägrades medel eftersom skolan inte ansåg sig ha råd. Åkesson skriver i en lokal gratistidning i Skåne att bland annat dyslexi är en ”påhittad” dysfunktion.

Vad säger detta oss? Jo, att som jag skrivit tidigare här på bloggen, ointresset för dysfunktioner som dyslexi växer och okunskapen är enorm. Ovanstående rektorer är bara ett symtom på detta.

Inte ens de journalister som skriver artiklar om dysfunktioner, som ”JESSICA ZIEGERER OCH LINDA STARK” i artikeln ”Rektorn ser dyslexi som uppfunnet handikapp” i SDS, vet vad dyslexi egentligen är. De ger läsarna denna beskrivning: ”Barn som har problem med att dela upp talade ord i fonem har särskilt stora svårigheter att komma till rätta med den.alfabetiska koden. Deras inre föreställningar om talade ord är diffusa, och de har svårt att bli medvetna om hur ord låter.” Ja, så anser nog Ingvar Lundberg, professor emeritus, i förenklad form att vi skall se på det, för att han skall kunna sälja sin metod, den s k  Bornholmsmodellen, till skolorna. Men det är definitivt ingen beskrivning som alla dyslexiforskare är överens om. Långt ifrån!

Att journalister för övigt hämtar sin information från Dyslexiförbundet FMLS, en intresseorganisation som saknar vetenskaplig kompetens, och NE, där en forskare skrivit, Lundberg, är bedrövlig journalistik eftersom den sprider ensidig information om fenomenet och ger upphov till reaktioner av ointresse och förakt som rektorerna ovan ger uttryck för.

Länkar: Skola fick betala… Rektor ser dyslexi som uppfunnet Dyslexi uppfunnet handikapp

Kränkningarna inom skolan fortsätter och fortsätter….

Det jobbas på ett nytt nummer och det finns åtskilligt att skriva om när det gäller dysfunktioner  i skolverksamheten runt om i landet. Inte minst de kränkningar som jag tar upp här på bloggen, de bara fortsätter och fortsätter… Detta skrivs det visserligen inte om i Dyslexia nätupplaga eftersom tidskriften på nätet tar upp i huvudsak mer vetenskapliga spörsmål.

Åter till kränkande behandling i skolans värld: Nu senast tog tydligen Uppdrag granskning i SVT upp ett fall, vilket jag ej själv sett. Men Svenska Dagbladet rapporterar om det. Klicka här!

Och det är som vanligt, politikerna bryr sig inte ett dugg om det. Om de hade gjort det, på allvar hade vi inte haft de här problemen ute i skolorna. Där mången personal och alltför många elever mobbas dagligen och där helt normala barn och ungdomar sätts i åtgärder som är vikta för den som har en tydlig och uppenbar skada, t ex utvecklingsstörning.

Om det hade gällt politikernas egna anställning, den egna situationen i arbetet eller det egna barnet, då skall ni tro att det blivit fart. Men nu är det ju andra som drabbas och då struntar de fullkomligt i det. De har ju sin trygghet i varje fall fyra år. Deras avgångsvederlag är ju sedan minst sagt generös om man får tro media. Däremellan sysslar de med sina favoritfrågor.

Tänk på det inför valet. Vem har ställt upp för dig som lärare i svårighet eller för ditt barn om du är förälder och vem har inte gjort det?

Endast massmedia och stora drakar kan tydligen rucka på skolverksamheten

Som bekant hjälper det inte att anmäla en skola till Skolinspektionen. Men om man går till pressen händer det då och då något radikalt. Fredriks fall togs upp av Dagens Nyheter och igår kom ett glädjande besked i DN:

”Fredrik vann kampen om sin skolgång”

[–]

Efter DN.se:s många artiklar om 13-åringen har nu historien fått ett lycklig slut för familjen. På onsdagskvällen var det rektor Ann-Katrin Averstedt som själv meddelade att hennes tidigare beslut har hävts, och Fredrik får tillbaka sin plats på resursskolan.

– Jag kände på mig att rektorn var tvungen att fatta det här beslutet. Ändå var det svårt att hålla tillbaka tårarna när jag skrev under avtalet, säger Fredriks pappa kort efter det att han mottagit beskedet.” (Dagens Nyheter, dem 23 september 2009)

Men jag frågar mig: Skall detta vara det enda sättet att få rätt emot en skola? Alla som blir illa behandlade i skolverksamheten, elever, föräldrar och personal, kan inte vända sig till pressen, De får helt enkelt inte plats, för så illa är det i dagens ”moderna” Sverige.

Vore det inte bättre att det togs krafttag av regeringen? Men då måste de ju först veta vad de skall göra och då måste man noggrant kolla upp det. Orkar ni det Utbildningsdepartementet och dess chef Jan Björklund?

Artikeln: Klicka här!

Budgetproposition och skolans mänskliga rättigheter

I den s k Höstbudgeten läser jag följande:

“Inom ramen för uppdraget ska Skolverket även utvärdera effekterna av de befintliga metoder mot  mobbning som används i Sveriges skolor. Totalt  beräknas satsningen omfatta 45 miljoner kronor  under perioden 2007–2010.

Skolan ska inte vara värdeneutral, utan tydligt ta ställning för de mänskliga rättigheterna och de demokratiska värden som ligger till grund för vårt samhälle. Ett aktivt värdegrundsarbete i  skolan är en viktig förebyggande åtgärd mot alla”

Vad regeringen glömmer, omedvetet eller medvetet, är att kränkande av mänskliga rättigheter inom skolverksamheten startar i personalgruppen och inte minst hur skolledningar och förvaltningsledningar behandlar sin personal och vilka signaler dessa sänder ut.

Jag tror inte att flera miljoner i anslag är rätt metod. Det handlar om lämplighet och attityder.

Källa: Proposition 2009/10:1 Budgetproposition för 2010.

”Alla vägar bär till att bli skolexpert?”

LÄRA Stockholm dimper ner på redaktionen. Den ges ut av utbildningsförvaltningen i Stockholm. Framsidan utgörs av en bild på Richard Gatarski. Men har jag inte sett honom förr? Var inte han ett av dessa ”New Ages gurus”  i början av 90-talet, som mer eller mindre avslöjades vara en ren bluff?

Nej, vid en kontroll av kopplingen till New Age, visade det sig att detta spår nog var felaktigt. Men han var väldigt lik dessa lycksökare i New Age-rörelsen för cirka femton/tjugo år sedan.

Enligt artikeln, som upptar hela  5 sidor av tidningsutrymmet, var han en förespråkare för bredband för tio år sedan.

Det verkar vara mycket lätt att bli betraktad som skolexpert. Catarski uppges vara ekonomie doktor och ser säkert det lätta sättet att tjäna penningar när han möjligen misslyckats  i IT-branschen. Precis som Lindblad som företräder Kattmodellen.

Men vad säger detta om utbildningsorganisationerna i Sverige? Kan föräldrar och elever bättre förstå varför elever med behov av särskilt stöd  inte får den hjälp som de är värda och berättigade till?

Mer om Richard Catarski i Dyslexia nätupplaga 6/2009. Vi skall verkligen kolla upp honom!

Skolans nästan medvetna socialisering in i kriminalitet genom att själva strunta i lagar och regler

I pressen läser man och på e-post får jag bekräftelse på att skolor och kommuner inte menar sig behöva följa lagar och regler som vi andra i samhället måste göra. Vad betyder den attityden i den offentliga verksamheten, som blir alltmer vanligt i Sverige, för det uppväxande släktet?

Den senaste i raden är Solbergaskolan som under en längre tid kränkt en elev som har autism och ADHD. De har fått kritik av Skolinspektionen, vilket både kommunen, Stockholm stad, och skolan högaktligen struntar i.

Det måste vara fullständigt hopplöst att vara förälder när man försöker skydda sitt barn och den instans, som har hand om ens barns uppfostran(den så viktiga sekundära socialiseringen), är den som kränker värst. I det här fallet hotas till och med föräldrarna med böter eftersom de inte ser någon annan råd än att skydda sin son genom att hålla honom hemma.

När i himmelens namn skall staten gripa in i det kommunala skoleländet. I varje fall är det så i allt fler och alltför många kommuner. Det finns självklart kommuner och skolor som sköter sig alldeles utmärkt, men de tycks bli färre och färre.

Läsa hela artikeln: Klicka här!

Glädjande besked idag från utbildningsdepartementet, men…

Flera utredningar tyder på att elevernas resultat inte i ringa utsträckning beror på bristande ledarskap och ren inkompetens. Det har nämligen inte varit ett absolut krav att de som leder skolverksamhet skall ha adekvat utbildning och kompetens för jobbet. Och det i en utbildningsorganisation.

Idag kom emellertid ett pressmeddelande från regeringen, utbildningsdepartementet. Rektorsutbildning blir obligatorisk för alla rektorer som anställs efter den 15 mars 2010. Kravet gäller även friskolor.

Det är alldeles utmärkt, men hur blir det då med de rektorer som redan är anställda; de som är biträdande rektorer och de lärare som har ledande befattningar på skolan? Alla dessa kommer ju att förhindra en förändring med kompetenta skolledningar på landets skolor. Då blir det som det alltid har varit i skolans värld, förändringarna tar årtionden för att riktigt slå igenom.

Sedan bör ju regeringen och utbildningsdepartementet gå vidare och kräva hög utbildning och kompetens i förvaltningsledningarna. Den låga utbildningen och inkompetensen när det gäller ledning av skolverksamhet gäller ju hela vägen från den ämnesansvarige läraren till förvaltningschefen.

Att vi har fått vänta så här länge på detta är minst sagt skandalöst. Hur många elever har fått lida och inte fått den utbildning som de är värda och har rätt till i väntan på ett utbildningskrav på dem som de skall se upp till som förebilder? Vilka förebilder sedan!

Så Jan Björklund, gör en riktig genomgång av hur förvaltningar sköts och leds i våra kommuner. Där finns det åtskilligt att göra för dig.

Upplevelse av våld, delorsak till elevers inlärningssvårigheter?

Läser något intressant i den danska tidningen Politiken idag. Köpenhamn skall nämligen försöka ta reda på hur många barn som utsätts för våld eller bevittnar våld i hemmet.

”For første gang i Danmark vil det nu blive undersøgt, hvor mange børn der oplever enten selv at blive slået eller truet derhjemme eller at være vidner til vold mod andre medlemmer af familien.”( Politiken den 18 augusti 2009)

Det vore också bra att ställa de förmodade upplevelser av våld i relation till elevernas inlärningsmöjligheter. Kan upplevelser i hemmet vara en delorsak till inlärningssvårigheter? Känslig fråga, men den måste ställas.

Vore inte mitt ovan skissade förslag till undersökning, inspirerat av den danska undersökningen, något för Sverige? Det är ju viktigt att undersöka inlärningsproblematiken ur alla möjliga aspekter.

Artikeln: Klicka här!

Nu börjar höstterminen igen och…

Ja, så var det dags igen. Sommarlovet snart slut och så börjar läsåret igen med höstterminen.

Hur skall det då bli? Min gissning: ännu sämre för elever med särskilda behov. Det är ekonomisk kris och det första som kommuner och skolor drar in på är stöd till den här gruppen av elever och lastar över det på ordinarie lärare.

Inget nytt under solen, som det står i Predikaren. Kanhända kan dessa rader från nämnda bok i Bibeln stämma till eftertanke:

”Jag betraktade allt som sker under solen: allt var tomhet, ett jagande efter vind.”(Pred 1:14)

Och tomhetskänsla för den här gruppen av elever kan leda till mycket allvarliga konsekvenser.

Kungen har rätt, men förstår han vad det innebär?

I gårdagens Aftonblad refereras en intervju i GP där kungen kritiserar de s k dokusåporna:

”– Jag blir så irriterad. Allt går ut på att man skall knäcka den andre. Så skall det inte vara i samhället. Samhället bygger ju på att man skall hjälpa varandra och att den svage skall hjälpas och tas om hand, säger han till Göteborgs-Posten.

Och tycker att tv-programmen är ’fullständigt vansinnigt obegripliga’ .”

Artikeln: Klicka här!

Kungen har alldeles rätt i att det är ett enormt människoförakt som dessa TV-serier sprider. Men är han medveten om vilka konsekvenser och vilken spridning detta förakt fått?  Är allmänheten medveten om det?

Det jag främst tänker på är att denna hemska människosyn också är förhärskande på våra skolor. Både lärare och elever kan sägas t ex ”sitta löst”.  Och ingen är unik i skolverkligheten utan alla kan enkelt bytas ut. Den man inte gillar riktigt mobbar man sönder och samman utan att ta fasta på var och ens unika kvaliteter. Detta kan nog vara bra och enkelt för skolledningarna på kort sikt men är självfallet förödande på något längre sikt.

Tre konsekvenser av detta som bör nämnas i sammanhanget:

1. Sydsvenskan presenterade Malmö stads enkät som gymnasieelever årskurs två genomfört:

Andelen svar med mycket bra-ganska bra på frågan Hur trivs du på din skola?

Bäst: Malmö Borgarskola: 97 %.

Sämsta: Universitetsholmens gymnasium(UH) och Rönnens gymnasium(RG)88 resp 81 %.

Och jag vet att de högsta rektorerna på UH och RG har just den människosyn som beskrivs ovan. (Inom Malmö finns nämligen samordnade rektorer som är över de andra rektorerna på skolan, det som förr var rektorer respektive biträdande rektorer, studierektorer ännu längre tillbaka. I andra kommuner kallas väl dessa överrektorer gymnasiechef eller dylikt.)

” Totalt tillfrågades 3 467 elever och 2 513, drygt 72 procent, valde att svara på enkäten.”( SDS)

Artikeln: Klicka här!

2. Jamie Oliver blir hånad för sin dyslexi på Tvitter, vilket visar att det är ett internationellt fenomen att gärna förakta sin nästa.

Artikeln: Klicka här!

3. Många utbildade lärare arbetar inte längre som lärare , antagligen p g a det försämrade arbetsklimatet för skolpersonal. En del utbildar sig men börjar aldrig arbeta inom yrket. Lena är en av dessa:

” Lena Bergdahl har pluggat till låg- och mellanstadielärare med inriktning specialpedagogik, men den senaste tidens varsel har fått henne att tänka i nya banor.

- Jag vill inte sitta och bli utringd på jobb samma morgon, eller deppa över att arbetsmarknaden ser ut som den gör. Det är jag för gammal för. I stället valde jag att satsa på idén med ett hundcafé.”

Artikeln: Klicka här!

Har jag rätt eller fel, kära bloggläsare, när jag säger: Det ökade människoföraktet har sitt ursprung delvis i TV-serier som Robinson och får konsekvenser för hur människor behandlas i skolans värld, vilket i ett senare skede får som följd för oss alla, bekymmer i form av kriminalitet och psykisk ohälsa.Kostsamt för samhället. Har vi råd med det?

Skolornas bristande intresse för elever med särskilda behov kan få ödesdigra konsekvenser

Skolornas bristande intresse, ja, närmast nonchalans kan få ödesdigra konsekvenser för barn och ungdomar med särskilda behov. Den senaste i raden är en liten grabb på 12 år i Danmark, som inte orkade leva efter diagnos och mobbning samt säkerligen ett ytterst svagt engagemang från skolans sida:

”I tisdags fick Robert gå tidigare från skolan. Då cyklade han hem och hängde sig.

Familjen vill nu att skolan ska granska mobbningens omfattning.

- Jag orkar inte prata om min sons död, det måste ni förstå. Men självklart är jag klar över att han hade det svårt i skolan, säger mamman Lise Lotte Larsen till Ekstrabladet.”

Detta hade likaväl kunna hända i Sverige. Varje dag, varje timme, lider många barn samma helveteskval som Robert i Danmark i det tysta i sitt inre utan att någon på riktigt bryr sig om det.

Vuxenvärlden, den s k vetenskapen och skolledningarna säger, oftast implicit: ”En diagnos är så bra, så bra då får du fin hjälp.”; ” Vi vet så mycket nu så det kommer att bli hur fint som helst för dig” etc etc utan att egentligen anstränga  sig och ta reda på:

Hur känner den sig som har fått en diagnos(som många gånger är ytterst stigmatiserande) i sitt inre? Hur hade rektorn eller läraren själv känt sig om de fått en stämpel i pannan att de inte riktigt duger som de är? Hur hade skolpersonalen känt sig om de visste att deras arbete blev hånat? Många lärare kommer nämligen till lärarrummet och visar exempel på hur illa deras elever skriver. En replik som jag ofta hört, med mina snart tjugo år som lärare i den pedagogiska vardagen: ”Så illa skriver inte ens min son på 8 år och NN är sjutton”. Den inställningen till elever med särskilda behov är förödande. Och tycker man så, märker eleverna naturligtvis det även om man inget säger.

Argumentera gärna emot mig. Tystnad hjälper inget. De svåra frågorna måste ställas. Det gäller våra barn och ungdomar och deras framtid som förhoppningsvis harmoniska vuxna människor.

Artikeln: Klicka här!

Den känslokalla och cyniske skolverkligheten

Idag publicerar DN en artikel på sin hemsida som med all önskvärd tydlighet visar hur känslokallt och cyniskt skolledningar kan agera när det gäller elever med behov av särskilt stöd.

Bredängsskolan i Stockholm har inte gett elever med t ex autism det stöd de behöver men har gladligen tagit emot de extra pengamedel som är förknippat med att ha elever som behöver resurser för att kunna fungera som alla andra i skolan. Biträdande grundskolechefen i Stockholm säger så här om rektorn på den aktuella skolan:

”Det ligger också mycket pengar i det här, fortsätter han.”

Detta har vi som länge har varit kritiska, misstänkt hela tiden. Kunskap om de olika dysfunktionerna är man inte särskilt intresserad av ute på skolorna. Intresset är minst sagt ljummet.(Föreningarna t ex som engagerar sig kämpar för sin överlevnad och är nästan helt beroende av statliga bidrag.) Däremot tycks man vara väldigt glad över den ”myckenhet av penningar” som det kan innebära att ha elever med särskilda behov på skolan.

Kan skolverkligheten vara mer cynisk än så? Varför protesterar inte föräldrar och andra anhöriga högljutt inför denna fruktansvärda hänsynslöshet? Era barn lider nog helt i onödan och de bestjäls på sina medel!

Artikeln: Klicka här!

Diskrepansen mellan skola/”experter” och föräldrar/allmänhet är enormt stor i dysfunktionssammanhang

De två senaste kommentarerna här på min blogg och en i raden av artiklar i DN, sätter fokus på ett enormt problem när det gäller barn och ungdomar med olika former av dysfunktioner, ADHD, dyslexi etc etc.

Föräldern skrev nyligen: ”Oss har skolan både försökt att hota och att skuldbelägga. Senast idag hotade rektorn med att anmäla oss till socialtjänsten i stället för att skolan tar tag i mitt barns problem och tillhandahåller tillräckliga resurser.”

Så får inte en rektor behandla föräldrar som är rädda för att det skall gå illa för deras barn, vilka eventuella problem de annars har är irrelevant i sammanhanget. Och det kan verkligen gå illa. Det kan i värsta fall resultera i missbruk, psykisk ohälsa eller kriminalitet och där tar skolan inte sitt ansvar.

Precis som rektorn ovan antyder menar skolan att det är ytterst föräldrarnas fel att deras barn inte kan lära sig som alla andra eller kan uppföra sig som majoriteten av elever. Men eleverna kommer till skolan med olika egenheter som har med deras familj att göra och det är skolans skyldighet att utveckla varje elev utifrån sina förutsättningar och utgångspunkter, d v s utifrån de egenheter som elever fått hemifrån och bygga vidare på detta till något positivt.

Det är dock ett faktum att skolverksamheten inte utvecklar eleverna utifrån deras förutsättningar utan att de elever som inte passar in i skolvärldens inbillade normalitetsmall, utvecklas istället av skolan till elever med dysfunktioner av olika slag. Skolan har t o m en stab för just detta syfte; specialpedagoger, sjuksköterska och kanske externa logopeder etc etc.

Ja, jag vet att detta är kontroversiellt det jag nyss skrev men jag är nästan alldeles säker på att elevernas dysfunkioner har främst strukturella orsaker på ett makroplan i samhället och på ett mikoplan i skolans värld. Det är verkligen inte familjernas fel. De familjer vars barn inte passar in i mallen, tvingas emellertid in i dysfunktionernas virrvarr och det är enormt plågsamt för föräldrarna att se sina barn lida och inte kunna göra något. Den som anmäler händer nämligen detta:

DN den 31 maj 2009:” ‘Sedan pojken började stanna hemma från skolan i januari 2009, går det inte att se att skolan arbetat med motivationsskapande åtgärder i någon större utsträckning.’ Formuleringarna i Skolinspektionens bedömning är med avsikt desamma som när Skolverket kritiserade Solbergaskolan för sin behandling av Fredrik redan 2006, berättar Tommy Nilsson.”

Artikeln: Klicka här!

Ja, skolor anmäls och Skolinspektionen ryter till lite. Vad händer sedan? Ingenting. Kommuner och skolor kan bryta emot lagen bäst de vill. Detta vill den nuvarande ministern ändra på. Låt det komma snabbt och stäng genast skolor som den ovan!!

Biblioteken viktig för alla elever!

Folket publicerar en mycket angelägen och viktig debattartikel idag från personalen på Skogsängsskolan i samband med att man lägger ner många skolbibliotek:

”Att biblioteket finns nära till hands är också mycket viktigt för de elever som bor i närområdet. Inte minst för barn till ensamstående föräldrar, barn med annan språkbakgrund osv. Många av dem tar sig inte alls ner till centrum för att gå till biblioteket där. Där är det heller ingen som känner dem och hejar på dem.”

Biblioteken är viktig för alla elever: Elever som tycker om att läsa; elever som har ett läsmotstånd; elever med annan modersmål än svenska etc etc. Biblioteken har en unik kunskap att finna böcker till alla barn och ungdomar utifrån deras intressen.

Vet makthavarna om hur viktiga biblioteken är för läsandet?

Artikeln: Klicka här!

Regeringens förslag om ny gymnasieskola välkomnas. Vad tycker du?

Idag kom ett pressmeddelande. Regeringen avser att förändra gymnasieskolan helt. Bland annat skall inte gymnasiets yrkeslinjer längre kunna ge behörighet till högskolan. Dessa linjer skall mer strikt anpassas till det framtida yrket.

Detta välkomnas eftersom jag anser att dagens gymnasieskola inte klarar av att ge alla elever den bildning som de i och för sig så väl behöver. Vi som har velat våra ungdomar så väl, så väl, får ge oss. Det håller helt enkelt inte!

Vad tycker du,kära bloggläsare, om detta?

Kommunalråd i Malmö:”Det gör kanske att de inte märker den, säger Agneta Eriksson”.

Nu är det vetenskapligt bevisat, elever med särskilda behov har det särskilt besvärligt i Malmö. Forskare från Malmö högskola har nämligen kommit fram till:

”Forskningsrapporten visar att mer än hälften, 57 procent, upplever att de inte fick något extra stöd i skolan.”

Malmös kommunalråd Agneta Eriksson(s) besvarar detta med:

”– Det är elevernas upplevelse. Mycket av stödverksamheten är integrerad i  den  vanliga undervisningen. Det gör kanske att de inte märker den, säger Agneta Eriksson.”

Först tänkte jag: ”Läste jag verkligen rätt”. Sedan är det bara att ställa den retoriska frågan till kommunalrådet med ansvar för skolverksamheten i Malmö: ”Tror du att elever med särskilda behov är så avtrubbade och har så bristande intelligens att de inte ”märker” när de får hjälp?”.

Det illustrerar däremot den enorma brist på kompetens som politiker i ledande ställning, vilka styr Malmös skolor, kan ha. Detta gör naturligtvis att de tillsätter höga tjänstemän och skolledare på skolorna med samma låga kompetens som de själva.

Bara att konstatera, som jag gjort så många gånger i denna blogg: Stackars elever och lärare i Malmö med sådana ledare för verksamheten. Med hopp om att det inom en snar framtid blir bättre och att hela ledningsstrukturen för skolverksamheten i Malmö,byts ut med ledare vilka har kompetens och insikt.

Artikeln: Klicka här!

Att tysta lärare, dåligt för skolverksamheten?

Jag har under ganska lång tid försökt uppmärksamma den bristande respekten för mänskliga rättigheter inom den offentliga verksamheten i Malmö, främst då skolverksamheten som är så viktig för kommande generationer.

Nu får jag indirekt medhåll av en forskare vid Lunds universitet som framför synpunkter i dagens Sydsvenska Dagbladet på tystandet av kritiker inom det offentliga. Det är Louise D Bringelius och hon framför bland annat följande mycket viktiga fakta ur forskarsynvinkel:

”Bristen på öppenhet i de offentliga organisationerna signalerar en instrumentell människosyn. Ändamålet helgar medlen och det saknas respekt för individen. Synsättet rimmar illa med den allmänna samhällsmoralen.

Man kan också notera att det finns en meddelarfrihet som enligt lag måste respekteras.

Ett vanligt sätt att legitimera sanktioner mot kritiker är att hävda att kritiken är baserad på rädsla och hotar verksamheten. Synsättet signalerar dock knappast respekt för professionens kompetens, och det rimmar illa med logiken i det kunskapssamhälle som idag växer fram.

Kritiken kan också ses som en kraft som snarare gynnar verksamheten – såväl professioner som offentliga ämbetsmän utmärks nämligen av en stark lojalitet till samhället och ansvarstagande för organisationens välgång.”

Malmös kommunledning i allmänhet och Ilmar Reepalu i synnerhet: Kommer ni eller du att göra något åt den bristande respekten för mänskliga rättigheter i Skåne och särskilt i Malmö inom den offentliga förvaltningen? Tror ni eller du inte att det skadar skolverksamheten i Malmö att tysta lärare och göra dessa rädda och osäkra?

Skolresultaten talar, anser jag, sitt mycket tydliga språk. Eleverna får verkligen inte den undervisning de är värda eftersom höga chefer inte lyssnar på professionen och de har i regel också låg kompetens för chefsuppdraget.

Artikeln: Klicka här!

Robot ersätter lärare?

Så här i kristider för nästan alla yrkesgrupper rapporterar DN idag om japanskt försök med att ha en robot som lärare. Det vore väl idealet för alla landets utbildningsförvaltningar och skolledningar. Då slapp man ju att, i varje fall på ytan, försöka behandla lärarkollektivet väl. En robot säger ju aldrig emot. Och den var också ganska duktig enligt den japanske forskaren:

”Roboten fjärrstyrdes dessutom av en mänsklig hand, men gick ändå hem bland barnen, hävdade professor Kobayashi.” ( DN, 12/3-09)

Artikeln: Klicka här!

Hatet emot skolverksamheten är tydligen världsvid

Nu har det hänt igen. En ung man har kommit tillbaka till sin skola och skjutit av sig sitt hat. Denna gång i Tyskland.

Det är bara en tidsfråga innan det händer även i Sverige. Ett gäng var på väg här i Malmö för några år sedan, men lyckligtvis gick det inte så långt—då.

Som jag påtalat många gånger förr i bloggen, saknar skolverksamheten professionella oh yrkeskunniga i chefställningar i olika positioner i verksamheten. Flera av dessa saknar faktisk adekvat utbildning och det i en utbildningsorganisation, och jag gissar att det är samma problem över hela världen.

En sådan struktur, med personal som i huvudsak saknar utbildning för sitt uppdrag. inger självklart inte förtroende och trygghet utan tvärtom en enorm osäkerhet och otrygghet, vilket ger sig till känna senare i livet i alla dessa ungdomars inre. ( De flesta har nog trygga föräldrar som kan kompensera men alla har inte det.)

Den ångest som uppenbarligen är planterad av skolverksamheten och som kan få sådana ödesdigra konsekvenser, tar verkligen samhällena och regeringarna ansvar för den frustrationen som tydligen när som helst kan utlösas? Nej, det verkar inte så utan de står varje gång det händer  med gapande munnar: Varför händer detta?

Hur många skott skall behöva avlossas innan politikerna inser allvaret i de strukturella bekymren i skolans värld på vår runda jord?

Artikeln: Klicka här!

Finns dyslexi?

Det är mycket intressant, men också stundtals smärtsamt att ta del av de diskussioner som då och då rasar runt våra skolor och elever med dyslexi. Den senaste är följande:

”Som ordförande i Dyslexiföreningen FMLS i Västerås har jag ständigt föräldrar och anhöriga som ringer och är oroliga. Antingen får de inte någon stöttning från skolan eller så vill skolan vill hjälpa till, men har varken resurser eller pengar. Jag har även arbetat runt i Västerås vikariepool och sett en hel del. 


En rektor i Västerås sade år 2000 att ”dyslexi finns inte”. Rektorn sade det till en olycklig förälder, som sedan ringde till mig och bad om råd, Jag har även haft föräldrar som har ringt om sin son som gick då i årskurs 5. Han hade blivit så illa behandlad i skolan på grund av sina läs- och skrivsvårigheter/dyslexi att han mådde så dåligt att han inte ville leva längre. Skrämmande!”(Västmanlands Läns tidning)

Det som rektorn i Västerås antagligen menade var att ”diagnosen”  dyslexi inte är helt självklar. Det finns forskare som menar att det kanske rör sig om en språkstörning i stället. Då skulle beteckningen vara specifik språkstörning:

”Med specifik språkstörning avses uttalade svårigheter att producera och/eller att förstå språk, med utvecklingen inom andra områden är relativt opåverkad.”( Barn som är annorlunda, Hjärnans betydelse för barnets utveckling, 1999, s 91)

Konflikterna, som t ex den som illustreras ovan, har som bakgrund och sitt huvudsakliga ursprung i den tämligen förvirrande bild som forskningen ger vid handen i dagsläget. Det existerar inte en entydig bild och forskarna är ej heller överens om exakt vad dyslexi är.

En ordentlig vetenskaplig och kritisk diskussion lyser helt enkelt med sin frånvaro på ”dyslexihimlen”, vilket ger upphov till helt onödiga konflikter på våra skolor.

Artikeln: Klicka här!

Orsaken till att Malmö ibland brinner?

I flera inlägg på denna blogg har jag hävdat att Malmö stad inte respekterar de mänskliga rättigheterna. Dessvärre agerar inte organisationer som Amnesty emot institutioner, organisationer eller kommuner i Sverige som bryter emot FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna. Detta faktum måste det påminnas om när Rosengård brinner då och då.

Jag har också påpekat att lärare i Malmö stad behandlas mycket illa, i samband med att kommunens s k starke man, Ilmar Reepalu, menat att man skall lära av TV-serien 9A. Detta mitt påstående bekräftas nu av dagens Sydsvenska där en äldre lärare, som brinner för sitt yrke, känner sig illa behandlad och diskriminerad på det mest grövsta sätt. Här ett litet utdrag:

” Men Marianne har märkt att både hon och hennes något yngre kollegor utsätts för grova påtryckningar att sluta som gymnasielärare långt före pensioneringen.

– Det tycks finnas en kultur här i Malmö att avpollettera äldre ambitiösa lärare till förmån för yngre och mer lättstyrd personal, säger hon.

Hon blev förvånad och ledsen när två av hennes rektorer antydde att hon led av alzheimers sjukdom. De ville inte säga varför de sade så. De ville inte säga om någon elev eller förälder hade klagat. Själv tycker Marianne att hon har bra kontakt med såväl elever som föräldrar.”

Om ungdomar skall må bra i Malmö stad, måste politikerna genast byta ut tjänstemän som inte respekterar och tillämpar de mänskliga rättigheterna. Att en utbildningsorganisation ägnar sig åt systematisk diskriminering av äldre och även oliktänkande är ytterst allvarligt.

När skall politikerna i Malmö vakna? 

Artikeln: Klicka här!