På Rönninge gymnasium i Salems kommun sköter skolassistenten ”ruljansen”

Av skäl som jag inte kan gå in på så vet jag att på Rönninge gymnasium i Salems kommun, skriver en skolassistent runt till skolans lärare och uppmanar dessa att avregistrera vårt nyhetsbrev. Inte rektor, inte specialpedagogen, om nu någon sådan finns på den här skolan, utan en av kontorspersonalen som förmodligen saknar specialpedagogisk kompetens. (Nu har han inte lyckats, utan endast två, en schemaläggare och en lärare, har följt denna tjänsteman på lägre nivå, vad jag har fått fram i mina efterforskningar.)

Ja, kära bloggläsare, du läste rätt en skolassistent har den centrala rollen i sådana här ärenden på Rönninge gymnasium i Salem. Han dyker t o m upp och sköter mycket svåra ekonomiska ställningstaganden och åtaganden.

Ytterst är det ju rektorn som har ansvaret och bör själv ha hand om de ovan beskrivna arbetsuppgifterna men han har tydligen delegerat detta till en i kontorspersonalen. Varför kan inte lokalvårdaren ta hand om det? Den som städar behöver sannerligen lite omväxling.

Ja, så är det, och förvånas inte längre att eleverna med olika dysfunktioner behandlas illa på sådana här skolor. Förhoppningsvis är de inte många, men även om det endast varit en(1)skola hade det varit alldeles för ”många”!

När inte ens skolledningen uppvisar kompetens, hur skall då skolan kunna förmedla kompetens till sina elever och till elever som har en så känslig situation som elever med olika former av dysfunktioner?

Skolledningarnas fientlighet gentemot dysfunktioner tar sig allt mer groteska uttryck i Skåne

Jag tycker att det är bra att allmänheten får se hur ointresserade, jag rent ut sagt fientliga, vissa skolledningar kan vara när det gäller dyslexi och liknande dysfunktioner. Tidigare har detta förakt varit dolt bakom hänvisning till bristande resurser. Nu däremot visas det upp i all sin groteska ondska. Varför det just nu blir så, kan man ju bara spekulera om. Och varför oftast i Skåne? Några säkra svar finns nog inte. Slump?

Denna betraktelse efter att ha läst om en tjej i Svedala som inte fick informera om sin dyslexi för rektorn. Detta ställningstagande från skolledningen eftersom den skola som rektorn leder, Centralskolan, inte behandlat den här tjejen, som har dyslexi, särskilt väl. Så här skriver SDS:

”I tisdags kväll berättade före detta elevrådsordförande Elin Karlsson om sina första två år på gymnasiet. En del i hennes historia handlade om hur viktigt det var att välja en skola som kunde hjälpa henne med dyslexin. Hon berättade också att hon upplevde högstadietiden på Centralskolan som problematisk och att hon kände att hon inte fick tillräckligt med hjälp.

– Rektorn förklarade att de inte ville att jag skulle komma om jag inte ändrade min historia. Med andra ord, om jag skulle berätta om min dyslexi fick jag stanna hemma, säger Elin Karlsson.

Hon sitter med i ungdomsrådet och känner rektor Boel de Maré. Trots det ringde Jeanette Sörensen, studie- och yrkesvägledaren på Centralskolan på uppdrag av rektorn och berättade vad rektorn hade bestämt. Men Elin Karlsson nöjde sig inte med det utan ringde upp Boel de Maré för att få informationen direkt från henne.

– Det var jättejobbigt att ringa Boel. Hon var irriterad och förklarade för mig att jag uttryckt mig illa. Fast hon var inte ens på mötet och hörde vad jag sa, säger Elin Karlsson.

– Det stämmer att jag inte var där men jag går efter vad en förälder har sagt till mig. Det var inte jag som anordnade mötet och jag förstår inte varför jag har blivit inblandad i detta, säger Boel de Maré.

Men du stoppade Elin Karlsson från att prata på torsdagskvällens möte.

– Jag har bara sagt att om hon skulle prata om dyslexi var hon inte välkommen, säger Boel de Maré.” ( Sydsvenskan. se, den 10 november 2009)

(Ursäkta SDS, för det ganska långa citatet!) Kan föraktet och fientligheten vara tydligare? Och att kränka en f d elev som vill så väl. Hon vill ju endast att inte fler skall bli så illa behandlade som hon blev på den här skolan.

Artikeln: Klicka här!

Skolfolket har i regel mycket bristande kunskaper och insikter kring dysfunktioner

I dagens Sydsvenska blir rektorn Gert Åkesson, kåsören som hånade bland annat dyslektiker, intervjuad. Han förklarar det bland annat så här:

”– Jag skriver inte ”påhittade” utan ”uppfunna” handikapp. Det är skillnad, tycker jag. Med ”uppfunnen” menar jag att dessa sjukdomar/handikapp inte hade något namn före 1980-talet. Då talade man till exempel inte om dyslexi utan om läs- och skrivsvårigheter. När de fick namn, blev problemen tydligare.” (SDS, den 6 oktober 2009)

Förklaringen hänger ju faktiskt inte ihop, att dyslexi inte hade något namn tidigare men benämndes läs- och skrivsvårigheter. Det är inte heller korrekt eftersom den mest vanliga termen, före begreppet dyslexi blev mer allmänt förekommande i språkbruket, var specifika läs- och skrivsvårigheter eller ordblindhet.

Jag tycker det är väldigt bra att det kommer fram i ljuset hur okunniga och vilken ytlig kunskap skolfolk i regel har när det gäller dysfunktioner. Och Gert Åkesson är därtill rektor och en sådan har makt.  Korkade människor med makt kan göra mycken,  mycken skada.

Nej, skolministern, när skall du ta riktigt tag i det här? Eller är våra barn och ungdomar inte värda det?

Artikeln i SDS: Klicka här!

Kränkningarna inom skolan fortsätter och fortsätter….

Det jobbas på ett nytt nummer och det finns åtskilligt att skriva om när det gäller dysfunktioner  i skolverksamheten runt om i landet. Inte minst de kränkningar som jag tar upp här på bloggen, de bara fortsätter och fortsätter… Detta skrivs det visserligen inte om i Dyslexia nätupplaga eftersom tidskriften på nätet tar upp i huvudsak mer vetenskapliga spörsmål.

Åter till kränkande behandling i skolans värld: Nu senast tog tydligen Uppdrag granskning i SVT upp ett fall, vilket jag ej själv sett. Men Svenska Dagbladet rapporterar om det. Klicka här!

Och det är som vanligt, politikerna bryr sig inte ett dugg om det. Om de hade gjort det, på allvar hade vi inte haft de här problemen ute i skolorna. Där mången personal och alltför många elever mobbas dagligen och där helt normala barn och ungdomar sätts i åtgärder som är vikta för den som har en tydlig och uppenbar skada, t ex utvecklingsstörning.

Om det hade gällt politikernas egna anställning, den egna situationen i arbetet eller det egna barnet, då skall ni tro att det blivit fart. Men nu är det ju andra som drabbas och då struntar de fullkomligt i det. De har ju sin trygghet i varje fall fyra år. Deras avgångsvederlag är ju sedan minst sagt generös om man får tro media. Däremellan sysslar de med sina favoritfrågor.

Tänk på det inför valet. Vem har ställt upp för dig som lärare i svårighet eller för ditt barn om du är förälder och vem har inte gjort det?

Bokenäs skola får pris för ”lek till läslust”

Det finns många tips om enkla vägar till det riktiga läsandet och skrivandet. Kattmodellen är ju en sådan. Mer seriösa metoder däremot är att i lekar erövra och öva upp språkförmågan. Enligt Bohuslänningen har Bokenäs skola en sådan metod. Det är Nya Zeeland som ”spökar” igen vars metod då och då har missuppfattats av svenska pedagoger.

”Emma Morqvist visar att de gjort rimsnurror med bilder – lok rimmar inte med bilden på en hatt, men på krok, snok, bok och –uggla?

– Ja, en uggla är klok och lok rimmar på klok, förklarar Pontus Ejdbring.

– Barnen är inte medvetna om att de tränar ljud, ord och läsning. Även om vi bara ”leker” så finns det hela tiden en medveten tanke, säger förskolläraren Berit Samuelsson som också har särskilda läselektioner i äldre årskurser.

Roligt att läsa

Berit har tillsammans med lågstadielärarna Gunnel Johansson och Margareta Ekstedt två gånger varit på studiebesök på Nya Zeeland för att lära sig mer om metoden RRP, ett intensivt’ lästräningsprogram som är mycket framgångsrikt. Inte minst stärker det självförtroendet och att eleven tycker att det är roligt att läsa, även om denne har läs- och skrivsvårigheter.”

( Bohuslänningen, 16 september 2009)

Nu har, enligt P4Väst, skolan fått det berömda Bertil Hult-priset på 500 000 kronor. Jag gratulerar naturligtvis skolan för utmärkelsen.

Dyslexia nätupplaga planerar en intervju med skolan om lek kontra dyslexi, som jag hoppas blir publicerat i nästa nummer, 6/2009.

Behöver inte dyslektiker föräldrakraft?

Har just fått det nya numret av tidskriften Föräldrakraft i min hand som sänds till redaktionen. Varje gång letar jag nästan förgäves efter något nytt och intressant om dyslexi. Men inte mycket finner jag.

Min något retoriska fråga till Valter Bengtsson, som är ansvarig utgivare för tidskriften: Behöver inte dyslektiker föräldrakraft? Jag trodde att det var just det de mest behövde.

Det finns och har dock funnits information och artiklar om dyslexi men då har det varit helt okritisk upplysning och delvis felaktig med hänsyn till modern dyslexiforskning.

Som i detta nummer jag nu håller i handen, där finns det en liten artikel där man intervjuar Inger Rålenius, som själv är dyslektiker och som berättar samma historia år efter år och som hon  har gjort på åtskilliga konferenser och föreläsningar. Och det handlar då verkligen inte om vad modern dyslexiforskning kommit fram till utan det sedvanliga hjälpmedelseländet, som sannolikt låser fast dyslektiker i felaktiga strategier.

Ja, dyslektiker och era föräldrar, ni är numera en tämligen bortglömd grupp. Ni behöver nyheter och hopp men får det gamla vanliga som ni fått i snart fyrtio år nu, uppskattningsvis.( Den s k språkliga medvetenheten lanserades av Liberman på 70-talet.)

Men detta öppnar ju självklart för suspekta metoder som Kattmodellen.

Upplevelse av våld, delorsak till elevers inlärningssvårigheter?

Läser något intressant i den danska tidningen Politiken idag. Köpenhamn skall nämligen försöka ta reda på hur många barn som utsätts för våld eller bevittnar våld i hemmet.

”For første gang i Danmark vil det nu blive undersøgt, hvor mange børn der oplever enten selv at blive slået eller truet derhjemme eller at være vidner til vold mod andre medlemmer af familien.”( Politiken den 18 augusti 2009)

Det vore också bra att ställa de förmodade upplevelser av våld i relation till elevernas inlärningsmöjligheter. Kan upplevelser i hemmet vara en delorsak till inlärningssvårigheter? Känslig fråga, men den måste ställas.

Vore inte mitt ovan skissade förslag till undersökning, inspirerat av den danska undersökningen, något för Sverige? Det är ju viktigt att undersöka inlärningsproblematiken ur alla möjliga aspekter.

Artikeln: Klicka här!

Nytt forum att diskutera dyslexi och inlärningssvårigheter

Nu har vi ordnat ett forum för fria diskussioner kring dyslexi och inlärningssvårigheter.

Delta i den viktiga debatten och samtalen kring barn och ungdomar med dysfunktioner av olika slag. Tystnad leder ingenstans men fria samtal, även om de ibland kan vara hårda, kan leda mycket långt.

Klicka här för att komma till Dyslexia nätupplagas forum!

Välkommen till forumet skall Du vara när Du än kommer att delta!

Skollärare Nils-Arne är en klok man

I en insändare i Norra Skåne igår skriver skollärare Nils-Arne Petersson:

”Ge barnen tid att utvecklas i sin egen takt. Ge oss tid att arbeta med barnens sociala mognad. Ge oss tid att göra barnen trygga i skolan. Ge oss tid att höja alla barns självförtroende. Ge oss ännu mer tid att arbeta med barn med läs- och skrivsvårigheter. 



Ge oss mer tid att arbeta med barnen istället för nationella prov och skriftliga omdömen. Ge mig och mina medarbetare i förskolan och skolan arbetsro. Respektera alla oss som arbetar med barn: Höj gärna vår status, det behövs.”

Petersson är en mycket klok man, tycker jag. Vad tycker du? Läs insändaren och kommentera sedan gärna här på min blogg. Alla inlägg är alltid lika välkomna eftersom vi behöver en intensiv debatt på skolområdet och inte den tystnad som tyvärr råder just nu.

Insändaren: Klicka här!

Kungen har rätt, men förstår han vad det innebär?

I gårdagens Aftonblad refereras en intervju i GP där kungen kritiserar de s k dokusåporna:

”– Jag blir så irriterad. Allt går ut på att man skall knäcka den andre. Så skall det inte vara i samhället. Samhället bygger ju på att man skall hjälpa varandra och att den svage skall hjälpas och tas om hand, säger han till Göteborgs-Posten.

Och tycker att tv-programmen är ’fullständigt vansinnigt obegripliga’ .”

Artikeln: Klicka här!

Kungen har alldeles rätt i att det är ett enormt människoförakt som dessa TV-serier sprider. Men är han medveten om vilka konsekvenser och vilken spridning detta förakt fått?  Är allmänheten medveten om det?

Det jag främst tänker på är att denna hemska människosyn också är förhärskande på våra skolor. Både lärare och elever kan sägas t ex ”sitta löst”.  Och ingen är unik i skolverkligheten utan alla kan enkelt bytas ut. Den man inte gillar riktigt mobbar man sönder och samman utan att ta fasta på var och ens unika kvaliteter. Detta kan nog vara bra och enkelt för skolledningarna på kort sikt men är självfallet förödande på något längre sikt.

Tre konsekvenser av detta som bör nämnas i sammanhanget:

1. Sydsvenskan presenterade Malmö stads enkät som gymnasieelever årskurs två genomfört:

Andelen svar med mycket bra-ganska bra på frågan Hur trivs du på din skola?

Bäst: Malmö Borgarskola: 97 %.

Sämsta: Universitetsholmens gymnasium(UH) och Rönnens gymnasium(RG)88 resp 81 %.

Och jag vet att de högsta rektorerna på UH och RG har just den människosyn som beskrivs ovan. (Inom Malmö finns nämligen samordnade rektorer som är över de andra rektorerna på skolan, det som förr var rektorer respektive biträdande rektorer, studierektorer ännu längre tillbaka. I andra kommuner kallas väl dessa överrektorer gymnasiechef eller dylikt.)

” Totalt tillfrågades 3 467 elever och 2 513, drygt 72 procent, valde att svara på enkäten.”( SDS)

Artikeln: Klicka här!

2. Jamie Oliver blir hånad för sin dyslexi på Tvitter, vilket visar att det är ett internationellt fenomen att gärna förakta sin nästa.

Artikeln: Klicka här!

3. Många utbildade lärare arbetar inte längre som lärare , antagligen p g a det försämrade arbetsklimatet för skolpersonal. En del utbildar sig men börjar aldrig arbeta inom yrket. Lena är en av dessa:

” Lena Bergdahl har pluggat till låg- och mellanstadielärare med inriktning specialpedagogik, men den senaste tidens varsel har fått henne att tänka i nya banor.

- Jag vill inte sitta och bli utringd på jobb samma morgon, eller deppa över att arbetsmarknaden ser ut som den gör. Det är jag för gammal för. I stället valde jag att satsa på idén med ett hundcafé.”

Artikeln: Klicka här!

Har jag rätt eller fel, kära bloggläsare, när jag säger: Det ökade människoföraktet har sitt ursprung delvis i TV-serier som Robinson och får konsekvenser för hur människor behandlas i skolans värld, vilket i ett senare skede får som följd för oss alla, bekymmer i form av kriminalitet och psykisk ohälsa.Kostsamt för samhället. Har vi råd med det?

Diskrepansen mellan skola/”experter” och föräldrar/allmänhet är enormt stor i dysfunktionssammanhang

De två senaste kommentarerna här på min blogg och en i raden av artiklar i DN, sätter fokus på ett enormt problem när det gäller barn och ungdomar med olika former av dysfunktioner, ADHD, dyslexi etc etc.

Föräldern skrev nyligen: ”Oss har skolan både försökt att hota och att skuldbelägga. Senast idag hotade rektorn med att anmäla oss till socialtjänsten i stället för att skolan tar tag i mitt barns problem och tillhandahåller tillräckliga resurser.”

Så får inte en rektor behandla föräldrar som är rädda för att det skall gå illa för deras barn, vilka eventuella problem de annars har är irrelevant i sammanhanget. Och det kan verkligen gå illa. Det kan i värsta fall resultera i missbruk, psykisk ohälsa eller kriminalitet och där tar skolan inte sitt ansvar.

Precis som rektorn ovan antyder menar skolan att det är ytterst föräldrarnas fel att deras barn inte kan lära sig som alla andra eller kan uppföra sig som majoriteten av elever. Men eleverna kommer till skolan med olika egenheter som har med deras familj att göra och det är skolans skyldighet att utveckla varje elev utifrån sina förutsättningar och utgångspunkter, d v s utifrån de egenheter som elever fått hemifrån och bygga vidare på detta till något positivt.

Det är dock ett faktum att skolverksamheten inte utvecklar eleverna utifrån deras förutsättningar utan att de elever som inte passar in i skolvärldens inbillade normalitetsmall, utvecklas istället av skolan till elever med dysfunktioner av olika slag. Skolan har t o m en stab för just detta syfte; specialpedagoger, sjuksköterska och kanske externa logopeder etc etc.

Ja, jag vet att detta är kontroversiellt det jag nyss skrev men jag är nästan alldeles säker på att elevernas dysfunkioner har främst strukturella orsaker på ett makroplan i samhället och på ett mikoplan i skolans värld. Det är verkligen inte familjernas fel. De familjer vars barn inte passar in i mallen, tvingas emellertid in i dysfunktionernas virrvarr och det är enormt plågsamt för föräldrarna att se sina barn lida och inte kunna göra något. Den som anmäler händer nämligen detta:

DN den 31 maj 2009:” ‘Sedan pojken började stanna hemma från skolan i januari 2009, går det inte att se att skolan arbetat med motivationsskapande åtgärder i någon större utsträckning.’ Formuleringarna i Skolinspektionens bedömning är med avsikt desamma som när Skolverket kritiserade Solbergaskolan för sin behandling av Fredrik redan 2006, berättar Tommy Nilsson.”

Artikeln: Klicka här!

Ja, skolor anmäls och Skolinspektionen ryter till lite. Vad händer sedan? Ingenting. Kommuner och skolor kan bryta emot lagen bäst de vill. Detta vill den nuvarande ministern ändra på. Låt det komma snabbt och stäng genast skolor som den ovan!!

Kommunalråd i Malmö:”Det gör kanske att de inte märker den, säger Agneta Eriksson”.

Nu är det vetenskapligt bevisat, elever med särskilda behov har det särskilt besvärligt i Malmö. Forskare från Malmö högskola har nämligen kommit fram till:

”Forskningsrapporten visar att mer än hälften, 57 procent, upplever att de inte fick något extra stöd i skolan.”

Malmös kommunalråd Agneta Eriksson(s) besvarar detta med:

”– Det är elevernas upplevelse. Mycket av stödverksamheten är integrerad i  den  vanliga undervisningen. Det gör kanske att de inte märker den, säger Agneta Eriksson.”

Först tänkte jag: ”Läste jag verkligen rätt”. Sedan är det bara att ställa den retoriska frågan till kommunalrådet med ansvar för skolverksamheten i Malmö: ”Tror du att elever med särskilda behov är så avtrubbade och har så bristande intelligens att de inte ”märker” när de får hjälp?”.

Det illustrerar däremot den enorma brist på kompetens som politiker i ledande ställning, vilka styr Malmös skolor, kan ha. Detta gör naturligtvis att de tillsätter höga tjänstemän och skolledare på skolorna med samma låga kompetens som de själva.

Bara att konstatera, som jag gjort så många gånger i denna blogg: Stackars elever och lärare i Malmö med sådana ledare för verksamheten. Med hopp om att det inom en snar framtid blir bättre och att hela ledningsstrukturen för skolverksamheten i Malmö,byts ut med ledare vilka har kompetens och insikt.

Artikeln: Klicka här!

Finns dyslexi?

Det är mycket intressant, men också stundtals smärtsamt att ta del av de diskussioner som då och då rasar runt våra skolor och elever med dyslexi. Den senaste är följande:

”Som ordförande i Dyslexiföreningen FMLS i Västerås har jag ständigt föräldrar och anhöriga som ringer och är oroliga. Antingen får de inte någon stöttning från skolan eller så vill skolan vill hjälpa till, men har varken resurser eller pengar. Jag har även arbetat runt i Västerås vikariepool och sett en hel del. 


En rektor i Västerås sade år 2000 att ”dyslexi finns inte”. Rektorn sade det till en olycklig förälder, som sedan ringde till mig och bad om råd, Jag har även haft föräldrar som har ringt om sin son som gick då i årskurs 5. Han hade blivit så illa behandlad i skolan på grund av sina läs- och skrivsvårigheter/dyslexi att han mådde så dåligt att han inte ville leva längre. Skrämmande!”(Västmanlands Läns tidning)

Det som rektorn i Västerås antagligen menade var att ”diagnosen”  dyslexi inte är helt självklar. Det finns forskare som menar att det kanske rör sig om en språkstörning i stället. Då skulle beteckningen vara specifik språkstörning:

”Med specifik språkstörning avses uttalade svårigheter att producera och/eller att förstå språk, med utvecklingen inom andra områden är relativt opåverkad.”( Barn som är annorlunda, Hjärnans betydelse för barnets utveckling, 1999, s 91)

Konflikterna, som t ex den som illustreras ovan, har som bakgrund och sitt huvudsakliga ursprung i den tämligen förvirrande bild som forskningen ger vid handen i dagsläget. Det existerar inte en entydig bild och forskarna är ej heller överens om exakt vad dyslexi är.

En ordentlig vetenskaplig och kritisk diskussion lyser helt enkelt med sin frånvaro på ”dyslexihimlen”, vilket ger upphov till helt onödiga konflikter på våra skolor.

Artikeln: Klicka här!

Kommuners och skolors agerande gentemot små aktörer

Jag har varit redaktör och ansvarig utgivare för Dyslexia sedan 1994 och ett fenomen som jag stött på är: Hur vissa  kommuner och skolor agerar emot oss mindre företag, som har viktiga ting att leverera. Det är inte kvalitén på produkten som tycks vara  avgörande utan vem det är som levererar den. Och detta gäller säkerligen inte endast oss. Men de andra vågar kanske inte gå ut med det offentligt eftersom de kan  mista det de redan har fått.

Detta kommer vi att ta upp i en artikel i kommande Dyslexia nätupplaga, 2-2009. Det måste synas i sömmarna!

Den första som kommer att intervjuas är rektor  Ingrid Persson, rektor i Järfälla kommun, vars skolassistent just ringde oss idag och var oförskämd, vilket gav oss uppslag till den här artikeln. Vi kommer sedan att ringa upp några kommuner som vi vet har varit särskilt besvärliga och ta reda på hur de egentligen tänker. De är absolut inte många men de finns.

Läs Dyslexia nätupplaga och var med när vi nu höjer ribban och ställer viktiga personer till svars. Klicka här, om du vill ha en inloggning till betalversionen.

Nytt nummer. Läs gärna Nyhetsbrevet!

Nu har det kommit ut ett nytt nummer av Dyslexia nätupplaga, 8/2008.

Något försenat, men bättre sent än aldrig, som det slitet heter.

Läs gärna Nyhetsbrevet genom att klicka här.

Ännu en gång: ”Svenska skolan förefaller därmed ha misslyckats”

Idag presenteras Långtidsutredningen och så här beskriver utredarna på DN-debatt skolsituationen i landet:

”För elever som tidigt visat svaga skolresultat förvärras successivt dessa under hela skolgången. Svenska skolan förefaller därmed ha misslyckats med att vända en negativ utveckling för de svagaste eleverna. För att minska andelen som misslyckas med sina gymnasiestudier måste därför insatser genomföras som hjälper eleverna tidigt i skolgången. Både med utgångspunkt från individer och samhället är tidiga insatser effektiva. Att minska andelen som lämnar gymnasiet utan fullständiga betyg handlar därmed kanske främst om att förbättra för- och grundskolan.”( DN, 28/11-2008)

Det har man sagt länge. Det har gjorts åtgärder under många år. Har man i varje fall sagt. I skolorna har det gjorts upp åtgärdsprogam och individuella studieplaner. Lärarna har deltagit i olika konferenser där de bland annat lyssnat på Martin Ingvars budskap och kritik av skolan. Varför blir det då inte bättre utan tvärtom sämre?

Jo, min vid det här laget lite uttjatade teori och hypotes: Samhället satsar inte på rätt sorts forskare som sedan skolfolk kan lyssna på utan de ger överdriven uppmärksamhet och resurser åt den neurologiska hjärnforskningen, som inte kan det specifika bekymret utifrån sin egen forskning. Det hjärnforskarna kan göra är att berätta hur hjärnan reagerar inför problemet och där är det stopp.

Som det nu är sprider hjärnforskarna därmed endast osäkerhet hos skolpersonalen, vilket de gjort under väldigt många år. De säger: Det går att göra något åt. Men berättar inte i detalj hur eftersom de helt enkelt inte vet det.

Åtgärd: Befria oss från dessa hjärnforskare som gör mer skada än nytta!

Artikeln i DN: Klicka här!

Professorn som vill vara dyslexiforskare och auktoritet på området

Jag tycker det är intressant att följa professorn i integrativ medicin som också är chef för institutets Osher centrum för integrativ medicin, Martin Ingvar, i hans kamp för att bli en auktoritet på dyslexiområdet. Nu senast i en intervju i Kommunalarbetaren. Här kommer några citat från den intervjun med mina kommentarer:

”Vissa lärare använder verkningslösa metoder. Hur ska det bemötas?

Genom upplysning. Läsning handlar om att automatisera ett visst beteende. Det gäller att traggla för att nå upp till grundförutsättningarna.”

Lärare! Nu vet ni det. Anledningen till att inte alla era elever lär sig ”automatisera” läsandet, beror på att ni inte är tillräckligt envisa. Uttalat av en hjärnforskare som också hävdar att dyslexi är medfött och i ringa grad ett utslag av miljön.

” Vad ska läsarna göra för att få lära sig mer?

Ett tips är så klart att läsa min bok. Det är därför jag har skrivit den. Arbetar man inom förskolan är det bra att köpa in Bornholmsmodellen. Boken innehåller språklekar som är roliga och bra för språkutvecklingen hos alla barn.”

Där kom det. Läs Ingvars bok, så löser det sig, trots att boken i huvudsak bygger på vad andra kommit fram till, och hänvisning till en uråldrig metod, Bornholmsmodellen, som bevisligen inte gett flertalet dyslektiker någon lindring. 

”Har du själv personer med dyslexi i din närhet?

Det har jag på lite olika håll. Det är så pass vanligt att det inte är något konstigt med det.”

Jag är nog ganska säker på att det inte är Martin  Ingvars egna barn som har dyslexi, för i så fall hade de väl varit hjälpta vid det här laget, om det inte beror på pappas lathet förstås.

Ärligt talat: Finns det något annat vetenskapligt område där man blir expert så snabbt och ganska lätt? Kan man till exempel skriva en liten bok om cancer och sedan kalla sig expert på det området?

Källa:www.ka.se.

Artikeln: Klicka här!

Är det lönt att anmäla skolor?

Nu har det hänt igen för ”tusende gången”. Föräldrar har anmält en skola. Anledningen är följande enligt Göteborgs-Posten,17 november 2008:

” Ansvarig lärare hade ingen utbildning i metodiken, undervisningen saknade dokumentation och elevens assistent fick ansvar för undervisning. Föräldrarna fick också veta att det pågick diskussioner om att inte assistent skulle få närvara i klassrummet.

Pojken vägrar nu att gå till skolan och har inte deltagit i undervisningen sedan i maj. Föräldrarna anser att särskolan både kränkt och diskriminerat 11-åringen som i dag har backat i sin utveckling. De har även gjort en anmälan till Skolverket.”

Jag undrar emellertid om det är lönt att anmäla. Det tycks nämligen vara väldigt få som bryr sig om skolan på allvar. Det snackas väldigt mycket om skolan, men det är absolut minimal verkstad eftersom anmälningarna fortsätter att hagla in.

Artikeln: Klicka här!

Rektorerna är det största problemet i skolan!

Rektor Börje Ehrstrand har antagligen tjänat en del penningar på boken “Rinkebyskolan” och alla föredrag han hållit runt om i landet där han har gett råd till andra skolor, samtidigt som hans egen skola varit sämre eller lika dålig som alla andra skolor.

Riktigt alarmerande är följande, om DN ursäktar något:

“År 2005 fick du ta emot Kungliga sällskapet Pro Patrias stora guldmedalj med motiveringen at du byggt upp en av Sveriges bästa skolor. Samma år lämnade mer än var fjärde elev Rinkebyskolan utan behörighet att läsa vidare på gymnasiet. Hur går det här ihop?

- De som delar ut priset ser det nog på lite längre sikt. Vi har lyckats skapa en klotterfri skola, den är inte vandaliserad, vi har samarbete med socialtjänsten och vi har en utbyggd elevvård. Skolan är ju inte bara kunskaper.” ( DN, 20 oktober 2008)

Så rektorn för Rinkebyskolan skall ha pris för att han gör sitt jobb. Varför skall inte andra rektorer också ha pris då?

Ehrstrand menar i intervjun med DN mycket överraskande att kunskaper inte är det viktigaste:

“I en artikel som ni presenterar på er hemsida säger du att Rinkebyskolans vision är att “de elever som går ut Rinkebyskolan ska vara vinnare på den framtida arbetsmarknaden”. Hur väl tycker du att ni lever upp till detta?

- Utifrån sina egna förutsättningar ska de prestera maximalt och klara sig på bästa möjliga sätt på framtidens arbetsmarknad, inte bara kunskapsmässigt utan även socialt. ( DN, 20 oktober 2008)

Det strider delvis emot vad han så högtidligt säger till Yvonne Busk i hennes bok ”Rinkebyskolan”:

”Samtidigt återvänder han(Ehrstrand, min anm) hela tiden till de fundamentala principer han envist hållit fast vid sedan han blev rektor för Rinkebyskolan. Vikten av goda kunskaper och god hälsa, helhetssynen och regler för god hälsa.” ( Busk, 2003, s 168)

Märk att kunskaper betonas särskilt och det här med goda kunskaper framhölls särskilt när Rinkebyskolan och dess rektor framställdes som ett föredöme i skolans värld.

Vad tycker utbildningsministern om en rektor som så klart tillbakavisar kravet om att eleverna skall ha gedigna kunskaper för att klara livet utanför skolan, i arbetslivet eller i vidare studier?

Nej, det blir allt tydligare för mig att det verkliga problemet är skolledningarna. Det är så uppenbart att rektorerna gärna vill “lysa som solen Karlstad” men inte vill göra det gigantiska arbete som krävs för en sådan berömmelse.

Artikeln:  Klicka här!

Var Rinkebyskolan och dess läsprojekt ett smart falskspel?

Skrämmande artikel i dagens DN, på Stockholmsidorna. Det handlar om Rinkebyskolan som varit ett föredöme när det gällt att ge alla elever en chans att lyckas i skolan. Skolan har fått flera priser.

Frilansjournalisten Yvonne Busk och rektor Börje Ehrstrand skrev 2003 en bok med titeln “Rinkebyskolan, framtidstro, ledarskap och helhetssyn”, Natur och kultur. De skriver:

“På Rinkebyskolan följer man noga upp elevernas kunskaper och de lär sig mer och mer för varje år. Europainriktningen och satsningen på språk har fallit väldigt väl ut. Vid jämförande undersökningar har man kunnat konstatera att de barn har lärt mycket mer som tidigt fick starta en ordentlig språkutveckling.”(Busk, Erhstrand, 2003, s 168)

Nu är vi i framtiden, fem år efter dessa högtravande ord och DN skriver:

“De senaste fem åren har cirka 30-40 procent av eleverna på Rinkebyskolan lämnat nian utan att vara behöriga att läsa vidare på gymnasiet.”(DN, 18 oktober, 2008)

Var projektet som man påstod sig bedriva på Rinkebyskolan ett smart falskspel? Det verkar faktiskt så och det stärker mig i en uppfattning jag haft sedan länge: Man förändrar inte skolverksamheten i Sverige med några enkla åtgärder. Det behövs mycket mer genomgripande åtgärder än så!

Artikeln: Klicka här!

Är det påstådda intresset för dyslexi endast en modefluga i skolans värld?

Läser Täby Danderyd Tidning och får följande information om deras dyslexiinriktning:

”Till de tolv platser som skolan hade räknat med sökte bara fem, sex personer, berättar Tibbles rektor Maj Dellström. 

Hon tror att det minskade intresset har en enkel och glädjande förklaring: 
– Numera är dyslexi ett bekant begrepp för alla. Det var det inte när inriktningen startades. I dag får elever med dyslexi mycket hjälp vilket program de än går. Därför tror jag att inriktningen har tjänat ut sin roll.”

Oj, oj, vad händer med de fem, sex elever som kanske behöver inriktningen?

Det är alldeles tydligt att intresset ute på skolorna har svalnat för dyslexin. Men kära, rara rektorer och andra ledande personer: Eleverna har kvar sina bekymmer med skriften även om de är förhållandevis få!

Det verkar som att olika former av dysfunktioner är rena modeflugor ute i skolverkligheten. När lärarna och andra berörda har tröttnat på att åka på fina konferenser och dylikt, tycks de anse att även fenomenet försvunnit. Så är det i sanning inte och det är mycket cyniskt att göra dyslexi och andra språkliga problem till en modefluga i den praktiska pedagogikens många gånger svårbegripliga värld.

Artikeln: Klicka här!

Läsförmåga och professorer

På DN:s debattsida idag går fem professorer med Inger Enkvist i spetsen, professor i spanska vid Lunds universitet(säkert kompisar) till angrepp emot skolpedagogerna Hans-Åke Scherp och Mats Ekholm tidigare inlägg om skolornas bristande resultat.

De inleder med att peka på vissa elevers läsförmåga:

”Finland har till exempel satsat medvetet på en läspedagogik som gett till resultat att svagare elever får hjälp från första början. Här har man kommit nära det svenska mantrat om att ”alla skall med”. Dessvärre har Sverige långt fler elever på de lägsta läsnivåerna – här skymtar början till en bortsortering som förstärks med åren.”

Man kan dock inte jämföra finskan med svenskan på det sättet när det gäller läs- och skrivsvårigheter. Det är helt skilda språksystem.

Sedan tror de sig ha funnit lösningen på bekymret:

”TVÅ TYDLIGA REKOMMENDATIONER finns för att nå förbättringar av elevernas utveckling och prestationer. Skolor måste få autonomi att anställa kompetenta lärare och värderingen av en skolas framgång måste ske i ett system med central utvärdering – till exempel nationella prov. Den viktiga slutsatsen i McKinsey-rapporten är att de elever som har svårast att lyckas i skolan tjänar mest på en sådan pedagogik där man genom att mäta resultaten försäkrar sig om att alla kommer med från början. Bara det man mäter kan man förbättra.”

Betyder ovanstående resonemang att följande kan vara rätt läsmetod och slutsats: Köra den s k ljudmetoden med eleverna i de första klasserna(eller phonics internationellt) och sedan mäta hur långt eleverna har kommit i sin läsutveckling regelbundet, så är läsproblemen lösta?

Tror verkligen professorerna på allvar att det är så enkelt? Då har ju de som förespråkar Kattmodellen rätt!

Artikeln: Klicka här!

Erkänn makthavare: De får inte plats i vårt rika samhälle och det är inte så noga hur vi behandlar dem!

Nu har det hänt för tusende gången. Vad? Jo, att en välfungerande enhet läggs ner. Det är familjen Rengmans son Simon i Uddevalla. Simon har stora problem med sig själv och sin omgivning och har fått diagnosen ”svår DAMP med autistiska drag”, d v s allvarlig autism. Så här behandlar samhället honom och hans familj:

”Men i våras hände något positivt i Simons liv. Då fick Uddevallafamiljen kontakt med Brunbo habilitering, som har utvecklat en metod för barn med neuropsykiatriska funktionshinder. Med övernattning och gruppverksamhet skapas en miljö som ger barnen trygghet.

- Först var det ångestfyllt men redan efter första vistelsen sa han; nu har jag lärt känna personalen och jag känner mig trygg, farsan jag tror att detta fungerar. Och det gjorde det.
Simon har därefter spontant tagit kontakt med kompisar, även om han ännu inte har förmåga att ta steget och träffa dem ensam. Sonen har även kunnat åka med på en skolresa som innebar övernattning. Det var första gången han kunde vara så självständig.
- Den behandling som personalen på Brunbo ger hade vi aldrig kunnat ge som föräldrar. De stimulerar till självständighet och ger professionellt stöd till varje individ.

Nu har familjen Rengman och många andra familjer fått två chockbesked. Först försvann övernattningsmöjligheterna. Nu ska hela Brunbo habilitering läggas ned, vilket tidningen skrev om för två veckor sedan.
- Simon var jättearg. Han sa att han saknade kompisarna och att han äntligen hade fått uppleva känslan av att vara självständig utanför familjen och skolan.
Ungdomar med dessa funktionshinder är ofta mycket ensamma och saknar kamrater. Nu fick han ingå i en tonårsgrupp som fungerade bra ihop. 

Simon är i stort behov av fortsatt behandling på Brunbo, enligt pappan. ”

Om en enhet fungerar bra, oavsett vad man tycker om diagnoser och liknande, skall de självklart få fortsätta med sin viktiga verksamhet. De drabbade bör vara i centrum, alltid!

Artikeln: Klicka här!

Skolväsendet är inte rädd om våra känslor!

Efter all kritik emot vår utbildningsminister och all diskussion kring skolan, så undrar jag vad det  är fel på svenskt skolväsende. Så läser jag Björn Anderssons blogg där han berättar om sin son och får en aha-upplevelse:

”Han konstaterade att min son kan ha någon form av ADHD. Inte den agressiva sorten som visade i filmen. Nej det handlar mer bara om oro, stress och fula ord. Jag skulle kontakta BUP för att göra den slutliga utredning.[…]När min son skulle somna kom den stora oron. Istället för att väcka mig ringde han hem till sin mamma. Han grät i telefonen och pratade om att han inte ville leva längre. Han var jätteledsen.”

Jag anser efter personlig erfarenhet av skolan i Sverige att den saknar det viktigaste av allt: Att vara rädd om varandra och att utstråla omtanke. Dessa förmågor saknas oftast och det blir endast ett instrumentellt handlande utan att ta hänsyn till att vi är unika individer med känslor.

Varför är det så eller har jag fel i min iakttagelse?

Bloggen: Klicka här!

Ännu en gång får motsättningen mellan humanism och naturvetenskap konsekvenser

 

Flera emeritus ryter till idag på Svenska dagbladets Brännpunkt. Det är bland annat Ronny Ambjörnsson och Sven-Eric Liedman som tar till orda. När professorer blir pensionärer blir de som regel ovanligt vitala.

Intressant ur min och Dyslexias synvnkel är emellertid att det ännu en gång tycks vara en motsättning mellan humanistisk och naturvetenskaplig vetenskapssyn. Artikelförfattarna skriver nämligen apropå att Stockholms universitet lägger ned sin waldorfutbildning:

“Både Lärarhögskolan och RSH har över vägande positiva erfarenheter av samarbetet. Detta beläggs i en forskningsrapport, publicerad förra året vid Karlstads universitet (Waldorfskolan – en skola för människobildning? av Bo Dahlin, Agnes Nobel och Ingrid Liljeroth).

Stockholms universitet, som 2008 tog över Lärarhögskolans verksamhet, har nu beslutat att stoppa utbildningen av waldorflärare och avveckla samarbetet med RSH. Beslutet togs utan att RSH fick ta del av och bemöta den kritik som låg till grund för beslutet.

Det finns en kritisk debatt om Rudolf Steiners skrifter i ”samhället i stort”, vilket lärarutbildningsnämndens ord förande och naturvetenskapliga fakultetens dekan hänvisat till. Det stämmer att det finns en sådan debatt. ”

Som jag sagt och skrivet så många gånger tidigare: Kommer humanism och naturvetenskap någonsin att förstå varandra? Där naturvetenskapligt utbildade forskare förstår att allt verkligen inte kan iakttas och mätas med apparatur. Oftast är företeelser, som pedagogik, ytterst mer komplicerat än så. Människor är och förblir oerhört komplicerade, vilket jag inte riktigt tror att naturvetenskapen helt har insett vidden av.

Artikeln: Klicka här!