Barnen måste skyddas och värnas, annars kan det gå illa

Jag tidigare, för några dagar sedan, haft synpunkter på ”Ett fall för Louise” . I DN idag tar Barnombudsmannen m fl upp det här problemet, att barn mer och mer blir utsatta för kränkande och oetiskt behandling i massmedia och framförallt i tv-program:

”Att exponera barn i kris är oförsvarligt och skadligt. Barnet kan uppleva skamkänslor i efterhand, det kan bli retat av skolkamrater, känna ängslan över vad det har sagt och kan bli utstött. Vi vet att andra föräldrar kan känna tvekan inför att deras barn leker hos en kompis vars föräldrar har problem. De problem som kan uppstå både i nuet och flera år framåt i tiden gör det omöjligt för ett barn att överblicka vilka konsekvenser en mediemedverkan kan få. Därför ska de heller inte utsättas för att fatta ett sådant beslut.”

De kräver:

”Vi kräver att de etiska reglerna för medierna ger ett starkare skydd för barn. Barn finns över huvud taget inte omnämnda i de etiska reglerna för press, tv och radio. Reglerna har på det stora hela inte uppdaterats sedan 1970-talet. Inte heller i Granskningsnämnden för radio och tv finns möjlighet att granska ett program ur ett barnrättsperspektiv. För att ett ärende ska kunna behandlas krävs nämligen ett medgivande av föräldrarna. Något som ofta är osannolikt då det är just föräldrarna som samtyckt till att deras barn medverkar i programmen.”( Dagens Nyheter, den 5 oktober 2009)

Jag välkomnar verkligen detta och hoppas att det mycket snart blir en förändring och att barn och ungdomar får det skydd som de är värda.

Inom parentes sagt, absurt att man skall behöva kräva att barn och ungdomar skall skyddas från vissa vuxna, men så illa är det tyvärr i vårt ”moderna samhälle”.

Artikeln: Klicka här!

Rektorns försvarstal håller inte

Gert Åkesson, rektorn i Vellinge som hånade bland annat dyslektiker, går nu ut och försöker förklara följande:

”Ibland blir det någon mix av statlig, regional och självutnämnd myndighet. Exempel på det senare är föreningar och råd som bildas kring alla, efter 80-talet uppfunna, handikapp som allergier, Asberger, Damp, ADHD, anorexi, dyslexi, dyskalkyli, oral galvanism, anal magnetism … endast fantasin sätter gränser.” ( SDS)

Så här förklarar Åkesson det på skolans hemsida:

”I ett inskjutet stycke reagerar jag emot när olika intresseföreningar blir myndighetslika. Den som läser hela kåseriet och inte brottstycken inser detta.

Exemplen är illa valda och den eller de som känner sig kränkta ber jag uppriktigt om ursäkt.

Exemplen pekar dock på en rad sjukdomar/handikapp som förr hade andra namn eller framträtt under de senaste decennierna. Detta oroar mig då jag både i yrke och privat träffar på fall, några har jag mycket nära mig. Jag har anledning att gång på gång ställa frågan; Är detta något i vårt moderna sätt att att leva som är fel och framkallar t ex anorexi?”

Jag har läst hela kåseriet när det var intakt. Nu har gratistidningen emellertid tagit bort det inskjutna stycket som citeras ovan. Att ett fenomen får ett annat namn betyder ju inte att det inte fanns tidigare. Att hävda något sådant är inte bara okunnigt utan i högsta grad ointelligent och tämligen korkat.

Nej, Åkesson, ditt försvarstal håller inte. Din syn på dysfunktioner är sådan att du inte borde vara rektor. Och många med dig. Dessvärre görs det inget åt denna kultur ute på skolorna, som jag tror är mer vanlig än vad någon tror.

Länkar: Försvarstalet

Vellingerektorn ber om ursäkt

Rektorn försvarar sitt kåseri

Leder genetisk forskning till utrensning av dysfunktioner?

Under mycket lång tid, ja mer än  i varje fall 80 år, har man hänvisat till likheten med indvider som drabbas av hjärnskada genom olycka eller sjukdom när man diskuterat och tagit ställning till dyslexi. Kulmen lär väl här i Sverige ha varit Juha Keres och David Finers Dyslexi, en populärt skriven bok som rapporterar om att ”vi kan ärva gener som bidrar till eller ökar sårbarheten för dyslexi”.  I massmedia har Kere varit nästan lyrisk inför sin upptäckt. Välkänt är också Martin Ingvar, neurofysiologen som uttalar sig om nästan allt och framställs som expert på det mesta i vår värld, som länge propagerat för det biologiska och genetiska spåret.

Nu börjar denna propaganda få genomslag. Dysfunktioner vill en stor majoritet av svenska folket utrota genom aborter:

”Aftonbladets läsare är inte främmande för att överväga abort av foster med den avvikande kromosomuppsättningen. När 20 810 personer hade svarat på Dagens fråga trodde hela 85 procent att de skulle överväga abort.”

Citatet är hämtat ur en artikel( Aftonbladet, 23 oktober 2009) där filosofiprofessor Tännsjö kör sin vanliga litania: ”om det är möjligt för människan så skall hon göra det”:

”– Det är inte farligt att välja bort sjukdomar, det kan tvärtom leda till ett bättre samhälle, säger filosofen Torbjörn Tännsjö.”

Och fortsätter där föraktet för dysfunktioner är extra tydligt:

”Enligt Tännsjös filosofi är det bra om man får ett samhälle med färre människor med problem. Att kunna välja bort dyslexi, färgblindhet och andra svagheter tror han endast skulle leda till något gott.

– Vi bör eftersträva utjämning av intellektuella och emotmotionella (Sic!) färdigheter. Då får vi ett mer jämlikt samhälle. Individen får mer handlingsutrymme och kommer att styras av sina positiva önskningar istället för av fysiska begränsningar.”

Artikeln: Klicka här!

Ja, precis som på 30-talet så används genetiken för att önska bort det som inte stämmer med hur vi tycker att människor skall vara. Detta har precis som då gett upphov till att, i sammanhanget, några fås protester:

”professor Tännsjös resonemang kring vilka foster som bör få överleva och inte. Hans retorik förstärks dessutom av att han går ytterligare ett steg i den ”utjämning” som han eftersträvar. För honom är det inte bara handikappade i största allmänhet som bör ”väljas bort”. Även färgblindhet, dyslexi och andra svagheter bör på samma sätt kunna vara föremål för utrensning. Den enda signifikanta skillnaden mellan nazisterna och Tännsjö är att den senare vill genomföra sin utrensning före födseln, de förra förlägger den därefter. I Peter Singers efterföljd vill han minimera svaghet och lidande genom att eliminera de svaga och lidande.”

( Aftonbladet, 26 oktober 2009)

Artikeln: Klicka här!

Ja, Martin Ingvar, Christopher Gillberg, Ingvar Lundberg, Juha Kere,  med flera, med flera, är ni nöjda nu när vi håller på att göra alla perfekta? En hake bara, er egen försörjning är måhända hotad.

Att göra karriär på barns elände

I dag tar Kattis Ahlström upp något viktigt om våra barn. Hon har reagerat på Louise Hallins program i SVT, ”Ett fall för Louise”:

”Förra veckan kunde vi i Sveriges Television se en nioårig pojke berätta om hur hans pappa misshandlade honom såväl psykiskt som fysiskt. Vi fick även se hur pappan satt på pojken och höll hans armar på ett sätt som förde tankarna till ett brutalt polisgrepp, detta utan att teamet bakom kameran ingrep.”( Dagens Nyheter, 24 oktober 2009)

Hallin är psykoterapeuten och sjuksköterskan vilken lanserar sig starkt i böcker och tv-program som en klok och utbildad ”Nanny”. Vad det egentligen handlar om är ju att göra karriär på barns elände.

Sammalunda är fallet med en del professorer, psykologer,  logopeder etc etc, när det gäller elever med behov av särskilt stöd.

I Sverige har det varit väldigt få tills nu som sett denna utkomstmöjlighet, men jag tror att detta exploaterande av barns förtvivlan i vuxenvärlden ökar lavinartat i takt med arbetslöshet och ekonomisk kris i samhället. När man riskerar att bli utan jobb och pengar, finns inget heligt längre, inte ens barnen.

Artikeln i DN: Klicka här!

Länk till information om programmet: Klicka här!

Anna Anka kontra utvecklingsdyslexi

Jag skriver om pseudodebatter, som Anna Ankas tankar om livet, och mer allvarliga debatter kring dysfunktioner på Newsmill.

Vill ha en debatt om vad som är viktigt i livet. Våra barns framtid eller hemmafruars tankar om livet. Jag anser i varje fall att barnen är framtiden och viktigast även om en hemmafrus tankegångar kan vara nog så betydelsefulla, men inte i det här perspektivet.

Läs om detta om du har lust: Klicka här!

Upplevelse av våld, delorsak till elevers inlärningssvårigheter?

Läser något intressant i den danska tidningen Politiken idag. Köpenhamn skall nämligen försöka ta reda på hur många barn som utsätts för våld eller bevittnar våld i hemmet.

”For første gang i Danmark vil det nu blive undersøgt, hvor mange børn der oplever enten selv at blive slået eller truet derhjemme eller at være vidner til vold mod andre medlemmer af familien.”( Politiken den 18 augusti 2009)

Det vore också bra att ställa de förmodade upplevelser av våld i relation till elevernas inlärningsmöjligheter. Kan upplevelser i hemmet vara en delorsak till inlärningssvårigheter? Känslig fråga, men den måste ställas.

Vore inte mitt ovan skissade förslag till undersökning, inspirerat av den danska undersökningen, något för Sverige? Det är ju viktigt att undersöka inlärningsproblematiken ur alla möjliga aspekter.

Artikeln: Klicka här!

Hatet emot skolverksamheten är tydligen världsvid

Nu har det hänt igen. En ung man har kommit tillbaka till sin skola och skjutit av sig sitt hat. Denna gång i Tyskland.

Det är bara en tidsfråga innan det händer även i Sverige. Ett gäng var på väg här i Malmö för några år sedan, men lyckligtvis gick det inte så långt—då.

Som jag påtalat många gånger förr i bloggen, saknar skolverksamheten professionella oh yrkeskunniga i chefställningar i olika positioner i verksamheten. Flera av dessa saknar faktisk adekvat utbildning och det i en utbildningsorganisation, och jag gissar att det är samma problem över hela världen.

En sådan struktur, med personal som i huvudsak saknar utbildning för sitt uppdrag. inger självklart inte förtroende och trygghet utan tvärtom en enorm osäkerhet och otrygghet, vilket ger sig till känna senare i livet i alla dessa ungdomars inre. ( De flesta har nog trygga föräldrar som kan kompensera men alla har inte det.)

Den ångest som uppenbarligen är planterad av skolverksamheten och som kan få sådana ödesdigra konsekvenser, tar verkligen samhällena och regeringarna ansvar för den frustrationen som tydligen när som helst kan utlösas? Nej, det verkar inte så utan de står varje gång det händer  med gapande munnar: Varför händer detta?

Hur många skott skall behöva avlossas innan politikerna inser allvaret i de strukturella bekymren i skolans värld på vår runda jord?

Artikeln: Klicka här!

Dagens språkfascism förklädd till omtanke

TT rapporterar enligt Svenska Dagladets nätupplaga:

”Ungdomar som besöker två kommunala fritidsgårdar i Malmöstadsdelen Rosengård får bara prata svenska. Den som bryter mot regeln riskerar att bli utkastad eller att föräldrarna kallas till gården, rapporterar Sveriges Radios P3 Nyheter.”

Att tvinga barn och ungdomar att endast tala svenska och att aldrig få tala sitt modersmål med sina kompisar är en fruktansvärd språkfascism som blir allt mer vanlig även i svenska skolor.

Det bidrar i varje fall inte till en positiv inställning till svenska språket när det behövs uppmaningar som kopplas till repressalier.

Hur tänker dessa språkpoliser? Det finns nog ingen djupare tanke bakom utom ett visst bråte av fördomar och dylika otäcka ting. 

Artikeln: Klicka här!

Medborgare: Myndigheter får lov att kränka Dig på det grövsta sätt!

Nu är det fastslaget: Myndigheterna får lov att kränka oss i värsta diktaturstil. Åklagaren har nämligen lagt ned förundersökningen av de poliser som allvarligt kränkt medborgare på Rosengård i Malmö.

Så här låter det i Aftonbladet idag: ”Chefsåklagare Kristian Augustsson på Riksenheten för polismål i Malmö beslutade i morse att inleda en förundersökning mot de tre polismän som uttalade sig olämpligt under upploppen i Rosengård. Men redan nu på eftermiddagen lade han ner den.”

Artikeln: Klicka här!

Myndigheterna i Malmö föraktar malmöborna

Det kommer nästan varje dag fakta som bekräftar att Malmö stad föraktar sina egna medborgare. Idag rapporterar Sydsvenskan:

“Kravallpoliserna sitter i sin buss och pratar om att ge en Rosengårdsungdom stryk. 

”Den lille jävla apajäveln. Ska jag göra han steril när jag får tag på honom?” 
Någon skrattar. En kollega fyller i: 
”Ja han ska ha sig duktigt med stryk så han inte kan stå på benen”. ”

I den här miljön skall skolan undervisa sina elever om demokrati och kritiskt tänkande. Därtill bör eleverna få en humanistisk och någorlunda djup bildning. Detta motarbetas emellertid helt tydligt av myndigheterna i Malmö; förvaltningar, socialkontoren, polisen, skolledningar etc etc.

Bli inte förvånad om våldet i Malmö blir än värre om  fem eller tio år. Malmös myndigheter har ju gjort allt för att odla fram aggression och fientlighet.

Detta är verkligen inte tillfälligheter. Det är en kultur som stadens starka parti, SAP, bäddat för under mycket lång tid, sedan 70-talet faktiskt. Det enda de politiska makthavarna säger är: ”Vi litar på tjänstemännen”. Och det gör de vad än dessa tjänstemän gör. De kan strunta i regler och lagar på ett sätt som vanliga medborgare inte kan.

Det saknas faktiskt ord vad jag tycker om makthavarna i Malmö. Hoppas de inte finns på andra ställen i Sverige.

Artikeln: Klicka här!

Hårdare tag efterfrågas överallt-vet man vad man skapar därmed?

Det finns ett våld i vår värld i dag som vi länge varit förskonade ifrån. Vad beror det på? Ja, det krävs hårdare tag från de mest oväntade håll.

Senaste idag läste man i Aftonbladet om Körslaget i TV 4:

”– Vi hade fått i uppgift att ge varandra kritik. De ville väl inte att vi skulle sitta och tycka att allt var jättebra, säger Magnus Carlsson som var den enda som lydde uppmaningen.”

En värld som bejakar hårdare tag i de mest oskyldiga sammanhang, blir självklart fullständigt benhård i mer allvarliga kontexter.

Ni som skapar denna hårda värld, vet ni verkligen vad ni gör?

Artikeln i Aftonbladet: Klicka här!

Malmö brinner. Någon förvånad?

I tidigare inlägg har jag pekat på hur Malmös makthavare ignorerar och t o m kränker sina egna invånare. Det har gällt lärare, det har gällt hemlösa barn. Nu var dock måttet rågat när en grupp muslimer plötsligt inte ens fick vara i sin lokal, som de känt sig hemma i, i hela sexton år.

Hela Malmös förvaltning kännetecknas förmodligen av ett förakt för de människor som inte har några större resurser. Det måste faktiskt omedelbart bli ett slut på detta människoförakt inom Malmö kommuns förvaltningar.

Därmed inte sagt att det är rätt att bränna upp bilar eller andras egendom, som tillhör dem som är helt oskyldiga. Men läget är så allvarligt i Malmö att statsmakten Sverige måste ingripa emot en totalt inkompetent kommunstyrelse som inte förstår att deras egna tjänstemän kränker och ser ner på de invånare som är i utsatta situationer och dessa tjänstemän respekterar inte ens de mänskliga rättigheterna.

Därmed kan ju alla förstå hur elever med särskilda behov behandlas i Malmö. Flera skolor har inte ens specialpedagoger.

Hur illa får det gå i Malmö innan regeringen ingriper? Ja, jag menar att det är så illa i min hemkommun att det måste till extra ordinära åtgärder och det NU.

Länk till den senaste DN-artikeln i den här frågan: Klicka här!

Malmös kommunala kultur att kränka sina invånare

Jag har tidigare skrivit om hur Malmö stad kränker lärare och struntar i att barn blir hemlösa. Det visar sig nu att det verkar vara en kultur inom den kommunala verksamheten i Malmö att kränka sina medborgare. Nu idag rapporterar SDS följande om MKB, det kommunala bostadsföretaget som t o m leker privatdeckare med 60-talets Perry Mason som förebild:

”Men MKB har inte nöjt sig med att knacka. Som Sydsvenskan kunde aavslöja i går har MKB fått Eon att – i strid med elbolagets regelverk – lämna ut en redovisning över hur lite el som har förbrukats i lägenheten. 

Därefter har MKB gjort egna avläsningar av kvinnans elförbrukning i källaren. 

Men inför hyresnämnden presenterade MKB också helt ny bevisning, som inte finns med i bolagets skriftliga bevisuppgifter till nämnden. 

Inför nämnden och under sanningsförsäkran berättade MKB-personalen att den 69-åriga kvinnans lägenhetsdörr vid upprepade tillfällen har smygplomberats med tejp. 

– Det är en klassiker i branschen. Man sätter genomskinlig tejp som inte syns mellan dörr och karm, säger MKB:s juridiska samordnare Bernt Waldemarsson till Sydsvenskan. 

– Det är ovanligt. Vi har inte en uppsjö av folk som kan jobba med sådant här. Under mina 18 år på MKB kanske vi har gjort det här fem eller sex gånger, säger Bernt Waldemarsson. 

Ser du några integritetsproblem med tejptricket? 

– Så fort man undersöker en människa kan en sådan diskussion uppstå. Även om jag bara går och kikar om någon har tänt eller släckt kan någon tycka att jag inkräktar på integriteten, säger Bernt Waldemarsson. 

De flesta hyrestvister når aldrig hyresnämnden. Bernt Waldemarsson läser referat från alla Sveriges hyresnämnder. 

– Vi har aldrig använt tejp som bevisning i hyresnämnden förut. Jag undrar om någon annan har gjort det heller, säger Bernt Waldemarsson. 

Har ni fler ovanliga metoder? 

– Någon gång har vi använt Securitas som med jämna och ojämna mellanrum har ringt på en lägenhetsdörr, säger Bernt Waldemarsson. 

Den 69-åriga kvinnan kunde inte vara med under slutpläderingarna i hyresnämnden. Hon var tvungen att ta insulin och åka hem. 

– Jag har inte sett någon tejp. Jag har cancer och undrar varför jag inte får vara i fred, sa hon innan hon gick. 

Hyresnämnden meddelar beslut i mitten av december. 

 

MBK:s logg över tejpad lägenhet     

MKB:s juridiska samordnare Bernt Waldemarsson tog initiativet till att smygförsegla dörren med tejp som utfördes av en av MKB: s husvärdar. Inför hyresnämnden läste denne under ed högt ur sin tejplogg:         

3 september 2008. Jag sätter första gången tejp på dörren. Den är inåtgående. 

5 september. Det ligger post innanför dörren. Tejpen är bruten. Jag tejpar dörren på nytt och avläser elen. 

9 september. Ingen post. Tejpen är obruten. 

15 september. Tejpen är obruten. 

16 september. Ingen post. Tejpen är kvar. 

18 september. Ingen post. Tejpen är bruten. Jag tejpar på nytt. 

19 september. Post innanför dörren. Tejpen obruten. Jag läser av elen i källaren. 

25 september. Post innanför dörren. Obruten tejp. 

26 september. Post och tejp borta. Jag tejpar på nytt. 

2 oktober. Tejpen är bruten. Jag upplever att man har upptäckt tejpbiten och flyttar den. ”

Ursäkta det långa citatet SDS men det var nödvändigt för att illustrera hur Malmö stad behandlar människor. Inte ens en sjuk äldre kvinna får vara ifred sina sista år i livet. 

Vem kommer att göra något åt den fruktansvärda kommunala kultur av kränkningar som nu mer och mer växer fram i Malmö? Politiker ta ert ansvar och fortsätt inte med samma svar som hittills: ”Vi litar på våra tjänstemän.”; ”Vi kan inte ändra tjänstemäns beslut.”Det duger inte. Era tjänstemän är det största hotet emot Malmös invånare vilka inte lever upp till det förmodade normalitetskravet, som egentligen ej finns eftersom vi alla är unika.

Väldigt många lider i Malmö och det är individer som minst av allt behöver ytterligare lidande läggande på sina axlar av elaka och känslokalla tjänstemän. Empati tycks inte vara en egenskap som skall känneteckna en tjänsteman i Malmö stad. Tvärtom!

Hela artikeln: Klicka här!

Malmö en kommun som gång på gång inte respekterar de mänskliga rättigheterna

DN rapporterar idag om att hemlösa barn i Malmö har ökat. Detta svarar det ansvariga kommunalrådet på så här enligt DN:

” Det är en oerhört olycklig utveckling. Det är allvarligt att så många barn saknar ett hem, säger kommunalråd Katrin Stjernfeldt Jammesh till tidningen.” (dn.se)

Och man vill utbrista: Förstår du inte att Malmö kommun kränker de här barnens mänskliga rättigheter redan i unga år? Hur skall det gå för dessa unga senare i livet med ett sådant minne?

Det är alldeles uppenbart att Malmö kommun inte respekterar och uppfyller de mänskliga rättigheterna vilket Sverige som land förpliktat sig att göra. Tidigare har jag påpekat hur Malmö kommun behandlar lärare som skall ge barn och ungdomar en demokratisk uppfostran och så bra bildning som möjligt när de skall gå ut i vuxenlivet.

Det är dessutom värre än vad DN rapporterar i dag. De hemlösa har nämligen inte ökat men dock hemlösa barn:

”Av de hemlösa är 43 uteliggare, i stort sett lika många som förra året. Antalet hemlösa barn ökar, från 126 förra året till 213 i år.(malmo.se)

Jämför ovanstående med Barnkonventionens artikel 3 paragraf 1:

”Vid alla åtgärder som rör barn, vare sig de vidtas av offentliga eller privata sociala välfärdsinstitutioner, domstolar, administrativa myndigheter eller lagstiftande organ, skall barnets bästa komma i främsta rummet.”

Men vad betyder sådana texter när kommunerna och staten tydligen kan ignorera dem fullständigt? Var är Amnesty och FN i sådana här sammanhang? Det duger inte att enbart påpeka detta för Sveriges kommuner utan det måste till åtgärder.

Låter Sveriges regering och riksdag ”barnets bästa komma i främsta rummet”? Verkar inte så, dessvärre!

DN:s artikel: Klicka här!

Malmö stads statistik: Klicka här!

Hatet emot utbildningsorganisationer internationellt?

Just nu rapporterar pressen:

”Två personer har skjutits till döds vid University of Central Arkansas i södra USA.”(aftonbladet.se)

”Det var vid 21.30-tiden lokal tid, 04.30 svensk tid, som flera elever hörde en serie skott komma från studentbostäderna vid University of Central Arkansas. Skolan ligger omkring fem mil väster om Little Rock.” (dn.se) Artikeln:  Klicka här!

Det verkar som om hatet emot skolor, universitet och högskolor ökar lavinartat och att det är en internationell trend som är skrämmande. Svårt att veta vad det beror på. Måhända blir vi människor allt otryggare och vårt hopp ställs då till en drömd lysande framtid efter en utbildning. När dessa drömmar grusas av en eller annan anledning, antingen om det är vårt eget fel, någon annan persons dåliga inflytande på oss eller ett systemfel, drabbar det inneboende hatet utbildningsorganisationen och helt oskyldiga drabbas.

Kan man göra något åt detta, tro?

Låt oss försöka undvika att ”skolepidemin” kommer hit!

Barnläkaren Lars H Gustafsson tar upp den hemska skolmassakern i dagens SDS. Hans beskrivning av gärningsmännen i den här typen av händelse stämmer inte riktigt på den unga mannen i Kauhajoki:

“Gärningsmännen är pojkar som är eller tidigare varit elever vid skolan. Samtliga har varit kända som ”speciella”, ofta ensamma och med en egen upplevelse både av att vara missförstådda och av att vara förmer än andra.”

Matti Saari var inte ensam enligt skolkamraterna. Däremot måste fokus vara på en “speciell person som känner sig missförstådd”. Där har Gustafsson en mycket viktig poäng och den här formuleringen borde all skolpersonal ta till sig:

“Viktigast är att utforma skolan så att risken för utanförskap och skolmisslyckanden minskas. Skolan måste utgå från de elever som faktiskt finns där, inte från en idealbild av hur elever borde vara.”

Den dagen alla elever blir sedda i skolan och tas på riktigt allvar av skolpersonalen, kommer antagligen det hemska fenomenet “skolmassaker” i olika grader att minskas eller försvinna. Förhoppningsvis kan det bli så att den nu aktuella typen av skolmassaker aldrig kommer hit. Ja, det känns som en skolepidemi, faktiskt.

Artikeln: Klicka här!

Det strukturella mobbningsklimatet i skolväsendet som ingen tycks vilja göra något åt

Rapporter om elever som mobbas i skolan kommer då och då. Idag är det Aftonbladet som rapporterar:

”Men Centralskolan i Funäsdalen ville inte medge att Emma blev mobbad. Den enda som trodde på henne var hennes familj.

Alla andra – lärare och elever – ansåg att Emma ljög. När Emma gick ut i Aftonbladet och berättade om sitt helvete till vardag blev situationen värre. Skolan anmäldes och mobbningen ökade.

Emma hoppade själv av skolan några veckor in i nian och fick hemundervisning. Hon blev inte ens bjuden på skolavslutningen eller den fina avslutningslunchen som niorna håller.[…]

i dag är jag glad att jag gjorde det. Jag hade nog inte levt annars.

Uppgörelsen med skolan blev klar först i våras.

– Vi fick skriftligt på att skolan hade gjort fel och det var allt som betydde något, säger Monica Wagenius, Emmas mamma.

Emma fick också ett rekordstort skadestånd på 50 000 kronor. Pengar som hon ska använda till studier efter gymnasiet.”

Vad dock inte massmedia tar upp är att mobbningen i skolan sannolikt är ett utslag av ett strukturellt problem i skolorganisationen. Jag tror nämligen att det är så, byggt på många år i skolans värld, att vuxenmobbningen är mer utbredd bland skolpersonal än vad den är i de flesta andra yrkesgrupper, möjligen i paritet med prästyrket.

Om själva organisationen, eller strukturen i organisationen, mer eller mindre uppmuntrar till kränkande behandling av vissa människor, är det fullt naturligt att även barn och ungdomar mobbas i en sådan destruktiv miljö.

Sedan länge har man vetat att skolan har undermålig ledningsstruktur, d v s skolledningarna håller inte måttet och tar inte sin chefsposition på allvar. Det gör att det blir små kotterier bland lärare som utövar makt och i värsta fall kan kränka sådana de ej gillar.

Varför gör makthavarna inget åt detta? Möjligen är svaret att de som slås ut av det här destruktiva systemet är så få och kostnaden för skadestånd är förhållandevis låg, så det “kostar” för mycket att försöka förändra organisationen i grunden.

Människovärdet är ju inget prioriterat område i utbildningssammanhang.

Hela den nya mobbningshistorien: Klicka här!

Dockor för att lindra dysfunktionen?

Ibland undrar man hur människor tänker. Metro rapporterar om en ny trend som tydligen just nu är aktuell i England:

”Dockorna har namn som Gabriela Mikael och Tomas och ser vid första anblick ut som vilken docka som helst. 

Men tittar man närmre ser man att de har drag som förknippas med personer med Downs syndrom, som sneda ögon stor tunga och korta fingrar.

Enligt tillverkaren DownSyndromeDolls är tanken att ge barn med handikapp en leksak som de kan identifiera sig med. I Storbritannien är dockorna lika populära som kontroversiella.”

Ja, vad säger man om sådant? Det finns också, enligt Metro, dockor ” för barn som är rullstolsburna, genomgår strålningsbehandlingar med mera”.

Fotot:www.downsyndromedolls.com.

Artikeln: Klicka här!

Nu har det hänt igen. Är det ett globalt problem eller nordiskt?

En helt oskyldig 16-årig tjej lämnade dessvärre tjejmiddagen som hon var på och mötte sin mördare, som var beväpnad med en morakniv:

”Hon var på väg ut genom dörren när storasyster Nahrin ringde på mobilen:

– Gå ut till vägen, jag hämtar dig om en minut, sa hon.

En psyksjuk man hann emellan.

När systern kom fram låg Norba knivhuggen och döende på vägen.”

(Aftonbladet. 2008-07-06) Klicka här för hela artikeln.

Detta hände före mordet, enligt Aftonbladet:

 ”Mindre än en halvtimme före mordet ringde den psyksjuke mannen till sin vårdare och bad om hjälp.

Sen gick han ut på gatan och högg 16-åriga Norba Haddad till döds med en morakniv.

Efter vansinnesdådet gick han hem och larmade polisen.”

(Aftonbladet. 2008-07-06) Klicka här för hela artikeln.)

Jag frågar nu följande: Hur många barn och ungdomar, som är totalt oskyldiga, skall få sätta livet till innan makthavarna förstår hur erbarmlig och ytterst dålig psykiatrin är?

Dessvärre är det lika illa i vårt grannland Danmark. Så här rapporterar Berlingske Tidende:

”2.887 børn og unge under 18 venter på en psykiatrisk undersøgelse, og halvdelen har ventet mere end to måneder, viser netop offentliggjorte tal fra Danske Regioner.

Det mener generalsekretær fra foreningen Bedre Psykiatri Thorstein Theilgaar, er horribelt:

»Det er simpelten helt utroligt ringe. Dette er et stort samfundsmæssigt problem, og regionerne har de sidste år fået midler til at komme det til livs, uden at noget er sket,« siger Thorstein Theilgaard.

Siden sidste år er antallet af børn og unge på ventelisten bare vokset.”

(Berlingske Tidende, 20. juni 2) Klicka här för hela artikeln.

Ja, frågan är om detta är ett globalt problem eller ett nordiskt problem. Något måste dock göras åt en psykiatri som inte fångar upp människor i tid. När den som har olika former av störningar är barn eller i tidiga tonåren, är det ju allra lättast att påverka och få till en förändring, så att i varje fall inte helt oskyldiga drabbas.

Vad gör skolan när det gäller detta? Min erfarenhet: Ingenting, vilket är och förblir skandalöst.

De familjer som är drabbade skall anklaga myndigheter med kraft eftersom dessa inte gjort ett enda dugg för att hjälpa en person med psykisk störning, så att denne(denna) inte låter sitt inre kaos och motstridiga  känslor drabba andra. P g a den psykiatriska inkompetensen, en psykiatri som befinner sig där den somatiska läkarvetenskapen befann sig under medeltiden, går det förmodligen fler mänskliga ”bomber” ibland oss, vilka kan göra livet till ett helvete för vilken familj som helst.

De säger ju att medicinen gör underverk. Kompetensen hos psykiatriker är hög. Men hur ser det ut i verkligheten? Kanske borde psykiatrin gå ut och säga: Vi klarar inte av detta! 

Vi vet ju också att många av de psykiatriska bekymren, börjar med läs- och skrivsvårigheter i skolan. Vad görs åt de första kränkningarna som sker i skolan av lärare vilka ger elever med särskilda behov olika former av negativa signaler? När ditt språk inte fungerar och du får veta detta under en följd av år, är risken enormt stor att du får psykiska problem i vuxen ålder. Ett faktum som inte alls har uppmärksammats. Inkompetens på Utbildningsdepartementet?

Min teori varför inget görs åt detta, är sedan lång tid tillbaka: Detta drabbar inte makthavarna själva. Den dagen det gör det kommer vi att se på förändringar av sällan skådat slag. Det vågar jag lova.

Människor som är svagast hotas

Hur är det fatt med Sverige när sådant här kan hända?

”Vi blev hotade på midsommaraftonens eftermiddag. Detta grundar sig på denna hatkampanj som har pågått mot oss. På flera hemsidor har våra personnummer, namn och adress framkommit. Man har också beställt mördare ifrån ett motorcykelgäng, men dom tackade nej och varnade oss. Men dom meddelade oss om att det fanns ett nytt gäng, därför var vi tvungna att ha polisbevakning, vi vet vilka som har startat detta.”

Detta gäller en förening ”Stulen Barndom” vars medlemmar har blivit väldigt illa behandlade i den största delen av sina liv.

Varför?