”I många segregerade områden finns en skolvardag med jämn påfyllning av nya elever från utlandet. Självfallet har de begränsningar i det svenska språket och en annan typ av skolgång. Efter en kort introduktion ska de in i vanliga klasser och mätas i betygsystemet trots att grundförutsättningarna är minst sagt olika.

Det är då det systemvidriga särskiljandet av unga människor börjar. Många lärare vet hur det känns att betygsätta elever som inte fått minsta rimliga chans att nå godkänt betyg eftersom de varit för kort tid i Sverige. Elever som inte med den mest ambitiösa vilja i världen har en chans att klara uppnåendemålen i kursplanen.

Statistiken befäster systemfelet eftersom den inte tar hänsyn till andelen nyanlända barn. Skolan hängs ut i media som en dålig skola. Lärarna hänger med huvudet, majoriteten förortselever känner sig utpekade och får alla en obehaglig föraning om att de är sämre rustade för framtiden.[...]

Att inte behövas är bland det värsta som kan drabba en människa. När man förnekas sitt människovärde tar man plats på sitt eget sätt för att få respekt och självkänsla, exempelvis i kriminella gäng där framgång mäts i pengar och våld.” (SvD, den 22 juni 2011)

Det var mycket länge sedan jag läste något så vettigt om skolan. Att det är ett systemfel i skolan är alldeles uppenbart, men det är inte ofta någon vågar tala i klartext om det här. Bra att fler, förutom Dyslexia nätupplaga som alltid säger som det är, tar tag i de verkliga skolproblemen.

Vad kan ett sådant massmedialt ointresse ha handlat om? Jo, kära bloggläsare. Det handlade om funktionsnedsättning och arbetsmarknad. Arbetsmarknadsminister Hillevi Engström presenterade en ny utredare och ett nytt utredningsdirektiv idag på en presskonferens,  klockan 10.30.

Det var ett fåtal journalister på plats, vilka nog kunde räknas på ena handens fingrar. En(1) journalist ställde en fråga. Det handlade om något så viktigt som ”de arbetsmarknadspolitiska insatserna för personer med funktionsnedsättning som medför nedsatt arbetsförmåga”.

Detta ointresse för dysfunktion, både hos lärare och rektorer, men också hos massmedia är enligt mig väldigt allvarligt. Det drabbar dem med olika former av dysfunktion eftersom de sannolikt aldrig får det stöd och den hjälp de behöver och inte heller de lyft som de framförallt behöver. De skall tydligen vara på fortsatt undantag i vårt samhälle.

De flesta borde skämmas här!

(Foto ovan av Hillevi Engström: Johan Ödmann)

”Forskare vid Karolinska Institutet har upptäckt en överraskande biologisk funktion för en gen som har koppling till dyslexi. Genen styr cilier – antennliknande utskott som celler använder för att kommunicera.”

Forskarna vet i nuläget inte exakt vad det betyder för dyslektikern och dennes läs- och skrivsvårigheter:

”– Cilierna är viktiga beståndsdelar i det maskineri som styr cellvandringen. Exakt vilken roll de spelar och hur detta skulle kunna resultera i dyslexi är intressanta frågor som kommer att studeras i fortsatt forskning, menar Juha Kere.”

Det är ganska självklart att dyslexin har en förklaring i det biologiska komplicerade systemet, men vad hjälper det dyslektikern att konstatera det? Möjligen bör forskningsresurserna satsas mer på lingvistisk forskning för att ta reda på exakt vad det är som fallerar hos den som har dyslexi och hur vi på bästa sätt kan åtgärda detsamma.

Mer om detta i Dyslexia nätupplaga 3/2011.

”Det viktiga är som sagt att börja tidigt med språk- och bokstavsträning. Barn som peppas att fortsätta gnugga fast det går trögt kommer till sist att lära sig. De blir inte dyslektiker.
Fast då fordras alltså att lärarna inte har den falska tron på läsmognad. Dessvärre har den fortfarande anhängare på ett par av de utbildningsanstalter skolinspektionen besökt, åtta år efter larmrapporten.

Självfallet finns det alltid elever för vilka bokstäverna kommer att hoppa runt. De ska få all hjälp med talböcker, program för syntetiskt tal i datorn. Men i ett Sverige där lågstadielärare och föräldrar hjälper sina barn att öva, öva och åter öva på att läsa kommer de att vara mycket färre än i dag.” ( Expressen, 7 juni 2011)

Vad i all sin dar menar hon? Den som får tidig bokstavsträning blir inte dyslektiker. Men för vissa kommer bokstäverna hoppa omkring. Detta är inte logiskt antingen kan alla lära sig och inte bli dyslektiker eller så är det inte så.

Spridandet av denna förvirring bland allmänheten är ödesdiger, enligt mitt sätt att se det.

Mer om detta i Dyslexia nätupplaga 2/2011 där vi analyserar och förklarar varför man använder termen läs- och skrivsvårigheter/dyslexi, vilket är en felaktig beteckning främst lanserad av intresseorganisationen Dyslexiförbundet FMLS, som inte borde ha ett så stort inflytande som de har idag.

Ta en prenumeration redan idag. Så du kan läsa denna analys och förklaring: Klicka här!

Det allra senaste hånet har blivit anmält:

”Mannen lider av dyslexi – en funktionsnedsättning som i hans fall yttrar sig i vissa skrivsvårigheter. I ett mejl till en facklig representant förhörde han sig om en kurs i svenska som skulle ges till anställda med annat modersmål än svenska.

Även om doktoranden har svenska som modersmål ansåg han sig vara kvalificerad på grund av sina språkliga tillkortakommanden. I mejlet till facket råkade han särskriva ett ord och felstava ett annat – något den facklige representanten gjorde sig lustig över i sitt svar till mannen:

”Med anledning av din sär skrivning i subject line så ser jag tydligt att du också behöver en ’svenska kurs’, dvs det är diskriminering att du inte får erbjudandet. Jag tycker att det skulle vara trevligt om en lång hårig sjuk sköterska kunde hålla i kursen.”

– Jag tog väldigt illa vid mig när jag läste hans mejl. Så där beter man sig bara inte, säger doktoranden till DN.se.

Den fackligt ansvarige säger till DN.se att mejlet var menat som ett skämt.” (Dagens Nyheter den 3 juni 2011)

Jag anser att en facklig representant som inte känner till den här problematiken bör verkligen inte ha något som helst förtroende!

Sanna Rayman, ledarskribent på Svenska Dagbladet gör en liknande markering i gårdagens tidning:

”Att vi har experter är viktigt. De förser oss med oundgängliga fakta när vi ställs inför svåra och mångfacetterade frågor. Abortfrågan är en sådan. Men det är varken rimligt eller rätt när experter använder sin position för att be andra hålla tyst också i den moraliska dimensionen av frågan.

Läkare får förstås gärna delta också i den diskussionen, men då får de snällt ta av sig läkarrocken och sätta sig ner bredvid oss andra.”

Läs hel artikeln: Klicka här!

Mycket bra, Sanna! Det hade varit bra om ännu fler reagerar på detta ofog. En professor eller annan specialist är endast expert på de förhållanden som befinner sig inom den egna domänen, utanför denna är deras tyckande endast en åsikt som din och min.

Den senaste tiden har vi sett flera fall av rena olagliga kränkningar av barn när de placerats i särskolan utan att ha utvecklingsstörning och helt emot både Barnkonvention och Konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning(FN-konventioner som Sverige skrivit under). Den 19 maj rapporterar Skånska Dagbladet om ännu ett ytterst upprörande fall, igen får vi veta det genom pressen. Reportern skriver bland annat:

”I femman bestämdes att Fredrik skulle gå i integrerad särskola på Näsby skola.

– Jag gav med mig. Jag tänkte att de har expertis bakom sig och då måste de väl ha fattat rätt beslut, säger Sammi.

Carina var inte alls övertygad.

– Jag mådde mycket dåligt. Jag kände mig tvingad att skriva in honom. Jag såg att det var fel väg och ville ha en utredning. Jag kämpade med näbbar och klor. Det var så orättvist mot Fredrik. Jag såg att han var relativt normalbegåvad. Han åkte buss själv och gick på skytte med kompisarna.[...]

Under de tre år Fredrik gick på särskola utreddes han på barnhabiliteringen utan att man kom fram till något. Carina bad om att få honom utskriven, men fick inget gehör. I årskurs åtta kom beskedet: Fredrik är inte särskolemässig. I ett psykologutlåtande konstaterades att han har svårigheter med koncentration och uppmärksamhet, men inga inlärningssvårigheter inom teoretiska områden. Den utredningen hade gjorts två år tidigare, men inte nått skolan eller föräldrarna.”( Skånska Dagbladet den 19 maj 2011)

Ni som i det här sammanhanget hävdar att utbildad personal alltid har rätt, hur tänker ni när vi får höra gång på gång att barn och ungdomar kränks på det här sättet? Skäms ni inte, Karolina, Sara Andersson, Erika, Maria, Elisabet Mohammar som är ledamot i styrelsen för Svenska Logopedförbundet och flera andra som kommenterat här? Att ha en övertro på personer som har utbildning, kan vara mycket förödande. När skall vi lära oss det och i varje enskilt fall också använda vårt sunda förnuft?

Förälder låt ditt sunda förnuft och din magkänsla styra för att skydda ditt barn! Utbildad personal som endast litar på sina eventuella kunskaper utan att använda sitt sunda förnuft kan nämligen skada ditt barn, helt i onödan.

Jag har tidigare kritiserat Helena von Schantz hyllning av utbildningsminister Jan Björklund, vars kunskaper kring skolan är ringa, här på bloggen, även om Björklund kan ha sina poänger. Nu har dock von Schantz skrivit en mycket bra betraktelse av friskolorna när hon på Newsmill , den 27 maj, bemöter Timbros Roland Poirier Martinsson artikel i DN den 23 maj, vars kunskaper kring friskolorna tycks vara nästan helt obefintliga.

Poirier Martinsson har aldrig hört talas om att flera friskolor endast är ute efter att tjäna penningar eller att dessa skolor i regel delar ut s k glädjebetyg. Men jag vet av personlig erfarenhet att det är så. Elever som aldrig skulle klara sig i den kommunala skolan lyckas i friskolan, främst då gymnasiet. Detta drabbar eleverna hårt, även om det är trevligt för dem att få fina betyg utan att ha kunskapen, eftersom deras bristande kunskaper visar sig längre fram när de söker arbete eller någon vidareutbildning.

Poirier Martinssons artikel borde aldrig ha blivit publicerad av en seriös tidning som Dagens Nyheter, men precis som bokförlagen publiceras numera allt som man tror säljer oavsett kvalité.

Läs båda artiklarna och återkom mycket gärna med kommentar. Ni vet ju att jag gillar tuff diskussion kring viktiga ting.