I dagens Sydsvenska blir rektorn Gert Åkesson, kåsören som hånade bland annat dyslektiker, intervjuad. Han förklarar det bland annat så här:

”– Jag skriver inte ”påhittade” utan ”uppfunna” handikapp. Det är skillnad, tycker jag. Med ”uppfunnen” menar jag att dessa sjukdomar/handikapp inte hade något namn före 1980-talet. Då talade man till exempel inte om dyslexi utan om läs- och skrivsvårigheter. När de fick namn, blev problemen tydligare.” (SDS, den 6 oktober 2009)

Förklaringen hänger ju faktiskt inte ihop, att dyslexi inte hade något namn tidigare men benämndes läs- och skrivsvårigheter. Det är inte heller korrekt eftersom den mest vanliga termen, före begreppet dyslexi blev mer allmänt förekommande i språkbruket, var specifika läs- och skrivsvårigheter eller ordblindhet.

Jag tycker det är väldigt bra att det kommer fram i ljuset hur okunniga och vilken ytlig kunskap skolfolk i regel har när det gäller dysfunktioner. Och Gert Åkesson är därtill rektor och en sådan har makt.  Korkade människor med makt kan göra mycken,  mycken skada.

Nej, skolministern, när skall du ta riktigt tag i det här? Eller är våra barn och ungdomar inte värda det?

Artikeln i SDS: Klicka här!

Jag tidigare, för några dagar sedan, haft synpunkter på ”Ett fall för Louise” . I DN idag tar Barnombudsmannen m fl upp det här problemet, att barn mer och mer blir utsatta för kränkande och oetiskt behandling i massmedia och framförallt i tv-program:

”Att exponera barn i kris är oförsvarligt och skadligt. Barnet kan uppleva skamkänslor i efterhand, det kan bli retat av skolkamrater, känna ängslan över vad det har sagt och kan bli utstött. Vi vet att andra föräldrar kan känna tvekan inför att deras barn leker hos en kompis vars föräldrar har problem. De problem som kan uppstå både i nuet och flera år framåt i tiden gör det omöjligt för ett barn att överblicka vilka konsekvenser en mediemedverkan kan få. Därför ska de heller inte utsättas för att fatta ett sådant beslut.”

De kräver:

”Vi kräver att de etiska reglerna för medierna ger ett starkare skydd för barn. Barn finns över huvud taget inte omnämnda i de etiska reglerna för press, tv och radio. Reglerna har på det stora hela inte uppdaterats sedan 1970-talet. Inte heller i Granskningsnämnden för radio och tv finns möjlighet att granska ett program ur ett barnrättsperspektiv. För att ett ärende ska kunna behandlas krävs nämligen ett medgivande av föräldrarna. Något som ofta är osannolikt då det är just föräldrarna som samtyckt till att deras barn medverkar i programmen.”( Dagens Nyheter, den 5 oktober 2009)

Jag välkomnar verkligen detta och hoppas att det mycket snart blir en förändring och att barn och ungdomar får det skydd som de är värda.

Inom parentes sagt, absurt att man skall behöva kräva att barn och ungdomar skall skyddas från vissa vuxna, men så illa är det tyvärr i vårt ”moderna samhälle”.

Artikeln: Klicka här!

Var på ett möte igår där ett företag, SvenskTalTeknologi fick presentera och göra reklam för en mängd olika hjälpmedel. Arrangör var Dyslexiförbundet FMLS.

Representanten Fredrik Kohlberg för nämnda företag, hade självklart inte det senaste klart för sig när det gällde dyslexi, Inte alls konstigt eftersom han hämtade det mesta om dyslexi från FMLS hemsida.  Men det var inte det som jag ville ta upp utan detta:

Kohlberg drog tydliga paralleller till den som är blind och därmed har verkliga läs- och skrivsvårigheter. Men är dyslektiker funktionellt blinda, så att de behöver mer hjälpmedel än andra? Och kan inte en sådan inställning stjälpa och underminera självförtroendet för den som har fått diagnosen dyslexi? Jo, som ni nog har förstått, anser jag att det är så.

Den som behöver skriva och läsa mer än någon annan, uppmanas t o m av den egna intresseorganisationen att förlita sig på ”maskiner” av olika slag. En guldgruva naturligtvis för många, många företag som tjänar miljoner på detta, men en tragedi för den som förvägras att erövra läsandets och skrivandets underbara marker.

FMLS förser sina medlemmar med ett gult kort att lämna fram på t ex banken: ”Jag har läs- och skrivsvårigheter/dyslexi. Ibland behöver jag hjälp av min omgivning att fylla i blanketter m.m. Tack för att du hjälpte mig!” Närmre gruppen blinda kan man väl inte komma.

Sedan: Jag vet att jag skrivit om detta tidigare. Viktiga ting dyker ofta upp här på bloggen. Det bör upprepas tills det sker en förändring.

Gert Åkesson, rektorn i Vellinge som hånade bland annat dyslektiker, går nu ut och försöker förklara följande:

”Ibland blir det någon mix av statlig, regional och självutnämnd myndighet. Exempel på det senare är föreningar och råd som bildas kring alla, efter 80-talet uppfunna, handikapp som allergier, Asberger, Damp, ADHD, anorexi, dyslexi, dyskalkyli, oral galvanism, anal magnetism … endast fantasin sätter gränser.” ( SDS)

Så här förklarar Åkesson det på skolans hemsida:

”I ett inskjutet stycke reagerar jag emot när olika intresseföreningar blir myndighetslika. Den som läser hela kåseriet och inte brottstycken inser detta.

Exemplen är illa valda och den eller de som känner sig kränkta ber jag uppriktigt om ursäkt.

Exemplen pekar dock på en rad sjukdomar/handikapp som förr hade andra namn eller framträtt under de senaste decennierna. Detta oroar mig då jag både i yrke och privat träffar på fall, några har jag mycket nära mig. Jag har anledning att gång på gång ställa frågan; Är detta något i vårt moderna sätt att att leva som är fel och framkallar t ex anorexi?”

Jag har läst hela kåseriet när det var intakt. Nu har gratistidningen emellertid tagit bort det inskjutna stycket som citeras ovan. Att ett fenomen får ett annat namn betyder ju inte att det inte fanns tidigare. Att hävda något sådant är inte bara okunnigt utan i högsta grad ointelligent och tämligen korkat.

Nej, Åkesson, ditt försvarstal håller inte. Din syn på dysfunktioner är sådan att du inte borde vara rektor. Och många med dig. Dessvärre görs det inget åt denna kultur ute på skolorna, som jag tror är mer vanlig än vad någon tror.

Länkar: Försvarstalet

Vellingerektorn ber om ursäkt

Rektorn försvarar sitt kåseri

Igår skrev jag också om rektorn på Solbergaskolan som gick på spa när skolan sparade in på resurserna till eleverna med särskilda behov. I dagens DN går två politiker ut och kräver att ansvarig politiker, Lotta Edholm, skall avsätta rektorn men:

”Både Karl Bern och Jan Bressler hade kontakt med partikollegan Lotta Edholm under onsdagen, och fick då beskedet att hon som skolborgarråd inte har rätt att avsätta en enskild rektor. Det ansvaret vilar på tjänstemännen.

- Jag blev väldigt förvånad över beskedet. Som skolchef bär hon det högsta ansvaret för skolorna här i Stockholm. Hade jag suttit på hennes stol hade jag sett till att ordna upp det här, säger Karl Bern och fortsätter:

- Vi politiker får aldrig glömma bort vilka vi representerar. Vi är inte ombudsmän för skolans rektorer, vi ska representera medborgarna. Om man någon gång måste trampa en rektor på tårna så måste man kunna leva med det.”( Dagens Nyheter 29 oktober 2009)

Snälla nå´n, om inte politikerna själva vet vilken makt de har över förvaltningarnas tjänstemän, hur skall vi vanliga medborgare då kunna agera emot höga tjänstemän, som agerar omoraliskt eller så nära gränsen till det olagliga som man kan komma? Inte heller tycks Skolinspektionen, JO eller JK kunna agera med kraft.

Något verkar ordentligt ruttet här, faktiskt, vänskapskorruption så det riktigt stänker om det. Eller har jag fel i mina onda aningar?

DN:s artikel: Klicka här!

Igår skrev jag om rektor Åkesson i Vellinge, Sundsgymnasiet, som i ett kåseri hånat dysfunktioner som t ex dyslexi. Nu tar pliktskyldigt Vellinge kommun avstånd från den egna rektorn i ett pressmeddelande. Detta är den alltför vanliga tågordningen i sådana här fall:

1. En rektor avslöjar vad denne egentligen tycker om elever med dysfunktioner.

2. Arbetsgivaren, kommunen, tar avstånd och drar den vanliga litanian hämtad från Skolverket.

3. Efter några veckor glöms det bort och verksamheten kan fortsätta som vanligt.

I Sydsvenskan vittnar också en förälder från Vellinge kommun att hennes son, som har dyslexi. inte fått den  hjälp under hela grundskoletiden som han har rätt till. Så Åkesson har antagligen endast gett uttryck för den syn man inom Vellinge kommun har på elever med dysfunktioner. Dessa elever är nog inte önskvärda och de kostar en hel del penningar som den här kommunen förmodligen använder till annat. Sådant vågar man emellertid inte uttrycka offentligt. Den kommunala fegheten är ju som bekant utbredd.

Kommunen säger sig i Åkessons fall värna om yttrandefriheten. Och jag säger bara: Om landets kommuner följt de mänskliga rättigheterna för sin personal fullt ut och inte bara när det var bekvämt för kommunen, skulle vi inte ha all den mobbning och kränkande behandling som vi har i dag på alltför många skolor( en minoritet dock, men en skola som kränker är en för mycket).

Länkar: Pressmeddelande Kommunen tar avstånd(SDS)

Rektor kallar dyslexi och anorexi uppfunna

Rektorerna Ann Katrin Averstedt och Gert Åkesson gemensamt? Jo, de tycks inte ha mycket till övers för elever med behov av särskilt stöd. Averstedt gick på en exklusiv kurs för 60 000 kronor samtidigt som de nämnda eleverna vägrades medel eftersom skolan inte ansåg sig ha råd. Åkesson skriver i en lokal gratistidning i Skåne att bland annat dyslexi är en ”påhittad” dysfunktion.

Vad säger detta oss? Jo, att som jag skrivit tidigare här på bloggen, ointresset för dysfunktioner som dyslexi växer och okunskapen är enorm. Ovanstående rektorer är bara ett symtom på detta.

Inte ens de journalister som skriver artiklar om dysfunktioner, som ”JESSICA ZIEGERER OCH LINDA STARK” i artikeln ”Rektorn ser dyslexi som uppfunnet handikapp” i SDS, vet vad dyslexi egentligen är. De ger läsarna denna beskrivning: ”Barn som har problem med att dela upp talade ord i fonem har särskilt stora svårigheter att komma till rätta med den.alfabetiska koden. Deras inre föreställningar om talade ord är diffusa, och de har svårt att bli medvetna om hur ord låter.” Ja, så anser nog Ingvar Lundberg, professor emeritus, i förenklad form att vi skall se på det, för att han skall kunna sälja sin metod, den s k  Bornholmsmodellen, till skolorna. Men det är definitivt ingen beskrivning som alla dyslexiforskare är överens om. Långt ifrån!

Att journalister för övigt hämtar sin information från Dyslexiförbundet FMLS, en intresseorganisation som saknar vetenskaplig kompetens, och NE, där en forskare skrivit, Lundberg, är bedrövlig journalistik eftersom den sprider ensidig information om fenomenet och ger upphov till reaktioner av ointresse och förakt som rektorerna ovan ger uttryck för.

Länkar: Skola fick betala… Rektor ser dyslexi som uppfunnet Dyslexi uppfunnet handikapp

Under mycket lång tid, ja mer än  i varje fall 80 år, har man hänvisat till likheten med indvider som drabbas av hjärnskada genom olycka eller sjukdom när man diskuterat och tagit ställning till dyslexi. Kulmen lär väl här i Sverige ha varit Juha Keres och David Finers Dyslexi, en populärt skriven bok som rapporterar om att ”vi kan ärva gener som bidrar till eller ökar sårbarheten för dyslexi”.  I massmedia har Kere varit nästan lyrisk inför sin upptäckt. Välkänt är också Martin Ingvar, neurofysiologen som uttalar sig om nästan allt och framställs som expert på det mesta i vår värld, som länge propagerat för det biologiska och genetiska spåret.

Nu börjar denna propaganda få genomslag. Dysfunktioner vill en stor majoritet av svenska folket utrota genom aborter:

”Aftonbladets läsare är inte främmande för att överväga abort av foster med den avvikande kromosomuppsättningen. När 20 810 personer hade svarat på Dagens fråga trodde hela 85 procent att de skulle överväga abort.”

Citatet är hämtat ur en artikel( Aftonbladet, 23 oktober 2009) där filosofiprofessor Tännsjö kör sin vanliga litania: ”om det är möjligt för människan så skall hon göra det”:

”– Det är inte farligt att välja bort sjukdomar, det kan tvärtom leda till ett bättre samhälle, säger filosofen Torbjörn Tännsjö.”

Och fortsätter där föraktet för dysfunktioner är extra tydligt:

”Enligt Tännsjös filosofi är det bra om man får ett samhälle med färre människor med problem. Att kunna välja bort dyslexi, färgblindhet och andra svagheter tror han endast skulle leda till något gott.

– Vi bör eftersträva utjämning av intellektuella och emotmotionella (Sic!) färdigheter. Då får vi ett mer jämlikt samhälle. Individen får mer handlingsutrymme och kommer att styras av sina positiva önskningar istället för av fysiska begränsningar.”

Artikeln: Klicka här!

Ja, precis som på 30-talet så används genetiken för att önska bort det som inte stämmer med hur vi tycker att människor skall vara. Detta har precis som då gett upphov till att, i sammanhanget, några fås protester:

”professor Tännsjös resonemang kring vilka foster som bör få överleva och inte. Hans retorik förstärks dessutom av att han går ytterligare ett steg i den ”utjämning” som han eftersträvar. För honom är det inte bara handikappade i största allmänhet som bör ”väljas bort”. Även färgblindhet, dyslexi och andra svagheter bör på samma sätt kunna vara föremål för utrensning. Den enda signifikanta skillnaden mellan nazisterna och Tännsjö är att den senare vill genomföra sin utrensning före födseln, de förra förlägger den därefter. I Peter Singers efterföljd vill han minimera svaghet och lidande genom att eliminera de svaga och lidande.”

( Aftonbladet, 26 oktober 2009)

Artikeln: Klicka här!

Ja, Martin Ingvar, Christopher Gillberg, Ingvar Lundberg, Juha Kere,  med flera, med flera, är ni nöjda nu när vi håller på att göra alla perfekta? En hake bara, er egen försörjning är måhända hotad.

I dag tar Kattis Ahlström upp något viktigt om våra barn. Hon har reagerat på Louise Hallins program i SVT, ”Ett fall för Louise”:

”Förra veckan kunde vi i Sveriges Television se en nioårig pojke berätta om hur hans pappa misshandlade honom såväl psykiskt som fysiskt. Vi fick även se hur pappan satt på pojken och höll hans armar på ett sätt som förde tankarna till ett brutalt polisgrepp, detta utan att teamet bakom kameran ingrep.”( Dagens Nyheter, 24 oktober 2009)

Hallin är psykoterapeuten och sjuksköterskan vilken lanserar sig starkt i böcker och tv-program som en klok och utbildad ”Nanny”. Vad det egentligen handlar om är ju att göra karriär på barns elände.

Sammalunda är fallet med en del professorer, psykologer,  logopeder etc etc, när det gäller elever med behov av särskilt stöd.

I Sverige har det varit väldigt få tills nu som sett denna utkomstmöjlighet, men jag tror att detta exploaterande av barns förtvivlan i vuxenvärlden ökar lavinartat i takt med arbetslöshet och ekonomisk kris i samhället. När man riskerar att bli utan jobb och pengar, finns inget heligt längre, inte ens barnen.

Artikeln i DN: Klicka här!

Länk till information om programmet: Klicka här!

Det jobbas på ett nytt nummer och det finns åtskilligt att skriva om när det gäller dysfunktioner  i skolverksamheten runt om i landet. Inte minst de kränkningar som jag tar upp här på bloggen, de bara fortsätter och fortsätter… Detta skrivs det visserligen inte om i Dyslexia nätupplaga eftersom tidskriften på nätet tar upp i huvudsak mer vetenskapliga spörsmål.

Åter till kränkande behandling i skolans värld: Nu senast tog tydligen Uppdrag granskning i SVT upp ett fall, vilket jag ej själv sett. Men Svenska Dagbladet rapporterar om det. Klicka här!

Och det är som vanligt, politikerna bryr sig inte ett dugg om det. Om de hade gjort det, på allvar hade vi inte haft de här problemen ute i skolorna. Där mången personal och alltför många elever mobbas dagligen och där helt normala barn och ungdomar sätts i åtgärder som är vikta för den som har en tydlig och uppenbar skada, t ex utvecklingsstörning.

Om det hade gällt politikernas egna anställning, den egna situationen i arbetet eller det egna barnet, då skall ni tro att det blivit fart. Men nu är det ju andra som drabbas och då struntar de fullkomligt i det. De har ju sin trygghet i varje fall fyra år. Deras avgångsvederlag är ju sedan minst sagt generös om man får tro media. Däremellan sysslar de med sina favoritfrågor.

Tänk på det inför valet. Vem har ställt upp för dig som lärare i svårighet eller för ditt barn om du är förälder och vem har inte gjort det?