RSS

Nu kommer böckerna ”Detta är dyslexi”, återigen som på det ”glada” 90-talet

13 Apr

Nu kommer det böcker om dyslexi igen, precis som på 90-talet. Och som vanligt är det inte svenska dyslexiforskare eller kunniga lingvister som är författare utan en genetiker och en hjärnforskare, vilka inte är experter på dyslexi. I dagarna har nämligen Juha Kere, professor i molekylärbiologi vid Karolinska institutet, gett ut ”Dyslexi” tillsammans med David Finer, doktorand och medicinsk journalist. Helt i samma tradition där s k expert ger ut böcker på områden som inte är deras, kommer snart en bok med titeln ”En liten bok om dyslexi” av Martin Ingvar som är professor i integrativ medicin vid institutionen för klinisk neurovetenskap. Att det blir en liten bok är väl naturligt när man möjligen inte har så mycket att komma med.

Förhoppningsvis kommer inte dessa böcker att användas som referenslitteratur i akademiska arbeten, men erfarenheten säger mig emellertid att så kommer att ske ändå, t o m Sigrid Madisons ovetenskapliga arbeten används ju på akademisk nivå.

Mer om böckerna ovan i Dyslexia nätupplaga framöver och då också kvalificerad kritisk analys som man inte kan läsa någon annanstans.

Annonser
 
3 kommentarer

Publicerat av på april 13, 2008 i Diagnos, Dyslexi

 

3 svar till “Nu kommer böckerna ”Detta är dyslexi”, återigen som på det ”glada” 90-talet

  1. Cecilia

    april 14, 2008 at 12:51 e m

    Hej!
    Jag måste tyvärr säga att jag inte riktigt förstår din kriticism ovan. Vad är det din rädsla innebär för mer litteratur på marknaden? Är det inte bra med en något bredare diskussion än endast den som förs av vissa akademiker (som du verkar anse bara bör vara lingvister) som har rätt att uttala sig om vad dyslexi är? Det är ju inte direkt några lekmän som har skrivit böckerna du nämner ovan.
    Jag har även läst dina andra kritiserande inlägg över exempelvis kattmodellen och undrar lite varför anser du att det är så farligt och fel med något som fungerar för många, för vissa – och spelar det så stor roll?
    Det farligaste, som jag anser, är en gömd diskussion som funnits alltför länge om dyslexi medan barn och ungdomars självkänsla försämras eftersom de själva märker ute i skolorna att de inte lär sig som alla andra. Att inte få en ”diagnos” innebär oftast inget stöd och ingen hjälp och det är det som är faran för framtiden med eller utan dyslexi. Vid ett positiv test för ett barn som då ev. har dyslexi är det bara en början till att utveckla sig själv (och givetvis här också läsandet och skrivandet) genom andra metoder och sätt än de traditionella inlärningssätten som uppenbart inte fungerar för vissa individer.
    För mig hade det varit en lättnad om jag fått reda på att jag var dyslektiker vid tidig ålder (utan ett stämplande och stigmatiserande av vad dyslexi är som iofs inte hade skett då på 80- och 90-talen) och jag hade kunnat koncentrera mig på att utveckla mig själv både på det som jag var dålig men framförallt det som jag var bra på och inte ”kämpa på” i skolan så nära att bryta ihop så många gånger. Att jag nu idag har det ”på papper” det som jag själv alltid anat, som 28 åring av en dyslexipedagog (som du säkert inte skulle anse vara en riktig diagnos), har bara inneburit en enorm lättnad. Nu har det gått bra för mig ändå, och bara bättre och bättre sedan diagnosen, för jag pluggar mitt tredje år på universitetet utan några omtentor men min självkänsla och psykisk press på mig själv har inte varit att leka med. Jag vet att jag hade mått mycket bättre mentalt av en diagnos i tidig ålder oavsett om den hade varit ”rätt” enligt dig eller ej.
    Vissa människor är tondöva och vissa människor har svårt att lära sig läsa (med eller utan genetisk bevisning så är det som det är med det) och lärare måste våga och vilja jobba med olika metoder så att alla elever hänger med. Det finns självklart inte bara ett sätt för oss människor att knäcka läskoden så varför ska vi fortsätta att jobba emot det uppöppnande av diskussionen, om vad det är som gått fel i samhället ang dyslexi, som äntligen börjar ske nu i Sverige?

     
  2. redaktordyslexia

    april 14, 2008 at 3:34 e m

    Ursäkta mig, men du verkar inte särskilt insatt i det här med dyslexi. Anledningen till min kritik är nämligen att det endast finns det du kallar ”bred diskussion/litteratur” på marknaden. Det är t o m så inflammerat att lingvister inte vågar använda ordet dyslexi, om de inte följer det traditionella huvudspåret som ritats upp av icke-lingvisten Ingvar Lundberg, professor emeritus i psykologi, som tillsammans med några få utvalda håller dyslexiforskningen i ett järngrepp.

    Så många böcker om dyslexi. Visst! Men vad vi behöver är forskning och litteratur som använder moderna lingvistiska metoder på fenomenet eller syndromet dyslexi.

    Vad det gäller kattmodellen kan jag endast citera för dig vad jag skrev i Dyslexia nätupplaga senast:

    ”Jag fick ett upprört e-post i dagarna från en pappa som var arg eftersom jag hade kritiserat den s k Kattmodellen( se min blogg). Han skulle pröva Kattmodellen eftersom hans son inte hade fått hjälp i skolan utan endast kränkningar. Pappan har lovat att rapportera sina erfarenheter här i Dyslexia nätupplaga. Och jag håller verkligen tummarna för denna empatiska pappa och hans sons skull, även om jag har mina tvivel.

    Det senaste jag hört är att pappan tyckte det var något dyrt med 6 300 kronor för den introduktion han fått på en utbildningsdag utan lunch. Pappan återkommer förhoppningsvis med mer information när han testat metoden.”

    Så nej, det börjar inte hända något i Sverige utan att några kvacksalvare tar över och tjänar åtskilliga penningar på människors förtvivlan, eftersom det inte finns någon fri och oberoende forskning på området som kan resultera i en specialpedagogik som är värd namnet.

    Vi vet i nuläget helt enkelt för lite p g a utebliven forskning.

    Vänligen
    Tommy

     
  3. David

    april 14, 2008 at 4:35 e m

    So Tommy, are you going to start giving your paper out for free so that you don’t feel that you are earning money on ‘människors förtvivlan’. Or is yours the only one that’s worth spending money on?

    Sorry for my sarcasm but I find your tone very negative and not very helpful.

     

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: