RSS

Finns det någon forskningsetik när man försvarar sina akademiska vänner?

27 Apr

Idag i DN försvarar följande personer Christopher Gillbergs tjänstefel och kritiserar SVT för att de sände programmet:

MARKUS HEILIG, professor i neuropsykiatri, MARTIN INGVAR, professor i neurofysiologi, NANCY PEDERSEN, professor i beteendegenetik och ANKI SANDBERG, Ordförande Riksförbundet Attention.

Om ovanstående professorer och en lekman godtar tjänstefel och hindrande av granskning av andra forskare, bör vi fråga oss: Hur mycket av deras egen forskning tål inte granskning av andra forskare?

Dessa personer menar alltså att den normala forskningsetiken inte skall gälla alla forskare. Det som är forskning är ju annars att den kan granskas, inte en gång, inte två gånger, utan oavbrutet från decennium till decennium. Det är forskningssamhällets livsluft. Men nu har vi fått forskare som inte tål dagsljus tydligen, vilket är illa för allmänhetens rättssäkerhet. De kan därmed påstå precis vad som helst och kräver att vi skall tro på det och vara underdåniga dessa akademiska överstepräster, precis som i det samhälle som fanns under medeltiden. Vill vi ha tillbaka ett sådant samhälle?

Rent hårresande är följande uttalande från ovanstående professorer och en allierad:

”Men oavsett vad man anser i denna sakfråga kvarstår ett obestridligt faktum. Medlemmarna i Gillbergg ruppen(sic!) har utsatt sig själva för ett enormt personligt lidande för att värna det de ansett vara ett förtroende. Detta kan inte annat än väcka respekt. Hade de varit journalister som trots domstolsutslag vägrade röja sina källor hade journalister på SVT och annorstädes hyllat dem som hjältar.” DN, söndagen den 27 april 2008

När skall folk vakna och kräva mer av sina forskare?

Länk: Klicka här!

Annonser
 
6 kommentarer

Publicerat av på april 27, 2008 i ADHD, Diagnos, Forskning

 

6 svar till “Finns det någon forskningsetik när man försvarar sina akademiska vänner?

  1. Jan G

    april 28, 2008 at 10:28 f m

    Tack för att det till slut kom fram en vettig bloggåsikt i den här frågan!

     
  2. Jan Gunnar

    april 28, 2008 at 4:01 e m

    SJälvklart skall den forskningsetiken gälla för all forskning. Det som påpekades i artikeln är att två regleverk krockar, nämligen offentlighetsprincipen och försöspersonernas integritet. Då menar dom att forskningsetiken som understöder det senare måste råda.

     
  3. redaktordyslexia

    april 28, 2008 at 4:28 e m

    Nej, Jan Gunnar, det gäller inte offentlighetsprincipen här, som professorerna i artikeln hävdar och gör allt för att försvara, något som de själva möjligen byggt en del prestige på. Gillbergsgruppen ville inte göra sitt material tillgängligt för någon annan forskare än dem som de själva har godkänt och det var knappast någon alls. Det är just det som gör att man misstänker oegentligheter och att man byggt en diagnos, DAMP, på material som inte håller och det är det som är mycket allvarligt.

    Detta har också blivit fastslagit i domstol att det förhåller sig så, d v s att andra forskare hade rätt att granska materialet med sträng tystnadsplikt.

    Alla forskare har självklart sträng tystnadsplikt när det gäller informanters integritet.

    Märk väl att Martin Ingvar till exempel agerar på nästan exakt samma sätt som Gillberg, vill framstå som expert på exempelvis dyslexi och råda hur skolan skall utformas, med det är ett område där han verkligen inte har gedigen kunskap.

     
  4. Ludwigtr

    maj 3, 2008 at 10:48 f m

    Nu ansökte i och för sig inte Elinder/Kärve om att få ta del av materialet i roll som forskare utan faktiskt som privatpersoner. En stor skillnad frånom riktiga forskare hade begärt ut materialet.

    (Två oberoende utredare (Denny Vågerö och Jan-Otto Ottosson) kom ju även fram till att boken ”Hjärnspöken” inte ens kan räknas som forskning utan snarare som polemisk kritik.)

    Visserligen så är det ganska uppenbart att Gillberg gav de berörda familjerna ett löfte som han inte hade laga rätt att ge, men ska dessa famljer behöva lida för det? Det som lagen säger är ju inte alltid det som egentligen är rätt rent etiskt.

    Föresten, har du sett ”dokumentären” i fråga? Den finns på http://svt.se/svt/road/Classic/shared/mediacenter/index.jsp?&d=13276&a=1111338

     
  5. redaktordyslexia

    maj 3, 2008 at 12:40 e m

    Fakta är följande enligt DN den 22/2-2006:

    ”Tre åtalas för att ha förstört forskningsdokument
    GÖTEBORG. Tre personer ställdes på onsdagen inför rätta för att ha förstört ett omfattande forskningsmaterial om DAMP/ADHD för att hindra att det lämnades ut.

    Det var 22 hyllmeter pappersmaterial ur den så kallade Göteborgsundersökningen som under en hel helg kördes genom en kraftig papperstugg och förvandlades till 60 svarta plastsäckar med konfetti.

    De tre åtalas för ”grovt undertryckande av urkund” för att de förstört material tillhörande universitetet.

    – Men vi menar att materialet faktiskt tillhör forskarna och inte universitetet. Forskningen har helt och hållet finansierats med andra medel än universitetets, den har till större delen skett vid Uppsala universitet och materialet förvarades i lokaler som Göteborgs universitet inte betalar hyran för, säger Anders Munck, som försvarar Carina Gillberg, en av de tre åtalade.

    Tidigare har professor Christopher Gillberg dömts till dagsböter för tjänstefel för att han inte följde kammarrättens dom och lämnade ut samma forskningsmaterial till två kritiker av hans forskning. Universitetets rektor Gunnar Svedberg fick dagsböter för att inte tillräckligt energiskt ha försökt få materialet från Gillberg.

    För chefsåklagare Göran Sjödell är saken klar. Materialet tillhör universitetet, det framgår både av kammarrättens beslut att det skulle lämnas ut och av hovrättsdomen att Gillberg begick tjänstefel genom att inte lämna ut handlingarna.

    – Det är försvårande att deras handling också är ett ingrepp i en pågående rättsprocess. Jag kommer att kräva villkorlig dom och kraftiga dagsböter för alla tre.

    De åtalade har en andra försvarslinje. De handlade i nöd för att uppfylla de sekretesslöften de givit till de 140 barnen i undersökningen och till deras familjer.

    – Det var en ren panikhandling. Den 6 maj 2004 överlämnades ett brev till en av de tre åtalade. Där stod det att hon skulle se till att ha alla nycklar till avdelningen färdiga den 10 maj. Då skulle Eva Kärfve, en av de kritiker som fått tillstånd att läsa materialet, komma till avdelningen, säger Anders Munck.

    -Det var inte längre tal om att flytta materialet till ett särskilt rum utan nu skulle Eva Kärfve indirekt få tillgång till allt forskningsmaterial, vare sig det hörde till Göteborgsundersökningen eller ej.”

    Det var således inte forskarnas egendom utan universitetets och att en annan forskare, Eva Kärfve, sociolog och docent vid Lunds universitet, bad om att få granska grundmaterialet ur sin professions synvinkel.

    Kärfve fick en motsvarande granskning emot sig, anmäld av Gillbergsgruppen i ett försök att tysta henne, men friades från alla anklagelser. Det är otroligt att Gilbergsgruppen har ett sådant inflytande att man anser det vara helt i sin ordning att forskare begår kriminella handlingar och t o m försöker tysta sina kritiker. Vad är nästa steg? Att på något sätt eliminera Kärfve och andra kritiker, vilka har mage att ifrågasätta resultat som kommit ifrån denna tids överhet? Vore ett sådant förfarande också okej för alla Gillbergs beundrare som tydligen endast ser upp till honom för att han har en professorstitel?

    Vänligen
    Tommy

     
  6. Monica Björkman Ordförande

    juli 12, 2008 at 8:28 f m

    Man kan tycka vad man vill om handlingen, men vad gäller Kärfve så har hon haft en egen agenda, att förklara alla neuropsykiatriska funktionshinder som förvärvade av bristande omvårdnad, således beror dyslexi på taskig barndom…..
    Att lämna ut material från en forskningsinstution till en privatperson….suck, då kanske sjukhusen ska lämna ut journaler också. I slutändan kan det resultera i att ingen ställer upp och deltar i forskningsprojekt för att de inte vill bli utelämnade….rätt eller fel, det är inte jag rätt person att avgöra….men det verkar som om det finns många rätt och många fel…och vilka fel är mest allvarliga? Gillbergs material har granskats av oberoende forskare inom samma område, dock inga svenska…..för det finns inga på den nivån…men, det finns det i andra länder, bland annat USA

     

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: