RSS

Missar vi flickorna?

05 Sep

Hör rektor Mats Dahl i P4 Sörmland. Dahl är rektor för Eskilstunas resursskolor. Han menar att skolan missar flickor med ADHD:

”– Vi missar flickorna, vi ser dem inte, fast de har ju samma svårigheter, säger Mats Dahl och fortsätter: Killarna märks fortare, de stör mer och därför upptäcks de fortare än vad flickorna gör.”

Frågan är då om vi även missar flickor med dyslexi eftersom vi förutsätter att flickor är bättre på språk än pojkar. Betyder den inställningen att vi inte ser de flickor som har dyslektiska bekymmer?

Det är nämligen så psykologiskt att om vi förväntar oss att någon är bra på t ex språk, så anser vi inte det vara så farligt med några språkmisstag, medan för den som förväntas ha dyslexi, blir språkmisstagen ett bevis för och en bekräftelse av förväntningen.

Skulle vara intressant att få veta hur stark denna psykologiska drivkraft är? Vem har och vem har inte olika former av dysfunktioner? Kan det vara så att de delvis är skapade av omgivningen och att den som är predisponerad för en dysfunktion svarar positivt på  ovan beskrivna förväntning? 

Många frågor. Har ni svar?

Inslaget: Klicka här!

Annonser
 

2 svar till “Missar vi flickorna?

  1. Janne

    september 5, 2008 at 12:18 e m

    Jag tror definitivt att många dysfunktioner/handikapp ”provoceras” fram av omgivningens förväntningar och att många av symtomen hos personer med t.ex. dyslexi kan förvärras av att befinna sig i en oförstående omgivning/miljö. Jag tror dessutom att det här har större betydelse än vi vågar tro…

     
  2. Kakafoni

    september 22, 2008 at 11:42 f m

    Flickor missas, de är inte lika utåtagerande som pojkar och kan i stället bli tysta och gör sitt bästa för att inte sticka av. Sedan, om man ser tex. till autism, där är dignoskliterierna och hur personen ska vara ställe utefter hur pojkar är/kan vara inte hur flickor är/kan vara vilket gör att de missas. Troligast är det så på de flesta områden inom det här.

    Pojkar uppmärksammas mycket oftare för att de som har problem blir ”störande element” i klassrummet, de gör inte det som de ska, vandrar runt i klassrummet, är oroliga, låter mer etc. medans flickor som inte agerar på samma sätt gör att ingen lägger märke till på dom på samma sätt och lika tidigt.

    Sedan håller jag med om att omgivningen bidrar till en positiv utveckling eller negativ. Om jag tar min flicka (autism) som exempel så anser jag inte henne vara ett problem utan de är de runt omkring som gör henne mer eller mindre handikappad. Det är när de inte tar hänsyn till hennes handikapp och behandlar henne som vilket barn som helst som hon inte kan hänga med och inte kan fungera. Det är ungefär som att ta käppen av en blind och sen kräva att han ska gå lika bra utan som med käpp. Ingen skulle tänka sej ta käppen eller hunden av en blind eller förvägra honom/henne dessa hjälpmedel men att inte ge barn med doldahandikapp deras hjälpmedel är inte lika självklart eller ens att de får behålla det som de en gång fått.

     

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: