RSS

Månadsarkiv: juni 2009

Nu är det sommarlov och ”snabbfix”-tider

outofschoolphNu är det sommarlov för de flesta elever och jag hoppas att de har det skönt och kan njuta av ledigheten och hämta krafter till nästa läsår.

Men de skoltrötta; de som inte orkar med skolan, har nog inte lika skönt. Deras ångest finns säkert kvar, möjligen kan de reparera sina dåliga resultat i skolans sommarskola. Och tala om ”snabbfix”. Det lär gå på två till tre veckor sådant som inte har kunnat fixas på ett eller två år i normala skolan.

”Allas rätt till utbildning”, heter det så fint men jag tror inte att det har stämt på många år och regering och riksdag bryr sig inte så mycket om det i heller. De vill endast bättra på statistiken så att det inte syns och blir så uppenbart hur dålig skolväsendet egentligen är. Därför ordnar men ”snabbfix”. Men elever med olika former av särskilda behov lär inte bli hjälpta av sommarskolorna, om inte lärarna blir ordentligt pressade att sätta godkänt betyg ändå även om eleverna inte når upp till målen.

Är inte den gigantiska utbildningsbluffen uppenbar i dessa moderna tider? Förlorarna? Som vanligt eleverna som inte får den bildning som de har rätt till, vilket visar sig när de senare i livet skall utbilda sig vidare eller få ett jobb som de trivs med.

 
 

Skolornas bristande intresse för elever med särskilda behov kan få ödesdigra konsekvenser

sadkidphSkolornas bristande intresse, ja, närmast nonchalans kan få ödesdigra konsekvenser för barn och ungdomar med särskilda behov. Den senaste i raden är en liten grabb på 12 år i Danmark, som inte orkade leva efter diagnos och mobbning samt säkerligen ett ytterst svagt engagemang från skolans sida:

”I tisdags fick Robert gå tidigare från skolan. Då cyklade han hem och hängde sig.

Familjen vill nu att skolan ska granska mobbningens omfattning.

– Jag orkar inte prata om min sons död, det måste ni förstå. Men självklart är jag klar över att han hade det svårt i skolan, säger mamman Lise Lotte Larsen till Ekstrabladet.”

Detta hade likaväl kunna hända i Sverige. Varje dag, varje timme, lider många barn samma helveteskval som Robert i Danmark i det tysta i sitt inre utan att någon på riktigt bryr sig om det.

Vuxenvärlden, den s k vetenskapen och skolledningarna säger, oftast implicit: ”En diagnos är så bra, så bra då får du fin hjälp.”; ” Vi vet så mycket nu så det kommer att bli hur fint som helst för dig” etc etc utan att egentligen anstränga  sig och ta reda på:

Hur känner den sig som har fått en diagnos(som många gånger är ytterst stigmatiserande) i sitt inre? Hur hade rektorn eller läraren själv känt sig om de fått en stämpel i pannan att de inte riktigt duger som de är? Hur hade skolpersonalen känt sig om de visste att deras arbete blev hånat? Många lärare kommer nämligen till lärarrummet och visar exempel på hur illa deras elever skriver. En replik som jag ofta hört, med mina snart tjugo år som lärare i den pedagogiska vardagen: ”Så illa skriver inte ens min son på 8 år och NN är sjutton”. Den inställningen till elever med särskilda behov är förödande. Och tycker man så, märker eleverna naturligtvis det även om man inget säger.

Argumentera gärna emot mig. Tystnad hjälper inget. De svåra frågorna måste ställas. Det gäller våra barn och ungdomar och deras framtid som förhoppningsvis harmoniska vuxna människor.

Artikeln: Klicka här!




 

Barn och ungdomar får otillräcklig hjälp av den psykiatriska vården

angry kidphSkolhälsovården klarar inte av barn och ungdomar med psykiatrisk problematik, enligt skolöverläkare Sophie Ekman i ett Eko-inslag. Det har vi ju förstått sedan mycket länge. Men vad som verkligen förvånar är att även psykiatrin misslyckas med att hjälpa elever med olika former av psykisk problematik.

Att psykiatrin inte klarar av alla vuxna med psykisk ohälsa, visste vi ju, men att de inte ens kan hejda ett barn eller en tonåring att utveckla psykiatriska tillstånd chockerar i varje fall mig.

Häpnadsväckande! Man blir arg och ledsen när man hör detta. Mest ledsen faktiskt.

Hur många barn och ungdomar skall egentligen krossas i sitt inre innan samhället reagerar på allvar? Vi får i varje fall betala det när dessa barn och ungdomar når vuxen ålder, då slår de så hårt, så hårt och det är faktiskt vuxenvärlden värd som har svikit dem på alla plan.

Lyssna på Ekosändningen: Klicka här!

 

Den känslokalla och cyniske skolverkligheten

angry+schoolphIdag publicerar DN en artikel på sin hemsida som med all önskvärd tydlighet visar hur känslokallt och cyniskt skolledningar kan agera när det gäller elever med behov av särskilt stöd.

Bredängsskolan i Stockholm har inte gett elever med t ex autism det stöd de behöver men har gladligen tagit emot de extra pengamedel som är förknippat med att ha elever som behöver resurser för att kunna fungera som alla andra i skolan. Biträdande grundskolechefen i Stockholm säger så här om rektorn på den aktuella skolan:

”Det ligger också mycket pengar i det här, fortsätter han.”

Detta har vi som länge har varit kritiska, misstänkt hela tiden. Kunskap om de olika dysfunktionerna är man inte särskilt intresserad av ute på skolorna. Intresset är minst sagt ljummet.(Föreningarna t ex som engagerar sig kämpar för sin överlevnad och är nästan helt beroende av statliga bidrag.) Däremot tycks man vara väldigt glad över den ”myckenhet av penningar” som det kan innebära att ha elever med särskilda behov på skolan.

Kan skolverkligheten vara mer cynisk än så? Varför protesterar inte föräldrar och andra anhöriga högljutt inför denna fruktansvärda hänsynslöshet? Era barn lider nog helt i onödan och de bestjäls på sina medel!

Artikeln: Klicka här!

 

Diskrepansen mellan skola/”experter” och föräldrar/allmänhet är enormt stor i dysfunktionssammanhang

badschoolph

De två senaste kommentarerna här på min blogg och en i raden av artiklar i DN, sätter fokus på ett enormt problem när det gäller barn och ungdomar med olika former av dysfunktioner, ADHD, dyslexi etc etc.

Föräldern skrev nyligen: ”Oss har skolan både försökt att hota och att skuldbelägga. Senast idag hotade rektorn med att anmäla oss till socialtjänsten i stället för att skolan tar tag i mitt barns problem och tillhandahåller tillräckliga resurser.”

Så får inte en rektor behandla föräldrar som är rädda för att det skall gå illa för deras barn, vilka eventuella problem de annars har är irrelevant i sammanhanget. Och det kan verkligen gå illa. Det kan i värsta fall resultera i missbruk, psykisk ohälsa eller kriminalitet och där tar skolan inte sitt ansvar.

Precis som rektorn ovan antyder menar skolan att det är ytterst föräldrarnas fel att deras barn inte kan lära sig som alla andra eller kan uppföra sig som majoriteten av elever. Men eleverna kommer till skolan med olika egenheter som har med deras familj att göra och det är skolans skyldighet att utveckla varje elev utifrån sina förutsättningar och utgångspunkter, d v s utifrån de egenheter som elever fått hemifrån och bygga vidare på detta till något positivt.

Det är dock ett faktum att skolverksamheten inte utvecklar eleverna utifrån deras förutsättningar utan att de elever som inte passar in i skolvärldens inbillade normalitetsmall, utvecklas istället av skolan till elever med dysfunktioner av olika slag. Skolan har t o m en stab för just detta syfte; specialpedagoger, sjuksköterska och kanske externa logopeder etc etc.

Ja, jag vet att detta är kontroversiellt det jag nyss skrev men jag är nästan alldeles säker på att elevernas dysfunkioner har främst strukturella orsaker på ett makroplan i samhället och på ett mikoplan i skolans värld. Det är verkligen inte familjernas fel. De familjer vars barn inte passar in i mallen, tvingas emellertid in i dysfunktionernas virrvarr och det är enormt plågsamt för föräldrarna att se sina barn lida och inte kunna göra något. Den som anmäler händer nämligen detta:

DN den 31 maj 2009:” ‘Sedan pojken började stanna hemma från skolan i januari 2009, går det inte att se att skolan arbetat med motivationsskapande åtgärder i någon större utsträckning.’ Formuleringarna i Skolinspektionens bedömning är med avsikt desamma som när Skolverket kritiserade Solbergaskolan för sin behandling av Fredrik redan 2006, berättar Tommy Nilsson.”

Artikeln: Klicka här!

Ja, skolor anmäls och Skolinspektionen ryter till lite. Vad händer sedan? Ingenting. Kommuner och skolor kan bryta emot lagen bäst de vill. Detta vill den nuvarande ministern ändra på. Låt det komma snabbt och stäng genast skolor som den ovan!!