RSS

Förhindras verkliga förändringar i skolan av dem som tjänar penningar på elevers bekymmer?

17 Jan

En läsare av vårt Nyhetsbrev och möjligen av gratisversionen av Dyslexia nätupplaga skriver till redaktionen:

”Vill inte ha dyslexia nätupplaga per email länge. Tycker inte att den ger en bra bild av vad dyslexi är.”

Läsaren har inte velat(eller kunnat?) precisera sin bedömning, d v s varför vi inte ger en ”bra bild” av dyslexin.

Dyslexiförbundet FMLS:s representant har kommenterat den här bloggen bland annat så här:

”Det tillhör ibland tyvärr nödvändigheten att bemöta påståenden eftersom man omnämns – trots att de är så tossiga att det nästan känns lönlöst.
Dyslexiförbundet FMLS och hela det svenska samhället bedömer idag att dyslexi är en funktionsnedsättning – att inte acceptera detta är tossigt.”

Dyslexiförbundet har tydligen fått en viss hybris eftersom deras bedömning skall omfatta ”hela samhället”. Det om något tycker jag är ”tossigt”. Att inte välkomna kritisk diskussion är ovetenskapligt och tämligen avslöjande.

Vad beror detta på? Jo, enligt mig är det tydligt efter att ha studerat detta i snart tjugo år nu. Dyslexiförbundet FMLS, Svenska Dyslexiförbundet etc har intresse av att dyslektikern förblir i sin dyslexi och endast kan bli hjälpt av tekniska lösningar. Läsaren som citeras ovan är kanhända specialpedagog som t o m skaffat sig en utbildning och då faller den yrkestillvaron om alla elever i ett slag sluppit sina funktionsnedsättningar. Denna aspekt diskuteras inte alls.

Vad leder detta till? Ja, vi kan ta ett aktuellt exempel här i Malmö:

”– Helt klart är läget fortfarande bekymmersamt och det är alldeles för många Malmöelever som inte klarar kraven, sa skolkommunalrådet Agneta Eriksson (S).

Det var för sju år sedan.

2005–2008 satsade kommunen och staten 148 miljoner kronor för att göra Malmö lika bra som övriga landet.

Det har inte gett tillräckliga resultat. Skillnaden är fortfarande stor visar färsk statistik från höstterminsbetygen.

Endast 70,8 procent av niorna på kommunens högstadieskolor har gymnasiebehörighet. Nästan var tredje elev riskerar att hamna utanför gymnasiet. Vid samma tid förra året låg behörigheten på 74,3 procent.” (Sydsvenskan, den 15 januari 2010)

Artikeln!

148 miljoner och det blir bara sämre. Talar inte det sitt tydliga språk? Och om vi då lägger till vad alla intresseorganisationer kostar samhället(statsbidrag och andra bidrag), all specialundervisning, all specialutbildning av lärare etc. etc.

Jag menar att den organisation som byggts upp kring till exempel dyslektiker inte är endast av godo för dem med funktionsnedsättningar, även om ett fåtal förhoppningsvis kan bli hjälpta. Det är väldigt många som tjänar pengar på detta och vill ha kvar sin försörjning. Därtill vägrar skolorna att ta till sig den moderna forskning som finns, nästan enbart utländsk eftersom svensk dyslexiforskning är närmast obefintlig.

Tossigt Dyslexiförbundet FMLS? Ja, säg det till den vuxne dyslektikern som  ni inte gett möjlighet att erövra skriften på sina egna villkor i unga år utan förhindrats eftersom ni gynnar dem som marknadsför olika typer av hjälpmedel. Tydliga vetenskapliga belägg har ni inte heller för denna er inställning visavi dyslexi.

Detta måste i varje fall seriöst diskuteras! Och inte med metoder som mer liknar härskarstrategier än en seriös vilja till kritisk diskussion.

Som bekant gäller detta inte bara elever med dysfunktioner utan alla elever. I dagens SVD:

”Under lång tid har svenska elever tappat mark jämfört med kamrater i andra länder. I början av december kom den senaste TIMMS-mätningen, som visar att svenska gymnasister från 1995 till 2008 har sjunkit från topp till medel i fysik och från medel till ”långt under det internationella genomsnittet” i matematik. Signalen är tyvärr bara den senaste av många. Det här betyder inte att alla svenska skolor är undermåliga, men uppenbarligen får alldeles för många elever ut alldeles för lite av sina skolår.”

Artikeln!

Elevvittnesmål:

Vilket är det jobbigaste ämnet i skolan då?
– Det är några stycken, säger Isak och ler. Det kan vara kul på matten och engelskan ibland, men jag gillar inte alls svenska. Vi har en massa häften som vi jobbar i och så läser vi väldigt mycket i en svenskabok, om konsonanter och så. På engelskan ska vi ha redovisning inför klassen nu, vi jobbar i grupper och ska göra dialoger, det blir som teater.”

Artiklen!

Annonser
 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: