RSS

Månadsarkiv: februari 2010

Är dyslexi alltid synonymt med praktiskt arbete?

Det är med blandade känslor jag tar del av en artikel i Handelsnytt:

”Att hon skulle gå ett praktiskt program har hon varit klar över länge.
– Jag har svår dyslexi och får till exempel göra proven muntligt. Det passar mig bättre att arbeta praktiskt.” (Handelsnytt, 2010-02-26)

Dyslexi är det alltid synonymt med praktiskt arbete? Jag hoppas inte det utan att ungdomarna väljer arbete som de verkligen vill ha även om det blir lite extra arbete om man har någon dysfunktion av något slag.

Artikeln: Klicka här!

 
1 kommentar

Publicerat av på februari 27, 2010 i Dyslexi, Skolan, Utbildning

 

Etiketter:

Kommunernas kortsiktiga tänkande krossar barn och ungdomar

Jag vet inte hur många gånger jag har kritiserat kommunerna här på bloggen för att inte skydda utsatta barn och ungdomar. Barn och ungdomar vars föräldrar av någon anledning inte orkar, ekonomiskt eller psykiskt, men även dem som haft föräldrar som ställt upp för dem och kämpat med ”näbbar och klor”. Det har gällt hemlösa barn, felplacerade barn, barn som inte fått rätt stöd i skolan etc etc.

Nu kan vi lägga till ännu en kränkning av utsatta barn och ungdomar. På Dagens Nyheters debattsida skriver idag Skolinspektionen efter en granskning de gjort när det gäller skolgång för barn och ungdomar som placerats på HVB-hem(Hem för vård eller boende), att kommunerna mer eller mindre struntar i den här gruppens skolgång. Kommunerna tar helt enkelt inte sitt ansvar:

Vi har funnit att de skolansvariga i elevernas hemkommuner ofta är passiva när det gäller att säkerställa elevernas rätt till utbildning. Det är många gånger bara socialtjänsten i kommunen och inte skolansvariga som är aktiva.( Dagens Nyheter, måndagen den 22 februari 2010)

Skolinspektionen poängterar också de allvarliga i den här situationen:

Hur det går i skolan har starka samband med hur det går senare i livet för dessa barn. Generellt sett kan man säga att de som misslyckas i skolan har mycket stora risker för framtida problem, exempelvis psykisk ohälsa, kriminalitet, missbruk, tonårsföräldraskap och försörjningssvårigheter. Det finns alltså stor anledning för dem som ansvar för barnens skolgång att på alla sätt stödja barnen till bra resultat.” ( Dagens Nyheter, måndagen den 22 februari 2010)

Om de har unga människorna inte råkar illa ut senare i livet och öser sitt hat över det samhälle som behandlat dem så här illa, är det ett mindre mirakel. Kommunerna kan däremot aldrig ta åt sig äran för ett sådant eventuellt mirakel.

De flesta kommuner i Sverige borde omedelbart ta åt sig av kritiken som Skolinspektionen framför och åtgärda det blixtsnabbt. För mig är det nämligen mer eller mindre kriminellt att behandla unga människor på det här nonchalanta sättet. Och olaglig verksamhet kan tydligen endast politiker och kommunala tjänstemän ägna sig åt utan att bli lagförda.

Artikeln: Klicka här!

Artikel i SVD: Klicka här!

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på februari 22, 2010 i Makthavare, Skolan, Vår hotfulla samtid

 

Vid nytt ”hjälpcentrum” i Malmö talade Alexandra Pasclidou


Alexandra Pasclidou talade inför publik och skojade när hon fick  present i Malmö

Idag har jag varit och lyssnat på Alexandra Pasclidou här i Malmö, som höll ett tal om lärandet och läsandet med anledning av att Lärcentrum etablerats i Malmö Stadsbiblioteks regi.  Det borde nog i stället benämnas hjälpcentrum för dem som vill ha lingvistiska kryckor. Då har man ju från makthavarna sida i varje fall gjort något. Och som vanligt är det här påhejat av ”stjälporganisationen” Dyslexiförbundet FMLS.

Pasclidous tal var däremot mycket bra. Hon kan, som få andra, konsten att tala. Alexandra Pasclidou peppade invandrarna, eftersom de var i majoritet, med vikten av att  lära sig svenska språket och att utbildning var viktigt och utvecklande för individen.

Publiken före Pasclidous tal. Var är jag? tycks en av dem undra.

Här några citat från Pasclidous som jag tyckte var bra:

”Kunskaper finns i er”; ”Den som slutar lära sig dör. I hjärta och sinne” och ”Våga prata. Bryter du? Bra, prata mer.”

Mer om det här reportaget i Dyslexia nätupplaga 2/2010. Läs Dyslexia nätupplaga och du får spännande läsning. Eller hur?

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på februari 19, 2010 i Intresseorganisationer, Läsandet

 

Aldrig en elevs huvudsakliga fel när det inte fungerar i skolan

I Ystads Allehanda(YA) läser jag något oerhört intressant och undrar: Kan det någonsin vara en elevs huvudsakliga fel när det inte fungerar i skolan? Är  det inte de vuxna på skolan som har det yttersta ansvaret? Så här skildrar YA en mammas bekymmer med sonens skolgång:

”Enligt mamman så skar det sig mellan den nyeläraren och sonen direkt.

– Jag märkte att min son inte tyckte om sin nya lärare men han berättade inte så mycket mer för mig än att han sa att han var dum.”

Efter ett fysiskt ingripande:

”Trots det fysiska tilltaget gjorde mamman aldrig någon polisanmälan menhon kontaktade rektorn dagen efter.

– Jag gick upp till rektorn och sa att jag ville ha ett möte med läraren och att rektorn skulle vara med.

Mötet kom till stånd och man diskuterade händelsen i matsalen.

– Jag frågade läraren hur han kunde motivera sitt agerande och han sa att blivit provocerad. Men det kan väl hända att jag blir provocerad här hemma också, inte jag tar väl till våld för det?

Förutom händelsen i skolmatsalen förekom verbala kränkningar.

– ”Du är inte normal”, ”vilken jävla planet kommer du ifrån” och ”snorunge” är meningar som min son berättat att läraren sagt till honom i klassen. Och läraren sa rätt ut till mig att de var trötta på honom.”

Mamman kämpade och vann väl:

”Till slut tog hon ledigt två veckor för att vara med sonen på skolan men första lediga dagen fick hon beslutet om att skolbyte skulle ske veckan efter. Först var hon väldigt tveksam till att byta skola eftersom hon var rädd att problemen inte skulle lösas och att sonen skulle få svårt med kompisar. Det visade sig bli tvärt-om.

– Det känns jätteskönt. ”

(Ystads Allehanda, torsdagen den 18 februari 2010)

Jag vill lovprisa denna mamma som orkade. Föräldrar skall till hundra procent stötta sina barn och som det nu är i skolan är det alldeles nödvändigt. Rektorer och förvaltningsledningar skall däremot både stötta lärare och elever i skolan. De har ett dubbelt ansvar men tar sällan det. Antingen stöttar de föräldrar och elever till hundra procent, eftersom de är rädda för att förlora elevunderlaget, eller så är de på lärarnas sida till nästan hundra procent.

Den här grabben på tio år hade inga inlärningsproblem, vilket ju var tur. Hans prestationer hade emellertid nog kunnat varit bättre utan de här konflikterna.

Artikeln: Klicka här!

 
 

FMLS visste ej om: Björklunds bristande kunskap om och ointresse för elever med dysfunktioner

Flera handikappsorganisationer däribland Dyslexiförbundet FMLS protesterar i Göteborgsposten över den nya lärarutbildningen som saknar grundläggande kunskaper i specialpedagogik för alla lärare:

” Eftersom regeringen inte vågar ge obligatorisk kunskap om funktionshindrade till blivande lärare får detta parollen ”en skola för alla” att blekna. Propositionen strider också mot flera konventioner. I FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning erkänns rätten till utbildning, utan diskriminering och på lika villkor. För att detta ska bli verklighet måste pedagogers kompetens att möta och undervisa elever med olika funktionsnedsättning framhållas. Propositionen strider också emot huvudprinciperna i FN:s konvention om barns rättigheter som slår fast att alla barn har samma rättigheter och lika värde, ingen får diskrimineras.”( GP, den 15 februari 2010)

Om Dyslexiförbundet FMLS hade tagit Dyslexia(pappersupplagan) och senare Dyslexia nätupplaga på allvar och även läst desamma, hade organisationen också visst att Jan Björklund, nuvarande utbildningsminister, aldrig har vågat bli intervjuad av Dyslexia. Han vet nämligen att han har bristande kunskaper och insikter i den specialpedagogiska problematiken.

Dyslexiförbundet FMLS är faktiskt en skam och genom att inte ta del av all diskussion och all information kring dyslektiker, motarbetar de faktiskt indirekt elever med dyslexi. De vill lysa i offentlighetens ljus men vill inte göra något reellt för den grupp de företräder. De trampar endast omkring i gamla hjulspår som hittills inte givit så väldigt mycket.

Prov på Dyslexiförbundet FMLS översittarstil finner du i en kommentar som förbundet gjort här på bloggen:

” Det tillhör ibland tyvärr nödvändigheten att bemöta påståenden eftersom man omnämns – trots att de är så tossiga att det nästan känns lönlöst.”

( Dyslexiförbundets FMLS’ Sven Eklöf)

Om det här förbundet inte haft en sådan tråkig inställning till Dyslexia, hade de möjligen också kunnat påverka Björklund på ett mer effektivt sätt före ministerposten. Jo, fler vi är ju bättre lär det gå att förändra till det bättre för dem med olika former av dysfunktioner. Eller?

Artikeln: Klicka här!

 

Etiketter:

Nytt nummer ute NU-Dyslexia nätupplaga 1/2010

Nu har ett nummer kommit ut av Dyslexia nätupplaga, 1/2010.

Ta en kik på det genom att klicka på bilden nedan.

Bland annat har vi intervjuat Skolinspektion om varför de inget kan göra.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på februari 14, 2010 i Nytt nummer ute NU!

 

Betyg på lärare uppe till diskussion igen. Varför?

På Dagens Nyheters debattsida idag tar Lärarnas riksförbund(LR) och en forskare upp detta med betyg på lärare igen. Ett begrepp eller uttryck som mig veterligen först lanserades av Ilmar Reepalu i Malmö, som verkligen inte är någon expert på skolan men däremot en makthavare som verkligen utövar makt. Är det så att makthavare numera är de yttersta experterna på skolan? I så fall tycker jag synd om eleverna, lärarna, rektorerna, ja alla inom skolans verksamhet.

Artikeln: Klicka här!

 

Något märkligt ibland när det skrivs om kändisars dyslexi

Nu har vi fått veta att ännu en kändis är dyslektiker, nämligen musikanten Kalle Moraeus. Men det blir lite märkligt när man, som i Moraeus fall, säger att han glömt texten som han förmodligen tidigare kunnat. Varför skulle det bero på dyslexi?

Kalle Moraeus själv tonar dock ned det, vilket hedrar honom:

”Men själv tonar sångaren ned textproblemen under torsdagens rep.

– Jag fick någon skit i halsen, det var mer det. Jag tycker att jag aldrig har sjungit texten så bra som jag gjorde nu, säger han.

I stället oroar han sig för att han är sjuk.

– Jag är ju förkyld som fan och jag kommer inte upp med rösten. Jag har haft lite för stressigt. Det är på gränsen.” ( Aftonbladet, den 12 februari 2010)

Artikeln: Klicka här!

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på februari 12, 2010 i Kändisar och dyslexi

 

Mobbning måste först rensas bort från vuxenvärlden!

Det jag skall skriva och kommentera idag kanske du kära bloggläsare tycker är lite konstigt, men om du tänker efter är det nog inte det.

Jo, det gäller Elisabet Höglund som varit en av tre programledare i TV4:s Förkväll. Hon säger följande till Expressen:

”- Jag blev inkallad till ett rum på plan två och såg direkt att hon skulle säga något allvarligt, säger hon och rösten stockas.

– De sa att de ville att jag skulle ta en så kallad ”timeout”. Men det brukar ju i praktiken betyda att man har fått sparken. De ville att jag skulle ta timeout från måndag, men varför ska jag vara här tre dagar till?

Det var ett knivhugg. Eller ett sabelhugg. Ett yxhugg. Nu går jag hem sa jag, och så gick jag. För gott.” (Expressen den 10 februari 2010)  Artikeln: Klicka här!

När det gäller rasism och mobbning har TV4 slagit sig för bröstet och velat vara med i olika galor och kampanjer emot rasism och annan diskriminering. Nu visar det sig att kanalen själv ägnar sig åt åldersdiskriminering. Den fyrtio år yngre programledaren, Carin da Silva, föredras eftersom hon sägs dra fler yngre tittare.

Reaktionerna är starka på detta:

”När jag deltog i programmet nyligen så var just Elisabet den som ställde frågorna till mig, hon var så överlägsen i studion, inget att snacka om. Mycket trevlig och ödmjuk dessutom,”skriver Fadde på sin blogg.” Artikeln: Klicka här!

Amelia reagerar också mycket starkt:

”mappie”-galans initiativtagare Amelia Adamo rasar över åldersdiskrimineringen: – Kvinnor över 59 år är inte intressanta ur reklamsynpunkt. Jag har till min stora förtvivlan sett Elisabets krympande roll.

Hon tycker att ”idioterna” som tror att livet tar slut efter en viss ålder ska tänka om.” Artikeln: Klicka här!

Anledningen att jag tar upp detta här är att jag menar att vuxenvärlden måste sopa rent framför egen dörr innan man försöker göra något i grunden åt mobbningen i skolan. Det finns mycken mobbning i vuxenvärlden. Kan vi rensa bort den eller är det omöjligt?

 

Etiketter:

Alla kan säga fel, alla kan skriva fel

Vår utrikesminister Carl Bildt har gjort en befriande blunder, enligt Dagens Nyheter:

När jag var statsminister i Sverige, hade den dåvarande presidenten Bill Clinton och jag det första epostutbytet mellan två statsöverhuvuden”, sa Bildt till tidningen.

Men Bildt har alltså aldrig varit något statsöverhuvud. Den positionen innehas av en annan Carl, Kung Carl XVI Gustaf.”

( DN, 7 februari 2010)

Aftonbladet, den 8 februari:

”– When I was prime minister of Sweden, then President Bill Clinton and I had the first e-mail exchange between heads of state, sa Bildt till Washington Post.

Om det var knagglig engelska eller kunskapsbrist som orsakade felsägningen var Bildt i går förhindrad att svara på. Han satt på ett plan till Mexiko.”

Alla kan säga fel, alla kan skriva fel. Kungen har blivit mer eller mindre hånad i många år för sina läs- och skrivsvårigheter. Bokstäverna kommer lite fel ibland, även så orden i det löpande talet. Men Bildt har ovan visat att vi alla kan göra fel. Det antyds t o m i Aftonbladet att han kanske inte är så bra på engelska, som vi alla trott.

Kan vi inte lära något av detta och tona ned alla och ej så komiska, hånfulla kommentarer om sådana misstag i skrift och i talet som vi alla gör då och då? Glöm ej heller att engelska inte är vårt modersmål om vi är födda i Sverige.

Artikeln: Klicka här!

Samma artikel med lite mer innehåll i Aftonbladet: Klicka här!

 
1 kommentar

Publicerat av på februari 7, 2010 i Dyslexi, Läsandet, Skrivande

 

Tänk att det i praktiken struntas så i elevernas inlärning och utveckling

I flera inlägg har jag riktat uppmärksamhet på hur kommunerna nästan helt struntar i elevernas inlärning och utveckling i den kommunala praktiska verkligheten. Som vanligt är det ju inte fina ord i olika dokument som räknas. Sådana välformulerade ord har varken elever eller föräldrar någon som helst nytta av när det inte märks i praktiken och i skolornas verksamhet.

Att kommunerna nästan helt struntar i det uppväxande släktet, har vi idag fått ytterligare ett bevis på. Det är lektorn i idrottsvetenskap, Ingegerd Ericsson, vid Malmö högskola och professorerna Patrik Grahn och Erik Skarbäck, vid Sveriges lantbruksuniversitet i Alnarp, som i SDS riktar uppmärksamhet på att kommunerna minskat på de gröna områdena i städerna:

”På 30 år från 1970 till 2000 sjönk den allmänna tillgängliga marken i tätorter, det vill säga torg, gågator och grönområden, från 40 procent till 31 procent och i de tre största städerna till 27 procent.

Forskning visar att klyftan mellan fysiskt aktiva och passiva barn har ökat. Färre grönytor kring bostadsområden får barn att röra sig mindre, vilket på sikt kan få allvarliga hälsokonsekvenser.” (Sydsvenskan, den 7 februari 2010)

Mer grönytor kan självklart hjälpa elever med olika former av bekymmer och minskade gröna ytor förvärrar naturligtvis deras problem:

”Flera studier visar att barn med omogen, otränad motorik behöver många tillfällen och möjligheter att öva sin grovmotorik. Skolans två idrottslektioner per vecka är inte tillräckligt. Det behövs mer motorikträning i skolan och en stimulerande och utmanande närmiljö för barns spontanaktiviteter.  (Sydsvenskan, den 7 februari 2010)

För varje dag blir det allt tydligare tycker jag: I praktiken struntas det helt i elevernas inlärning och psykiska hälsa. Från samhällsplanering på makroplanet till de kommunala förvaltningarna på mikroplanet. Det görs endast sådant som man måste och tyvärr knappt det.

Detta kommer att bli kostsamt för samhället på lång sikt eftersom vi vet att många elever med dysfunktioner, som till exempel läs- och skrivsvårigheter, kan hamna i svårigheter senare livet.

Artikeln: Klicka här!

 

Lokala politiker vill bestämma själva, även om det strider emot lagen

I dagens Svenska Dagblad får vi svart på vitt att lokala politiker inte respekterar den lagstiftning vi har i landet. Det är Torkel Strandberg(FP) som vill trotsa lagen genom ett drogtesta elever:

”Skolinspektionen har nyligen sagt nej till att vi i Landskrona vill införa frivilliga drogtester i grundskolan. Vi vill hindra unga människor från att hamna i vad som ofta blir ett livslångt beroende. Såväl barnens som deras föräldrars samtycke krävs för att testen ska genomföras.” (SVD, den 2 februari 2010)

Artikeln: Klicka här!

Skolinspektionen har gjort klart att det är olagligt att drogtesta elever:

”I sitt nya beslut går Skolinspektionens grundligt igenom rättsläget och finner att den typ av drogtester som kommunen vill genomföra kräver stöd i lagen. Sådant stöd finns inte.

– Systemet med slumpvisa drogtester är olagligt. Den viktigaste orsaken är att de slumpvisa testerna med urinprovtagning utgör en integritetskänslig åtgärd. Det går inte att i det enskilda fallet säkra den enskilde elevens reella och frivilliga samtycke. Därför kan Landskrona kommun inte genomföra testerna, säger Ingegärd Hilborn, chefsjurist, Skolinspektionen.” (www.skolinspektionen.se)

Vanliga medborgare måste följa lagen annars blir det böter eller fängelse. Så tydligen icke för lokalpolitiker och skolor.  Detta problem har vi tagit upp i en intervju med Skolinspektionen i det kommande numret av Dyslexia nätupplaga, 1/2010. Läs det!

 
1 kommentar

Publicerat av på februari 2, 2010 i Makthavare, Skolan, Skolledning