RSS

Viktig artikel i Sydsvenskan idag

01 Jun

Barnläkaren Leif Elinder är en av väldigt få medicinare som länge har opponerat sig emot att allt fler människor och särskilt barn och ungdomar får en psykiatrisk diagnos idag. Det är ju t o m så illa att vara allmänt bråkig har en diagnos nu för tiden. Elinder skriver bland annat:

”På ett raffinerat sätt diskvalificeras det stora flertalet av befolkningen från samtalet om orsakerna till de psykosociala problemen i samhället. Därmed utestänger man också en stor del av befolkningen från en öppen debatt om en av våra viktigaste samhällsfrågor, nämligen samhällsinstitutioners ambitioner att med medicinska ingripanden styra sociala problem och avvikelser.”(sydsvenskan, den 1 juni 2010)

Det är viktigt att även kritiska röster från läkarhåll kommer fram och inte tystas av den konformism som är alltför vanlig i vårt nuvarande samhälle.

Artikeln: Klicka här!

Annonser
 
1 kommentar

Publicerat av på juni 1, 2010 i ADHD, Autism, Damp, Diagnos, dyskalkyli, Dyslexi, Forskning

 

Ett svar till “Viktig artikel i Sydsvenskan idag

  1. Tmt

    juni 6, 2010 at 5:39 e m

    Det var en intressant artikel.

    Jag tänker så, att när det talas om ”symptom” tycks det vara så, att man förutsätter existensen sv sjukdom. Sen talar man om ”norm” och ”normal” och det verkar som om ”sjukdom” antas närmast synonymt med ”avvikelse från normalitet”.

    Sen blir då frågan om man tänkt igenom, så särskilt noga, vad man egentligen emnar med normalitet. Att vara normal kan i vissa lägen och vissa tider på året vara det samma som att vara förkyld! Det tycks mig inte rimligt att diagnostisera icke förkylda som sjuka, vilket verkar vara en risk och en följd av de resonemang som förs.
    Går det överhuvudtaget, om man beaktar den teoretiska filosofins och tankens landvinningar under de, säg, senaste 100 åren att defininiera en normalitet?
    Jag skulle nästan vara beredd att påstå att det går att visa att så icke är fallet!

    Debatten om social konformism är inte helt ny. Varför i allsin dar sträva efter dylikt och varför i allsin dar betrakta sånt som normalt?

    Det ligger lite i en saks natur att normsättaren tenderar att vara normal; vem som än sätter normen. ”Doktorn och doktorns kompisar” kan tendera att vara mer normala än en kontrollgrupp.
    Läkarskrået må vara hur kompetenta som helst på att bota, lindra och trösta, och vad det nu är…

    Jag tycker att det är hemskt.
    Ofta är det då svagaste som utsätts för ”bedömas”, barnen, de utslagna, de i något avseende svagaste i samhället.

    /Tmt

     

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: