RSS

Kategoriarkiv: Diagnos

Få journalister på presskonferensen. En fråga till ministern…

Få journalister på presskonferensen. En fråga till ministern som tillsatt en ny utredning.

Vad kan ett sådant massmedialt ointresse ha handlat om? Jo, kära bloggläsare. Det handlade om funktionsnedsättning och arbetsmarknad. Arbetsmarknadsminister Hillevi Engström presenterade en ny utredare och ett nytt utredningsdirektiv idag på en presskonferens,  klockan 10.30.

Det var ett fåtal journalister på plats, vilka nog kunde räknas på ena handens fingrar. En(1) journalist ställde en fråga. Det handlade om något så viktigt som ”de arbetsmarknadspolitiska insatserna för personer med funktionsnedsättning som medför nedsatt arbetsförmåga”.

Detta ointresse för dysfunktion, både hos lärare och rektorer, men också hos massmedia är enligt mig väldigt allvarligt. Det drabbar dem med olika former av dysfunktion eftersom de sannolikt aldrig får det stöd och den hjälp de behöver och inte heller de lyft som de framförallt behöver. De skall tydligen vara på fortsatt undantag i vårt samhälle.

De flesta borde skämmas här!

(Foto ovan av Hillevi Engström: Johan Ödmann)

 

Förälder: Lita i väldigt liten grad på s k experter. Gå på din magkänsla och agera kraftigt emot dem som kränker ditt barn!

Den senaste tiden har vi sett flera fall av rena olagliga kränkningar av barn när de placerats i särskolan utan att ha utvecklingsstörning och helt emot både Barnkonvention och Konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning(FN-konventioner som Sverige skrivit under). Den 19 maj rapporterar Skånska Dagbladet om ännu ett ytterst upprörande fall, igen får vi veta det genom pressen. Reportern skriver bland annat:

”I femman bestämdes att Fredrik skulle gå i integrerad särskola på Näsby skola.

– Jag gav med mig. Jag tänkte att de har expertis bakom sig och då måste de väl ha fattat rätt beslut, säger Sammi.

Carina var inte alls övertygad.

– Jag mådde mycket dåligt. Jag kände mig tvingad att skriva in honom. Jag såg att det var fel väg och ville ha en utredning. Jag kämpade med näbbar och klor. Det var så orättvist mot Fredrik. Jag såg att han var relativt normalbegåvad. Han åkte buss själv och gick på skytte med kompisarna.[…]

Under de tre år Fredrik gick på särskola utreddes han på barnhabiliteringen utan att man kom fram till något. Carina bad om att få honom utskriven, men fick inget gehör. I årskurs åtta kom beskedet: Fredrik är inte särskolemässig. I ett psykologutlåtande konstaterades att han har svårigheter med koncentration och uppmärksamhet, men inga inlärningssvårigheter inom teoretiska områden. Den utredningen hade gjorts två år tidigare, men inte nått skolan eller föräldrarna.”( Skånska Dagbladet den 19 maj 2011)

Ni som i det här sammanhanget hävdar att utbildad personal alltid har rätt, hur tänker ni när vi får höra gång på gång att barn och ungdomar kränks på det här sättet? Skäms ni inte, Karolina, Sara Andersson, Erika, Maria, Elisabet Mohammar som är ledamot i styrelsen för Svenska Logopedförbundet och flera andra som kommenterat här? Att ha en övertro på personer som har utbildning, kan vara mycket förödande. När skall vi lära oss det och i varje enskilt fall också använda vårt sunda förnuft?

Förälder låt ditt sunda förnuft och din magkänsla styra för att skydda ditt barn! Utbildad personal som endast litar på sina eventuella kunskaper utan att använda sitt sunda förnuft kan nämligen skada ditt barn, helt i onödan.

 

Vilken forskning då Valtersson(MP) och andra politiker

Ofta hänvisar politiker till forskning på ett mycket diffust sätt. De gör oftast dessa hänvisningar utan att uppge någon källa. Misstanken är stor att de gör denna hänvisning utan egentligt stöd i forskningen, men att de därmed ger sin egen skolpolitik större tyngd, kanske på falska grunder.

Nu senast är det miljöpartiets Mikaela Valtersson, tidigare talesperson i skolpolitiska frågor, som skriver i debatten om katederundervisning i SVD:

Aktuell forskning visar att eleven måste vara i centrum, att läraren måste kunna motivera eleven och att det är avgörande att läraren ständigt ger återkoppling och på så sätt bidrar till ett utvecklat lärande.” ( Svenska Dagbladet, den 18 mars 2011)

Vilken forskning avses som kan bekräfta denna självklarhet? Och vem vill inte få denna ideala utveckling av elever, men borde det inte undersökas mer ingående varför det många gånger inte blir så? Jag tycker att MP och Valtersson är mycket naiva i skolfrågor.

Läs hela debattinlägget: Klicka här!


 

Journalister sprider ofta oriktig information om läs- och skrivsvårigheter och dyslexi

Jag har många gånger uppmärksammat här på bloggen att många journalister sprider felaktig information när det gäller dyslexi eller den mer generella dysfunktionen läs- och skrivsvårigheter. Så här skrev nämligen Barometern nyligen:

”Dessutom föds många barn med dyslexi som medför att det blir mer eller mindre omöjligt att se bokstäver, samt läsa och skriva.”

Barometern! Dyslektiker kan självklart se bokstäverna, de är inte blinda (även om det kan verka så om man läser Dyslexiförbundet FMLS beskrivning av dysfunktionen) och de kan både läsa och skriva. Deras avkodningsproblem gör emellertid att förmågorna är något sämre än den normala läsarens och skrivarens, d v s en sämre koppling mellan grafem(bokstav) och fon(ljud), vilken kan vara i en grav eller mera mild variant av dysfunktionen.

Dyslexiförbundet FMLS, är ni nöjda nu när ni lyckas få journalisterna att helt missuppfatta vad dyslexi är för något?

 

Vem har ansvaret, föräldrarna eller skolans lärare?

Dalarnas Tidningar har många tänkvärda artiklar om främst ADHD. Men igår hade de intressanta kommentarer från föräldrar, nu var det dyslexi som låg i fokus:

”Varken den kommunala skolan eller den privata vill lägga ner extra resurser på elever som inte har nått målen”, skrev någon som fick svaret:

”Har en dotter som är dyslektiker. Varken jag eller hennes mor har någonsin bekymrat oss om detta, utan låtit henne kämpa på egen hand. Detta har resulterat i en stor ”tjurskalligh och en universitetsexamen i veterinärmedicin. Så begär inte bara att andra ska lösa allt, låt ungarna lägga manken till också.”

Läs allt genom att klicka här!

Men det är väl ändå så att båda har ett ansvar, föräldrar och skolans lärare,men den största bördan ligger ändå på skolan som bör ha den pedagogiska kompetensen!

 
1 kommentar

Publicerat av på mars 8, 2011 i Diagnos, Dyslexi, Skolan

 

Den ständiga kränkningen av människor med s k psykisk ohälsa

Johannes Forsblom tar upp en väldigt angelägen frågeställning på Newsmill idag. Han skriver:

”Jag lider själv av en bipolär borderlinesyndrom med autistiska drag som inte är så lätt att diagnostisera eller att sätta en ettiket på.

Men jag blir alltid ledsen när kvällspressen använder ord som ”galen” och ”tokig” när en gärningsman har begått ett hemskt brott, med total brist och medkänsla för alla som lider av en psykisk sjukdom. Faktum är att media uppmuntrar oss till att tro att schizofreni och andra psykiska sjukdomar är farliga för allmänheten genom att de uppblåser en ogrundad rädsla och att de avhumaniserar alla som lider av en psykisk sjukdom som om de vore monster eller icke-mänskliga.”

Hela artikeln: Klicka här!

Det är verkligen bra att detta poängteras av någon som själv är drabbad av det som numera benämns som psykisk ohälsa. Det är nämligen upprörande hur dessa människor framställs i massmedia. Deras problem förvärras då sannolikt och ingen tar ansvar för detta.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på februari 19, 2011 i ADHD, Autism, Damp, Diagnos, dyskalkyli, Dyslexi, massmedia

 

Logopeder är inte alltid experter på dyslexi-Danderyds sjukhus kan inte vara det!

Aftonbladet en mycket intressant artikel om Kattmodellen kontra dyslexi. Sämst är det för, som jag ser det, logopederna på Danderyds sjukhus. Det handlar nämligen om en fin och som det verkar  framåt tjej som heter Victoria Plass, 21 år, som på just Danderyds sjukhus fått diagnosen dyslexi av logopederna där. Då måste man först kontrollera om detta sjukhus verkligen är experter på dyslexi, men det verkar de inte vara vid en närmare titt. Så här skriver man nämligen om dyslexi/läs- och skrivsvårigheter på deras hemsida:

Tecken på läs- och skrivsvårigheter

Svårt att känna igen bokstäverna.

Svårt att sätta samman bokstäver så att de bildar ord.

Man kanske blandar ihop bokstäver eller byter plats på dem.

Svårt att sätta samman ord så att de bildar meningar.

Svårt att läsa orden utan att stava sig igenom alla bokstäver.

Svårt att läsa i en sådan hastighet att det man läser får en betydelse.

Ägnar mycket tid åt samma text och läser många gånger utan att minnas vad man läst.

Varför är det svårt att läsa och skriva?

Det kan vara svårt att uppfatta och skilja de olika språkljuden åt och att minnas dem.

Här har vi det som typiskt i sådana här sammanhang. Ingen självständig analys av individer som har dyslexi eller läs- och skrivsvårigheter utan ett sammelsurium av många olika synsätt på det här med dyslexi eller läs- och skrivsvårigheter, tydligen kan inte det här sjukhuset bedöma vilken benämning man skall ha. Att socialstyrelsen överhuvud godkänner sådan här ”professionell” amatörverksamhet är upprörande!

Socialstyrelsen, alla logopeder, psykologer och läkare kan inte dyslexi, trots detta faktum får de ställa diagnos. Skandalöst är ett alltför milt uttryck!

Detta gör att Kattmodellen kan komma in och visa att de faktiskt har åtgärdat en dyslektiker till, vilket de sannolikt inte har. Så här skriver Aftonbladet Plus om Victoria:

”Till slut gick det inte längre och som tolvåring skickades hon till en specialist på Danderyds sjukhus. Där testades hennes lästeknik och språkförståelse och snart konstaterades det att Victoria led av dyslexi. Diagnosen gjorde att hon bara läste det hon var absolut tvungen till. Bokhyllan hemma i Vallentuna gapade tom och betygen var inte de allra bästa.

I gymnasiet fick hon höra talas om kattmodellen, som går ut på att se ord och bokstäver i bilder, något dyslektiker ofta har svårt för. Istället stavar de ordet precis som det låter.

Victoria kom i kontakt med Patrick Lindblad, en av de som introducerat kattmodellen i Sverige. Förr när hon läst en text hade hon sett ordet i mörkgrön text mot en svart bakgrund och när hon försökte stava ett ord var det bara tomt.” Aftonbladet Plus, den 11 februari 2011

Beskrivningen av dyslektiker i detta textutdrag är också felaktig. De flesta som stavar på sitt eget sätt, stavar som det låter. Det har inget med dyslexi att göra.

Sammanfattningsvis kan sägas att okunskapen kring dyslexi i massmedia gör att metoder som Kattmodellen som kostar många sköna tusenlappar för den som anlitar Patrick Lindblad (som sett en möjlighet att tjäna mycket penningar) kan hävda att de faktiskt kan ”bota” dyslexi. Och han har ju rätt med all denna bristande kunskap i dyslexins väsen även, som vi sett ovan,  i verksamhet som är godkänd av Socialstyrelsen.

Artikeln: Klicka här!

 
6 kommentarer

Publicerat av på februari 15, 2011 i Diagnos, Dyslexi, Kattmodellen, Logopeder

 

Diagnos som skällsord

Kom gående och fick höra  en hundägare säga om sin jycke: Han har ADHD. Ser samtidigt i Arbetarbladet en artikel som berättar om en rapport från Skolinspektionen:

”Men det har också visat sig att eleverna själva ibland medvetet avstår från att använda hjälpmedel som de behöver för att kunna hänga med bättre i undervisningen, exempelvis datorprogram med stavningsstöd eller ljudande tangentbord. Detta för att de känner sig utpekade av klasskamraterna. Ett attitydproblem som Skolinspektionen tycker att skolan ska jobba med.”

Hela artikeln: Klicka här!

Har själv hört elever säga: Jävla dyslektiker; Har du ADHD, eller?

Vad göra åt detta?

Kändisarna skämtar om det här i Let´s dance: Klicka här!

 
4 kommentarer

Publicerat av på januari 28, 2011 i Diagnos

 

Ni som undrar över felaktig placering i särskola, kan här få en förklaring

Neurologerna är som vanligt intresserade att sjukdomsstämpla bristande resultat i skolan. De drar sig ej heller från att benämna detta utvecklingsstörning, vilket förklarar den felaktiga placeringen i särskola. De drar sig m a o inte från att allvarligt kränka unga människor, vilket självklart ger men för livet. Försiktighet är inget som ligger för neurologerna som yrkeskår, tyvärr!

Detta efter att ha läst gårdagens debattinlägg i SVD:

”Elever med en kvot understigande 70 kan ha en lindrig utvecklingsstörning om de också har svårigheter att klara de dagliga aktiviteter som förväntas utifrån åldern. IQ i området mellan cirka 70 och 85 brukar betecknas som svag teoretisk begåvning.

En avgörande fråga är vilken IQ som krävs för att klara målen i skolan? Är målen utformade så att elever med svagare teoretisk begåvning ska klara dessa, eller krävs egentligen en IQ överstigande 85? En stor andel elever med svag teoretisk begåvning har samtidigt även koncentrationssvårigheter som ytterligare nedsätter deras förmåga till inlärning, läsning och matematiska beräkningar.

Det handlar om stora grupper; statistiskt utgör elever med en svag teoretisk förmåga cirka 13–14 procent och stora koncentrationsproblem har cirka 5 procent av skolelever. Det handlar således om några elever i varje klass.”

De har en ”lösning”: ”Det behövs ett fokus på kärnfrågan: elevers olika förutsättningar för teoretisk inlärning. Vi behöver identifiera dem med ökat behov av pedagogiskt stöd och vi behöver en skola som även anpassar högstadiet till dem med en mer praktisk än teoretisk begåvning. I den processen behövs samverkan inom elevhälsoteam i skolan och för vissa elever kan en kompletterande bedömning på specialiserade mottagningar inom sjukvården behövas.”

Artikeln: Klicka här!

Jag säger i motsats till ovan att det mest behövs av allt: Befria oss från neurologernas inblandning i pedagogiska frågor och överlåt detta till riktiga experter på pedagogik!

Jag menar dock, som sagt, att här har vi förklaringen till att elever felaktigt har placerats i särskolan, eftersom de här debattörerna även kan tänka sig att individerna som befinner sig inom normalfördelningen kan få diagnosen lindrig utvecklingsstörning.

Gör något NU emot detta ”expertförtryck”!

 

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på januari 23, 2011 i ADHD, Autism, Damp, Diagnos, dyskalkyli, Dyslexi, Forskning

 

Den ensidigt underdåniga respekten för ”forskningen” bör upphöra

Här på bloggen har jag fått mycken kritik för att jag vågar ifrågasätta främst logopederna, men också de riktiga ”översteprästerna” neurologerna som uttalar sig i alla företeelser som finns, från bantning till dyslexi. De är utbildade och deras utbildning sägs bygga på erkänd forskning. Vad de sedan gör kan aldrig ifrågasättas. Denna underdånighet måste upphöra om vi skall lösa alla de gåtor som ligger bakom de dysfunktioner som en del elever uppvisar.

Något att tänka på för den som i kommentarerna okritiskt försvarar logopeder och läkare: Nu utreds det fusk som har uppdagats i autism forskningen:

Har medverkat i misstänkt bluffstudie om vaccin och autism

Alla forskare, bland dem flera svenskar och KI-professorn Anders Ekbom, som medverkat i publikationer med Andrew Wakefield kan komma att granskas.

Wakefield skrämde i en studie världens föräldrar med att barn som fått trippelvaccin utvecklat autism.

Nu har tre redaktörer på tidningen British Medical Journal, BMJ, som konstaterat att Wakefields studie var en bluff, begärt att alla vetenskapliga artiklar som han har medverkat i ska gås igenom. De har fått ett preliminärt ja.

En av dem som kan komma att synas är professorn i epidemiologi vid Karolinska Institutet Anders Ekbom, skriver Upsala Nya Tidning.

Mellan 1994 och 2003 medverkade Ekbom i sju artiklar där Wakefield var medförfattare. Men han är inte orolig för en granskning.” ( Aftonbladet, 23/1-11)

Artikeln: Klicka här!

Ekbom är vid det lärosäte, Karolinska Institutet, där även Martin Ingvar tjänstgör och som skriver böcker om företeelser där han definitivt inte är expert.

Det vore välkommet om fler forskare blev granskade. Vi måste nämligen ha en hård och kritisk diskussion på alla nivåer i samhället när det gäller det här. Det gäller våra barn och då duger det inte att med missriktad välvilja hålla en del dåliga yrkesutövare om ryggen.

Mer om autism-skandalen:

Svenska forskare granskas

Fanatisk tro drev vaccinbluff

Hur resonerade ni? Svd frågade föräldrar

 

 

Har dyslexi endast med hjärnan att göra?

Jag har flera gånger påtalat den position som hjärnforskningen har intagit. Neurologerna menar sig genom sin kunskap om hjärnan, även ha vetskap om sådant som inte befinner sig inom deras domän. Särskilt med tanke på de olika dysfunktioner som människor kan ha. En av dessa är en språklig dysfunktion och bör benämnas utvecklingsdyslexi eftersom den uppkommer under en individs utveckling och upptäcks i regel i skolans första år. Denna dysfunktion får följande definition på Hjärnfondens hemsida:

”Dyslexi är en funktionsnedsättning i hjärnan som innebär att man har svårt att lära sig läsa, stava och förstå en skriven text. Om man har dyslexi har vissa funktioner i hjärnan som styr språket inte utvecklats som de ska. En dyslexisk person är inte mindre intelligent.

Dyslexi är ärftligt och vanligare hos pojkar än hos flickor. Oftast upptäcks dyslexi i tidig ålder. Den som har dyslexi blir inte helt av med sina besvär. Man kan dock få hjälp med sina läs- och skrivsvårigheter.”

Vi bortser från det felaktigt stavade adjektivet, men fokuserar på att vissa funktioner inte har utvecklats som de skall i hjärnan på en dyslektiker. Detta är dock inte vederlagt i upprepade studier vilket är gängse för att få något bevisat i vetenskapliga sammanhang. Vi vet helt enkelt inte varför vissa har dysfunktionen och inte andra eftersom det finns individer som har samma hjärnavvikelse men inte har några läs- och skrivsvårigheter.

Hjärnfonden är grundat av en professor från Karolinska institutet och flera av dem som sitter i styrelsen för fonden är just professorer just på det ”lärosätet”. Där finns också Martin Ingvar och där fanns framlidne Curt von Euler. Behöver jag säga mer?

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på januari 8, 2011 i Diagnos, Dyslexi, Forskning

 

Var finns problemet egentligen?

Läs idag i information.dk:

”Lærerne ser hver tredje dreng i skolen som problematisk, viser undersøgelse lavet for regeringens skolerejsehold. Men det er skolen – ikke drengene, der har et problem, konstaterer rapporten, der bakkes op af forsker. Lærerformand erkender problemet: Vi har fået lavet en for boglig skole”

Artikeln diskuterar var problemet ligger, hos eleven, hos lärarna eller hos skolan som system. Skolan och lärarna har en tendens att lägga bekymret hos och i eleven. Men var tredje pojke i de danska skolorna kan inte ha sådana problem inom sig så att de inte klarar skolan och varför skulle det nästan enbart gälla pojkar och inte flickor?

Ingen mig veterligt har sett noggrant på skolorganisationen och verkligen tagit reda på hur själva systemet kan tänkas ha ansvar för att inte alla lär sig i skolan. Detta gäller såväl Danmark och som Sverige och är sannolikt ett internationellt problem.

Läs hela denna viktiga artikel: Klicka här!

 

Viktig frågeställning i ännu nyare nummer på väg ut

Ett nytt nummer av Dyslexia nätupplaga har precis kommit. Men även 8/2010 är på väg ut. Vi är nämligen försenade i utgivningen. Tyvärr!

En viktig frågeställning i nya numret, 8/2010 med anledning av att ställa diagnos:

Diagnos för vem – samhället eller eleven?

Häng med i denna diskussion om dysfunktioner som är så väsentlig för nästa generationer av aktiva människor. Skall fler och fler bli handikappade av en profession som många gånger inte gör sitt bästa eller ens är utbildade för uppgiften? Vilken skada kan inte dessa göra?

 

Sämfors fortsätter göra reklam för sin verksamhet under täckmantel

Jag har på den här bloggen kritiserat logopeden Helene Sämfors för att inte vara ordentligt insatt i dyslexiproblematiken när hon blandar ihop språkstörda med dyslektiker, efter att jag läst om ett föredrag där hon menade att dyslektiker hade bekymmer med den s k ordmobiliseringen, vilket främst språkstörda kan ha problem med( logopeder är ju framför allt experter på dysfunktioner som specifik språkstörning, SLI).

Sämfors har också en privat verksamhet och då gäller det att få in penningar och inget annat. Men Sämfors framställer sig i media som om det skulle vara så att om logopeder tidigt kom in så skulle alla misstag vara bortblåsta. Så här skriver hon nämligen i en debattartikel, Trelleborgs Allehanda, med anledning av att elever felaktigt blivit placerade i särskola:

”De allra flesta fall av felplaceringar handlar om språkliga svårigheter, språkstörning och/eller dyslexi. Riskerna för detta kan vi logopeder upptäcka mycket tidigt, men vi kommer oftast in i utredningar kring elever allra sist, det vill säga efter pedagogisk, psykologisk och social utredning, och ofta inte alls.
Vi borde vara först, eftersom vi kan se riskerna redan under småbarnsåldern och kan ge förslag på åtgärder. Men så fort barn med språkstörning börjar skolan försvinner professionell hjälp,” ( Trelleborgs Allehanda, 4 december 2010)

Vidare skriver hon:

”Efter många års arbete ute i skolan förfasas jag fortfarande över hur de här eleverna har det. Det finns bara en yrkeskår som är experter på språkliga svårigheter, logopeder, men trots det lyser vi med vår frånvaro på de allra flesta skolor i landet. Dessutom, allra värst, vi finns inte med i de utredningar som görs. Hur är detta möjligt?” ( Trelleborgs Allehanda, 4 december 2010)

Så länge som logopeder inte specialiserar sig på en dysfunktion och följer med forskningen kring den, vilket andra liknande yrkeskårer gör, menar jag absolut att denna yrkeskår skall hållas borta från skolan. De kan göra mer skada än nytt, menar nämligen jag.

Artikeln: Klicka här!

 
13 kommentarer

Publicerat av på december 4, 2010 i Diagnos, Dyslexi, Logopeder

 

ADHD, en fråga om mognad?

Vi är många som kritiserat medicinering av dysfunktioner som ADHD. Nu visar nyare forskning att vi kan ha haft rätt att det handlar om mognad i hälften av fallen. Så här rapporterar t ex Aftonbladet med anledning av en amerikansk studie:

”Samma slutsats drar svenska forskare i Lund som följt 57 barn med diagnosen adhd under tio år. När barnen gick i årskurs 1 och 2 fick deras lärare och föräldrar skatta deras adhd-symtom på en så kallad Connor-skala. Samtidigt undersöktes barnen skelettålder, ett mått på deras fysiska mognad. När barnen gick i årskurs åtta samt det år de fyllde 17 upprepades hela undersökningen.

Det visade sig då att de barn som växt ifrån sina adhd-symtom i högre grad mognat även rent kroppsligt.

– Lite oväntat ger studien stöd åt att adhd hänger ihop med en allmän omogenhet, även en rent kroppslig sådan, sa Peik Gustafssonen en av forskarna bakom den svenska studien när han presenterade resultaten på Läkarstämman tidigare i dag.”(Aftonbladet den 1 december 2010)

Frågan är om inte något liknande kan upptäckas när det gäller dyslexi. Flera som har fått diagnosen dyslexi, där definitionen varierar betänkligt mellan olika diagnosställare, eftersom många som endast har problem med stavning, s k dåliga stavare, har fått diagnosen.

Artikeln: Klicka här!

 
2 kommentarer

Publicerat av på december 4, 2010 i ADHD, Diagnos, Dyslexi

 

Dyslexia nätupplaga på Facebook

Upptäck Dyslexia nätupplaga på Facebook:

 

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på november 9, 2010 i ADHD, Autism, Damp, Diagnos, dyskalkyli, Dyslexi, Forskning

 

Gillberg förlorade i Europadomstolen och vad gör man då?

”Professor” Christopher Gilleberg förlorade i Europadomstolen:

Idag stod det klart att han inte fick rätt i Europadomstolen heller. Den anser inte att Sverige brutit mot de två artiklar i Europakonventionen som Gillberg åberopade och som domstolen valde att pröva.” (SVD, den 2 november 2010)

Bör inte då staten och regeringen drar tillbaka denna mans professur, som han antagligen förvärvat på oriktiga grunder, genom att överdriva sina resultat, vilka han ej vågade öppna för granskning. Detta borde få vem som helst misstänksam att det inte står riktigt rätt till.

Det är ju en man som mycket kvickt anser sig vara expert på ett område, också på dyslexiområdet där han har mycket, mycket grunda kunskaper och förlitar sig helt och hållet på andra forskare.

Hur många fler sådana här ”falska” professorer har regeringen utnämnt?

Hela artikeln: Klicka här!

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på november 2, 2010 i ADHD, Damp, Diagnos

 

Amanda talar om det som ingen annan vågar: Mobbning av dyslektiker

Det finns många starka unga tjejer och killar i vårt avlånga land. Amanda Thyr från Trönö är en sådan hjältetjej. Hon fick ett uppdrag:

”Amanda Thyr, som går i åttan på Vågbroskolan, hade fått i uppgift att skriva en krönika.

Det blev en insändare i stället, där hon skrev om alla glåpord som haglade på skolan och hur hon blev retad för sin dyslexi. Och hon ville få den publicerad.
Det var viktigt för henne att namnet fanns med.

– Jag ville visa vad jag kände, och jag tänkte att det kanske skulle kunna hjälpa andra som har liknande problem, säger Amanda.” (www.helahalsingland.se)

Amanda har sedan med all rätt, blivit hyllad för sitt mod i flera insändare. Och jag undrar: Skall det hela tiden krävas modiga unga tjejer och killar för att detta faktum, mobbningen av elever med särskilda behov, innan de kära intresseorganisationerna reagerar. Var i himlens namn är ni? I väntan på nästa bidrag från staten kanske?

Ja, ursäkta mig men jag blir upprörd när jag tänker på intresseorganisationerna som endast vill ha penningar. Till vad?

Läs om Amanda: Klicka här!

 
2 kommentarer

Publicerat av på oktober 25, 2010 i Diagnos, Dyslexi, Intresseorganisationer

 

Ännu en gång bekräftas misstanken: Dyslektiker sätts i särskola

Det har förnekats i många år, misstanken att dyslektiker sätts i särskola. Vi alla läser i nyheterna igen:

”Skolinspektionen kritiserar Älvsbyns kommun för beslutet att placera en pojke i särskola. Pojken led av dyslexi och inte någon utvecklingsstörning.”(nyhet.nu, P4 Norrbotten)

Läs mer: Dyslektiker sattes i särskola Dyslektiker placerades på särskola

Det inte många tänker på är att detta är ganska naturligt, men felaktigt eftersom de flesta tycker att logopeder skall sätta diagnosen dyslexi och logopeder använder då likartad analysredskap som man gör när det gäller språkstörning och möjligen också när det gäller utvecklingsstörning, t ex den  här på bloggen debatterade ordmobiliseringen,vilket dyslektiker så vitt jag vet inte har några större problem med i sitt tal. Tvärtom finns det dyslektiker som är ytterst verbala och på det sättet kompenserar sin bristande och inadekvata avkodning, vilket kan resultera i bra resultat i skolsammanhang.

”[O]rdmobiliseringsproblem. Det innebär svårigheter att snabbt och exakt kunna mobilisera rätt ord vid rätt tillfälle”.Ur Språkutveckling och språkstörning hos barn, Del 1-Fonologi, grammatik. lexikon, Nettelbladt & Salameh(red)., 2007. Lund: Studentlitteratur. Lägg märke till var ifrån  man hämtat begreppet!

Befria logopederna från att ställa dyslexidiagnos och ge uppdraget till specialutbildade psykologer!

 
2 kommentarer

Publicerat av på oktober 21, 2010 i Diagnos, Dyslexi, Logopeder

 

Forskningen och skolan

Skolverksamheten och forskningen har nästan aldrig gått att förena. Trots att pedagoger är skyldiga att ständigt hålla sig uppdaterade, är det inte så i praktiken.  De rön som olika discipliner får fram för att förbättra pedagogiken i skolan, når sällan dit. Tvärtom finns det en avog inställning bland en del skolpersonal inför vetenskap och forskning.

Det finns dock undantag och ett sådant är Nossebro skola i Essunga kommun. Sydsvenskan rapporterar i en stor artikel idag:

”Arbetsveckan innan barnen började i skolan 2007, blev början på en ny väg. Specialpedagogen Johanna Lundén var en av dem som förordade att skolan skulle ändra på sättet som de jobbade med specialpedagoger. Hon hade varit med i ett försök under våren som visade sig vara väldigt lyckat. En vikarie hade bett om hjälp med sin klass. Istället för att ta ut de elever som behövde extra hjälp hade Johanna Lundén gått in som en extra resurs i klassrummet.

– Jag var med där och kände: Wow vad häftigt! Jag hjälpte inte bara de elever som jag var där för. Jag kunde hjälpa tjugofem istället för två, säger hon.

Det man bestämde sig för på Nossebro skola var följande:

Alla elever ska få gå i en vanlig klass. Ingen ska tas ut ur klassen. Också särskoleelever och autistiska barn tillhör en klass där de är så mycket det går. Nivågrupperingar i olika ämnen är avskaffade. Om en elev behöver extra stöd, ska det stödet ges i klassrummet.

– Tillsammans med specialpedagogerna bestämde jag att vi skulle sluta plocka ut elever ur klassrummet, och börja plocka in lärare istället, säger rektor Lasse Björkqvist.

De elever som behöver ännu mer hjälp, kan få det på håltimmar eller på den schemalagda studietid som alla elever har. Men de får aldrig plockas bort från sin klass.

– Jag kallar det en synvända. Synvändan kommer från den pedagogiska forskningen, det är ju inte så att vi har kommit på egna tankar plötsligt. Oavsett vilken forskare vi läste, sa de samma sak: att alla vill vara med i klassrummet, säger Lasse Björkqvist.”

Förhoppningsvis följer fler detta goda exempel på att förena vetenskap och praktisk skolverksamhet, vilket gav en sådan framgång för eleverna. Det är verkligen på tiden!

Läs hela artikeln: Klicka här!

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på oktober 10, 2010 i Diagnos, Forskning, lärare, Skolan, Skolledning

 

Biologi fundamentet, men är det allt i bokstavsdjungeln som t ex ADHD?

Den biologiska forskningen och dess inverkan på all möjlig annan forskning är slående idag. Att det alltid finns en komponent biologi all mänsklig verksamhet är väl inte så kontroversiellt utan något nästan alla är medvetna om, vid närmare eftertanke.

Det som däremot är alarmerande är när biologisk forskning tar monopol på vetandet. Vi människor, ja, förmodligen alla varelser är så mycket mer än enbart fysisk biologi. Idag publicerades två artiklar som just har ett sådant, i varje fall implicit, anspråk.

Först skolläkaren och universitetslektorn Josef Milerad:

”1970-talets förenklade syn på sociala faktorer som förklaringsmodell är starkt förankrad i skolans värld. Det gör att skolhälsovården kan ha svårt att satsa på utredningar om dess kommunala chefer anser att neuropsykiatriska diagnoser snarare stig- matiserar än hjälper eleverna.” ( Svenska Dagbladet 30 september 2010)

Ett mantra som vi har hört till leda, tycker jag. Dock har man aldrig några referenser till vilka forskare man avser. Precis som idag, så hade man förmodligen forskare även då som hänvisade uteslutande till den biologiska faktorn.

Sedan ett forskarrön:

”Forskaren Anita Thapar vid universitetet i Cardiff har tillsammans med sina kolleger undersökt arvsmassan hos nästan 370 brittiska barn med adhd i åldrarna 5–17 år och jämfört med över 1 000 personer utan diagnos.

De intresserade sig särskilt för flera gener, som styr den tidiga utvecklingen av hjärnan.

Forskarna fann att små delar av generna hade fallit bort, eller hakat upp sig, hos barnen med adhd. Detta var dubbelt så vanligt hos barn med adhd jämfört med dem utan diagnos.

Forskarna fick identiska resultat när de gjorde samma studie på Island hos drygt 800 barn med adhd och 35 200 utan diagnos.

De avvikande generna fanns bland annat vid kromosom 16, som tidigare har kopplats samman med både autism och schizofreni.” ( Dagens Nyheter 30 september 2010)

Frågan man ställer sig genast är: Fanns det inte individer med dessa gener som klarat sig utan ADHD-bekymmer? Det verkar så, men varför får då inte alla problem?

Artiklarna: Skolor hinder för tidig utredning Forskare: adhd har genetiska orsaker

 
11 kommentarer

Publicerat av på september 30, 2010 i ADHD, Damp, Diagnos, dyskalkyli, Dyslexi, Forskning

 

Amerikansk studie bekräftar det många av oss misstänkt kring ADHD

Debatten blir ibland högljudd när det gäller de s k pedagogiska diagnoserna eller bokstavsdiagnoserna som ADHD. Många är vi som ifrågasatt psykiatrins rätt att handikappstämpla en stor minoritet.

Idag rapporterar Dagens Nyheter om en ny amerikansk studie som tyder på att många elever fått fel diagnos, vilket man misstänkt under lång tid från seriösa kritiker som sociologen Eva Kärfve och barnläkaren Leif Elinder.

Läs DN-artikeln: Klicka här!

Detta kan säkerligen även gälla andra svårställda diagnoser, som t ex dyslexi. Märkligt att läkare, psykologer och andra aktörer inte är mer rädda om våra unga utan gärna vill förse dem med en stämpel, vilken inte är så bra att ha eftersom det inte görs så mycket åt det ändå. Bättre, tror jag, om de sluppit sin diagnos.

Men många har ju intresse av att vidhålla myten om hur fint det är att få en diagnos som sannolikt påverkar den som får diagnosen i inledningen när man inte riktigt är medveten om och vet konsekvenserna. Egentligen handlar det, som alltid, om pengar och försörjning för många människor i samband med detta, vilket jag påpekat tidigare. Något reellt intresse, för dessa ungdomars egen skull, finns inte som jag ser det utan som födkrok för relativt många aktörer.

 

Arne Engströms viktiga inlägg på Newsmill idag

Jag och Dyslexia nätupplaga har länge velat uppmärksamma de elever som inte klarar skolan som alla andra. Det är viktigt då att se de verkliga problemen och inte mytologisera problemen, ”de har andra fina  förmågor”; ”många framgångsrika har haft inlärningsproblem”; ”hur många kändisar har inte dyslexi” etc etc. Självklart finns det framgångsrika människor som i skolan har misslyckats men det gäller sannerligen inte majoriteten av elever med särskilda behov, ur deras perspektiv tjänar sådan propaganda, som bland annat UR står för, istället som ett hån när de upplever utanförskap i vuxenlivet, arbetslöshet, psykisk ohälsa osv.

Men precis som fil dr Arne Engström säger i sitt inlägg på Newsmill idag, har jag sett att skolan ej heller ger de duktiga eleverna den kunskap som de är värda. Därför anser jag att Engströms inlägg är mycket, mycket viktigt för att inse att skolverksamheten är en verklig ”krisbransch”. Han skriver bland annat:

”Med dessa förutsättningar så skulle man tro att [högt begåvade barn] var mer eller mindre garanterade en framgångsrik skolgång. Men så är det tyvärr inte. För en inte så liten andel av de begåvade barnen blir i stället skolan en stor besvikelse, ett intellektuellt väntrum präglat av leda och enformighet.”

[…]

”Begåvade underpresterare missas helt i deras förslag eftersom elitklasser riktar sig till dem som redan är framgångsrika i skolan. Det finns sannolikt också en social snedfördelning i rekryteringen till dessa klasser som är diskutabel. De politiska reflexerna hos den rödgröna oppositionen riskerar att skapa onödiga låsningar för framtiden och skymma den väsentliga frågan om hur skolan tar hand om de begåvade barnen.”

Läs Engströms viktiga artikel: Klicka här!

 

Mycket Björklund är det, men hjälper det?

Det har varit mycket Jan Björklund de senaste dagarna. För ett litet tag sedan ville han införa skolk i terminsbetyget. Det skall vara ordning och reda i skolan, menade han.

I dag fiskar han nästan i samma vatten som Sverigedemokraterna. Han vill förbjuda burka och niqab, d v s en liten minoritet av muslimska kvinnor som använder heltäckande slöja skall förbjudas att utöva sin religion fullt ut som alla andra.

Björklund skriver i sitt Nyhetsbrev, som kommer ganska ofta:

”I dag har jag i en intervju i radion sagt att jag vill se en lagändring som gör det möjligt att stoppa bärande av ansiktstäckande klädsel, till exempel burqa och niqab, i skolan. Lagstiftningen skulle naturligtvis även innebära förbud mot andra plagg, t ex om någon skulle vilja bära en sk rånarluva. Principen skall vara att man ska visa ansiktet.”

Hans förakt är väldigt tydligt  emot dessa religiösa kvinnor, tycker jag. Den här typen av slöja täcker inte hela ansiktet. Att jämföra den med den klädsel som brottslingar använder är direkt stötande. Anser verkligen Björklund att burka eller niqab är kriminellt?

Det är tämligen ironiskt att utbildningsministern ständigt är så dåligt insatt i de förändringar han vill göra. Han ropar på kunskap i skolan men besitter väldigt lite av den varan själv, faktiskt. Lika dåligt insatt är han i problematiken med elever som har behov av särskilt stöd. En i dag mycket eftersatt grupp. Antagligen på grund av ministern nästan fullständiga ointresse. Det tar ju ett tag att sätta sig in i.

Artilar i frågan: FP vill strama upp slöjregler S: Björklund gör en höna av en fjäder

”SD kan gynnas av det här utspelet” Heltäckande slöja – inget problem i skolan

Jannes slöjförbud andas cynisk populism Se bakom slöjan Utspel på tvärs mot liberala idéer

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på augusti 4, 2010 i Diagnos, Makthavare, Skolan

 

Ung intelligent man kritiserar Björklund på Newsmill

Jan Björklund tycks inte ha så stor inriktning på elever med behov av särskilt stöd, som jag påtalat några gånger här på bloggen. Det är därför härligt att se att denna kritik som jag haft väldigt länge, delas av en ung man med dysfunktion. Denna intelligenta unge man,Alexander Forselius, skriver så här på Newsmill:

”Vet hur det är i skolan som aspergare. man behöver mycket stöd, är inte dålig i skolan på något sätt, tvärtemot, men konstruktionen på uppgifter och undervisning verkar bara vara gjorda för ”normala” men inte ens det – det var väldigt oflexibelt på högstadiet. Tack vare duktiga lärare och skolledning som gjorde allt klarade jag det. På gymnasiet behöver jag numera inte vara i skolan, kan plugga in de kunskaper jag behöver genom att använda metoder som fungerar för mig – datorn, 3d-animation och internet. Allt det här vill Björklund bokstavligen bränna upp i förmån till rå faktastudier som bara irriterar huvudet och gör en ännu mera orolig.

Många mår inte bra av att bara arbeta monotomt. Många behöver göra något mera kreativt för att kunskaperna ska fastna. Att göra något konstruktivt med de kunskaper man ska lära in är som att äta smör som pålägg (som då är det konstruktiva i det hela, som att göra film eller att skriva en intressant rapport) på ett bröd. Björklunds politik verkar syfta på att man ska äta bara smör i en stor smet, och det ju alla då får man ont i magen och spyr.

Vet hur det är i skolan som aspergare. man behöver mycket stöd, är inte dålig i skolan på något sätt, tvärtemot, men konstruktionen på uppgifter och undervisning verkar bara vara gjorda för ”normala” men inte ens det – det var väldigt oflexibelt på högstadiet. Tack vare duktiga lärare och skolledning som gjorde allt klarade jag det. På gymnasiet behöver jag numera inte vara i skolan, kan plugga in de kunskaper jag behöver genom att använda metoder som fungerar för mig – datorn, 3d-animation och internet. Allt det här vill Björklund bokstavligen bränna upp i förmån till rå faktastudier som bara irriterar huvudet och gör en ännu mera orolig.
Många mår inte bra av att bara arbeta monotomt. Många behöver göra något mera kreativt för att kunskaperna ska fastna. Att göra något konstruktivt med de kunskaper man ska lära in är som att äta smör som pålägg (som då är det konstruktiva i det hela, som att göra film eller att skriva en intressant rapport) på ett bröd. Björklunds politik verkar syfta på att man ska äta bara smör i en stor smet, och det ju alla då får man ont i magen och spyr.”

(Ursäkta Newsmill för ett långt citat.)

Frågan är dock om Alexander och jag samt många andra får gehör för vår kritik som resulterar i verklig förändring på långsikt. Jag tror nämligen inte det. Den rödgröna oppositionen var absolut inte mycket bättre när de samarbetade och utgjorde regeringsunderlag. Vi kommer sannolikt att dra det kortaste strået och något verkligt folkuppror lär vi inte få se.

Artikeln: Klicka här! Läs den! Den är mycket viktig!

(Foto: Nina Gergi)

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på juni 22, 2010 i ADHD, Autism, Damp, Diagnos, dyskalkyli, Dyslexi