RSS

Kategoriarkiv: Diagnos

Få journalister på presskonferensen. En fråga till ministern…

Få journalister på presskonferensen. En fråga till ministern som tillsatt en ny utredning.

Vad kan ett sådant massmedialt ointresse ha handlat om? Jo, kära bloggläsare. Det handlade om funktionsnedsättning och arbetsmarknad. Arbetsmarknadsminister Hillevi Engström presenterade en ny utredare och ett nytt utredningsdirektiv idag på en presskonferens,  klockan 10.30.

Det var ett fåtal journalister på plats, vilka nog kunde räknas på ena handens fingrar. En(1) journalist ställde en fråga. Det handlade om något så viktigt som ”de arbetsmarknadspolitiska insatserna för personer med funktionsnedsättning som medför nedsatt arbetsförmåga”.

Detta ointresse för dysfunktion, både hos lärare och rektorer, men också hos massmedia är enligt mig väldigt allvarligt. Det drabbar dem med olika former av dysfunktion eftersom de sannolikt aldrig får det stöd och den hjälp de behöver och inte heller de lyft som de framförallt behöver. De skall tydligen vara på fortsatt undantag i vårt samhälle.

De flesta borde skämmas här!

(Foto ovan av Hillevi Engström: Johan Ödmann)

Annonser
 

Förälder: Lita i väldigt liten grad på s k experter. Gå på din magkänsla och agera kraftigt emot dem som kränker ditt barn!

Den senaste tiden har vi sett flera fall av rena olagliga kränkningar av barn när de placerats i särskolan utan att ha utvecklingsstörning och helt emot både Barnkonvention och Konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning(FN-konventioner som Sverige skrivit under). Den 19 maj rapporterar Skånska Dagbladet om ännu ett ytterst upprörande fall, igen får vi veta det genom pressen. Reportern skriver bland annat:

”I femman bestämdes att Fredrik skulle gå i integrerad särskola på Näsby skola.

– Jag gav med mig. Jag tänkte att de har expertis bakom sig och då måste de väl ha fattat rätt beslut, säger Sammi.

Carina var inte alls övertygad.

– Jag mådde mycket dåligt. Jag kände mig tvingad att skriva in honom. Jag såg att det var fel väg och ville ha en utredning. Jag kämpade med näbbar och klor. Det var så orättvist mot Fredrik. Jag såg att han var relativt normalbegåvad. Han åkte buss själv och gick på skytte med kompisarna.[…]

Under de tre år Fredrik gick på särskola utreddes han på barnhabiliteringen utan att man kom fram till något. Carina bad om att få honom utskriven, men fick inget gehör. I årskurs åtta kom beskedet: Fredrik är inte särskolemässig. I ett psykologutlåtande konstaterades att han har svårigheter med koncentration och uppmärksamhet, men inga inlärningssvårigheter inom teoretiska områden. Den utredningen hade gjorts två år tidigare, men inte nått skolan eller föräldrarna.”( Skånska Dagbladet den 19 maj 2011)

Ni som i det här sammanhanget hävdar att utbildad personal alltid har rätt, hur tänker ni när vi får höra gång på gång att barn och ungdomar kränks på det här sättet? Skäms ni inte, Karolina, Sara Andersson, Erika, Maria, Elisabet Mohammar som är ledamot i styrelsen för Svenska Logopedförbundet och flera andra som kommenterat här? Att ha en övertro på personer som har utbildning, kan vara mycket förödande. När skall vi lära oss det och i varje enskilt fall också använda vårt sunda förnuft?

Förälder låt ditt sunda förnuft och din magkänsla styra för att skydda ditt barn! Utbildad personal som endast litar på sina eventuella kunskaper utan att använda sitt sunda förnuft kan nämligen skada ditt barn, helt i onödan.

 

Vilken forskning då Valtersson(MP) och andra politiker

Ofta hänvisar politiker till forskning på ett mycket diffust sätt. De gör oftast dessa hänvisningar utan att uppge någon källa. Misstanken är stor att de gör denna hänvisning utan egentligt stöd i forskningen, men att de därmed ger sin egen skolpolitik större tyngd, kanske på falska grunder.

Nu senast är det miljöpartiets Mikaela Valtersson, tidigare talesperson i skolpolitiska frågor, som skriver i debatten om katederundervisning i SVD:

Aktuell forskning visar att eleven måste vara i centrum, att läraren måste kunna motivera eleven och att det är avgörande att läraren ständigt ger återkoppling och på så sätt bidrar till ett utvecklat lärande.” ( Svenska Dagbladet, den 18 mars 2011)

Vilken forskning avses som kan bekräfta denna självklarhet? Och vem vill inte få denna ideala utveckling av elever, men borde det inte undersökas mer ingående varför det många gånger inte blir så? Jag tycker att MP och Valtersson är mycket naiva i skolfrågor.

Läs hela debattinlägget: Klicka här!


 

Journalister sprider ofta oriktig information om läs- och skrivsvårigheter och dyslexi

Jag har många gånger uppmärksammat här på bloggen att många journalister sprider felaktig information när det gäller dyslexi eller den mer generella dysfunktionen läs- och skrivsvårigheter. Så här skrev nämligen Barometern nyligen:

”Dessutom föds många barn med dyslexi som medför att det blir mer eller mindre omöjligt att se bokstäver, samt läsa och skriva.”

Barometern! Dyslektiker kan självklart se bokstäverna, de är inte blinda (även om det kan verka så om man läser Dyslexiförbundet FMLS beskrivning av dysfunktionen) och de kan både läsa och skriva. Deras avkodningsproblem gör emellertid att förmågorna är något sämre än den normala läsarens och skrivarens, d v s en sämre koppling mellan grafem(bokstav) och fon(ljud), vilken kan vara i en grav eller mera mild variant av dysfunktionen.

Dyslexiförbundet FMLS, är ni nöjda nu när ni lyckas få journalisterna att helt missuppfatta vad dyslexi är för något?

 

Vem har ansvaret, föräldrarna eller skolans lärare?

Dalarnas Tidningar har många tänkvärda artiklar om främst ADHD. Men igår hade de intressanta kommentarer från föräldrar, nu var det dyslexi som låg i fokus:

”Varken den kommunala skolan eller den privata vill lägga ner extra resurser på elever som inte har nått målen”, skrev någon som fick svaret:

”Har en dotter som är dyslektiker. Varken jag eller hennes mor har någonsin bekymrat oss om detta, utan låtit henne kämpa på egen hand. Detta har resulterat i en stor ”tjurskalligh och en universitetsexamen i veterinärmedicin. Så begär inte bara att andra ska lösa allt, låt ungarna lägga manken till också.”

Läs allt genom att klicka här!

Men det är väl ändå så att båda har ett ansvar, föräldrar och skolans lärare,men den största bördan ligger ändå på skolan som bör ha den pedagogiska kompetensen!

 
1 kommentar

Publicerat av på mars 8, 2011 i Diagnos, Dyslexi, Skolan

 

Den ständiga kränkningen av människor med s k psykisk ohälsa

Johannes Forsblom tar upp en väldigt angelägen frågeställning på Newsmill idag. Han skriver:

”Jag lider själv av en bipolär borderlinesyndrom med autistiska drag som inte är så lätt att diagnostisera eller att sätta en ettiket på.

Men jag blir alltid ledsen när kvällspressen använder ord som ”galen” och ”tokig” när en gärningsman har begått ett hemskt brott, med total brist och medkänsla för alla som lider av en psykisk sjukdom. Faktum är att media uppmuntrar oss till att tro att schizofreni och andra psykiska sjukdomar är farliga för allmänheten genom att de uppblåser en ogrundad rädsla och att de avhumaniserar alla som lider av en psykisk sjukdom som om de vore monster eller icke-mänskliga.”

Hela artikeln: Klicka här!

Det är verkligen bra att detta poängteras av någon som själv är drabbad av det som numera benämns som psykisk ohälsa. Det är nämligen upprörande hur dessa människor framställs i massmedia. Deras problem förvärras då sannolikt och ingen tar ansvar för detta.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på februari 19, 2011 i ADHD, Autism, Damp, Diagnos, dyskalkyli, Dyslexi, massmedia

 

Logopeder är inte alltid experter på dyslexi-Danderyds sjukhus kan inte vara det!

Aftonbladet en mycket intressant artikel om Kattmodellen kontra dyslexi. Sämst är det för, som jag ser det, logopederna på Danderyds sjukhus. Det handlar nämligen om en fin och som det verkar  framåt tjej som heter Victoria Plass, 21 år, som på just Danderyds sjukhus fått diagnosen dyslexi av logopederna där. Då måste man först kontrollera om detta sjukhus verkligen är experter på dyslexi, men det verkar de inte vara vid en närmare titt. Så här skriver man nämligen om dyslexi/läs- och skrivsvårigheter på deras hemsida:

Tecken på läs- och skrivsvårigheter

Svårt att känna igen bokstäverna.

Svårt att sätta samman bokstäver så att de bildar ord.

Man kanske blandar ihop bokstäver eller byter plats på dem.

Svårt att sätta samman ord så att de bildar meningar.

Svårt att läsa orden utan att stava sig igenom alla bokstäver.

Svårt att läsa i en sådan hastighet att det man läser får en betydelse.

Ägnar mycket tid åt samma text och läser många gånger utan att minnas vad man läst.

Varför är det svårt att läsa och skriva?

Det kan vara svårt att uppfatta och skilja de olika språkljuden åt och att minnas dem.

Här har vi det som typiskt i sådana här sammanhang. Ingen självständig analys av individer som har dyslexi eller läs- och skrivsvårigheter utan ett sammelsurium av många olika synsätt på det här med dyslexi eller läs- och skrivsvårigheter, tydligen kan inte det här sjukhuset bedöma vilken benämning man skall ha. Att socialstyrelsen överhuvud godkänner sådan här ”professionell” amatörverksamhet är upprörande!

Socialstyrelsen, alla logopeder, psykologer och läkare kan inte dyslexi, trots detta faktum får de ställa diagnos. Skandalöst är ett alltför milt uttryck!

Detta gör att Kattmodellen kan komma in och visa att de faktiskt har åtgärdat en dyslektiker till, vilket de sannolikt inte har. Så här skriver Aftonbladet Plus om Victoria:

”Till slut gick det inte längre och som tolvåring skickades hon till en specialist på Danderyds sjukhus. Där testades hennes lästeknik och språkförståelse och snart konstaterades det att Victoria led av dyslexi. Diagnosen gjorde att hon bara läste det hon var absolut tvungen till. Bokhyllan hemma i Vallentuna gapade tom och betygen var inte de allra bästa.

I gymnasiet fick hon höra talas om kattmodellen, som går ut på att se ord och bokstäver i bilder, något dyslektiker ofta har svårt för. Istället stavar de ordet precis som det låter.

Victoria kom i kontakt med Patrick Lindblad, en av de som introducerat kattmodellen i Sverige. Förr när hon läst en text hade hon sett ordet i mörkgrön text mot en svart bakgrund och när hon försökte stava ett ord var det bara tomt.” Aftonbladet Plus, den 11 februari 2011

Beskrivningen av dyslektiker i detta textutdrag är också felaktig. De flesta som stavar på sitt eget sätt, stavar som det låter. Det har inget med dyslexi att göra.

Sammanfattningsvis kan sägas att okunskapen kring dyslexi i massmedia gör att metoder som Kattmodellen som kostar många sköna tusenlappar för den som anlitar Patrick Lindblad (som sett en möjlighet att tjäna mycket penningar) kan hävda att de faktiskt kan ”bota” dyslexi. Och han har ju rätt med all denna bristande kunskap i dyslexins väsen även, som vi sett ovan,  i verksamhet som är godkänd av Socialstyrelsen.

Artikeln: Klicka här!

 
6 kommentarer

Publicerat av på februari 15, 2011 i Diagnos, Dyslexi, Kattmodellen, Logopeder