RSS

Kategoriarkiv: Helgon inom den människovårdande sektorn

Viktig markering av Sanna Rayman idag i SVD

Jag har många gånger kritiserat läkare och andra experter, inte minst Martin Ingvar som kliver in på alla domäner utan specialistkunskap, och menat att de ofta endast skall bli bedömda för den åsikt de har precis som alla andra debattörer, men de utnyttjar sina titlar för att deras åsikt skall väga tyngre än alla andras. Därmed är de inga vidare demokrater i det här sammanhanget.

Sanna Rayman, ledarskribent på Svenska Dagbladet gör en liknande markering i gårdagens tidning:

”Att vi har experter är viktigt. De förser oss med oundgängliga fakta när vi ställs inför svåra och mångfacetterade frågor. Abortfrågan är en sådan. Men det är varken rimligt eller rätt när experter använder sin position för att be andra hålla tyst också i den moraliska dimensionen av frågan.

Läkare får förstås gärna delta också i den diskussionen, men då får de snällt ta av sig läkarrocken och sätta sig ner bredvid oss andra.”

Läs hel artikeln: Klicka här!

Mycket bra, Sanna! Det hade varit bra om ännu fler reagerar på detta ofog. En professor eller annan specialist är endast expert på de förhållanden som befinner sig inom den egna domänen, utanför denna är deras tyckande endast en åsikt som din och min.

 

Annonser
 

Den ensidigt underdåniga respekten för ”forskningen” bör upphöra

Här på bloggen har jag fått mycken kritik för att jag vågar ifrågasätta främst logopederna, men också de riktiga ”översteprästerna” neurologerna som uttalar sig i alla företeelser som finns, från bantning till dyslexi. De är utbildade och deras utbildning sägs bygga på erkänd forskning. Vad de sedan gör kan aldrig ifrågasättas. Denna underdånighet måste upphöra om vi skall lösa alla de gåtor som ligger bakom de dysfunktioner som en del elever uppvisar.

Något att tänka på för den som i kommentarerna okritiskt försvarar logopeder och läkare: Nu utreds det fusk som har uppdagats i autism forskningen:

Har medverkat i misstänkt bluffstudie om vaccin och autism

Alla forskare, bland dem flera svenskar och KI-professorn Anders Ekbom, som medverkat i publikationer med Andrew Wakefield kan komma att granskas.

Wakefield skrämde i en studie världens föräldrar med att barn som fått trippelvaccin utvecklat autism.

Nu har tre redaktörer på tidningen British Medical Journal, BMJ, som konstaterat att Wakefields studie var en bluff, begärt att alla vetenskapliga artiklar som han har medverkat i ska gås igenom. De har fått ett preliminärt ja.

En av dem som kan komma att synas är professorn i epidemiologi vid Karolinska Institutet Anders Ekbom, skriver Upsala Nya Tidning.

Mellan 1994 och 2003 medverkade Ekbom i sju artiklar där Wakefield var medförfattare. Men han är inte orolig för en granskning.” ( Aftonbladet, 23/1-11)

Artikeln: Klicka här!

Ekbom är vid det lärosäte, Karolinska Institutet, där även Martin Ingvar tjänstgör och som skriver böcker om företeelser där han definitivt inte är expert.

Det vore välkommet om fler forskare blev granskade. Vi måste nämligen ha en hård och kritisk diskussion på alla nivåer i samhället när det gäller det här. Det gäller våra barn och då duger det inte att med missriktad välvilja hålla en del dåliga yrkesutövare om ryggen.

Mer om autism-skandalen:

Svenska forskare granskas

Fanatisk tro drev vaccinbluff

Hur resonerade ni? Svd frågade föräldrar

 

 

Får man kritiskt granska läkarvetenskapen från andra synvinklar?

Läkarna försvarar fortfarande Gillberggruppens  tilltag att förstöra grundmaterialet som har gett upphov till en tämligen ny och nordisk diagnos, DAMP. Försvaret av Gillberg och dennes kolleger gör att läkarnas företrädare fullständigt tycks tappa omdömet. Så här skriver nämligen Josef Milerad i Läkartidningen nr 19 maj 2008:

”Dessa fakta är mindre kända och ofta ifrågasatta, senast av SVTs program »Fördärvet« från den 14 april 2008. Utgångspunkten är rättsprocessen kring ADHD-forskaren Christopher Gillbergs patientjournaler.Gillbergs forskargrupp presenteras som ett förbrytargalleri i suggestiva svartvita bilder med röda rubriker »dömd« – underförstått för undermålig forskning. De som drivit denna destruktiva rättsprocess försöker man ge forskarstatus– åtminstone genom vetenskapligt klingande fantasititlar.”

Andra discipliner har forskare med ”fantasititlar”. Kan man nå lägre i akademisk högfärd?

SVT svarar i www.lakartidningen.se:

”Läkartidningens skribent uppfattar vår presentation av Gillberggruppens huvudpersoner som om vi radar upp ett »förbrytargalleri i suggestiva svartvita bilder«. Men vi kan upplysa om att i sammanhang där offentliga personer inte kan, eller vill, delta och där bilder är tagna vid ett tidigare tillfälle är det i filmsammanhang en traditionell metod att redigera bilder så. Fakta kvarstår dock att forskningsstriden kring DAMP lett till att fyra personer dömts i domstol. 

För övrigt har ingen tilldelats någon fantasititel. Några av de intervjuade personerna i programmet är läkare, någon professor i ett medicinskt ämnesområde, en annan i samhällsondotologi, med forskningsmetodik som vetenskapligt expertområde, ytterligare någon är professor respektive docent i sociologi. Vari de »fantasititlar« Josef Milerad skriver om består är ytterst oklart. ”

Alltså, enligt läkartidningen kan man inte kritisera läkare som blivit dömda i domstol. De står över allt, vilket måste vara en behaglig tillvaro men vi måste verkligen föra ner dessa akademiska ”hybrispersoner” till den stadiga och fasta marken på jorden där vi andra befinner oss.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Se när läkaren och läkarvetenskapen är naken!

 

 

 

Martin Ingvar m fl får svar på tal av SVT och PC Jersild mumlar

Jag har väntat på ett svar från SVT när det gäller det angrepp som Martin Ingvar m fl levererade den 27/4 på DN-debatt. Och nu har det kommit och producenterna säger bland annat följande i det svar som finns i dagens DN:

”Trion som förstörde forskningsmaterialet anförde som motiv att de ville skydda patienterna. Martin Ingvar med flera hänvisar i sin debattartikel till Världsläkarförbundets hederskodex för medicinsk forskning (den så kallade Helsingforsdeklarationen) som poängterar försökspersonernas rätt till integritet och att uppgifter ska behandlas konfidentiellt (punkt 21). Därför hyllar de Gillberggruppens domstolstrots (trotset mot kammarrättens beslut att låta utanförstående, under straffansvar, få ta del av det nu förstörda grundmaterialet) och gör en jämförelse mellan sekretess och det grundlagsskyddade källskyddet som är en av hörnpelarna i vår demokrati.

Att jämföra en kodex för forskningsetik med paragrafer i Sveriges grundlag är inte relevant.”

Precis som jag har hävdat här på bloggen, tycker Tina Thunander och Kicki Hultin, producenterna, att det är anmärkningsvärt att forskarvärlden understödjer att kolleger ägnar sig åt kriminell verksamhet.

Läs artikeln: Klicka här!

I samma tidning idag vill läkaren och författaren P C Jersild försvara sin yrkeskår, trots att han inte är helt säker på att det inte förekommit manipulering av resultat i Gillbergs material. Han skriver:

”Jag kan givetvis inte gå i god för att ingen manipulation förekommit. Men det framstår som osannolikt, sedan Gillberggruppens resultat konfirmerats i ett flertal internationella studier (Se DN Debatt 27 april: ”SVT desinformerar om adhd-drabbade”). Hur ser då motsidans forskning ut? När det i programmet sägs att dyslexi inte kan ha en genetisk komponent, skulle man gärna vilja se den forskning som bevisar det. När biologiska förklaringar avfärdas – vilka hårddata har man då att komma med?”

Tragiskt när man endast kan se en giltig forskning, den biologiska och naturvetenskapliga. Vidare är beviset för äktheten i Gillbergsgruppens resultat som Jersild anför minst sagt anmärkningsvärt. Jersild hänvisar till ett uttalande av Ingvar m fl i en artikel i DN och inte till konkreta hänvisningar till aktuell eller dåtida forskning. Vilka hårddata!

Läs artikeln. Klicka här!

 

Hjärnforskningen vår tids ”religiösa” maktcentrum?

Med tanke på alla hyllningar till hjärnforskare, neurologer, i kommentarer och bloggar efter professorernas ganska fula angrepp i DN på SVT:s kritiska program av Gillbergsgruppens förmodade bluff(Martin Ingvar m fl), vill jag ge bloggläsarna detta citat:

”Långkedjiga, fleromättade fettsyror som DHA, som är nödvändiga för hjärnans tillväxt, ansamlas runt höfter och lår, och forskarna tror att det kan vara bra att ha lite extra i det området. ‘Kvinnor med liten mage och breda höfter och lår har mer av det som krävs för att bygga upp hjärnan och tenderar därför att bli smartare och få smartare barn’, säger studiens medförfattare, professor Steven Gaulin vid University of California.” Ur Readers Digest, maj 2008.

Är hjärnforskningen och neurologerna vår tids ”religiösa” maktcentrum, vilket inte får bli motsagt eller bli granskat ur demokratisk synvinkel? Förstår verkligen alla vad en sådan maktelit kan innebära för vår demokrati om deras fynd skulle få lov att styra vår vardag fullt ut,
som bland annat Martin Ingvar förespråkar?

Enligt mitt sätt att se det är det fruktansvärt om en enda yrkesgrupp får ett alltför stort inflytande. Många politiker med olika inriktningar, många forskare från flera olika forskningsområden etc etc, måste tillsammans forma vårt samhälle.

Det som neurologerna nu försöker göra, känns för mig som en elitdiktatur och en sådan tror jag ingen vill ha. Ett forskningsområdes sanning är i bästa fall en ”delsanning” i det stora perspektivet och alla möjliga forskningsområdens ”delsanningar” ger förhoppningsvis en tämligen sann bild av vår verklighet i stort.

 

Är det tid att slita av helgongloriorna?

De senaste dagarna har vi möts av nyheter som att katolska kyrkan i USA betalar 660 dollar(uppgiften i dagens New York Times) till dem som blivit sexuellt utnyttjade av kyrkans präster och att läkare i Storbritannien är föremål för utredning eftersom dessa varit oärliga i samband med en undersökning med förmodat samband mellan trippelvaccin och autism.

Präster har väl inte längre någon helgongloria, men läkare har länge haft en auktoritet som näst intill varit gudalik och helgongloriorna har glimrat i kapp. Men är det inte på tiden nu i relativ modern tid, att vi sliter av denna yrkesgrupp dess helgongloria och inser att dessa utbildade människor just endast är människor med fel och brister?

Under lång tid har läkarkåren tillåtits ”handikappförklara” stora delar av eleverna i grundskola och gymnasium. Flera av dessa diagnoser, inte minst dyslexi, har varit och är ytterst tvivelaktiga. Elever som nått vuxen ålder har insett vilket problem som grundlades i tidiga år av läkar- och psykologkår. De har i flera fall fått mycket allvarliga bekymmer; psykoser, depressioner, ett sargat självförtroende, en läs- och skrivovilja som inte är av denna värld etc etc.

Ja, vad tycker du kära läsare som orkar läsa denna Blogg? Är det inte på tiden att läkarna får inse att de kan göra fel och när denna profession gör fel, kan det få ödesdigra konsekvenser för individen?