RSS

Kategoriarkiv: Mänskliga rättigheter

Få journalister på presskonferensen. En fråga till ministern…

Få journalister på presskonferensen. En fråga till ministern som tillsatt en ny utredning.

Vad kan ett sådant massmedialt ointresse ha handlat om? Jo, kära bloggläsare. Det handlade om funktionsnedsättning och arbetsmarknad. Arbetsmarknadsminister Hillevi Engström presenterade en ny utredare och ett nytt utredningsdirektiv idag på en presskonferens,  klockan 10.30.

Det var ett fåtal journalister på plats, vilka nog kunde räknas på ena handens fingrar. En(1) journalist ställde en fråga. Det handlade om något så viktigt som ”de arbetsmarknadspolitiska insatserna för personer med funktionsnedsättning som medför nedsatt arbetsförmåga”.

Detta ointresse för dysfunktion, både hos lärare och rektorer, men också hos massmedia är enligt mig väldigt allvarligt. Det drabbar dem med olika former av dysfunktion eftersom de sannolikt aldrig får det stöd och den hjälp de behöver och inte heller de lyft som de framförallt behöver. De skall tydligen vara på fortsatt undantag i vårt samhälle.

De flesta borde skämmas här!

(Foto ovan av Hillevi Engström: Johan Ödmann)

 

Barn behandlas illa på HVB-hem, enligt BO

I en ny rapport, ”Bakom fasaden, Barn och ungdomar i den sociala vården berättar, Barnombudsmannen 2011”. säger Barnombudsmannen (BO) att barn bestraffas på ett icke acceptabelt sätt på s k HVB-hem. Svenska Dagbladet rapporterar:

”BO reagerar på regelsystem med poäng och bestraffningar som förekommer på många av HVB-hemmen (hem för vård och boende) där barnen ständigt förväntas förtjäna sina poäng och sin veckopeng. De måste utföra sysslor och uppföra sig annars blir det avdrag. De kan förbjudas ringa hem, blir isolerade från gruppen eller får utegångsförbud.

De flesta HVB-hemmen tvingar barnen att skriva på kontrakt där de accepterar att personalen slumpmässigt får drogtesta dem, leta genom deras rum när de inte är där, läsa deras post och beslagta deras mobiltelefoner.

Omkring 20 000 barn är omhändertagna. De flesta av de yngre barnen bor i familjehem medan de äldre oftast bor i något av de 453 HVB-hemmen, som i de flesta fall drivs i privat regi.”(SVD den 4 mars)

En av de drabbade beskriver sin situation så här i BO: s nämnda rapport:

”Jag är svag och liten, bryr ni er? Nej! Det spelar ingen roll vad jag gör, för ni skiter i mig. Många kvällar blir till sena nätter i ensamhet. Vad fan jag gör här på jorden är något jag inte längre vet.”

Återigen verkar det som om institutioner i Sverige bryter emot Barnkonventionen som tydligt stadgar att barns bästa alltid skall komma först. Och det kan det ju inte ha gjort när barn och ungdomar, som ovan, känner sig utsatta att de näst intill funderar på självmord.

För en tid sedan tog Aftonbladet upp denna problematik på SIS ungdomshem, men inget hände. Vad detta beror på är osäkert. Kan det bero på rädslan över vad som kan hända om man verkligen går till botten med det här bekymret och ordentligt undersöker alla hem vilka har hand om barn och ungdomar av olika skäl?

Aftonbladet har också skrivit om hem för unga som drivits av kriminella.

Jag misstänker därtill att dessa missförhållanden är mer vanligt än vad vi någonsin kan ana. Det s.k. mörkertalet för det här kan vara mycket stort, även om vi självklart inte vet med säkerhet.

Som vi alla förstår är det allvarligt att unga människor inte behandlas med den respekt de alltid bör få. Detta gör att vi självfallet kommer att möta många vuxna människor i framtiden, vilka är hatiska och aggressiva eftersom de själva ej fått erforderlig respekt och omtanke i unga år.

Det jag har skrivit så många gånger förr i olika sammanhang och upprepar det: Tänk på detta om du någon gång blir överfallen. Hatet du då möter har vi(d v s samhället) själva skapat!

 

Det är inte bättre i England. De med inlärningsproblem diskrimineras

Guardian rapporterar om National Health Service som sköter den offentliga sjukvården i Storbritannien:

”Almost half of doctors and a third of nurses said they had witnessed a patient with a learning disability being treated ”with neglect or a lack of dignity or receiving poor quality care”, according to a survey by a leading charity out today.

The opinion poll of 1,000 NHS staff by Mencap, which campaigns on behalf of people with learning disabilities, shows a pattern of poor care for some of society’s most vulnerable patients.

Almost four out of 10 doctors said that people with a learning disability are discriminated against in the NHS – and 46% said they received a ”poorer standard” of healthcare than the rest of the population. There are about 1.5 million people in Britain with learning disabilities, the best known is Down’s syndrome.

Almost half of doctors and a third of nurses said they had witnessed a patient with a learning disability being treated ”with neglect or a lack of dignity or receiving poor quality care”, according to a survey by a leading charity out today.


The opinion poll of 1,000 NHS staff by Mencap, which campaigns on behalf of people with learning disabilities, shows a pattern of poor care for some of society’s most vulnerable patients.
Almost four out of 10 doctors said that people with a learning disability are discriminated against in the NHS – and 46% said they received a ”poorer standard” of healthcare than the rest of the population. There are about 1.5 million people in Britain with learning disabilities, the best known is Down’s syndrome.” ( Guardian, den 21 juni 2010)

Att ignorera människor med olika former av inlärningsproblem och dysfunktioner tycks vara världsvid. Det som borde göras var att FN tog ordentliga krafttag men då måste de också ha makt vilket de tyvärr inte har idag.

Artikeln: Klicka här!

 

Varför är inte all mobbning och diskriminering förbjuden?

På Newsmill skriver Jörgen Krüsell bland annat  detta med anledning av DN-journalisten Zarembas artikelserie om vuxenmobbning:

”Anställd med kraftig dyslexi blir beordrad att skriva protokoll när det är personalmöte.”

Osökt kommer jag att tänka på alla elever med dyslexi som blivit tvingade att läsa högt i klassrummet. Man skulle tro att sådant hände för väldigt länge sedan när man också tvingade vänsterhänta att skriva med ”rätt” hand, men jag får rapporter om detta med jämna mellanrum.

Sedan kan man undra varför inte all mobbning och diskriminering är förbjuden i lag. Dessutom som Krüsell mycket riktigt påpekar är det mycket svårt att bevisa att man är mobbad eller diskriminerad.

Jag misstänker att det ligger på något sätt inlagt i systemet att någon eller några skall systematiskt ställas åt sidan. Istället borde det vara inbakat i samhällskroppen att förhindra alla kränkningar av medborgarna.

Läs Jörgen Krüsells viktiga artikel: Klicka här!

 

Har Organisations-Sverige klara systemfel?

I dagens Svenska Dagblad skriver överåklagare Gunnar Stetler och advokat Claes Lood något som säkerligen kan gälla hela Sveriges förvaltning och dess organisation. Har den svenska förvaltningen klara systemfel inbakat i sig? Stetler och Lodd skriver bland annat så här om vårt rättsväsende:

”Inrätta ett Lex Sarah/Maria regelverk för rättsväsendet i stort, eller i vart fall för domstol, polis och åklagare. Stora ingrepp i enskildas liv är vardag inom rättsväsendet; häktningar, vårdnadsbeslut, tvångsvård av ungdomar, skadeståndsansvar, adoptioner och mycket mer. Trots detta saknas i realiteten motsvarande skyddslagstiftning som inom till exempel sjukvården syftar till att lyfta fram missförhållanden. […]

Men att lasta enskilda tjänstemän för till exempel långsam handläggning när grundorsaken är ett organisatoriskt fel är varken produktivt eller rättvist. För att börja åtgärda detta måste särskilt de så kallade systemfelen – felaktigheter som uppstår och återkommer främst på grund av organisatoriska brister och liknande –vara viktiga att ta sikte på. Det kan röra sig om många olika situationer, exempelvis när ett ärende handläggs av flera på varandra följande personer och informationsutbytet dem emellan inte fungerar; eller när en person som uppenbart inte är lämpad att handlägga ett visst ärende ändå tilldelas det eller när ett helt område missköts.”

(SVD den 12 juni 2010)

Hela artikeln: Klicka här!

Men detta gäller inte enbart rättsväsendet, även skolverksamheten vilket jag påtalat ett antal gånger här på bloggen. Varför händer det då så lite? Jo, jag menar att vi har en bild av Organisations-Sverige som närmast ett perfekt system med på sin höjd några mindre skönhetsfläckar, vilka vi kan försumma eftersom helheten förväntas vara bra. Att det skulle finnas systematiska felaktigheter som drabbar enskilda väldigt hårt, vill man verkligen inte se, särskilt inte från tjänstemännens synvinkel vilka får sin försörjning genom systemet.

När kommer det att hända något radikalt, så att Sveriges medborgare får den säkerhet och trygghet de är värda?

 

Vårdpersonalen förstår inte varför de inte kan ha hand om komplicerade fall på SiS-hemmen

För en tid sedan berättade jag och tog ställning i debatten om hur barn och ungdomar vårdas på behandlingshem i SiS-regi(Statens institutionsstyrelse) där man isolerat utan läkarordination och använt hemmagjorda och kränkande metoder.

Nu har det kommit en replik i Aftonbladet(10/6-2010) från samma personalgrupp:

”Dessa unga vuxna som placeras på särskilda ungdomshem har ofta en våldskriminalitet eller ett rätt så allvarligt missbruk i sin bakgrund. Ofta har dessa en tidig debutålder, så tidigt som 10–12 årsåldern, med kriminalitet och droger. Sedan kan man lägga till detta att en hel del även har neuropsykiatriska diagnoser vilket försvårar behandlingen. Dessa unga vuxna kan faktiskt ha försökt eller till och med ha tagit livet av en annan människa.”

[…]

Kriminalvården har möjligheter att använda handsfängsel och isoleringscell. Vi inom ungdomsvården har personal som är vanliga människor.”

Det är väldigt tydligt i denna replik såväl som kommentarer här på bloggen att personalen inte alls förstår varför de inte kan vårda så svåra fall utan adekvat utbildning. Trots att de t o m skriver att de är ”vanliga människor”.

Vidare frågar de sig:

En viktig samhällsfråga måste då vara hur man kan vårda dessa barn på bästa sätt. Ska man då få tro Barnombudsmannen så ska inte barn bli inlåsta. Men i den rådande debatten har inte BO några förslag. Eller är det så att polis eller väktare ska ta hand om våld på institutionerna?”

Det är självklart så att det måste till mycket stora förändringar för att ändra på detta. Men det visar med all önskvärd tydlighet att unga människor och människor som inte har stora resurser, kan behandlas hur som helst i Sverige.

I det här fallet struntar man helt i barnkonventionen och det är flera regeringschefer som borde straffas för detta, anser jag.

Artikeln: Klicka här!

 

Viktigt pressmeddelande idag

I dag kom det ett mycket viktigt pressmeddelande till redaktionen. Det är Synskadades Riksförbund, Förbundet Sveriges Dövblinda och Riksorganisationen Unga Synskadade, som slår larm. Här ett ganska långt utdrag ur det:

”Den 1 januari 2009 fick vi en ny diskrimineringslag i Sverige. Men lagen tog inte upp hur man skulle hantera bristande tillgänglighet.  Frågan har sedan utretts av Hans Ytterberg vars förslag som nu kommer att skickas ut på remiss. Ytterberg föreslår att ett förbud mot diskriminering i form av bristande tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning införs i diskrimineringslagen.  Det innebär att den som underlåter att vidta åtgärder för tillgänglighet ska kunna dömas för diskriminering.

Men den 27 maj skickade Integrations- och jämställdhetsdepartementet ut ett pressmeddelande om att ytterligare utredningar nu ska göras.  Nyamko Sabuni skriver:

”Innan det blir aktuellt med lagstiftning kommer ett uppdrag ges till en statlig myndighet att ytterligare belysa de kostnader som kan uppstå för privata och offentliga aktörer. Remissvaren på Ytterbergs utredning och den kompletterande kostnadsberäkningen kommer att vägas samman innan regeringen lägger fram lagförslag till riksdagen.”

Nyamko Sabuni Foto: Pawel Flato

Synskadades Riksförbund, Förbundet Sveriges Dövblinda och Riksorganisationen Unga Synskadade reagerar starkt emot detta förfarande. Vi anser att regeringen förhalar frågan.

Vems intressen går regeringen när man återigen hänvisar till att kostnaden för våra mänskliga rättigheter ska utredas? Åren går, löften ges och förhoppningarna väcks. Nya kapitel skrivs i tegelstenen ”konsten att skjuta en fråga framför sig”.

Nu ska åter en utredning presenteras med motiv för att otillgänglighet ska betraktas som diskriminering. Men, diskrimineringen har ett pris. Vilket tycks vara svårt att räkna fram, då utredning efter utredning får underkänt på denna punkt. Är det inkompetenta utredare eller finns det intressen som motverkar våra mänskliga rättigheter?

Alla politiska partier är för en lagreglerad rätt för oss att kunna ta oss in i offentliga lokaler, ta del av serviceutbud och få samma möjligheter till information som andra människor. Men haken är att det ska vara rimligt och till skäliga kostnader. Vi undrar om man kan ha realisation på mänskliga rättigheter?”(Pressmeddelande den 10 juni 2010)

Detta kan naturligtvis gälla alla med dysfunktioner och i retoriken menar man sig värna sig dessa grupper men i praktiken är det mycket skralt, från regering till skolor och myndigheter ute i kommunerna. Det är långt ifrån en prioriterad fråga. Man satsar endast när man är tvungen och tydligen är inte ens ett valår press nog.

Det måste nog till ett folkligt uppror men hur skall det komma till stånd när det endast gäller en minoritet av befolkning, dock en betydande andel?