RSS

Kategoriarkiv: Mänskliga rättigheter

Få journalister på presskonferensen. En fråga till ministern…

Få journalister på presskonferensen. En fråga till ministern som tillsatt en ny utredning.

Vad kan ett sådant massmedialt ointresse ha handlat om? Jo, kära bloggläsare. Det handlade om funktionsnedsättning och arbetsmarknad. Arbetsmarknadsminister Hillevi Engström presenterade en ny utredare och ett nytt utredningsdirektiv idag på en presskonferens,  klockan 10.30.

Det var ett fåtal journalister på plats, vilka nog kunde räknas på ena handens fingrar. En(1) journalist ställde en fråga. Det handlade om något så viktigt som ”de arbetsmarknadspolitiska insatserna för personer med funktionsnedsättning som medför nedsatt arbetsförmåga”.

Detta ointresse för dysfunktion, både hos lärare och rektorer, men också hos massmedia är enligt mig väldigt allvarligt. Det drabbar dem med olika former av dysfunktion eftersom de sannolikt aldrig får det stöd och den hjälp de behöver och inte heller de lyft som de framförallt behöver. De skall tydligen vara på fortsatt undantag i vårt samhälle.

De flesta borde skämmas här!

(Foto ovan av Hillevi Engström: Johan Ödmann)

 

Barn behandlas illa på HVB-hem, enligt BO

I en ny rapport, ”Bakom fasaden, Barn och ungdomar i den sociala vården berättar, Barnombudsmannen 2011”. säger Barnombudsmannen (BO) att barn bestraffas på ett icke acceptabelt sätt på s k HVB-hem. Svenska Dagbladet rapporterar:

”BO reagerar på regelsystem med poäng och bestraffningar som förekommer på många av HVB-hemmen (hem för vård och boende) där barnen ständigt förväntas förtjäna sina poäng och sin veckopeng. De måste utföra sysslor och uppföra sig annars blir det avdrag. De kan förbjudas ringa hem, blir isolerade från gruppen eller får utegångsförbud.

De flesta HVB-hemmen tvingar barnen att skriva på kontrakt där de accepterar att personalen slumpmässigt får drogtesta dem, leta genom deras rum när de inte är där, läsa deras post och beslagta deras mobiltelefoner.

Omkring 20 000 barn är omhändertagna. De flesta av de yngre barnen bor i familjehem medan de äldre oftast bor i något av de 453 HVB-hemmen, som i de flesta fall drivs i privat regi.”(SVD den 4 mars)

En av de drabbade beskriver sin situation så här i BO: s nämnda rapport:

”Jag är svag och liten, bryr ni er? Nej! Det spelar ingen roll vad jag gör, för ni skiter i mig. Många kvällar blir till sena nätter i ensamhet. Vad fan jag gör här på jorden är något jag inte längre vet.”

Återigen verkar det som om institutioner i Sverige bryter emot Barnkonventionen som tydligt stadgar att barns bästa alltid skall komma först. Och det kan det ju inte ha gjort när barn och ungdomar, som ovan, känner sig utsatta att de näst intill funderar på självmord.

För en tid sedan tog Aftonbladet upp denna problematik på SIS ungdomshem, men inget hände. Vad detta beror på är osäkert. Kan det bero på rädslan över vad som kan hända om man verkligen går till botten med det här bekymret och ordentligt undersöker alla hem vilka har hand om barn och ungdomar av olika skäl?

Aftonbladet har också skrivit om hem för unga som drivits av kriminella.

Jag misstänker därtill att dessa missförhållanden är mer vanligt än vad vi någonsin kan ana. Det s.k. mörkertalet för det här kan vara mycket stort, även om vi självklart inte vet med säkerhet.

Som vi alla förstår är det allvarligt att unga människor inte behandlas med den respekt de alltid bör få. Detta gör att vi självfallet kommer att möta många vuxna människor i framtiden, vilka är hatiska och aggressiva eftersom de själva ej fått erforderlig respekt och omtanke i unga år.

Det jag har skrivit så många gånger förr i olika sammanhang och upprepar det: Tänk på detta om du någon gång blir överfallen. Hatet du då möter har vi(d v s samhället) själva skapat!

 

Det är inte bättre i England. De med inlärningsproblem diskrimineras

Guardian rapporterar om National Health Service som sköter den offentliga sjukvården i Storbritannien:

”Almost half of doctors and a third of nurses said they had witnessed a patient with a learning disability being treated ”with neglect or a lack of dignity or receiving poor quality care”, according to a survey by a leading charity out today.

The opinion poll of 1,000 NHS staff by Mencap, which campaigns on behalf of people with learning disabilities, shows a pattern of poor care for some of society’s most vulnerable patients.

Almost four out of 10 doctors said that people with a learning disability are discriminated against in the NHS – and 46% said they received a ”poorer standard” of healthcare than the rest of the population. There are about 1.5 million people in Britain with learning disabilities, the best known is Down’s syndrome.

Almost half of doctors and a third of nurses said they had witnessed a patient with a learning disability being treated ”with neglect or a lack of dignity or receiving poor quality care”, according to a survey by a leading charity out today.


The opinion poll of 1,000 NHS staff by Mencap, which campaigns on behalf of people with learning disabilities, shows a pattern of poor care for some of society’s most vulnerable patients.
Almost four out of 10 doctors said that people with a learning disability are discriminated against in the NHS – and 46% said they received a ”poorer standard” of healthcare than the rest of the population. There are about 1.5 million people in Britain with learning disabilities, the best known is Down’s syndrome.” ( Guardian, den 21 juni 2010)

Att ignorera människor med olika former av inlärningsproblem och dysfunktioner tycks vara världsvid. Det som borde göras var att FN tog ordentliga krafttag men då måste de också ha makt vilket de tyvärr inte har idag.

Artikeln: Klicka här!

 

Varför är inte all mobbning och diskriminering förbjuden?

På Newsmill skriver Jörgen Krüsell bland annat  detta med anledning av DN-journalisten Zarembas artikelserie om vuxenmobbning:

”Anställd med kraftig dyslexi blir beordrad att skriva protokoll när det är personalmöte.”

Osökt kommer jag att tänka på alla elever med dyslexi som blivit tvingade att läsa högt i klassrummet. Man skulle tro att sådant hände för väldigt länge sedan när man också tvingade vänsterhänta att skriva med ”rätt” hand, men jag får rapporter om detta med jämna mellanrum.

Sedan kan man undra varför inte all mobbning och diskriminering är förbjuden i lag. Dessutom som Krüsell mycket riktigt påpekar är det mycket svårt att bevisa att man är mobbad eller diskriminerad.

Jag misstänker att det ligger på något sätt inlagt i systemet att någon eller några skall systematiskt ställas åt sidan. Istället borde det vara inbakat i samhällskroppen att förhindra alla kränkningar av medborgarna.

Läs Jörgen Krüsells viktiga artikel: Klicka här!

 

Har Organisations-Sverige klara systemfel?

I dagens Svenska Dagblad skriver överåklagare Gunnar Stetler och advokat Claes Lood något som säkerligen kan gälla hela Sveriges förvaltning och dess organisation. Har den svenska förvaltningen klara systemfel inbakat i sig? Stetler och Lodd skriver bland annat så här om vårt rättsväsende:

”Inrätta ett Lex Sarah/Maria regelverk för rättsväsendet i stort, eller i vart fall för domstol, polis och åklagare. Stora ingrepp i enskildas liv är vardag inom rättsväsendet; häktningar, vårdnadsbeslut, tvångsvård av ungdomar, skadeståndsansvar, adoptioner och mycket mer. Trots detta saknas i realiteten motsvarande skyddslagstiftning som inom till exempel sjukvården syftar till att lyfta fram missförhållanden. […]

Men att lasta enskilda tjänstemän för till exempel långsam handläggning när grundorsaken är ett organisatoriskt fel är varken produktivt eller rättvist. För att börja åtgärda detta måste särskilt de så kallade systemfelen – felaktigheter som uppstår och återkommer främst på grund av organisatoriska brister och liknande –vara viktiga att ta sikte på. Det kan röra sig om många olika situationer, exempelvis när ett ärende handläggs av flera på varandra följande personer och informationsutbytet dem emellan inte fungerar; eller när en person som uppenbart inte är lämpad att handlägga ett visst ärende ändå tilldelas det eller när ett helt område missköts.”

(SVD den 12 juni 2010)

Hela artikeln: Klicka här!

Men detta gäller inte enbart rättsväsendet, även skolverksamheten vilket jag påtalat ett antal gånger här på bloggen. Varför händer det då så lite? Jo, jag menar att vi har en bild av Organisations-Sverige som närmast ett perfekt system med på sin höjd några mindre skönhetsfläckar, vilka vi kan försumma eftersom helheten förväntas vara bra. Att det skulle finnas systematiska felaktigheter som drabbar enskilda väldigt hårt, vill man verkligen inte se, särskilt inte från tjänstemännens synvinkel vilka får sin försörjning genom systemet.

När kommer det att hända något radikalt, så att Sveriges medborgare får den säkerhet och trygghet de är värda?

 

Vårdpersonalen förstår inte varför de inte kan ha hand om komplicerade fall på SiS-hemmen

För en tid sedan berättade jag och tog ställning i debatten om hur barn och ungdomar vårdas på behandlingshem i SiS-regi(Statens institutionsstyrelse) där man isolerat utan läkarordination och använt hemmagjorda och kränkande metoder.

Nu har det kommit en replik i Aftonbladet(10/6-2010) från samma personalgrupp:

”Dessa unga vuxna som placeras på särskilda ungdomshem har ofta en våldskriminalitet eller ett rätt så allvarligt missbruk i sin bakgrund. Ofta har dessa en tidig debutålder, så tidigt som 10–12 årsåldern, med kriminalitet och droger. Sedan kan man lägga till detta att en hel del även har neuropsykiatriska diagnoser vilket försvårar behandlingen. Dessa unga vuxna kan faktiskt ha försökt eller till och med ha tagit livet av en annan människa.”

[…]

Kriminalvården har möjligheter att använda handsfängsel och isoleringscell. Vi inom ungdomsvården har personal som är vanliga människor.”

Det är väldigt tydligt i denna replik såväl som kommentarer här på bloggen att personalen inte alls förstår varför de inte kan vårda så svåra fall utan adekvat utbildning. Trots att de t o m skriver att de är ”vanliga människor”.

Vidare frågar de sig:

En viktig samhällsfråga måste då vara hur man kan vårda dessa barn på bästa sätt. Ska man då få tro Barnombudsmannen så ska inte barn bli inlåsta. Men i den rådande debatten har inte BO några förslag. Eller är det så att polis eller väktare ska ta hand om våld på institutionerna?”

Det är självklart så att det måste till mycket stora förändringar för att ändra på detta. Men det visar med all önskvärd tydlighet att unga människor och människor som inte har stora resurser, kan behandlas hur som helst i Sverige.

I det här fallet struntar man helt i barnkonventionen och det är flera regeringschefer som borde straffas för detta, anser jag.

Artikeln: Klicka här!

 

Viktigt pressmeddelande idag

I dag kom det ett mycket viktigt pressmeddelande till redaktionen. Det är Synskadades Riksförbund, Förbundet Sveriges Dövblinda och Riksorganisationen Unga Synskadade, som slår larm. Här ett ganska långt utdrag ur det:

”Den 1 januari 2009 fick vi en ny diskrimineringslag i Sverige. Men lagen tog inte upp hur man skulle hantera bristande tillgänglighet.  Frågan har sedan utretts av Hans Ytterberg vars förslag som nu kommer att skickas ut på remiss. Ytterberg föreslår att ett förbud mot diskriminering i form av bristande tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning införs i diskrimineringslagen.  Det innebär att den som underlåter att vidta åtgärder för tillgänglighet ska kunna dömas för diskriminering.

Men den 27 maj skickade Integrations- och jämställdhetsdepartementet ut ett pressmeddelande om att ytterligare utredningar nu ska göras.  Nyamko Sabuni skriver:

”Innan det blir aktuellt med lagstiftning kommer ett uppdrag ges till en statlig myndighet att ytterligare belysa de kostnader som kan uppstå för privata och offentliga aktörer. Remissvaren på Ytterbergs utredning och den kompletterande kostnadsberäkningen kommer att vägas samman innan regeringen lägger fram lagförslag till riksdagen.”

Nyamko Sabuni Foto: Pawel Flato

Synskadades Riksförbund, Förbundet Sveriges Dövblinda och Riksorganisationen Unga Synskadade reagerar starkt emot detta förfarande. Vi anser att regeringen förhalar frågan.

Vems intressen går regeringen när man återigen hänvisar till att kostnaden för våra mänskliga rättigheter ska utredas? Åren går, löften ges och förhoppningarna väcks. Nya kapitel skrivs i tegelstenen ”konsten att skjuta en fråga framför sig”.

Nu ska åter en utredning presenteras med motiv för att otillgänglighet ska betraktas som diskriminering. Men, diskrimineringen har ett pris. Vilket tycks vara svårt att räkna fram, då utredning efter utredning får underkänt på denna punkt. Är det inkompetenta utredare eller finns det intressen som motverkar våra mänskliga rättigheter?

Alla politiska partier är för en lagreglerad rätt för oss att kunna ta oss in i offentliga lokaler, ta del av serviceutbud och få samma möjligheter till information som andra människor. Men haken är att det ska vara rimligt och till skäliga kostnader. Vi undrar om man kan ha realisation på mänskliga rättigheter?”(Pressmeddelande den 10 juni 2010)

Detta kan naturligtvis gälla alla med dysfunktioner och i retoriken menar man sig värna sig dessa grupper men i praktiken är det mycket skralt, från regering till skolor och myndigheter ute i kommunerna. Det är långt ifrån en prioriterad fråga. Man satsar endast när man är tvungen och tydligen är inte ens ett valår press nog.

Det måste nog till ett folkligt uppror men hur skall det komma till stånd när det endast gäller en minoritet av befolkning, dock en betydande andel?

 

Varför är man inte mer rädd om de unga i vårt samhälle?

Det har blivit en diskussion kring hur man hanterar unga på särskilda ungdomshem i Sis’ (Statens institutionsstyrelse) regi. De unga blir isolerade nakna och därmed förnedrade vilket bland annat Barnombudsmannen med rätta reagerat emot. Tre behandlingsassistenter försvarar sig i en debattartikel i Aftonbladet:

”Till särskilda befogenheter räknas så kallad avskiljning eller isolering. Det betyder att personalen under en begränsad tid kan avskilja en omhändertagen från den övriga gruppen. För att avskiljning ska komma i fråga ska personen ha uppträtt så våldsamt eller varit så påverkad av droger att han eller hon inte vill eller kan följa personalens anvisningar. En period av avskiljning kan pågå i som mest 24 timmar, men är oftast betydligt kortare än så.[…]

Den fråga vi vill ställa till BO är hur vi, om vi fråntas denna möjlighet, ska hantera situationer med mycket våldsamma och utåtagerande omhändertagna. Tycker BO att polis eller väktare ska finnas på våra institutioner?

Vår verksamhet är redan satt under kritisk granskning. Socialstyrelsen är vår nya tillsynsmyndighet. Vi är öppna för att förändra våra rutiner på institutionerna till det bättre. Men vi tror inte att Barnombudsmannens förslag om att förbjuda isolering skulle leda till en bättre vård av våra omhändertagna ungdomar.” (Aftonbladet den 27 maj 2010)

Det är faktisk enligt mitt synsätt vansinnigt(ursäkta språkbruket, men det är nödvändigt i det här sammanhanget) att personal som inte har rätt utbildning får behandla och vårda unga människor som är  så våldsamma och destruktiva som beskrivs här. De skall då självklart överföras till BUP omedelbart.

Frågan man ställer sig är: Varför är man inte mer rädd om de unga än att amatörer får agera psykiatrisk personal? Och varför kan barn och ungdomar behandlas hur som helst i vårt samhälle, helt i strid med barnkonventionen som Sverige signerat?

Hela artikeln: Klicka här!

Deras chefer har också försvarat den förnedrande behandlingen av unga: Klicka här!

 

Var har vår värld tagit vägen när det gäller barn?

Här på bloggen har jag skrivit om hur barn kan bli behandlade i Sverige. I dagens Expressen rapporteras om hur en adoptivmamma i USA skickar tillbaka sitt adoptivbarn:

”Men Torry-Anne Hansen skickade även med ett litet meddelande med rubriken: ‘Till den det berör’. I det kortfattade meddelandet redogjorde hon varför hon inte längre ville vara mamma åt lille Artem. I brevet skriver hon att Artem är mentalt störd, våldsam och att han utgör ett hot mot hennes familj. Hon skriver vidare att man lurat henne att ta emot Artem genom att säga att han var normal och att hon nu vill annullera adoptionen.” ( Expressen 9 april 2010)

Vart är världen på väg när man kan göra så här med liten grabb? Det hör inte till saken vilka dysfunktioner han hade.

Dessvärre är vi i Sverige inte särskilt långt ifrån denna inställning till barn med dysfunktioner. Det är bara det att här är föraktet mer dolt! Mycket mer dolt!

Artikeln: Klicka här!

 

De mest utsatta och oskyddade blir alltmer glömda och fattiga

Idag har Anna-Lena Krook och Eva Nordin Olson skrivit ett oerhört viktigt debattinlägg på Svenska Dagbladets Brännpunkt. Krook är förbundsordförande för Riksförbundet för barn och unga med utvecklingsstörning och Olson leder Autism- och Aspergerförbundet. De skriver:

”[A]nders har en inkomst på 6256 kronor i månaden och en hyra på drygt 7000. Han går alltså back ungefär 800 kronor varje månad. Liksom många andra personer med omfattande funktionsnedsättning får han ett bidrag från sina föräldrar på några tusenlappar varje månad. När dagen kommer då de inte längre finns eller har råd att skjuta till pengar är han hänvisad till försörjningsstöd, socialbidrag, från kommunen.

Anders är långt ifrån ensam. Han delar sin livssituation med många andra personer med utvecklingsstörning och/eller autism. Inkomstklyftorna ökar och Anders blir allt fattigare. Flera statliga utredningar har påpekat att detta inte är acceptabelt. Nu är det hög tid att regeringen agerar.” ( Svenska Dagbladet, den 1 mars 2010)

Som vanligt är det kommunerna som inte tar sitt ansvar och som på alla sätt försöker spara in penningar och till och med tjäna pengar på även de mest utsatta och oskyddade, som personer med olika former av utvecklingstörning:

”Förklaringen till den uppkomna situationen är flera: dels har många kommuner under flera år försökt och lyckats att hitta kryphål i Lagen om särskilt stöd, LSS, som gör att de kan ta ut höga hyror av denna grupp” ( Svenska Dagbladet, den 1 mars 2010)

När skall riksdagen och regeringen förstå att kommunerna måste ha mycket strängare tyglar? I flera kommuner tycks det inte finnas vare sig medkänsla eller ens en strävan att värna och skydda de mest utsatta. Tvärtom, man drar sig inte ens för att tjäna pengar på dem. Horribelt!

Läs denna viktiga artikel: Klicka här!

Och det här beteendet från kommunernas sida gäller också personer som har s k dolda funktionshinder, dyslektiker, barn och ungdomar med ADHD etc etc.

 

Etiketter: ,

Mobbning måste först rensas bort från vuxenvärlden!

Det jag skall skriva och kommentera idag kanske du kära bloggläsare tycker är lite konstigt, men om du tänker efter är det nog inte det.

Jo, det gäller Elisabet Höglund som varit en av tre programledare i TV4:s Förkväll. Hon säger följande till Expressen:

”- Jag blev inkallad till ett rum på plan två och såg direkt att hon skulle säga något allvarligt, säger hon och rösten stockas.

– De sa att de ville att jag skulle ta en så kallad ”timeout”. Men det brukar ju i praktiken betyda att man har fått sparken. De ville att jag skulle ta timeout från måndag, men varför ska jag vara här tre dagar till?

Det var ett knivhugg. Eller ett sabelhugg. Ett yxhugg. Nu går jag hem sa jag, och så gick jag. För gott.” (Expressen den 10 februari 2010)  Artikeln: Klicka här!

När det gäller rasism och mobbning har TV4 slagit sig för bröstet och velat vara med i olika galor och kampanjer emot rasism och annan diskriminering. Nu visar det sig att kanalen själv ägnar sig åt åldersdiskriminering. Den fyrtio år yngre programledaren, Carin da Silva, föredras eftersom hon sägs dra fler yngre tittare.

Reaktionerna är starka på detta:

”När jag deltog i programmet nyligen så var just Elisabet den som ställde frågorna till mig, hon var så överlägsen i studion, inget att snacka om. Mycket trevlig och ödmjuk dessutom,”skriver Fadde på sin blogg.” Artikeln: Klicka här!

Amelia reagerar också mycket starkt:

”mappie”-galans initiativtagare Amelia Adamo rasar över åldersdiskrimineringen: – Kvinnor över 59 år är inte intressanta ur reklamsynpunkt. Jag har till min stora förtvivlan sett Elisabets krympande roll.

Hon tycker att ”idioterna” som tror att livet tar slut efter en viss ålder ska tänka om.” Artikeln: Klicka här!

Anledningen att jag tar upp detta här är att jag menar att vuxenvärlden måste sopa rent framför egen dörr innan man försöker göra något i grunden åt mobbningen i skolan. Det finns mycken mobbning i vuxenvärlden. Kan vi rensa bort den eller är det omöjligt?

 

Etiketter:

Kritik och debatt av ondo?

Den kontroversiella filosofen Torbjörn Tännsjö har fått pris av Dagens Medicin:

”Torbjörn Tännsjö, professor i praktisk filosofi vid Stockholms universitet, får priset för att ’på ett konsekvent och välformulerat sätt driva saker till sin spets på ett sätt som får människor att ibland uppröras, ibland instämma men nästan alltid tänka till i svåra etiska frågor om liv och död’.

Just det där med att driva saker till sin spets, tycker han är träffande. Torbjörn Tännsjö berättar att han kom in på vårdfrågor mest av en slump – och att han har den före detta ledaren för kristdemokraterna, Alf Svensson, att tacka för den raketstart hans karriär fick.

– Det var 1989 då jag ombads att ta över en kurs på Karolinska ingen ville ha och jag blev oerhört fascinerad. Sedan argumenterade jag för selektiva aborter och foster diagnostik, något som fick Alf Svensson att kräva att jag skulle avsättas från den docentur jag då hade. Men i dag har vi ett sådant, mycket snarlikt system, som Alf Svenssons efterträdare Göran Hägglund förvaltar.”

Hela artikeln: Klicka här!

Detta har kritiserats, framför allt av Tomas Seidal, som är ordförande för en annan kontroversiell rörelse, nämligen Ja till Livet. Tännsjö har ju som bekant sagt att vissa foster som uppvisar ”defekter”, som t ex dyslexi, kan aborteras bort.

Kritiken har publicerats i Världen idag, som är Livets ord närstående. Klicka här för att ta en titt på det.

Ja, det är verkligen synd att ingen riktigt tagit debatt med Tännsjö och hans åsikter om dyslexi. Dyslexisamhället är som vanligt tyst. Varför? Eller har jag missat något väsentligt?

 
 

Ett riktigt Gott Nytt År till ALLA

Idag är det nyårsafton, den 31 december 2009. Ett nytt år står för dörren. Vad kommer det att innebära?

Kommer makthavare att ge oss ett hejdundrande nyårslöfte: ”Vi skall göra allt vad som står i vår makt, så att ALLA elever, oavsett förutsättningar, får ett så bra liv som det bara är möjligt i skolan, på fritidsgården eller var de än befinner sig?”.  Kommer ett sådant löfte att ges? Troligen inte. Vi som vill förändring får hoppas på att konsekvenserna av olika former av dysfunktioner även drabbar forskare, politiker, skolfolk i ledande ställning och makthavare in på bara skinnet.

Då hade det blivit förändring, det vill jag lova. Då hade det minsann gått undan!

Ett riktigt Gott Nytt År önskar jag ALLA(även ovan uppräknade).

 

Barnen måste skyddas och värnas, annars kan det gå illa

child+cryingphJag tidigare, för några dagar sedan, haft synpunkter på ”Ett fall för Louise” . I DN idag tar Barnombudsmannen m fl upp det här problemet, att barn mer och mer blir utsatta för kränkande och oetiskt behandling i massmedia och framförallt i tv-program:

”Att exponera barn i kris är oförsvarligt och skadligt. Barnet kan uppleva skamkänslor i efterhand, det kan bli retat av skolkamrater, känna ängslan över vad det har sagt och kan bli utstött. Vi vet att andra föräldrar kan känna tvekan inför att deras barn leker hos en kompis vars föräldrar har problem. De problem som kan uppstå både i nuet och flera år framåt i tiden gör det omöjligt för ett barn att överblicka vilka konsekvenser en mediemedverkan kan få. Därför ska de heller inte utsättas för att fatta ett sådant beslut.”

De kräver:

”Vi kräver att de etiska reglerna för medierna ger ett starkare skydd för barn. Barn finns över huvud taget inte omnämnda i de etiska reglerna för press, tv och radio. Reglerna har på det stora hela inte uppdaterats sedan 1970-talet. Inte heller i Granskningsnämnden för radio och tv finns möjlighet att granska ett program ur ett barnrättsperspektiv. För att ett ärende ska kunna behandlas krävs nämligen ett medgivande av föräldrarna. Något som ofta är osannolikt då det är just föräldrarna som samtyckt till att deras barn medverkar i programmen.”( Dagens Nyheter, den 5 oktober 2009)

Jag välkomnar verkligen detta och hoppas att det mycket snart blir en förändring och att barn och ungdomar får det skydd som de är värda.

Inom parentes sagt, absurt att man skall behöva kräva att barn och ungdomar skall skyddas från vissa vuxna, men så illa är det tyvärr i vårt ”moderna samhälle”.

Artikeln: Klicka här!

 

Kommunernas strategier för att komma runt ”dysfunktionsproblemen” allt för vanligt!

Igår skrev jag om rektor Åkesson i Vellinge, Sundsgymnasiet, som i ett kåseri hånat dysfunktioner som t ex dyslexi. Nu tar pliktskyldigt Vellinge kommun avstånd från den egna rektorn i ett pressmeddelande. Detta är den alltför vanliga tågordningen i sådana här fall:

1. En rektor avslöjar vad denne egentligen tycker om elever med dysfunktioner.

2. Arbetsgivaren, kommunen, tar avstånd och drar den vanliga litanian hämtad från Skolverket.

3. Efter några veckor glöms det bort och verksamheten kan fortsätta som vanligt.

politician3ph

I Sydsvenskan vittnar också en förälder från Vellinge kommun att hennes son, som har dyslexi. inte fått den  hjälp under hela grundskoletiden som han har rätt till. Så Åkesson har antagligen endast gett uttryck för den syn man inom Vellinge kommun har på elever med dysfunktioner. Dessa elever är nog inte önskvärda och de kostar en hel del penningar som den här kommunen förmodligen använder till annat. Sådant vågar man emellertid inte uttrycka offentligt. Den kommunala fegheten är ju som bekant utbredd.

Kommunen säger sig i Åkessons fall värna om yttrandefriheten. Och jag säger bara: Om landets kommuner följt de mänskliga rättigheterna för sin personal fullt ut och inte bara när det var bekvämt för kommunen, skulle vi inte ha all den mobbning och kränkande behandling som vi har i dag på alltför många skolor( en minoritet dock, men en skola som kränker är en för mycket).

Länkar: Pressmeddelande Kommunen tar avstånd(SDS)

Rektor kallar dyslexi och anorexi uppfunna

 

Budgetproposition och skolans mänskliga rättigheter

bully+adultphI den s k Höstbudgeten läser jag följande:

“Inom ramen för uppdraget ska Skolverket även utvärdera effekterna av de befintliga metoder mot  mobbning som används i Sveriges skolor. Totalt  beräknas satsningen omfatta 45 miljoner kronor  under perioden 2007–2010.

Skolan ska inte vara värdeneutral, utan tydligt ta ställning för de mänskliga rättigheterna och de demokratiska värden som ligger till grund för vårt samhälle. Ett aktivt värdegrundsarbete i  skolan är en viktig förebyggande åtgärd mot alla”

Vad regeringen glömmer, omedvetet eller medvetet, är att kränkande av mänskliga rättigheter inom skolverksamheten startar i personalgruppen och inte minst hur skolledningar och förvaltningsledningar behandlar sin personal och vilka signaler dessa sänder ut.

Jag tror inte att flera miljoner i anslag är rätt metod. Det handlar om lämplighet och attityder.

Källa: Proposition 2009/10:1 Budgetproposition för 2010.

 
 

Språklagen för ”alla” är här

laphw

Nu den 1 juli 2009 har vi en ny språklag och regeringen beskriver nyttan med denna bland annat så här:

”Allas rätt till språk och att samhället har ett gemensamt språk som alla kan förstå och använda är ytterst en fråga om demokrati.”

( Ur Sammanfattning av regeringens  proposition 2008/09:153 Språk för alla)

Men ingenstans kan man finna i lagen att alla har rätt att lära sig läsa och skriva på en godtagbar nivå i skolan. Inget händer nämligen om eleverna inte lär sig den viktiga basfärdigheten att kunna läsa och ingen talar om att det finns elever som lämnar skolan utan att kunna just tillägna sig en text –  läsa. De som inte kan läsa finns nämligen även i Sverige och det är ett enormt svek av vuxenvärlden att låta dessa ungdomar gå ut i livet utan att kunna , som man säger med anledning av den nu aktuella språklagen, delta på lika villkor i samhällslivet när de inte ens behärska den mest basala färdigheten, läsförmågan.

Ännu en tandlös och tämligen värdelös lag, som inte hjälper någon?

 

Demokrati och läsandet

readiingpoliticphJag har alltid varit förvånad över hur okritiskt och nedlåtande man behandlar den som har läs- och skrivsvårigheter eller dyslexi. Det finns också ekonomiska intressen bakom denna nedlåtande attityd och det skall vi aldrig förglömma i sammanhanget.

I Dagens Samhälle går nämligen de som tjänar penningar på s k  Lättläst, ut i en debattartikel, antagligen utan vederbörlig faktaunderlag och hävdar implicit att det låga deltagandet i EU-valet kan bero på att det saknas lättläst information.

En av undertecknarna är professor Mats Myrberg, som visserligen länge gjort ett oseriöst intryck(han är ju inte expert på t ex dyslexi, vilket han gärna vill framstå som och håller föreläsningar i ämnet) men att en vetenskapsman lånar sig till sådana här spektakulära utspel i Mammons tjänst, är förödande för forskningen.

Varför i himmelens namn skulle inte den som har läs- och skrivsvårigheter förstå att man kan rösta i EU-valet? Är även hörseln drabbad och alla andra förmågor som inte har med läsandet att göra?

Däremot är det väl en demokratisk rättighet att få lov att avstå från att rösta även i EU-valet.

Artikeln: Klicka här!

 

Medborgare: Myndigheter får lov att kränka Dig på det grövsta sätt!

dictatorshipph

Nu är det fastslaget: Myndigheterna får lov att kränka oss i värsta diktaturstil. Åklagaren har nämligen lagt ned förundersökningen av de poliser som allvarligt kränkt medborgare på Rosengård i Malmö.

Så här låter det i Aftonbladet idag: ”Chefsåklagare Kristian Augustsson på Riksenheten för polismål i Malmö beslutade i morse att inleda en förundersökning mot de tre polismän som uttalade sig olämpligt under upploppen i Rosengård. Men redan nu på eftermiddagen lade han ner den.”

Artikeln: Klicka här!

 

Regeringen. Är de måna om att grunda sina beslut på fakta?

nyamko-sabuniphStatsrådet Nyamko Sabuni har hamnat i bryderi. Integrations- och jämställdhetsministern samt faktiskt demokratiministern, har presenterat och mottagit en vetenskapligt undermålig rapport från Förvarshögskolan om bekymren på Rosengård här i Malmö.

Själv reagerade jag på att man använde termen respondenter istället för det brukliga informanter. Rapporten har ju som alla vet underkänts av etablerade forskare på området.

Trots detta dåliga och erbarmliga underlag, så framhärdar ministern bland annat på Newsmill och pekar på enstaka händelser:

”De senaste nätterna har det utbrutit stenkastning mot bilar, fyrverkerier avlossade mot polis och bränder i Rosengård i Malmö. Den hotfulla miljön innebär att räddningstjänsten drar sig från att ta sig till bostadsområdet. Stenkastarna har lyckats skapa våld och konfrontation samt begränsa tillgången till grundläggande samhällsservice. Offren är de boende i Rosengård.”

Och detta är en regering som sagt att kunskap, kompetens och forskning är väldigt viktigt men själv lyssnar inte regeringen på den kunskap, kompetens och forskning som finns. 

 Ja, ja, vad kan man säga?

Artikeln på Newsmill: Klicka här!

 

Psykiatrin avslöjad!

psychiatristkidphVi är många om ifrågasätter de psykiatriska diagnoserna som ADHD, DAMP, Asperger och allt vad de heter. Ikväll rapporterar dock Aftonbladet att även mer allvarliga psykiska tillstånd kan ifrågasättas. En konstelev har nämligen spelat psykiskt sjuk och blivit tvångsvårdad med bältesläggning som lugnande medel trots att hon var fullt frisk.

Det som stämmer till oro för denna osäkerhet i diagnos och bedömning av individer med psykisk ohälsa, är att många barn och ungdomar riskerar att hamna i stora bekymmer i vuxen ålder eftersom de kan ha fått felaktig diagnos i skolåldern.

Det här illustrerar ju med all önskvärd tydlighet att de psykiatriska diagnoserna är väldigt osäkra. Man hade då önskat mer ödmjukhet från läkarnas sida.

Och det är inte första april!

Artikeln: Klicka här!

 

Orsaken till att Malmö ibland brinner?

old-teacherphI flera inlägg på denna blogg har jag hävdat att Malmö stad inte respekterar de mänskliga rättigheterna. Dessvärre agerar inte organisationer som Amnesty emot institutioner, organisationer eller kommuner i Sverige som bryter emot FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna. Detta faktum måste det påminnas om när Rosengård brinner då och då.

Jag har också påpekat att lärare i Malmö stad behandlas mycket illa, i samband med att kommunens s k starke man, Ilmar Reepalu, menat att man skall lära av TV-serien 9A. Detta mitt påstående bekräftas nu av dagens Sydsvenska där en äldre lärare, som brinner för sitt yrke, känner sig illa behandlad och diskriminerad på det mest grövsta sätt. Här ett litet utdrag:

Men Marianne har märkt att både hon och hennes något yngre kollegor utsätts för grova påtryckningar att sluta som gymnasielärare långt före pensioneringen.

– Det tycks finnas en kultur här i Malmö att avpollettera äldre ambitiösa lärare till förmån för yngre och mer lättstyrd personal, säger hon.

Hon blev förvånad och ledsen när två av hennes rektorer antydde att hon led av alzheimers sjukdom. De ville inte säga varför de sade så. De ville inte säga om någon elev eller förälder hade klagat. Själv tycker Marianne att hon har bra kontakt med såväl elever som föräldrar.”

Om ungdomar skall må bra i Malmö stad, måste politikerna genast byta ut tjänstemän som inte respekterar och tillämpar de mänskliga rättigheterna. Att en utbildningsorganisation ägnar sig åt systematisk diskriminering av äldre och även oliktänkande är ytterst allvarligt.

När skall politikerna i Malmö vakna? 

Artikeln: Klicka här!

 

Tvångsvård av barn, en lösning?

Hooded boyI dagens Sydsvenska får man ta del av ett livsöde som stämmer till eftertanke och ett stort obehag. Det är en grabb som inte duger, som inte passar in i de vanliga mönstren. Det är stundtals skrämmande läsning:

”Skolgången har aldrig fungerat. Thomas har svårt att koncentrera sig. Han blir allvarligt mobbad. Han kommer i bråk med andra elever. Under låg- och mellanstadiet utökas insatserna kring honom – från elevassistenter till skoldaghem. Lärarna vittnar om att det inte är något fel på Thomas intelligens, men att han lätt blir aggressiv och inte klarar av att sitta mer än korta stunder med sina uppgifter. 
Mobbningen blir grövre. […]

I mars det året hänger Thomas upp en livrem i en krok, klättrar upp på en stol och sticker huvudet genom snaran, men avbryter självmordsförsöket. I slutet av maj rispar han sig i handlederna med en kniv. 

Utmattad av bråk och slagsmål, och skrämd efter att Thomas vid ett tillfälle tagit strypgrepp på sin lillasyster, kör Ann den 28 maj till barn- och ungdomspsykiatrimottagningen och söker akut hjälp. 

Han ligger inne i nästan två månader. Han får nästan dagliga utbrott. Flera gånger tvingas personalen kalla på vårdare från vuxenpsyk för att hålla fast honom. Läkarna försöker hantera hans ångest och aggressivitet med tunga mediciner. 

En dag när Ann besöker Thomas säger hon att han inte längre får spela dataspel. Ett nytt utbrott tar vid och läkarna beslutar om tvångsvård. ”Grund för LPT är allvarlig psykisk störning på basen av traumatisering, depression och med uttalade suicidhot tidigare och en uttalad aggressivitet med våldsamhet”, skriver läkaren i hans vårdintyg. 

Den 28 juni beslutar länsrätten fortsatt tvångsvård av Thomas. 

En lång rad psykologtester genomförs. De visar på stark ångest, depression och ilska. Hans självkänsla är däremot i botten. Dessutom bekräftar testerna vad Ann länge misstänkt: att Thomas med största sannolikhet har adhd. ”

Professorn i barnpsykiatri, Per-Anders Rydelius kommenterar:

”Tvång mot barn borde vara ”utomordentligt sällsynt” i vården, säger Per-Anders Rydelius. Livshotande eller allvarligt självskadande tillstånd är de enda riktiga skälen. ”

Man frågar sig verkligen om man behandlat den här pojken på rätt sätt från början. Åtgärder från samhället kan ju verkligen förvärra situationen och ge ett barn en stämpel: Du duger inte! Och de tär alldeles uppenbart att det här barnet upplevt det så, eftersom han försökte men inte vågade ta sitt eget liv.

Är tvång verkligen en lösning här? Är det inte istället ett utmärkt exempel på att samhället hjälper till att skapa farliga och aggressiva individer, som skriker efter omsorg och djupare omtanke?

Huvudartikeln: Klicka här!

”Professorsartikeln”: Klicka här!

 

Malmö brinner. Någon förvånad?

firecityphphI tidigare inlägg har jag pekat på hur Malmös makthavare ignorerar och t o m kränker sina egna invånare. Det har gällt lärare, det har gällt hemlösa barn. Nu var dock måttet rågat när en grupp muslimer plötsligt inte ens fick vara i sin lokal, som de känt sig hemma i, i hela sexton år.

Hela Malmös förvaltning kännetecknas förmodligen av ett förakt för de människor som inte har några större resurser. Det måste faktiskt omedelbart bli ett slut på detta människoförakt inom Malmö kommuns förvaltningar.

Därmed inte sagt att det är rätt att bränna upp bilar eller andras egendom, som tillhör dem som är helt oskyldiga. Men läget är så allvarligt i Malmö att statsmakten Sverige måste ingripa emot en totalt inkompetent kommunstyrelse som inte förstår att deras egna tjänstemän kränker och ser ner på de invånare som är i utsatta situationer och dessa tjänstemän respekterar inte ens de mänskliga rättigheterna.

Därmed kan ju alla förstå hur elever med särskilda behov behandlas i Malmö. Flera skolor har inte ens specialpedagoger.

Hur illa får det gå i Malmö innan regeringen ingriper? Ja, jag menar att det är så illa i min hemkommun att det måste till extra ordinära åtgärder och det NU.

Länk till den senaste DN-artikeln i den här frågan: Klicka här!

 

Malmös kommunala kultur att kränka sina invånare

Jag har tidigare skrivit om hur Malmö stad kränker lärare och struntar i att barn blir hemlösa. Det visar sig nu att det verkar vara en kultur inom den kommunala verksamheten i Malmö att kränka sina medborgare. Nu idag rapporterar SDS följande om MKB, det kommunala bostadsföretaget som t o m leker privatdeckare med 60-talets Perry Mason som förebild:

”Men MKB har inte nöjt sig med att knacka. Som Sydsvenskan kunde aavslöja i går har MKB fått Eon att – i strid med elbolagets regelverk – lämna ut en redovisning över hur lite el som har förbrukats i lägenheten. 

Därefter har MKB gjort egna avläsningar av kvinnans elförbrukning i källaren. 

Men inför hyresnämnden presenterade MKB också helt ny bevisning, som inte finns med i bolagets skriftliga bevisuppgifter till nämnden. 

Inför nämnden och under sanningsförsäkran berättade MKB-personalen att den 69-åriga kvinnans lägenhetsdörr vid upprepade tillfällen har smygplomberats med tejp. 

– Det är en klassiker i branschen. Man sätter genomskinlig tejp som inte syns mellan dörr och karm, säger MKB:s juridiska samordnare Bernt Waldemarsson till Sydsvenskan. 

– Det är ovanligt. Vi har inte en uppsjö av folk som kan jobba med sådant här. Under mina 18 år på MKB kanske vi har gjort det här fem eller sex gånger, säger Bernt Waldemarsson. 

Ser du några integritetsproblem med tejptricket? 

– Så fort man undersöker en människa kan en sådan diskussion uppstå. Även om jag bara går och kikar om någon har tänt eller släckt kan någon tycka att jag inkräktar på integriteten, säger Bernt Waldemarsson. 

De flesta hyrestvister når aldrig hyresnämnden. Bernt Waldemarsson läser referat från alla Sveriges hyresnämnder. 

– Vi har aldrig använt tejp som bevisning i hyresnämnden förut. Jag undrar om någon annan har gjort det heller, säger Bernt Waldemarsson. 

Har ni fler ovanliga metoder? 

– Någon gång har vi använt Securitas som med jämna och ojämna mellanrum har ringt på en lägenhetsdörr, säger Bernt Waldemarsson. 

Den 69-åriga kvinnan kunde inte vara med under slutpläderingarna i hyresnämnden. Hon var tvungen att ta insulin och åka hem. 

– Jag har inte sett någon tejp. Jag har cancer och undrar varför jag inte får vara i fred, sa hon innan hon gick. 

Hyresnämnden meddelar beslut i mitten av december. 

agentph

 

MBK:s logg över tejpad lägenhet     

MKB:s juridiska samordnare Bernt Waldemarsson tog initiativet till att smygförsegla dörren med tejp som utfördes av en av MKB: s husvärdar. Inför hyresnämnden läste denne under ed högt ur sin tejplogg:         

3 september 2008. Jag sätter första gången tejp på dörren. Den är inåtgående. 

5 september. Det ligger post innanför dörren. Tejpen är bruten. Jag tejpar dörren på nytt och avläser elen. 

9 september. Ingen post. Tejpen är obruten. 

15 september. Tejpen är obruten. 

16 september. Ingen post. Tejpen är kvar. 

18 september. Ingen post. Tejpen är bruten. Jag tejpar på nytt. 

19 september. Post innanför dörren. Tejpen obruten. Jag läser av elen i källaren. 

25 september. Post innanför dörren. Obruten tejp. 

26 september. Post och tejp borta. Jag tejpar på nytt. 

2 oktober. Tejpen är bruten. Jag upplever att man har upptäckt tejpbiten och flyttar den. ”

Ursäkta det långa citatet SDS men det var nödvändigt för att illustrera hur Malmö stad behandlar människor. Inte ens en sjuk äldre kvinna får vara ifred sina sista år i livet. 

Vem kommer att göra något åt den fruktansvärda kommunala kultur av kränkningar som nu mer och mer växer fram i Malmö? Politiker ta ert ansvar och fortsätt inte med samma svar som hittills: ”Vi litar på våra tjänstemän.”; ”Vi kan inte ändra tjänstemäns beslut.”Det duger inte. Era tjänstemän är det största hotet emot Malmös invånare vilka inte lever upp till det förmodade normalitetskravet, som egentligen ej finns eftersom vi alla är unika.

Väldigt många lider i Malmö och det är individer som minst av allt behöver ytterligare lidande läggande på sina axlar av elaka och känslokalla tjänstemän. Empati tycks inte vara en egenskap som skall känneteckna en tjänsteman i Malmö stad. Tvärtom!

Hela artikeln: Klicka här!