RSS

Kategoriarkiv: Skolledning

Mycket bra artikel av Helena von Schantz på Newsmill angående friskolor och DN:s föga seriösa artikel

(Foto: Johan Ödmann)

Jag har tidigare kritiserat Helena von Schantz hyllning av utbildningsminister Jan Björklund, vars kunskaper kring skolan är ringa, här på bloggen, även om Björklund kan ha sina poänger. Nu har dock von Schantz skrivit en mycket bra betraktelse av friskolorna när hon på Newsmill , den 27 maj, bemöter Timbros Roland Poirier Martinsson artikel i DN den 23 maj, vars kunskaper kring friskolorna tycks vara nästan helt obefintliga.

Poirier Martinsson har aldrig hört talas om att flera friskolor endast är ute efter att tjäna penningar eller att dessa skolor i regel delar ut s k glädjebetyg. Men jag vet av personlig erfarenhet att det är så. Elever som aldrig skulle klara sig i den kommunala skolan lyckas i friskolan, främst då gymnasiet. Detta drabbar eleverna hårt, även om det är trevligt för dem att få fina betyg utan att ha kunskapen, eftersom deras bristande kunskaper visar sig längre fram när de söker arbete eller någon vidareutbildning.

Poirier Martinssons artikel borde aldrig ha blivit publicerad av en seriös tidning som Dagens Nyheter, men precis som bokförlagen publiceras numera allt som man tror säljer oavsett kvalité.

Läs båda artiklarna och återkom mycket gärna med kommentar. Ni vet ju att jag gillar tuff diskussion kring viktiga ting.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på maj 29, 2011 i Skolan, Skolledning

 

Var finns problemet egentligen?

Läs idag i information.dk:

”Lærerne ser hver tredje dreng i skolen som problematisk, viser undersøgelse lavet for regeringens skolerejsehold. Men det er skolen – ikke drengene, der har et problem, konstaterer rapporten, der bakkes op af forsker. Lærerformand erkender problemet: Vi har fået lavet en for boglig skole”

Artikeln diskuterar var problemet ligger, hos eleven, hos lärarna eller hos skolan som system. Skolan och lärarna har en tendens att lägga bekymret hos och i eleven. Men var tredje pojke i de danska skolorna kan inte ha sådana problem inom sig så att de inte klarar skolan och varför skulle det nästan enbart gälla pojkar och inte flickor?

Ingen mig veterligt har sett noggrant på skolorganisationen och verkligen tagit reda på hur själva systemet kan tänkas ha ansvar för att inte alla lär sig i skolan. Detta gäller såväl Danmark och som Sverige och är sannolikt ett internationellt problem.

Läs hela denna viktiga artikel: Klicka här!

 

Forskningen och skolan

Skolverksamheten och forskningen har nästan aldrig gått att förena. Trots att pedagoger är skyldiga att ständigt hålla sig uppdaterade, är det inte så i praktiken.  De rön som olika discipliner får fram för att förbättra pedagogiken i skolan, når sällan dit. Tvärtom finns det en avog inställning bland en del skolpersonal inför vetenskap och forskning.

Det finns dock undantag och ett sådant är Nossebro skola i Essunga kommun. Sydsvenskan rapporterar i en stor artikel idag:

”Arbetsveckan innan barnen började i skolan 2007, blev början på en ny väg. Specialpedagogen Johanna Lundén var en av dem som förordade att skolan skulle ändra på sättet som de jobbade med specialpedagoger. Hon hade varit med i ett försök under våren som visade sig vara väldigt lyckat. En vikarie hade bett om hjälp med sin klass. Istället för att ta ut de elever som behövde extra hjälp hade Johanna Lundén gått in som en extra resurs i klassrummet.

– Jag var med där och kände: Wow vad häftigt! Jag hjälpte inte bara de elever som jag var där för. Jag kunde hjälpa tjugofem istället för två, säger hon.

Det man bestämde sig för på Nossebro skola var följande:

Alla elever ska få gå i en vanlig klass. Ingen ska tas ut ur klassen. Också särskoleelever och autistiska barn tillhör en klass där de är så mycket det går. Nivågrupperingar i olika ämnen är avskaffade. Om en elev behöver extra stöd, ska det stödet ges i klassrummet.

– Tillsammans med specialpedagogerna bestämde jag att vi skulle sluta plocka ut elever ur klassrummet, och börja plocka in lärare istället, säger rektor Lasse Björkqvist.

De elever som behöver ännu mer hjälp, kan få det på håltimmar eller på den schemalagda studietid som alla elever har. Men de får aldrig plockas bort från sin klass.

– Jag kallar det en synvända. Synvändan kommer från den pedagogiska forskningen, det är ju inte så att vi har kommit på egna tankar plötsligt. Oavsett vilken forskare vi läste, sa de samma sak: att alla vill vara med i klassrummet, säger Lasse Björkqvist.”

Förhoppningsvis följer fler detta goda exempel på att förena vetenskap och praktisk skolverksamhet, vilket gav en sådan framgång för eleverna. Det är verkligen på tiden!

Läs hela artikeln: Klicka här!

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på oktober 10, 2010 i Diagnos, Forskning, lärare, Skolan, Skolledning

 

Låt inte amatörer få inflytande över skolan

Skolan är nog en av de verksamheter som de flesta har synpunkter på. Idag är det Svenskt Näringsliv, i en debattartikel i Dagens Nyheter, som anser sig veta hur skolverksamheten skall bli bättre. Hur då?

Jo, de har uppmärksammat att alla elever inte får den utbildning som de har rätt till. Deras recept på detta är:

” Utvecklingen mot ökade skillnader i skolresultat mellan elever beroende på bakgrund går dock att bryta. Ett sätt att göra detta är att omvandla en del av de ökade statliga resurserna till skolan, som båda de politiska blocken lovade i Almedalen i förra månaden, till ett resultatbaserat bidrag till skolans huvudmän, kommunerna respektive friskolorna. Storleken på bidraget ska vara beroende av de kvalitetsresultat som huvudmännens skolor levererar och hänsyn ska tas till elevernas bakgrund. Friskolorna, som generellt sett visat sig kunna prestera högre kunskapsresultat än den kommunala skolan, skulle kunna få en nyckelroll om ett sådant statsbidrag införs.” ( DN, den 19 augusti 2010)

De menar att ”forskning” säger att ekonomiska incitament ger resultat. Det är bara det att de därmed inte förstår skolans verkliga problem.

Förvaltningsledningar och skolledningar vill till varje pris ha ett bra betygsresultat, självklart, och där är de nästan beredda att göra vad som helst. Blir det därtill mer ekonomiskt lönsamt att driva fram godkända betyg, kommer pressen på lärarna att bli enorm, ja nästan outhärdlig.

Snälla makthavare, låt inte sådana här amatörer, som ej riktigt förstår skolverksamheten, få inflytande.

Artikeln: Klicka här!

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på augusti 19, 2010 i lärare, Makthavare, Skolan, Skolledning

 

Amerikansk studie bekräftar det många av oss misstänkt kring ADHD

Debatten blir ibland högljudd när det gäller de s k pedagogiska diagnoserna eller bokstavsdiagnoserna som ADHD. Många är vi som ifrågasatt psykiatrins rätt att handikappstämpla en stor minoritet.

Idag rapporterar Dagens Nyheter om en ny amerikansk studie som tyder på att många elever fått fel diagnos, vilket man misstänkt under lång tid från seriösa kritiker som sociologen Eva Kärfve och barnläkaren Leif Elinder.

Läs DN-artikeln: Klicka här!

Detta kan säkerligen även gälla andra svårställda diagnoser, som t ex dyslexi. Märkligt att läkare, psykologer och andra aktörer inte är mer rädda om våra unga utan gärna vill förse dem med en stämpel, vilken inte är så bra att ha eftersom det inte görs så mycket åt det ändå. Bättre, tror jag, om de sluppit sin diagnos.

Men många har ju intresse av att vidhålla myten om hur fint det är att få en diagnos som sannolikt påverkar den som får diagnosen i inledningen när man inte riktigt är medveten om och vet konsekvenserna. Egentligen handlar det, som alltid, om pengar och försörjning för många människor i samband med detta, vilket jag påpekat tidigare. Något reellt intresse, för dessa ungdomars egen skull, finns inte som jag ser det utan som födkrok för relativt många aktörer.

 

Arne Engströms viktiga inlägg på Newsmill idag

Jag och Dyslexia nätupplaga har länge velat uppmärksamma de elever som inte klarar skolan som alla andra. Det är viktigt då att se de verkliga problemen och inte mytologisera problemen, ”de har andra fina  förmågor”; ”många framgångsrika har haft inlärningsproblem”; ”hur många kändisar har inte dyslexi” etc etc. Självklart finns det framgångsrika människor som i skolan har misslyckats men det gäller sannerligen inte majoriteten av elever med särskilda behov, ur deras perspektiv tjänar sådan propaganda, som bland annat UR står för, istället som ett hån när de upplever utanförskap i vuxenlivet, arbetslöshet, psykisk ohälsa osv.

Men precis som fil dr Arne Engström säger i sitt inlägg på Newsmill idag, har jag sett att skolan ej heller ger de duktiga eleverna den kunskap som de är värda. Därför anser jag att Engströms inlägg är mycket, mycket viktigt för att inse att skolverksamheten är en verklig ”krisbransch”. Han skriver bland annat:

”Med dessa förutsättningar så skulle man tro att [högt begåvade barn] var mer eller mindre garanterade en framgångsrik skolgång. Men så är det tyvärr inte. För en inte så liten andel av de begåvade barnen blir i stället skolan en stor besvikelse, ett intellektuellt väntrum präglat av leda och enformighet.”

[…]

”Begåvade underpresterare missas helt i deras förslag eftersom elitklasser riktar sig till dem som redan är framgångsrika i skolan. Det finns sannolikt också en social snedfördelning i rekryteringen till dessa klasser som är diskutabel. De politiska reflexerna hos den rödgröna oppositionen riskerar att skapa onödiga låsningar för framtiden och skymma den väsentliga frågan om hur skolan tar hand om de begåvade barnen.”

Läs Engströms viktiga artikel: Klicka här!

 

”Lärarbetyg”: Vi fick nog rätt, men vad hjälper det?

Ilmar Reepalu(S) Fotograf:© Pierre Mens/Press Promotion AB

När Ilmar Reepalu(S), kommunstyrelsens ordförande här i Malmö, hade blivit så imponerad av TV-serien klass 9A att han genast ordnade så att skolelever kunde sätta betyg på sina lärare, var bland annat jag ytterst kritisk. Det var ett otroligt hafsverk. Nu verkar det som om vi kritiker fått rätt. Så här rapporterar DN från TT/Sydsvenskan:

”Men vid den första utvärderingen har det visat sig att eleverna har svårt att överhuvudtaget förstå frågorna de ska svara på, skriver Sydsvenskan.

Alla elever får samma frågor, sjuåringar får ta ställning till samma enkätfrågor som 15-åringar.” ( Dagens Nyheter, 25 juni 2010)

Frågan är dock om detta nederlag hjälper. Det vill säga att det resulterar i att makthavarna förstår att skolverksamheten inte alltid fungerar som den skall, men att det aldrig kan åstadkommas förändringar med någon quick-fix-metod. Det behövs istället en mycket noggrann analys av hela skolverksamheten och sedan med hjälp av den pedagogiska vetenskap som ändå finns göra förändringar, så att elever lär sig vad de skall i skolan och att de verkligen trivs med skolarbetet. Men jag är dessvärre mycket pessimistisk att detta någonsin skall kunna bli skolverklighet i min levnadstid. Hoppas jag har fel!

Artiklarna: DN Sydsvenskan

 
1 kommentar

Publicerat av på juni 26, 2010 i Makthavare, Skolan, Skolledning

 

Lärarförbundet har nog fel men rätt ändå

Förbundsordföranden i Lärarförbundet Eva- Lis Sirén hävdar i dag i en debattartikel i Svenska Dagbladet att riksdagen beslutat om en ny skollag igår, men det är vad jag förstår fel. Beslut lär tas idag. Men hon kommer med en viktig synpunkt i artikeln som gäller modersmålsundervisningen:

Det är svårt att rekrytera utbildade lärare i modersmål. Men vi anser att det är nödvändigt att finna lösningar på situationen istället för att luta sig tillbaka och acceptera outbildade lärare. Skolhuvudmännen måste se till att de obehöriga modersmålslärare som anställs får en adekvat utbildning och staten bör finansiera denna utbildningssatsning.

De sänkta utbildningskraven i den nya skollagen riskerar att leda till lägre resultat i svensk skola. Det kan omöjligen vara regeringens vilja. Lärarförbundet kräver därför att modersmålslärare inte undantas från lärarbehörighetskraven. Utbildade lärare måste vara en rättighet även för elever med ett annat modersmål än svenska.”(SvD den 22 juni 2010)

Och det är sannerligen märkligt av en minister som tryckt så hårt på lärarnas kompetens och att den är viktig. I den nya skollagen blir det ju förbjudet att tillsvidareanställa obehöriga lärare, vilket är mycket bra. Det är inte helt lätt att veta vad Sirén avser med förändringen men det kan vara denna passus i propositionen:

Regeringens förslag: Om en kommun, ett landsting eller en enskild huvudman överlämnar uppgiften att bedriva undervisning på entreprenad, ska kommunen, landstinget eller den enskilde huvudmannen få överlämna den myndighetsutövning som hör till en lärares undervisningsuppgift.

Kommunen eller landstinget ska när det gäller kommunal vuxenutbildning och särskild utbildning för vuxna få överlämna även den myndighetsutövning som hör till rektorns uppgifter. Kommunen ska också få överlämna sådan myndighetsutövning när det gäller utbildning i svenska för invandrare.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om begränsningar när det gäller överlämnande av rektorsuppgifter som innefattar myndighetsutövning.”( Proposition 2009/10:165)

Kanske du kära bloggare vet mer om detta. Tveka då inte utan ge oss andra okunniga en upplysning i en kommentar.

Artikeln: Klicka här!

 

Varför är inte all mobbning och diskriminering förbjuden?

På Newsmill skriver Jörgen Krüsell bland annat  detta med anledning av DN-journalisten Zarembas artikelserie om vuxenmobbning:

”Anställd med kraftig dyslexi blir beordrad att skriva protokoll när det är personalmöte.”

Osökt kommer jag att tänka på alla elever med dyslexi som blivit tvingade att läsa högt i klassrummet. Man skulle tro att sådant hände för väldigt länge sedan när man också tvingade vänsterhänta att skriva med ”rätt” hand, men jag får rapporter om detta med jämna mellanrum.

Sedan kan man undra varför inte all mobbning och diskriminering är förbjuden i lag. Dessutom som Krüsell mycket riktigt påpekar är det mycket svårt att bevisa att man är mobbad eller diskriminerad.

Jag misstänker att det ligger på något sätt inlagt i systemet att någon eller några skall systematiskt ställas åt sidan. Istället borde det vara inbakat i samhällskroppen att förhindra alla kränkningar av medborgarna.

Läs Jörgen Krüsells viktiga artikel: Klicka här!

 

Hur inkludera alla i den svenska skolan?

Aldrig tidigare har denna fråga varit viktigare: Hur skall vi göra för att inkludera alla i den svenska skolan? I dagarna har regeringen föreslagit att om man läser andra språk än engelska i grundskolan, skall detta ge meritpoäng. Dagens Nyheter skriver idag:

I går berättade utbildningsminister Jan Björklund att regeringen vill göra liknande förändringar inom grundskolan. De som väljer att läsa spanska, tyska eller franska ska även där få extra meritpoäng.

Sexton ämnen är annars det högsta antalet ämnen som kan räknas med, vilket ger maxpoängen 320. Men enligt förslaget ska elever som väljer ett andra främmande språk till värdet av de 16 ämnena kunna lägga betygsvärdet för sin språkkurs. Därmed blir den nya maxnivån 340 poäng.

Alla typer av tidiga val innebär att några elever fattar okloka beslut som de senare får anledning att ångra. Ett alternativ till att ge andraspråken meritpoäng hade därför kunnat vara att göra det obligatoriskt att studera ett sådant ämne.

Men även om man då kunde undvika en del felval skulle priset sannolikt bli att fler elever än i dag missade godkänt i något av kärnämnena. Regeringen har därför en god balans i sitt förslag. Den gör det uppenbart för alla att studier i ett andra främmande språk är det kloka valet, det som lönar sig betygsmässigt. Men den stänger inte möjligheten för dem som kämpar för att uppnå godkänt i kärnämnena att i stället lägga tiden på att förbättra kunskaperna i svenska och engelska.

Ett andra främmande språk är inte lika nödvändigt som engelska. Men det är viktigt. Och just det kommer med de föreslagna ändringarna att speglas i grundskolans regler för meritvärdering.” ( Dagens Nyheter den 15 juni 2010)

Och det är än viktigare att regering och riksdag funderar över hur alla elever skall kunna klara godkända kurser i grundskolan och dessutom ha möjlighet att också få extra meritpoäng. Men här är den annars så talföre Jan Björklund märkligt tyst. Ja, han vågar inte ens bli intervjuad i Dyslexia nätupplaga om den här saken.

Artikeln: Klicka här!

(Foto: Nina Gergi)

 

Kämpande elever med dysfunktioner är alltid hjältar!

Professorn i specialpedagogik Iréne Johansson utnämner i Säffle-tidningen en grabb med Downs syndrom till hjälte. Varför? Jo, den här killen, Filip, har trots sin dysfunktion klarat den ordinarie grundskolan. Tidningen berättar:

”[Iréne Johansson] träffade Filip Larsson redan som liten och gläds med både Filip och familjen åt hans fina resultat.

– För mig är Filip en nutida hjälte. Han och familjen har trotsat oddsen och kämpat tillsammans, det är oerhört roligt. Filip är en banbrytare i sin kommun.”

(Säffle-tidning den 14 juni 2010)

Johansson säger detta om den svenska grundskolan och hennes kritik är hård:

”Kunskapen saknas inom grundskolan för ett ge dem rätt möjligheter. Fokus ligger ofta på betygen och inte den kunskap som eleverna får. Man måste kunna anpassa skolgången utifrån olika behov, vilket inte är självklart inom den svenska skolan.

Vilka är de största svårigheterna?

– Jag kan sammanfatta dem i ett enda ord: fördomar. Det låter kanske hårt, men det är sant. Många har inte varit i personlig kontakt med individer som har Downs syndrom.

– Sverige är av tradition ett institutionssamhälle, där man tidigare inte arbetat för att integrera funktionshindrade i skolan.” (Säffle-tidning den 14 juni 2010)

Det är ju så att individen måste kämpa till det yttersta i den svenska skolan. Därtill måste eleven ha en stöttande familj utan alltför många andra problem. Det svenska samhället missar massor på att vägra integrera alla medborgare och därmed ta tillvara det unika hos oss alla! Och alla med dysfunktioner som trotsar detta är alla mina hjältar!

Artikeln: Klicka här!

 

Igen: Skolorna klarar inte av elever med olika former av dysfunktioner

Dagens Nyheter har idag på sidan arton en alarmerande rubrik: ”Autistiska elever far illa i skolan”. Och man tänker automatiskt ”De också, jaha”. Sedan går man vidare, men vi borde verkligen stanna upp, tänka och undra: Varför är det så?

Den här gången är det Autism- och Aspergerförbundet som genomfört en enkät om skolfrånvaro. Det är förbundets medlemmar som svarat och det är en skrämmande läsning. Här ett exempel ur undersökningen, en förälder berättar:

Peter har alltid varit lite annorlunda. När han var liten var han mest bara lite udda och vi uppfattade hans svårigheter främst som blygsel. Med stigande ålder blev det dock allt tydligare att han stod utanför och tittade på för att han inte förstod vad de andra barnen lekte. Det visade sig att han inte förstod vad som pågick i skolan heller. Han hängde inte med på lektionerna, gjorde inte sina läxor och var ofta aggressiv när han kom hem. När han gick i sexan fick han ett utbrott då han inte förstod sig på ett matteprov. Han slog en annan elev och skolans reaktion blev att Peter inte fick komma till skolan på flera veckor. Han placerades sedan i något som vi föräldrar uppfattade som en slags OBS-klass, med elever med många olika sorters behov och avvikande beteenden. Peter klarade inte av att vara där. Nu har han varit hemma i fem månader.

Det som känns allra svårast är konstigt nog inte att Peter inte klarar av skolsituationen eller att skolan inte klarar av att bemöta honom på rätt sätt. Det som är allra svårast att hantera – rent känslomässigt – är att skolan, med eldunderstöd från kommunen, hävdar att det är vi föräldrar som inte är tillräckligt motiverande; det är alltså vårt fel att Peter inte går till skolan. Skolan antyder att vi har problem i vårt föräldraskap. Det är den värsta sortens kränkning jag varit utsatt för. Vem tar ansvar för mitt barn; ett undantag?” (Autism- och Aspergerförbundets medlemsundersökning om skolfrånvaro, Våren 2010, Sammanfattning och analys, s 2)

Förbundet kommenterar:

”Så skriver en pappa i ett bilagt brev då han besvarade Autism- och Aspergerförbundets enkätundersökning om hemmasittare. Det denna pappa beskriver känner många föräldrar till barn med diagnos inom autismspektrum igen sig i. Då skolan inte förstår eller av olika orsaker inte kan hantera en elevs behov förläggs problemet hos eleven själv och hos dennes familj. Konflikter mellan hem och skola är inte ovanliga, vilket försvårar situationen för de berörda eleverna. Okunskap, både om funktionsnedsättningen och om hur en elevs behov av särskilt stöd kan utredas, och osäkerhet om vart man kan vända sig när man som pedagog stöter på elever som uppträder ”annorlunda” är några av de orsaker vi kan se till att elever med autismspektrumtillstånd ibland uteblir från skolan.

Det är inte få elever vi talar om. Så många som 59 procent av eleverna med Aspergers syndrom uppges varit hemma från skolan under kortare eller längre perioder. Den vanligaste orsaken uppges vara pedagogernas brist på rätt kompetens.” ?” (Autism- och Aspergerförbundets medlemsundersökning om skolfrånvaro, Våren 2010, Sammanfattning och analys, s 2)

Man kan ju tillägga, ja alla föräldrar till barn med någon form av dysfunktion känner säkert igen sig. Att skolan skuldbelägger föräldrar är oerhört vanligt. Det är ju så som en klok psykolog ungefär sagt: Föräldrar är inga sagofigurer utan människor med fel och brister. Så att leta ”fel” hos föräldrarna lär vara framgångsrikt eftersom det alltid finns något som man kan haka upp sig på och tycka vara orsak till barnets bekymmer.

Problemet är här som jag ser det att skolans personal inte har och inte känner ansvar för elevernas framtid. Men det gör föräldrar som i värsta fall får hantera alla de problem som kan uppkomma med deras barn eftersom de inte är formade efter den inbillade normalitetsmallen.

Läs undersökningen: Klicka här!

 

Vad är felet egentligen när elever inte lär sig?

Det är ytterst intressant att läsa om förklaringarna till att eleverna inte lär sig vad de skall i skolan. Nu senaste har det uppstått en debatt mellan Alliansen och den rödgröna oppositionen. Svenska Dagbladet rapporterar:

Enligt Sabuni gör många skolor fel när de placerar nyanlända barn i särskilda klasser utan svenskfödda elever. Och hon menar att skolorna har tillräckliga resurser, men att de är för dåliga på att rikta dem mot de elever som behöver dem bäst.

–Det är bra att media uppmärksammar det här, så kanske skolorna också reagerar, säger Nyamko Sabuni.

Men enligt Ylva Johansson (S) har regeringen tagit ifrån skolorna möjligheten att hjälpa elever med extra stödbehov.

–Nyamko Sabuni och hennes alliansvänner har tagit bort extraresurser till de skolor som har många elever i behov av stöd. Det behövs en politik som fördelar resurser efter behov.”(SVD, den 8 juni 2010)

Ja, vad är egentligen hönan och ägget. Även den tidigare regeringen hade problem med elever som inte lär sig. Den enkla sanningen är säkert att det inte finns någon patentlösning, skolor som engagerar sig mer eller mer resurser till skolorna. Det som krävs är säkerligen ett helt batteri av förändringar där eleverna tycker att det är skoj att lära sig och att det är viktigt inför framtiden. Hur nå dit, kära bloggläsare?

Artikeln: Klicka här!

(Foto: Pawel Flato)

 
 

Fler och fler skolor tycks får kritik av Skolinspektionen. Hjälper det?

Igår var det dags igen att en tidning rapporterar att en elev med behov av särskilt stöd inte fått det bemötande och den hantering som denne har rätt till. Den här gången var det Norra Skåne som skrev bland annat:

Skolinspektionens bedömning är att skolan visserligen följt upp insatserna men brustit när det gäller utvärderingen. Detta kan ha inneburit att det inte funnits tillräckligt med underlag för att kunna göra en tillräcklig och korrekt bedömning av stödinsatserna. Skolinspektionen menar också att när en åtgärd inte visar sig ha önskad effekt måste nya åtgärder utarbetas och prövas.

I åtgärdsprogrammen framgår det att målet är att eleven ska få godkänt i samtliga ämnen. Däremot framgår det inte hur skolan ska stötta eleven så att han uppnår dessa mål.
Skolan har även brustit när det gäller att utarbeta åtgärdsprogram. Något sådan finns inte i samband med den extra undervisning i kärnämnena som gavs i slutet av förra terminen. Skolinspektionen anser inte heller att skolan har beaktat andra möjligheter för eleven att tillgodogöras sig utbildningen i fysik och kemi innan beslutet om anpassad studiegång fattades.(Norra Skåne,de 6 maj 2010)

Det verkar vara fler och fler skolor som får kritik av Skolinspektionen. Men den kritiken kan kommunen, i det här fallet Osby kommun, som bekant strunta i. Skolinspektionen har inga som helst sanktionsmöjligheter, vilket vi på Dyslexia nätupplaga fått bekräftat i en intervju med Skolinspektionen, så frågan är om deras kritik verkligen hjälper. Dyslexia 1/2010-Klicka här!

Hela artikeln i Norra Skåne: Klicka här!

 

Verkliga skolalternativ saknas nog i det svenska skolväsendet idag

I dagens DN på debattsidan gör fyra kända profiler, bland annat komikern och skådespelaren Maria Lundqvist(tror jag i varje fall) ett viktigt inlägg i diskussionen kring eventuell lärarlegitimation. Det påpekar att det numera saknas en erkänd waldroftutbildning:

Under några år fanns det också möjlighet att genom Lärarhögskolan i Stockholm och Waldorflärarhögskolan utbilda sig till lärare och förskollärare med waldorfpedagogisk inriktning.

Tyvärr är det inte längre möjligt att påbörja en waldorflärarutbildning på högskolenivå. Med regeringens föreslagna yrkeslegitimation för lärare blir behovet av en lärarutbildning med waldorfpedagogisk profil ännu tydligare. Annars riskerar waldorfskolorna på sikt att stå utan legitimerade lärare. ( Dagens Nyheter den 25 april 2010)

Artikeln: Klicka här!

Inte minst är det väsentligt med flera alternativ för elever som har särskilda pedagogiska behov. Sådana verkliga alternativ saknas tyvärr nog idag. Och det är bra att kända personer utnyttjar sitt kändisskap på ett så här bra sätt.

 

”Vanligt folk” ställer bra frågor till makthavarna!

Eskilstuna Kuriren i förrgår:

”Gemensamma drag är inlärningsproblem och svårigheter i det sociala samspelet. Funktionshindret är biologiskt betingat och medför i varierande grad inlärningssvårigheter, anpassnings- och beteendeproblem. Exempel på diagnoser är ADHD och DAMP.

Vissa barn och ungdomar får byta skola och ha hem undervisning och Lotta Grönblad, du vet att flera inte får en utbildning och har svårt att klara sig i samhället. De behöver smågrupper, snäva ramar, och lärare som får stöd och glädje i skolan för att klara det.

Lotta Grönblad, ordförande i barn och utbildningsnämnden: Hur tänker du se till att alla barn och ungdomar i Strängnäs kommun får sin utbildning. Vågar du satsa nu?

Jan Björklund: Hur tänker du se till att utbildningen till lärare tar upp de dolda funktionshindren?”( Eskilstuna Kuriren, den 22 april 2010)

Det är Gunnar Bjälkebring som ställer dessa viktiga frågor till makthavarna. Det är s k vanligt folk som ställer de verkligt angelägna frågorna till dem som bestämmer, men får de svar och viktigare: Blir det någon reell förändring? Valår eller inte valår.

Hela artikeln: Klicka här!

 

Viktig synpunkt i DN idag. Skolan behöver ett reellt ledarskap

Det är första april idag, men jag tror inte att ledarkommentaren i dagens DN är ett skämt. Det handlar om den omdebatterade frågan om rektorernas rätt att styra lärarnas arbetstid.  SKL, Sverige Kommuner och landsting, vill som bekant att rektorerna skall kunna styra mer och anpassa lärartiderna till skolverksamheten. I samband med det gör DN följande kommentar:

Det som hindrar rektorer från att utöva ett aktivt pedagogiskt ledarskap är inte främst lärarnas arbetstidsavtal utan mängden av administrativa krav som redan tynger skolledarna. Många hoppar av för att rollen som chef med budgetansvar är så krävande att de inte klarar att utöva ett aktivt pedagogiskt ledarskap. […]

Visst är ledarskapet en ödesfråga för skolan. Men vägen till framgång går inte via en bitter maktkamp om lärarnas formella arbetstid. Det viktiga är att skapa förutsättningar för rektorerna att ägna mer tid åt att stödja lärarna i deras ledarskap. För ytterst är det bara välförberedda, engagerade lärare som kan höja nivån på utbildningen.” ( DN, den 1 april 2010)

Precis, det är ett reellt pedagogiskt ledarskap som krävs. Detta ledarskap bör dock vara professionellt från förvaltning till lärare i ledande ställning.

Artikeln: Klicka här!

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på april 1, 2010 i lärare, Makthavare, Skolan, Skolledning

 

Etiketter:

Nu har det hänt igen. Elev med inlärningssvårigheter avstängd. Skolan anmäld

Föräldrar har anmält en skola i Malmö till Skolinspektionen:

”Anmälan gjordes som en direkt följd av att eleven nyligen stängts av från skolan under två veckor, utan att föräldrarna fått någon fyllig information om bakgrunden till skolans agerande. Under perioden har eleven endast fått fyra timmars undervisning, vilket föräldrarna ifrågasätter starkt.”

( Skånska Dagbladet den 27 mars 2010)

Hela artikeln: Klicka här!

Det är tydligt att flera skolor inte vet hur de skall hantera barn och ungdomar som inte lyckas lära sig som alla andra och på utsatt tid. Detta föder självklart frustration hos den drabbade eleven och i bästa fall agerar denne utåt emot den omgivning som inte ser vad den borde se.

Hjälper det att anmäla? Erfarenheten säger nej. De här skolorna, som inte förstår hela problematiken med den som har inlärningssvårigheter,  lär fortsätta på samma sätt ändå och politikerna är som vanligt passiva i Malmö och överlåter det mesta till tjänstemännen i kommunen.

 

Etiketter:

Aldrig en elevs huvudsakliga fel när det inte fungerar i skolan

I Ystads Allehanda(YA) läser jag något oerhört intressant och undrar: Kan det någonsin vara en elevs huvudsakliga fel när det inte fungerar i skolan? Är  det inte de vuxna på skolan som har det yttersta ansvaret? Så här skildrar YA en mammas bekymmer med sonens skolgång:

”Enligt mamman så skar det sig mellan den nyeläraren och sonen direkt.

– Jag märkte att min son inte tyckte om sin nya lärare men han berättade inte så mycket mer för mig än att han sa att han var dum.”

Efter ett fysiskt ingripande:

”Trots det fysiska tilltaget gjorde mamman aldrig någon polisanmälan menhon kontaktade rektorn dagen efter.

– Jag gick upp till rektorn och sa att jag ville ha ett möte med läraren och att rektorn skulle vara med.

Mötet kom till stånd och man diskuterade händelsen i matsalen.

– Jag frågade läraren hur han kunde motivera sitt agerande och han sa att blivit provocerad. Men det kan väl hända att jag blir provocerad här hemma också, inte jag tar väl till våld för det?

Förutom händelsen i skolmatsalen förekom verbala kränkningar.

– ”Du är inte normal”, ”vilken jävla planet kommer du ifrån” och ”snorunge” är meningar som min son berättat att läraren sagt till honom i klassen. Och läraren sa rätt ut till mig att de var trötta på honom.”

Mamman kämpade och vann väl:

”Till slut tog hon ledigt två veckor för att vara med sonen på skolan men första lediga dagen fick hon beslutet om att skolbyte skulle ske veckan efter. Först var hon väldigt tveksam till att byta skola eftersom hon var rädd att problemen inte skulle lösas och att sonen skulle få svårt med kompisar. Det visade sig bli tvärt-om.

– Det känns jätteskönt. ”

(Ystads Allehanda, torsdagen den 18 februari 2010)

Jag vill lovprisa denna mamma som orkade. Föräldrar skall till hundra procent stötta sina barn och som det nu är i skolan är det alldeles nödvändigt. Rektorer och förvaltningsledningar skall däremot både stötta lärare och elever i skolan. De har ett dubbelt ansvar men tar sällan det. Antingen stöttar de föräldrar och elever till hundra procent, eftersom de är rädda för att förlora elevunderlaget, eller så är de på lärarnas sida till nästan hundra procent.

Den här grabben på tio år hade inga inlärningsproblem, vilket ju var tur. Hans prestationer hade emellertid nog kunnat varit bättre utan de här konflikterna.

Artikeln: Klicka här!

 
 

Betyg på lärare uppe till diskussion igen. Varför?

På Dagens Nyheters debattsida idag tar Lärarnas riksförbund(LR) och en forskare upp detta med betyg på lärare igen. Ett begrepp eller uttryck som mig veterligen först lanserades av Ilmar Reepalu i Malmö, som verkligen inte är någon expert på skolan men däremot en makthavare som verkligen utövar makt. Är det så att makthavare numera är de yttersta experterna på skolan? I så fall tycker jag synd om eleverna, lärarna, rektorerna, ja alla inom skolans verksamhet.

Artikeln: Klicka här!

 

Lokala politiker vill bestämma själva, även om det strider emot lagen

I dagens Svenska Dagblad får vi svart på vitt att lokala politiker inte respekterar den lagstiftning vi har i landet. Det är Torkel Strandberg(FP) som vill trotsa lagen genom ett drogtesta elever:

”Skolinspektionen har nyligen sagt nej till att vi i Landskrona vill införa frivilliga drogtester i grundskolan. Vi vill hindra unga människor från att hamna i vad som ofta blir ett livslångt beroende. Såväl barnens som deras föräldrars samtycke krävs för att testen ska genomföras.” (SVD, den 2 februari 2010)

Artikeln: Klicka här!

Skolinspektionen har gjort klart att det är olagligt att drogtesta elever:

”I sitt nya beslut går Skolinspektionens grundligt igenom rättsläget och finner att den typ av drogtester som kommunen vill genomföra kräver stöd i lagen. Sådant stöd finns inte.

– Systemet med slumpvisa drogtester är olagligt. Den viktigaste orsaken är att de slumpvisa testerna med urinprovtagning utgör en integritetskänslig åtgärd. Det går inte att i det enskilda fallet säkra den enskilde elevens reella och frivilliga samtycke. Därför kan Landskrona kommun inte genomföra testerna, säger Ingegärd Hilborn, chefsjurist, Skolinspektionen.” (www.skolinspektionen.se)

Vanliga medborgare måste följa lagen annars blir det böter eller fängelse. Så tydligen icke för lokalpolitiker och skolor.  Detta problem har vi tagit upp i en intervju med Skolinspektionen i det kommande numret av Dyslexia nätupplaga, 1/2010. Läs det!

 
1 kommentar

Publicerat av på februari 2, 2010 i Makthavare, Skolan, Skolledning

 

Är det bara s k problemskolor som brister?

Under den förra regeringen fick vi ett nytt begrepp när det gäller elever som inte fixar skolan. De skulle benämnas ”elever med behov av särskilt stöd”. Tidigare var benämningen ”elever med särskilda behov”. Förändringen skulle flytta fokus från individen som problemområde till en syn där även skolmiljön runt eleven hade betydelse.

Detta slog aldrig igenom så idag låter det så här i ett aktuellt ärende:

”Skolinspektionen koncentrerar sig på problemskolorna från nästa år –skolor som myndigheten funnit under en granskning som pågått sedan 2003.

Rapporten från granskningen av 6 000 skolor är nu klar. Bland de större bristerna är att barn med särskilda behov inte får rätt hjälp och att elevernas kunskapsutveckling inte följs upp – kontrollen av vad de lär sig är för dålig, skriver Dagens Nyheter.

[…]

Störst är problemen i de yngre årskullarna. Många lärare har blivit förvånade när de fått frågor om barnens utveckling. Det är lärare som tycker att det är fel att kontrollera och mäta eleverna. Lärarnas chefer, rektorerna, saknar i sin tur ofta en samlad bild av kunskapsresultaten.

Skolorna vet inte heller om stödinsatserna till behövande elever hjälper eftersom utvärderingen sker så sälla(SIC!).” ( Aftonbladet, den 8 januari 2009)

Den frågan man ställer sig med anledning av denna rapport i massmedia är: Kan det verkligen vara så att det endast är s k problemskolor som är bekymret? Är det inte istället ett systemfel, från riksdagen ner till den enskilde läraren?

Med exemplet som jag inledde med, illustreras nämligen med all önskvärd tydlighet, tycker i varje fall jag, att det som beslutas på central nivå aldrig eller mycket sällan, verkligen når ned till den som skall utföra det på lokalnivå.

Artikeln: Klicka här!

Samma artikel i Sydsvenskan: Klicka här!

Skolinspektionens arbete kommenteras på DN:s ledarsida, den 9 januari: Klicka här!

 

Ett riktigt Gott Nytt År till ALLA

Idag är det nyårsafton, den 31 december 2009. Ett nytt år står för dörren. Vad kommer det att innebära?

Kommer makthavare att ge oss ett hejdundrande nyårslöfte: ”Vi skall göra allt vad som står i vår makt, så att ALLA elever, oavsett förutsättningar, får ett så bra liv som det bara är möjligt i skolan, på fritidsgården eller var de än befinner sig?”.  Kommer ett sådant löfte att ges? Troligen inte. Vi som vill förändring får hoppas på att konsekvenserna av olika former av dysfunktioner även drabbar forskare, politiker, skolfolk i ledande ställning och makthavare in på bara skinnet.

Då hade det blivit förändring, det vill jag lova. Då hade det minsann gått undan!

Ett riktigt Gott Nytt År önskar jag ALLA(även ovan uppräknade).

 

De styrande bryr sig föga om elever som råkar verkligen illa ut!

Nu är det faktiskt bevisat. De styrande, riksdag, regering och berörda myndigheter, bryr sig föga om elever som verkligen råkar illa ut. Sydsvenskan har nämligen gjort en granskning av 959 särskoleutredningar och konstaterar:

”Det finns elever som helt saknar papper på vilka utredningar som är gjorda. Och vad som ingår i en utredning beror på vilken kommun man tillhör. Inga myndigheter kontrollerar särskoleutredningarna. Skolverket har riktlinjer, men ingen tillsyn av hur de följs.” (SDS, den 30 december 2009)

Att i flera år behöva leva med stämpeln utvecklingsstörd om man inte är det, är en så allvarlig kränkning att jag inte ens kan greppa hur det skulle kännas. Myndigheterna tar dock skrämmande lätt på det, enligt Sydsvenskans rapportering:

”Enligt enhetschefen Karin Wahlström har Skolverket aldrig gjort någon systematisk genomgång av beslutsunderlagen för placeringar i särskola. Det finns inte heller någon kunskap om kvaliteten på själva utredningarna.

– Innehållet i medicinska och psykologiska tester är inte vårt expertområde, säger Karin Wahlström,  enhetschef på Skolverket.” (SDS, den 30 december 2009)

Kan ointresset och den bristande empatin från makthavare vara tydligare?

Som jag uttryckt på den här bloggen så många gånger förr: Så länge vi har människor på ledande poster i de här myndigheterna vilka inte har den djupa empatin som krävs när man griper in i unga människors känsliga liv, kommer vi att ha ungdomar och unga vuxna som har kränkts i sitt inre och som kommer att agera ut detta eller i värsta fall straffa sig själva.

Om detta får fortsätta fasar jag faktiskt inför framtiden eftersom jag inte tror att denna psykiska misshandel av elever kommer att upphöra. Ingen tar sitt verkliga ansvar. Det straffar sig dock alltid. Och oskyldiga får som vanligt betala.

Läs den viktiga artikeln: Klicka här!

 
 

Nu blir det bara en notis, det där med dysfunktioner

Flera gånger har jag skrivit om och diskuterat det stigande ointresset från kommuner, som har det yttersta ansvaret för medborgarna, och från skolor när det gäller elever med olika former av dysfunktioner.

Nu tycks det dock vara så vanligt att elever med läs – och skrivsvårigheter inte får tillräcklig undervisning, att massmedia endast meddelar detta med en notis. Notisen idag i SDS pappersupplaga:

”En friskola i Malmö får kritik från Skolinspektionen sedan det uppdagats att en elev med skrivsvårigheter hänvisats till självstudier.”( s C9)

Vad hjälper den kritiken? Föga, eller inte alls. Det verkar vara så att kommuner och skolor kan strunta i alla de regler och lagar som gäller alla andra medborgare i vårt land. Vad sänder det för signaler?

Ännu ett exempel:

”Lagen innebär att friskolorna får ett snitt av hela kommunens skolhyror. Men i Vellinge gör den nya lagen ingen skillnad.

– Nej, vi betalar ju hela hyran både till kommunala och privata skolor. Då blir det på lika villkor, säger Carina Larsson (M), ordförande i M-nämnden.

Är det rätt att bryta mot lagen?

– Vi har tolkat det så att det går att göra ett undantag. Vi gör inte bara ett undantag för friskolorna utan för alla skolor.”

Artikeln: Klicka här!

Det är alltså rätt att bryta emot lagen om det tjänar de egna intressena. Tänk på det, om du är arbetslös eller fattig. Gå in och ta det, om du tycker det är rätt att göra så. Men ursäkta det går ju inte, det är ju bara kommuner som kan göra så. Endast kommuner och politiker har en laglös frizon!