Jag slås ofta av hur lite journalister vet om dyslexi. Nu senaste läste jag följande i Laholms Tidning, detta i samband med att Josefine Sundström givit ut en självbiografisk bok:
”Mari är den som griper tag mest. Hon som aldrig kunde lära sig läsa och blev ansedd som mer eller mindre förståndshandikappad. I samhällets och människors ögon var hon ett ingenting. I dag anar man att hon bara hade dyslexi.”( Laholmstidning.se den 20 augusti 2010)
Mari kunde inte läsa och idag hade man kallat det dyslexi. Jaså! Månn det!
Det är inte dyslexi utan analfabetism. En dyslektiker kan läsa. Det som är dyslexi är att avkodningen är svagare än hos normalläsaren. Försvagningen kan vara i väldigt olika grader så vi talar om grav dyslexi t ex.
Möjligen inte lönt att göra sådana här påpekande eftersom journalisterna i regel inte bryr sig så mycket om att beskriva olika fenomen helt korrekt.
Wingren Tommy
Redaktörens Blogg — Dyslexia nätupplaga 