Demokrati och läsandet

Jag har alltid varit förvånad över hur okritiskt och nedlåtande man behandlar den som har läs- och skrivsvårigheter eller dyslexi. Det finns också ekonomiska intressen bakom denna nedlåtande attityd och det skall vi aldrig förglömma i sammanhanget.

I Dagens Samhälle går nämligen de som tjänar penningar på s k  Lättläst, ut i en debattartikel, antagligen utan vederbörlig faktaunderlag och hävdar implicit att det låga deltagandet i EU-valet kan bero på att det saknas lättläst information.

En av undertecknarna är professor Mats Myrberg, som visserligen länge gjort ett oseriöst intryck(han är ju inte expert på t ex dyslexi, vilket han gärna vill framstå som och håller föreläsningar i ämnet) men att en vetenskapsman lånar sig till sådana här spektakulära utspel i Mammons tjänst, är förödande för forskningen.

Varför i himmelens namn skulle inte den som har läs- och skrivsvårigheter förstå att man kan rösta i EU-valet? Är även hörseln drabbad och alla andra förmågor som inte har med läsandet att göra?

Däremot är det väl en demokratisk rättighet att få lov att avstå från att rösta även i EU-valet.

Artikeln: Klicka här!

 

Biblioteken viktig för alla elever!

Folket publicerar en mycket angelägen och viktig debattartikel idag från personalen på Skogsängsskolan i samband med att man lägger ner många skolbibliotek:

”Att biblioteket finns nära till hands är också mycket viktigt för de elever som bor i närområdet. Inte minst för barn till ensamstående föräldrar, barn med annan språkbakgrund osv. Många av dem tar sig inte alls ner till centrum för att gå till biblioteket där. Där är det heller ingen som känner dem och hejar på dem.”

Biblioteken är viktig för alla elever: Elever som tycker om att läsa; elever som har ett läsmotstånd; elever med annan modersmål än svenska etc etc. Biblioteken har en unik kunskap att finna böcker till alla barn och ungdomar utifrån deras intressen.

Vet makthavarna om hur viktiga biblioteken är för läsandet?

Artikeln: Klicka här!

 

Socialstyrelsen bör ta större ansvar för dyslexin!

Jag har fått en intressant kommentar. Det är Helén Sämfors som menar att jag bör ta reda på fakta först innan jag uttalar mig. Det har jag gjort i snart tjugo år nu. Dessvärre har inte mycket hänt sedan jag inledde mitt studium av fenomenet dyslexi. Det gör också att charlataner som Kattmodellen kan få fritt spelrum eftersom kloka föräldrar med rätta tröttnar på s k experter som Sämfors när de ser att deras barn och ungdomar inte blir hjälpta på riktigt.

Sämfors hänvisar till att hon är legitimerad logoped samtidigt som hon menar att dyslexiforskningen är överens om vad dyslexi är.  Hur många dyslexiforskare säger att dyslexi är en form av språkstörning, SLI? Alla?

Att vara legitimerad logoped, betyder inte att man därmed är expert på dyslexi. Särskilt inte när man inte följer med i den internationella forskningen, vilket inte Helén Sämfors kan göra med den kommentar som hon levererat. Socialstyrelsen bör ta ett större ansvar här och utarbeta tydliga riktlinjer baserat på den senaste dyslexiforskningen, där de framförallt måste gå utomlands eftersom dyslexiforskningen i Sverige är minimal för att inte säga obefintlig.

De logopeder som skall arbeta med dyslexi borde vara specialutbildade. Precis som vi har ”allmänläkare” och ”specialistläkare” bör vi ha ”allmänlogopeder” och ”specialister i t ex dyslexilogopedi”.

Det verkliga problemet är att det förekommer ingen avancerad diskussion och kritik mellan dyslexiforskare i Sverige, vilket brukar vara vetenskapens själva livsluft. Mats Myrbergs påstående att det finns en konsensus mellan dyslexiforskare stämmer inte. Vad som däremot råder är en förödande , nästan religiös, konformism på området. Kompakt tystnad och rädsla för att stötta sig med de ledande inom dyslexisamhället, är det som är mest tydligt när man inleder sin forskarbana på dyslexiområdet. Ett förhållande som ytterst drabbar barn, ungdomar och vuxna med dyslexi, som inte får den hjälp som de annars hade kunnat få med aktiva och kritiskt diskuterande vetenskapsmän och vetenskapskvinnor.

De som antagligen tjänar mest på allt detta är dock personer som Sämfors och metoder som Kattmodellen.

 

Nytt nummer UTE NU!

Nytt nummer av Dyslexia nätupplaga ute NU. Ta en kik! Klicka här!

 

Kattmodellen kämpar för att få acceptans

Som första kommun håller nu Dals-Eds kommun på att testa den s k Kattmodellen, trots att denne inte har någon som helst vetenskapligt stöd eller förankring i vad vi just nu vet om dyslexi. Vad du tycker du om detta?

Delta i Dyslexia nätupplagas undersökning. Klicka på länken nedan!

View Survey