Varför är ni politiker så vilsna när det gäller elever med behov av särskilt stöd?

Igår meddelade ju regeringen och utbildningsminister Jan Björklund att IV-programmet skulle läggas ner och att man samtidigt skulle öka inträdeskraven till gymnasiet.

Vad inte Björklund och regeringen tycks förstå är att eleverna med behov av särskilt stöd, både behöver mer resurser och inte minst mycken mer uppmärksamhet. Så här kan det nämligen te sig att vara engagerad förälder:

”Hans handikapp skapar irritation hos andra, det går nästan inte en dag utan att hans mamma får en påringning från skolan.” Nu har Olle hamnat i bråk igen”.
Olle har fått diagnosen ADHD, men det har inte resulterat i att han får ökat stöd i skolan.


– Lärarna är frustrerade över att det finns dåligt med resurser, Olle kanske inte kommer att klara målen för klass fem, säger Olles mamma.
Anna har kämpat för att Olle ska få mer hjälp i skolan, men utan resultat.


– Jag ringde till Anneli Hedberg (s), ordförande i barn- och utbildningsnämnden, för fyra år sedan, hon skulle återkomma till mig när hon ” tagit del i ärendet” men jag har fortfarande inte fått något svar, säger hon.”(Katrineholms-Kuriren,  29 september 2009)

Det riktigt typiska här är ju att politikerna är så vilsna när det gäller de här problemen. De vägrar svara eller säger att de skall återkomma och gör det aldrig. Hur kan det vara så och Jan Björklund är du lika vilsen och okunnig? Det gäller faktiskt våra barn och ungdomar, samhällets och allas vår framtid.

 

Regeringen skärper kraven och avskaffar IV. Kan det hjälpa eleverna?

Idag skickade regeringen ut ett pressmeddelande:

”- Gamla IV ska bort. Vi måste stoppa utslagningen från gymnasiet, säger utbildningsminister Jan Björklund.

De elever som i dag går på IV-programmet är en heterogen grupp, med alltifrån studiemotiverade ungdomar som saknar något enstaka betyg till studietrötta ungdomar med stora kunskapsluckor. För att möta de olika behoven behövs tydliga, flexibla och individanpassade studievägar. Därför föreslås fem olika så kallade särskilda program för dessa elever:

– preparandutbildning,
– programinriktat individuellt val,
– yrkesintroduktion,
– individuellt alternativ samt
– språkintroduktion.

Dessa program ska hjälpa eleverna vidare till fortsatta studier på ett nationellt gymnasieprogram eller till att komma in på arbetsmarknaden.

Nya, skärpta behörighetsregler till gymnasiets yrkesprogram finns också med i förslaget. För att vara behörig ska eleven ha minst godkända betyg i svenska eller svenska som andraspråk, engelska, matematik och i ytterligare fem ämnen. Det innebär högre krav än i dag, då godkänt betyg krävs i svenska, engelska och matematik.”(Pressmeddelande den 28 september från regeringen)

Det första förslaget, att avskaffa individuella programmet, IV, låter ju bra eftersom IV-programmet misslyckats med sin uppgift, att alla elever skall få en gymnasieutbildning. Men det andra förslaget med skärpta behörighetskrav till gymnasiet, hur har Jan Björklund och utbildningsdepartementet tänkt där? Redan nu är det en stor minoritet som inte klarar dagens krav.  Kommer inte fler än i dagens IV-program att befolka specialprogrammen? Har man inte då bara strukturerat om utan att göra något reellt åt ”IV-problemet”?

 

Kattmodellens företrädare hotar att anmäla mig och Dyslexia nätupplaga för trakasseri

Här på bloggen har jag kritiserat och diskuterat den s k Kattmodellen. I Dyslexia nätupplaga tog vi upp att VD:n för det företag som ligger bakom modellen, friserat siffror från ett test som Alltomskolan gjort.  Detta har jag också beskrivit på Newsmill.

Alltomskolans test är knappast vetenskapligt eller på något sätt signifikant eftersom det endast var fyra stycken som deltog, inte sju som VD:n påstod i ett pressmeddelande, vilket också är för få. Alltomskolan påtalade också detta när de publicerade resultatet av sitt test. Klicka här för att ta del av det. (Jämför gärna ”pressmeddelande” med  Alltomskolans rapport.)

Min och Dyslexia nätupplagas kritik har blivit besvarad på Kattmodellens forum i långa och tämligen osammanhängande texter, författade av Robert Johansson, som är den vilken konstruerat modellen eller metoden.

Här är ett utdrag ur hans senaste inlägg i ”debatten”:

” Jag kan hjälpa dyslektiker att lära sig skriva och läsa som alla andra.

Vad kan du?

Kritisera utan saklig grund?[…]

Att du inte förstår, vad vi gör, har jag inga bekymmer med.

Vetenskap baseras på sakfrågor, inte personliga åsikter vilket du är fylld utav.

1. Angripa kattmodellen, och när det inte går att komma runt att vi hjälpt verkliga dyslektiker med kattmodellen så

2. angriper du något annat, typ Patrick och hans företag.

3. När du får tillbaka hur onyanserad kritik du ger så fortsätter du med personangrepp på mig.

Bemöt sakfrågan gällande verkliga dyslektiker först, sedan kanske vi  och andra kan ta dig på allvar.

Där har du fel, och innan du erkänner det, har jag inget mer att säga dig.

Fortsätter detta, kan en anmälan göras för trakasseri.

MVH

/Robert Johansson”

Den här mannen vill alltså att vi skall tycka att Kattmodellen är den enda metoden för ”verkliga dyslektiker”. Han och ingen annan kan hjälpa dyslektiker. Snacka om hybris! Och nu hotar han t o m med en anmälan eftersom de båda herrarna, Robert och VD:n Patrick, tydligen inte tål kritik.

Bakom formuleringen ”verkliga dyslektiker” ligger sannolikt att jag i mitt första inlägg om Kattmodellen här på bloggen ifrågasatte om det verkligen var dyslektiker som man hade hjälpt. Att någon kan få en felaktig diagnos finns inte herr Johanssons föreställningsvärld tydligen.

Därtill är det välkänt att sådana här metoder kan ha endast en temporär effekt, så att dyslektikern återgår till sina felaktiga strategier efter ett par år. Men det skall vi inte hoppas utan att Kattmodellen satt igång en inlärning som av någon anledning hindrats tidigare. Antagligen kunde det i princip ha varit vilken metod som helst. Glöm aldrig att människor faktisk kan lära sig läsa och skriva före skolan utan både Kattmodell och andra liknande mer eller mindre suspekta metoder.

Kattmodellen handlar om penningar och inget annat. Kurserna lär vara mycket dyra.

 

Endast massmedia och stora drakar kan tydligen rucka på skolverksamheten

Som bekant hjälper det inte att anmäla en skola till Skolinspektionen. Men om man går till pressen händer det då och då något radikalt. Fredriks fall togs upp av Dagens Nyheter och igår kom ett glädjande besked i DN:

”Fredrik vann kampen om sin skolgång”

[–]

Efter DN.se:s många artiklar om 13-åringen har nu historien fått ett lycklig slut för familjen. På onsdagskvällen var det rektor Ann-Katrin Averstedt som själv meddelade att hennes tidigare beslut har hävts, och Fredrik får tillbaka sin plats på resursskolan.

– Jag kände på mig att rektorn var tvungen att fatta det här beslutet. Ändå var det svårt att hålla tillbaka tårarna när jag skrev under avtalet, säger Fredriks pappa kort efter det att han mottagit beskedet.” (Dagens Nyheter, dem 23 september 2009)

Men jag frågar mig: Skall detta vara det enda sättet att få rätt emot en skola? Alla som blir illa behandlade i skolverksamheten, elever, föräldrar och personal, kan inte vända sig till pressen, De får helt enkelt inte plats, för så illa är det i dagens ”moderna” Sverige.

Vore det inte bättre att det togs krafttag av regeringen? Men då måste de ju först veta vad de skall göra och då måste man noggrant kolla upp det. Orkar ni det Utbildningsdepartementet och dess chef Jan Björklund?

Artikeln: Klicka här!

 

Torkel har fått pris

ADHD-forskaren professor Torkel Klingberg har fått Axel Hirschs pris.

GRATTIS Torkel hälsar jag och Dyslexia nätupplaga!

 

Spel och inlärning, kan det vara nå´t?

Nu går Studentlitteratur samman med spelutvecklingsbolaget  Hello Ther för att skapa läromedel som leker fram eller rättare leker in kunskap. I ett pressmeddelande idag säger man bland annat:

”Första samarbetsprojektet är kring Magic! 5, en lärobok i engelska för femteklassare som kommer under oktober i år. Det digitala stödet som finns till boken kompletteras med en kapitelbaserad spelvärld där eleven blir del av en spännande story och måste använda sina engelskakunskaper för att lösa olika spelutmaningar.

– Det är oerhört spännande att tillsammans med Studentlitteratur driva utvecklingen av morgondagens digitala läromedel och kurslitteratur. Spel öppnar upp för helt nya möjligheter att ta till sig ett innehåll, konstaterar Oskar Eklund, VD på Hello There.”

Men ”Hallå där” kära spel- och förlagsfolk, har vi inte testat detta tidigare? Hur gick det?

 

Anna Anka kontra utvecklingsdyslexi

Jag skriver om pseudodebatter, som Anna Ankas tankar om livet, och mer allvarliga debatter kring dysfunktioner på Newsmill.

Vill ha en debatt om vad som är viktigt i livet. Våra barns framtid eller hemmafruars tankar om livet. Jag anser i varje fall att barnen är framtiden och viktigast även om en hemmafrus tankegångar kan vara nog så betydelsefulla, men inte i det här perspektivet.

Läs om detta om du har lust: Klicka här!

 

Budgetproposition och skolans mänskliga rättigheter

I den s k Höstbudgeten läser jag följande:

“Inom ramen för uppdraget ska Skolverket även utvärdera effekterna av de befintliga metoder mot  mobbning som används i Sveriges skolor. Totalt  beräknas satsningen omfatta 45 miljoner kronor  under perioden 2007–2010.

Skolan ska inte vara värdeneutral, utan tydligt ta ställning för de mänskliga rättigheterna och de demokratiska värden som ligger till grund för vårt samhälle. Ett aktivt värdegrundsarbete i  skolan är en viktig förebyggande åtgärd mot alla”

Vad regeringen glömmer, omedvetet eller medvetet, är att kränkande av mänskliga rättigheter inom skolverksamheten startar i personalgruppen och inte minst hur skolledningar och förvaltningsledningar behandlar sin personal och vilka signaler dessa sänder ut.

Jag tror inte att flera miljoner i anslag är rätt metod. Det handlar om lämplighet och attityder.

Källa: Proposition 2009/10:1 Budgetproposition för 2010.

 

”Alla vägar bär till att bli skolexpert?”

LÄRA Stockholm dimper ner på redaktionen. Den ges ut av utbildningsförvaltningen i Stockholm. Framsidan utgörs av en bild på Richard Gatarski. Men har jag inte sett honom förr? Var inte han ett av dessa ”New Ages gurus”  i början av 90-talet, som mer eller mindre avslöjades vara en ren bluff?

Nej, vid en kontroll av kopplingen till New Age, visade det sig att detta spår nog var felaktigt. Men han var väldigt lik dessa lycksökare i New Age-rörelsen för cirka femton/tjugo år sedan.

Enligt artikeln, som upptar hela  5 sidor av tidningsutrymmet, var han en förespråkare för bredband för tio år sedan.

Det verkar vara mycket lätt att bli betraktad som skolexpert. Catarski uppges vara ekonomie doktor och ser säkert det lätta sättet att tjäna penningar när han möjligen misslyckats  i IT-branschen. Precis som Lindblad som företräder Kattmodellen.

Men vad säger detta om utbildningsorganisationerna i Sverige? Kan föräldrar och elever bättre förstå varför elever med behov av särskilt stöd  inte får den hjälp som de är värda och berättigade till?

Mer om Richard Catarski i Dyslexia nätupplaga 6/2009. Vi skall verkligen kolla upp honom!

 

Bokenäs skola får pris för ”lek till läslust”

Det finns många tips om enkla vägar till det riktiga läsandet och skrivandet. Kattmodellen är ju en sådan. Mer seriösa metoder däremot är att i lekar erövra och öva upp språkförmågan. Enligt Bohuslänningen har Bokenäs skola en sådan metod. Det är Nya Zeeland som ”spökar” igen vars metod då och då har missuppfattats av svenska pedagoger.

”Emma Morqvist visar att de gjort rimsnurror med bilder – lok rimmar inte med bilden på en hatt, men på krok, snok, bok och –uggla?

– Ja, en uggla är klok och lok rimmar på klok, förklarar Pontus Ejdbring.

– Barnen är inte medvetna om att de tränar ljud, ord och läsning. Även om vi bara ”leker” så finns det hela tiden en medveten tanke, säger förskolläraren Berit Samuelsson som också har särskilda läselektioner i äldre årskurser.

Roligt att läsa

Berit har tillsammans med lågstadielärarna Gunnel Johansson och Margareta Ekstedt två gånger varit på studiebesök på Nya Zeeland för att lära sig mer om metoden RRP, ett intensivt’ lästräningsprogram som är mycket framgångsrikt. Inte minst stärker det självförtroendet och att eleven tycker att det är roligt att läsa, även om denne har läs- och skrivsvårigheter.”

( Bohuslänningen, 16 september 2009)

Nu har, enligt P4Väst, skolan fått det berömda Bertil Hult-priset på 500 000 kronor. Jag gratulerar naturligtvis skolan för utmärkelsen.

Dyslexia nätupplaga planerar en intervju med skolan om lek kontra dyslexi, som jag hoppas blir publicerat i nästa nummer, 6/2009.

 

Skolans nästan medvetna socialisering in i kriminalitet genom att själva strunta i lagar och regler

I pressen läser man och på e-post får jag bekräftelse på att skolor och kommuner inte menar sig behöva följa lagar och regler som vi andra i samhället måste göra. Vad betyder den attityden i den offentliga verksamheten, som blir alltmer vanligt i Sverige, för det uppväxande släktet?

Den senaste i raden är Solbergaskolan som under en längre tid kränkt en elev som har autism och ADHD. De har fått kritik av Skolinspektionen, vilket både kommunen, Stockholm stad, och skolan högaktligen struntar i.

Det måste vara fullständigt hopplöst att vara förälder när man försöker skydda sitt barn och den instans, som har hand om ens barns uppfostran(den så viktiga sekundära socialiseringen), är den som kränker värst. I det här fallet hotas till och med föräldrarna med böter eftersom de inte ser någon annan råd än att skydda sin son genom att hålla honom hemma.

När i himmelens namn skall staten gripa in i det kommunala skoleländet. I varje fall är det så i allt fler och alltför många kommuner. Det finns självklart kommuner och skolor som sköter sig alldeles utmärkt, men de tycks bli färre och färre.

Läsa hela artikeln: Klicka här!

 

Kattmodellen, världssensation eller ren bluff?

Dyslexia nätupplaga har gjort en kritisk undersökning gällande Kattmodellen. Det som är mest underligt är att företaget bakom den nya metoden inte framträder helt öppet. Dessutom uppger de inte korrekta uppgifter för det test som har genomförts, vilket sägs bevisa att Kattmodellen kan åtgärda dyslexi på ett helt nytt och ett mer effektivt sätt. Ja, några av dem som genomgått kursen har t o m uppgett sig vara f d dyslektiker. I så fall är den en världssensation.

Kom gärna med synpunkter om detta. Alla åsikter välkomnas eftersom jag anser att detta måste diskuteras ingående. Representanterna bakom Kattmodellen går ju som sagt ut med att det är en metod som kan lösa bekymren för dyslektiker så att de för alltid blir av med sina läs- och skrivsvårigheterna. Och det är ju oerhört glädjande om det är så. Men hemlighetsmakeriet gör att nog de flesta blir misstänksamma.

Jag har också skrivit om detta på Newsmill.

Diskutera det gärna på det Dyslexia nätupplagas nya forum. Klicka här!

 

Glädjande besked idag från utbildningsdepartementet, men…

Flera utredningar tyder på att elevernas resultat inte i ringa utsträckning beror på bristande ledarskap och ren inkompetens. Det har nämligen inte varit ett absolut krav att de som leder skolverksamhet skall ha adekvat utbildning och kompetens för jobbet. Och det i en utbildningsorganisation.

Idag kom emellertid ett pressmeddelande från regeringen, utbildningsdepartementet. Rektorsutbildning blir obligatorisk för alla rektorer som anställs efter den 15 mars 2010. Kravet gäller även friskolor.

Det är alldeles utmärkt, men hur blir det då med de rektorer som redan är anställda; de som är biträdande rektorer och de lärare som har ledande befattningar på skolan? Alla dessa kommer ju att förhindra en förändring med kompetenta skolledningar på landets skolor. Då blir det som det alltid har varit i skolans värld, förändringarna tar årtionden för att riktigt slå igenom.

Sedan bör ju regeringen och utbildningsdepartementet gå vidare och kräva hög utbildning och kompetens i förvaltningsledningarna. Den låga utbildningen och inkompetensen när det gäller ledning av skolverksamhet gäller ju hela vägen från den ämnesansvarige läraren till förvaltningschefen.

Att vi har fått vänta så här länge på detta är minst sagt skandalöst. Hur många elever har fått lida och inte fått den utbildning som de är värda och har rätt till i väntan på ett utbildningskrav på dem som de skall se upp till som förebilder? Vilka förebilder sedan!

Så Jan Björklund, gör en riktig genomgång av hur förvaltningar sköts och leds i våra kommuner. Där finns det åtskilligt att göra för dig.

 

Ett exempel på den hjälp som Kattmodellen erbjuder

På Kattmodellens forum ger man råd som de inte verkar ha kompetens att ge. Om de nu inte är psykologer eller läkare, men det kan inte vara fallet med tanke på hur de agerar. Här ett exempel:

En mamma frågar: ”Min son är 9 år och vill inte läsa, det har inte framkommit om det skulle vara dyslexi, har aldrig varit på tapeten, med jag undrar om inte katt modellen är just modellen för honom.

Han lyssnar gärna, men vill inte läsa. Vi vet snart inte vad vi skall göra, skolan har satt in extra resurser, men hemma funkar det inte, det blir till följd att han vägrar göra läxorna, kan ej läsa instuktionerna osv.. skulle han bli h jälpt av denna modell???

Maggan”

Robert Johansson svarar: ”Vad vi gör baseras på att titta på de kognitiva och neurologiska grunder som dyslektikern har vilket gör att vi kan genomföra ett åtgärdspaket baserat på en individuell basis.

Ibland krävs en förträning av vissa kognitiva funktioner (görs sällan om någonsin i skolan) vilket krävs för läsning och din son kan med Kattmodellen få en åtgärdsplan baserat på hans svårigheter.

Så svaret är ja.

/Robert Johansson”

De ”tittar” alltså på ” de kognitiva och neurologiska” grunderna. Frågan man genast ställer sig är om Robert och Patrick verkligen är psykologer eller läkare. Om inte, bryter de inte då emot kvacksalverilagen(Lag om förbud i vissa fall mot verksamhet på hälso- och sjukvårdens område)?

Kanske inte, men erkänn att det är väldigt nära.

 

Robert Johansson från Kattmodellen fortsätter att råskälla på mig

Jag och Dyslexia nätupplaga har trampat på några mycket ömma tår. Robert Johansson, företrädare för Kattmodellen har gjort ännu ett inlägg. Här ett utdrag från i morse:

”är en person inte kan förstå att vi kan hjälpa ”verkliga dyslektiker” till att börja läsa och skriva normalt som alla andra så är det ofta typiskt att de försöker göra något annat för att smutskasta de som sysslar med metoden. Denna individ attackerade oss att Kattmodellen inte kunde hjälpa verkliga dyslektiker, när vi då säger att dels att det gör den visst samt att vi har flera som haft och fortfarande har diagnos från erkända instanser som ställer sådana diagnoser, ja då eftersom detta inte kan accepteras (att vår metod faktiskt är så bra) tas andra fula grepp till.

Detta är en vanlig taktik av elaka människor”

För mig är det oförståeligt att personer som säger sig ska hjälpa dyslektiker försöker motarbeta den enda effektiva metoden på marknaden.
Jag undrar mest vad han är rädd för?
Att han inte ska vara dyslektiker längre?
(om han nu är det)

/Robert Johansson”

Jaha, jag är elak. Det säger Robert utan att känna mig. Dessutom tror han att jag är dyslektiker, vilket är intressant.  Kattmodellen arbetar nämligen endast på ett ytligt plan och vet i grunden inte vad dyslexi är för något. De saknar gedigen kunskap på området. Och sådana människor är mycket farliga, om de tillskansar sig makt.

Som sagt, läs vår granskning av Kattmodellen i Dyslexia nätupplaga 4-5/2009. En mindre version publiceras nog på Newsmill. Jag anser nämligen att ett varningsrop måste skickas ut efter att jag sett vad vår granskning kommit fram till.

 

Vad är det för människor som står bakom Kattmodellen?

Robert Johansson,” Utvecklare av Kattmodellen”, skriver så här om mig och min personlighet på Kattmodellens forum:

”Tydligen är detta en riktigt svårartad problematisk tragisk figur som inte kan acceptera våra resultat på verkliga dyslektiker och som mer är ute för att smutskasta och stjälpa än att hjälpa dyslektikerna överkomma sina svårigheter

Nedan är min respons, om den nu släpps igenom på webbsidan.”

Är detta verkligen seriöst? Och ja Robert, alla åsikter släpps igenom på den här bloggen. Dock inte rena oförskämdheter, ren trams och olagliga personangrepp.

Själva livsluften i ett demokratiskt samhälle är att i öppen kritisk debatt forma ett bättre samhälle. Men det är självklart något fruktansvärt för den som har något att dölja, som ni som företräder den s k Kattmodellen.

Vad som är extra intressant är att Patrick Lindblad, VD för kattmodellen.se, tidigare sysslat med IT, vilket han berättar om på hemsidan (”har en bakgrund i IT-branschen, bl a som IT-säkerhetschef på NordNet”).  Precis som den som ligger bakom Humanisterna, Christer Sturmark. Båda dessa herrar har nog förlorat sina inkomster i IT-branschen. De går istället storstilat ut i något kontroversiellt ämne, religion, dyslexi, kvittar tydligen vad, och försöker skapa en känsla av att de revolutionerar världen. Men gör de det?

Ni får naturligtvis själva bedöma detta, men för mig handlar detta emellertid endast om att göra stora förtjänster och det börjar Kattmodellen göra nu efter Alltomskolans test, som avsiktligt feltolkas av Patrick och Robert. Och det handlar  faktiskt om  verkligt stora summor. För praktiskt taget ingenting.(Inget fel att få stora inkomster för något bra, men att mer eller mindre lura folk, är verkligen inte okej.)

Vem skall säga till dessa unga herrar: Ni är faktiskt nakna?

Läs för allt i världen den kommande artikeln i Dyslexia nätupplaga, betalversionen, så får ni veta fler detaljer.

 

Företaget bakom Kattmodellen verkar skumt

Det arbetas med det nya numret av Dyslexia nätupplaga där vi i en artikel granskar Kattmodellen. Deras VD, Patrick Lindblad, har nämligen gått ut och sagt att Alltomskolan kommit till strålande resultat och att på grund av detta bör skolorna köpa just Lindblads kurser, vilka är mycket, mycket dyra.

Kattmodellen.se ringdes upp och vi fick till svar: Ring inte mer hit! Frågan var: Vad heter ert företag? Det var Patrick Lindblad själv som svarade. Han lade luren i örat på oss.

Något är skumt med det företaget, om man inte ens vågar säga vad företaget heter. Andra har också vittnat om att man fått märkliga svar om man ringt dit.

Mer om detta i det nya numret, 4-5/2009 som snart kommer ut. Hela historien endast i betalversionen. Klicka här för att beställa en inloggning!