RSS

Månadsarkiv: april 2010

För få timmars undervisning i danska skolor. Samma här?

Danska Berlingske Tidende rapporterade i söndags att danska skolor har för få timmars undervisning.

”Massser af timer i musik, men alt for få timer i dansk. Folkeskolen er så dårlig til planlægning, at elevernes skoleskemaer i stor stil overtræder lovgivningen. Cirka hver tredje skoleelev har færre timer end lovgivningen finder fagligt forsvarligt, viser en opgørelse fra Skolestyrelsen”         ( Berlingske Tidende den 25 april 2010)

Utbildningsminister Tina Nedergaard (V) reagerade:

”Jeg vil ikke acceptere det. Og jeg vil heller ikke høre på, at kommunerne siger, at de mangler penge. Det svarer til en borger, der siger: Jeg vil gerne betale min skat, men jeg har desværre ingen penge. Lovgivningen er ikke vejledende. Og hvis ikke eleverne har fået den undervisning, de skal have, så skal de kompenseres. Loven er klar”( Berlingske Tidende den 25 april 2010)

Tina Nedergaard

Hela artikeln: Klicka här!

Ja, det finns en lag som säger att eleverna har rätt till undervisning, men så går penningarna till något annat. Någon som känner igen detta från något land i vår omedelbara närhet?

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på april 28, 2010 i Makthavare, Utbildning

 

Dagobert och skrivandet

Ett litet komiskt inslag i allt allvar här på bloggen. Dagobert och skrivandet:

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på april 27, 2010 i Skrivande

 

Det ständiga dubbla budskapet; vi kan hjälpa och elevers dystra vittnesmål

I dyslexisammanhang finns det ett dubbelt budskap som jag inte riktigt får rätt på.  Jag skall exemplifiera det här med de dyslexihändelser i massmedia som jag funnit idag.

Först en elev som inte har fått hjälp i grundskolan:

Fick du någon hjälp när du blev mobbad?

– Inte i lågstadiet. Det var många som såg vad som hände, men de sopade det under mattan. Kanske trodde de att det var på lek, kanske var de rädda för att ta tag i det. Det var först när jag började mellanstadiet som jag fick en lärare som vågade se. Jag vet att hon ringde till flera föräldrar. Kanske de hade några möten, jag vet inte riktigt, men allt tog slut på en gång. Jag fick ju inte vänner över en natt, men jag fick vara i fred.

Trivdes du i skolan efter det?

– Jag har alltid haft svårt med inlärning. Det var inte förrän jag var vuxen och gick på Komvux som jag fick veta att jag hade dyslexi. Det kändes som en seger. Jag behövde inte känna mig konstig längre. Jag vet att jag har rättigheter. Jag kan läsa på universitetet och be att få en speciallärare. Det var en lättnad.”  (orebro.etc.se, 26 april 20101)

Det var länge sedan, men vad jag förstår har det inte blivit mycket bättre i dagens skola. Och det är inte enbart lärarna eller skolornas fel, vilket jag återkommer till nedan.

Hela artikeln: Klicka här!

Sedan denna ständiga hänvisning till att forskningen säger vad som exakt skall åtgärdas när det gäller dyslexi:

”Det finns forskning om vilka faktorer som är betydelsefulla för elever med dyslexi, men det är oklart vilket genomslag denna kunskap har fått i skolornas arbete.” (Gävle Dagblad, den 27 april 2010)

Detta med anledning av att Skolinspektionen granskar Murgårdsskolan, som väl ligger i Sandvikens kommun.

Hela artikeln: Klicka här!

Varför denna ständiga konflikt där föräldrarna är upprörda att inget görs och att Skolinspektionen ständigt skall utreda vad som gjorts och inte gjorts samt skolornas påståenden att det visst görs något? Jo, jag menar att ingen vet riktigt vad som skall göras. Den springande punkten är nämligen att vi inte exakt vet vad vi skall göra åt dyslexin. Detta gör att varje speciallärare/specialpedagog i princip kör efter eget ”recept”. En del skolor ger förmodligen upp eftersom man inte ser något reellt resultat av tidigare insatser.

Det är ju också så att de här eleverna när de går ut i vuxenlivet, oavsett om de har blivit föremål för specialundervisning eller ej, har kvar sina läs- och skrivbekymmer. Men där är den s k dyslexiforskningen i Sverige tämligen tyst. Inte konstigt eftersom det är många som idag tjänar penningar på detta; hjälpmedelsföretag, intresseorganisationer, föreläsare etc etc. Dessa vill verkligen inte mista sin försörjning.

 
 

Kan dyslektiker läsa?

I Uppsalademokraten läser jag om en kille som förlorat sin sjukförsäkring. Han skadade sig för 14 år sedan. Det är de nya försäkringsreglerna som gör att han nu måste som det heter ”ställa sig till arbetsmarknadens förfogande”. Det som gör det extra komplicerat, enligt artikelförfattaren, är att den här killen inte kan läsa p g a grav dyslexi. Så här beskrivs det:

”Möjligen hade Roger kunnat arbeta med kontorsuppgifter, även om det är tveksamt med tanke på värken. Men det kräver en utbildningsnivå som han inte har. Eftersom han har svår dyslexi har han aldrig lärt sig att läsa, än mindre tillägnat sig några datorkunskaper.

Så länge han var frisk besvärade det honom inte – han klarade sig ändå, säger han.” ( Uppsalademokraten, den 25 april 2010)

För att i nästa stycke skriva:

”Men när han nu ändå skulle prövas mot arbetsmarknaden nämnde han för en av arbetsförmedlingens handläggare att han skulle vilja lära sig läsa ordentligt”

Ja, hur var det nu? Kan den här mannen läsa eller inte? Om han inte kan läsa är det inte dyslexi utan då är han analfabet, d v s inte läs- och skrivkunnig. Men det verkar som om han har en sämre läsförmåga än normalläsaren. Varför skriver man då att han ”aldrig lärt sig läsa”? Vad menar man egentligen?

Detta ser man väldigt ofta att journalister är väldigt slarviga när det skriver om dyslexi. Det är illa eftersom det sprider fördomar om dyslektiker helt i onödan.

Artikeln: Klicka här!

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på april 26, 2010 i Diagnos, Dyslexi

 

En stor minoritet elever trivs inte i den kommunala skolan

Med tanke på diskussionen i kommentarerna till mitt förra inlägg om waldorfskolorna, är det intressant att ta del av en forskares synpunkter kring den kommunala skolan och att en så stor del av eleverna inte trivs i skolan. Skånska Dagbladet skriver idag:

”Barnen och ungdomarna känner inte att lärarna lyssnar på dem, att skolarbetet berör dem.
– Dessa elever tyckte inte att undervisningen handlar om dem.

De har svårt att identifiera sig med skolarbetet, säger Lars Persson.

Slutsatsen har Lars Persson dragit genom att analysera den senaste elevenkäten, som barn och ungdomar i Lunds kommun har fått svara på.

Han har studerat resultatet som en del av sin forskning om demokrati i skolan, från förskola till gymnasium, som han påbörjade 2006. Arbetet har nyligen resulterat i en doktorsavhandling inom ämnet rättssociologi.

Som alltid när det handlar om människor är verkligheten komplicerad. Lars Persson ser två parallella spår. Dels finns det de elever som känner utanförskap, dels en annan grupp som befinner sig på en helt annan nivå.” ( Skånska Dagbladet, 25 april 2010)

Artikeln: Klicka här!

Eleverna som inte trivs och tycker att skolarbetet inte har med dem att göra, var så stor som  en tredjedel. Att föräldrar i det läget söker andra vägar för sina barn är helt logiskt och naturligt. Det kan vara en dyslexiskola; det kan vara en montessoriskola; det kan vara en waldorfskola etc etc.  Jag är alldeles övertygad om varje förälder som haft sådana här problem, vet vad jag talar om.

 

Verkliga skolalternativ saknas nog i det svenska skolväsendet idag

I dagens DN på debattsidan gör fyra kända profiler, bland annat komikern och skådespelaren Maria Lundqvist(tror jag i varje fall) ett viktigt inlägg i diskussionen kring eventuell lärarlegitimation. Det påpekar att det numera saknas en erkänd waldroftutbildning:

Under några år fanns det också möjlighet att genom Lärarhögskolan i Stockholm och Waldorflärarhögskolan utbilda sig till lärare och förskollärare med waldorfpedagogisk inriktning.

Tyvärr är det inte längre möjligt att påbörja en waldorflärarutbildning på högskolenivå. Med regeringens föreslagna yrkeslegitimation för lärare blir behovet av en lärarutbildning med waldorfpedagogisk profil ännu tydligare. Annars riskerar waldorfskolorna på sikt att stå utan legitimerade lärare. ( Dagens Nyheter den 25 april 2010)

Artikeln: Klicka här!

Inte minst är det väsentligt med flera alternativ för elever som har särskilda pedagogiska behov. Sådana verkliga alternativ saknas tyvärr nog idag. Och det är bra att kända personer utnyttjar sitt kändisskap på ett så här bra sätt.

 

”Vanligt folk” ställer bra frågor till makthavarna!

Eskilstuna Kuriren i förrgår:

”Gemensamma drag är inlärningsproblem och svårigheter i det sociala samspelet. Funktionshindret är biologiskt betingat och medför i varierande grad inlärningssvårigheter, anpassnings- och beteendeproblem. Exempel på diagnoser är ADHD och DAMP.

Vissa barn och ungdomar får byta skola och ha hem undervisning och Lotta Grönblad, du vet att flera inte får en utbildning och har svårt att klara sig i samhället. De behöver smågrupper, snäva ramar, och lärare som får stöd och glädje i skolan för att klara det.

Lotta Grönblad, ordförande i barn och utbildningsnämnden: Hur tänker du se till att alla barn och ungdomar i Strängnäs kommun får sin utbildning. Vågar du satsa nu?

Jan Björklund: Hur tänker du se till att utbildningen till lärare tar upp de dolda funktionshindren?”( Eskilstuna Kuriren, den 22 april 2010)

Det är Gunnar Bjälkebring som ställer dessa viktiga frågor till makthavarna. Det är s k vanligt folk som ställer de verkligt angelägna frågorna till dem som bestämmer, men får de svar och viktigare: Blir det någon reell förändring? Valår eller inte valår.

Hela artikeln: Klicka här!