Ett riktigt Gott Nytt År till ALLA

Idag är det nyårsafton, den 31 december 2009. Ett nytt år står för dörren. Vad kommer det att innebära?

Kommer makthavare att ge oss ett hejdundrande nyårslöfte: ”Vi skall göra allt vad som står i vår makt, så att ALLA elever, oavsett förutsättningar, får ett så bra liv som det bara är möjligt i skolan, på fritidsgården eller var de än befinner sig?”.  Kommer ett sådant löfte att ges? Troligen inte. Vi som vill förändring får hoppas på att konsekvenserna av olika former av dysfunktioner även drabbar forskare, politiker, skolfolk i ledande ställning och makthavare in på bara skinnet.

Då hade det blivit förändring, det vill jag lova. Då hade det minsann gått undan!

Ett riktigt Gott Nytt År önskar jag ALLA(även ovan uppräknade).

 

De styrande bryr sig föga om elever som råkar verkligen illa ut!

Nu är det faktiskt bevisat. De styrande, riksdag, regering och berörda myndigheter, bryr sig föga om elever som verkligen råkar illa ut. Sydsvenskan har nämligen gjort en granskning av 959 särskoleutredningar och konstaterar:

”Det finns elever som helt saknar papper på vilka utredningar som är gjorda. Och vad som ingår i en utredning beror på vilken kommun man tillhör. Inga myndigheter kontrollerar särskoleutredningarna. Skolverket har riktlinjer, men ingen tillsyn av hur de följs.” (SDS, den 30 december 2009)

Att i flera år behöva leva med stämpeln utvecklingsstörd om man inte är det, är en så allvarlig kränkning att jag inte ens kan greppa hur det skulle kännas. Myndigheterna tar dock skrämmande lätt på det, enligt Sydsvenskans rapportering:

”Enligt enhetschefen Karin Wahlström har Skolverket aldrig gjort någon systematisk genomgång av beslutsunderlagen för placeringar i särskola. Det finns inte heller någon kunskap om kvaliteten på själva utredningarna.

– Innehållet i medicinska och psykologiska tester är inte vårt expertområde, säger Karin Wahlström,  enhetschef på Skolverket.” (SDS, den 30 december 2009)

Kan ointresset och den bristande empatin från makthavare vara tydligare?

Som jag uttryckt på den här bloggen så många gånger förr: Så länge vi har människor på ledande poster i de här myndigheterna vilka inte har den djupa empatin som krävs när man griper in i unga människors känsliga liv, kommer vi att ha ungdomar och unga vuxna som har kränkts i sitt inre och som kommer att agera ut detta eller i värsta fall straffa sig själva.

Om detta får fortsätta fasar jag faktiskt inför framtiden eftersom jag inte tror att denna psykiska misshandel av elever kommer att upphöra. Ingen tar sitt verkliga ansvar. Det straffar sig dock alltid. Och oskyldiga får som vanligt betala.

Läs den viktiga artikeln: Klicka här!

 

Snart kommer sista numret av Dyslexia nätupplaga

Det sista numret för året av Dyslexia nätupplaga, 8/2009, kommer strax ut. Dessvärre kan det bli ett par dagars försening. Men med bland annat följande rubriker är det nog värt att vänta på:

Hur mycket ser barn och hur mycket får de berättat för sig?

Dyslexi och språkstörning: Förståelse av meningar i talat språk

Nya rön om autism

Tvåspråkighet och dyslexi i ny avhandling

Ta gärna en prenumeration och dra nytta av rabattkoderna i ett av våra senaste Nyhetsbrev så du kan testa om det är något för dig: Nyhetsbrevet Webbutiken.

 

En logopeds kunskap om läs- och skrivsvårigheter, exempelvis Sämfors

Helén Sämfors, logoped, har här på bloggen invänt emot den kritik jag har uttalat emot logopeder och deras oftast minimala kunskaper om dyslexi. Trots detta anlitas logopeder för utredning och Sämfors driver en privat firma, vad jag förstår, och tjänar säkert åtskilligt på detta. Hon lär anlitas av bland annat kommuner.

Nu läser jag i Föräldraföreningen för Dyslektiska Barns (FDB) medlemstidning att Sämfors sagt så här på en föreläsning:

”-Personer med läs- och skrivsvårigheter har ofta svårt med ordmobilisering, detta att ur minnet plocka fram rätt ord”.(FDB:s Nyheter, 4/2009)

Vad i all sin da´r är detta? Det skulle betyda att den med läs- och skrivsvårigheter skulle ha mycket svårt att tala, eftersom det inte tycks finnas några ”rätta ord” i deras mentala lexikon. Att så inte är fallet vet ju de flesta, om inte alla.

Fräls oss, nu i juletid, från alla dessa kvacksalvare i dyslexi- och ”läs- och skrivsvårighetsbranschen”! Kattmodeller, okunniga logopeder, okunniga läkare, okunniga rektorer etc etc.

Läs Sämfors kommentar av ett tidigare inlägg: Klicka här!

 

Intresseorganisationen som motverkar sina egna syften avtackar trotjänare

Vet du vem Allan Nilsson är på Dyslexiförbundet FMLS? Inte. Se detta avsnitt där man avtackar en mans gärning och sådana personer finns det inte många av i organisationen. Tyvärr. Tyvärr.

Kanske har den ”nya” generationen som nu styr åtskilligt att lära av honom och den ödmjukhet som han hade.

Se följande videoklipp och lägg särskilt märke till vad Allan Nilsson vill att organisationen skall göra vilket den verkligen inte gör idag!

 

Den mest korkade synpunkten om skolan i år?

I samband med den nya skollagen skriver Expressen så här i dagens tidning:

”Det ska bli förbjudet att tillsvidareanställa lärare som saknar rätt examen.

Det är ett olyckligt skråtänkande. En person som har mångåriga ämnesstudier från universitetet bakom sig och har visat sig vara ypperlig i lärarrollen ska alltså inte ha en chans att få en fast tjänst. Vem tjänar på det?”(Expressen 16 december 2009)

Det tjänar eleverna på. Ledarskribenten tycker vidare att Björklunds och regeringens förslag är korkat men hans eller hennes egna ställningstaganden är så okunnigt och korkat som man någonsin kan komma i det här sammanhanget. Att det inte skulle behövas djupare kunskaper i pedagogik och metodik för läraryrket utan endast gedigna ämneskunskaper är en kränkning av lärarkåren och dess mycket svåra uppdrag.

Med Expressens resonemang skulle väldigt många yrkesgrupper inte behöva någon utbildning. Idag har ju de flesta yrken utbildning i den framtida gärningen; lokalvårdare, ordningsvakter, kockar etc etc.

Men Expressens inställning är dessvärre oerhört vanlig även inom lärarkåren där de flesta föraktar tiden på lärarhögskolan. Det är på tiden att stoltheten för det viktiga uppdraget som lärare återupprättas.

Var stolta lärare att ni gått på lärarhögskolan och läst pedagogik och annat viktigt.

Artikeln: Klicka här!

Länk till en självföraktande lärare: Klicka här!

 

Deckarförfattare och läsning

Camilla Läckberg är som bekant deckarförfattare. Hon verkar ha funderat mer och mer kring läsinlärning när hon ser hur den egna sonen erövrar läsandet och knäcker koden utan problem:

”Mamma, varför står det ”Bosch” på tvättmaskinen, frågade nyligen min son när han var med mig i tvättstugan. Frågan kom därför att han fascineras av bokstäver och ord; han har nyss lärt sig läsa i skolan.

Hans fråga är säkert inte ovanlig för barn som nyss har knäckt läskoden och upptäckt glädjen i att kunna läsa. Liksom många andra barn läser han nu allt han kommer över. Barnböcker, serietidningar, mjölkpaket, vägskyltar och tvättmaskiner.”

När hon kommer till skolan reagerar hon på böckerna där:

”Nyligen var jag i min sons skola och förfasades över de böcker som fanns tillhands. Redan första intrycket var trist. Böckerna var gamla, smutsiga och slitna. Inte på det sätt som man ibland charmas av på antikvariat, även om jag inte tror att alla barn delar vuxnas fascination för det. De känns helt enkelt solkiga och är inget man lyfter upp med någon större förväntan.

Dessutom blev jag, milt sagt, förbluffad över innehållet. En bok handlade om herr Johansson, som satt ensam på julafton och söp, därför att han var ensam.”

Hennes lösning:

”Tänk om vi uppmuntrade företag att ”adoptera” en skola för att se till att de fick ständig påfyllning av nya och bra böcker som utgår från barns verklighet idag. Från statens sida borde man kunna uppmuntra detta genom att t.ex. göra inköp av litteratur för barn som gåva till skolor avdragsgilla. Det skulle vara billigt för företagen och det skulle kunna ge ett stort tillskott av litteratur till skolorna till en låg kostnad för staten. Det skulle också uppmuntra fler företag, också mindre, att ta det sociala ansvar man så gärna talar om från politiskt håll.”

Men jag tror inte, Camilla Läckberg, att lösningen är så enkel för den som inte ”knäcker koden” på samma självklara sätt som alla andra och som hennes egen son.

Vid närmare eftertanke så är det nog inte heller elever med olika former av läs- och skrivsvårigheter som Läckberg tänker på utan det är sannolikt de s k normala eleverna. De med språkbekymmer lämnas alltid utanför det spännande språkriket i praktiken även om man då och då talar sig varm för den som har t ex dyslexi, men det är endast när man har fördelar av det, som den stora hjälpmedelsindustrin och olika organisationer, som t ex Dyslexiförbundet FMLS där man kan få en karriär genom att propagera för olika former av hjälpmedel utan att verka för att alla skall få tillgång till språket, vilket för mig är en mänsklig rättighet.

Läs hela Läckbergs inlägg på Newsmill: Klicka här!

 

God jul alla bloggläsare!

God jul alla läsare av denna blogg. När det är juletid får vi kanske lägga ner vår intensiva debatt lite. Men än är det inte riktigt jul, så kom gärna med en rungande slutkommentar för året som ljuder ända in i det nya.

Eller skall det vänta till nyårsafton?

Dyslexia nätupplagas julkort: Klicka här!

 

Tidig läsning. Ragnhild Söderbergh aktuell igen?

Man trodde att professor emeritus Ragnhild Söderberghs idéer om språkinlärning var glömd. Hennes professur i Lund är däremot ”begraven”, vilket är oerhört synd. Vi behöver nämligen mycken forskning i barnspråk.

Den som inte vet, var Söderberghs tanke att det mycket tidigt, i tre, fyra års åldern, skulle tränas för läsning med hjälp av lappar på objekten, t ex BORD, LAMPA.

Ett steg längre än det är väl: ”Lär din baby läsa”.  Så här förklarar en av förespråkarna för den här s k helordsmetoden:

”Den metoden vi pratar om här brukar bl.a. kallas för ordbildsmetoden eller helordsmetoden och innebär att man snabbt visar ett kort med ett ord på för barnet. Detta är en mycket effektiv metod eftersom information som presenteras snabbt tas upp av den högra hjärnhalvan, vilket gör att barnet lär sig läsa eller memorera ordet omedvetet och lätt.

Denna metod att använda kort med ett ord på utarbetades av Glenn Doman. Han grundade 1955 ”the Institutes for the Achievement of Human Potential” och publicerade 1964 sin bok ”How to teach your baby to read”. Doman som är pionjär när det gäller forskning om hjärnans utveckling hos barn, tror att människan inte ens kommer i närheten av sin potentiella intelligens, eftersom hon inte utsätts för tillräcklig eller rätt stimuli redan vid mycket tidig ålder. Han säger bl.a. att ”Varje barn som föds har större potentiell intelligens än vad Leonardo da Vinci använde under hela sin livstid”.

Doman säger att undervisningen bör börja under det första året av ett barns liv, eftersom det är då som hjärnan utvecklas som mest. Ju mer den används, ju mer utvecklas den. Innan 5 års ålder kan ett barn väldigt lätt absorbera stor mängd information. Om barnet är yngre än fyra år är det lättare och mer effektivt och före tre års ålder ännu lättare och effektivare. Före två års ålder är det lättast och mest effektivt.

Doman poängterar också precis som alla andra förespråkare för denna metod att det måste vara roligt. Det måste vara på barnets villkor och det måste vara en lek. Att lära sig detta är för barnen en lek. Domans dotter, Janet Doman som tagit över efter sin far nämner att denna teknik är så effektiv eftersom det är föräldrarna eller någon annan närstående som lär barnet. Det är en lek i en mycket trygg miljö.”

Ja, vad tycker du? Skall man lära väldigt unga att läsa eller skall man vänta till första klass? Det kan vara en väntan som blir kostbar för barnet. Det är inte alls samma sak att lära det i skolan som att på ett lekfullt sätt lära det nästan själv.

Källa och länk: Klicka här!

 

Skydda barnen ordentligt när det gäller vissa läkare!

Idag rapporteras om att experter i USA reagerat på den ökande förskrivningen av läkemedel till bland annat barn som har ADHD:

”Medicinerna hör till den nya sortens antipsykotiska läkemedel. De är godkända för att behandla schizofreni, bipolär sjukdom, depression och andra psykiska sjukdomar. De skrivs också i allt högre utsträckning ut till barn för icke godkänd användning, exempelvis för adhd, uppmärksamhetsstörning med överaktivitet.

FDA genomförde översynen av medicinernas användning på barn sedan en grupp utomstående experter i fjol krävt mer information om de långsiktiga effekterna. På tisdag kommer myndigheten att diskutera de nya rönen vid ett offentligt möte tillsammans med den gruppen.”( Dagens Nyheter, den 5 december 2009)

Det är skrämmande att man gör så här emot barn. Man använder kraftiga mediciner där man egentligen inte vet vilka konsekvenser och biverkningar de kan få och det till så tämligen diffusa diagnoser som ADHD.

Artikeln om detta i DN: Klicka här!

 

Har vi behov av specialtidskrifter som okritiskt förmedlar det gamla vanliga om dysfunktioner

Idag damp specialtidskriften föräldrakraft ner på redaktionen igen. Jag har emellertid slutat hoppas på några spännande nyheter eller infallsvinklar i den tidskriften. Däremot brukar jag söka efter artiklar om dyslexi eller om läs- och skrivsvårigheter eftersom jag kan det bäst.

Jag fann följande: Simon tog studenten trots grav dyslexi och språkstörning. Det hemska med följande tycks inte beröra den som ger ut en sådan här tidskrift:

”Idag är jag 22 år och kan fortfarande inte läsa en halv A4-sida med text.”

”Än idag måste Simon fortsätta arbeta hårt och envist, även om han äntligen har hjälpmedel som fungerar.”

Ur föräldrakraft nr 6 2009, s 38.

I en annan artikel berättas om en IT-expert och specialpedagog som själv har bekymmer. ”Experten” tycker att tekniska hjälpmedel är den enda saliggörande ”medicinen” emot funktionsnedsättning. Att verkligen lära sig läsa tycks inte vara något alternativ. Ingen tänker heller på att vi håller på att göra en stor minoritet av befolkningen funktionellt handikappade.

Dessa artiklar skulle lika gärna kunna ha skrivits i en dagstidning med sedvanliga och oftast okunniga journalister, vilka också saknar kunskap för att kunna ställa kritiska frågor om de dysfunktioner som man skriver om.

Kanske vill de flesta ha det så här men jag anser emellertid att alla har rätt att lära sig läsa och skriva ordentligt utan kryckor.

 

Det finns mycken bluff inom forskningen, antagligen även inom dyslexiforskningen

Jag har i den här bloggen då och då tagit upp hur illa det är med forskningen när det främst gäller dyslexi och ADHD. Det sker ingen ordentlig och kritisk vetenskaplig diskussion kring diagnos och dylika viktiga ting. Dyslexi- och ADHD-forskare upprepar sällan varandras försök, vilket är ett måste i vetenskapliga sammanhang.

Detta med anledning av en intressant debattartikel i dagens SDS om forskarbluffen på klimatområdet. Lars Bern, ledamot av IVA, skriver:

”FN-forskarnas sätt att hantera data och prognoser är ett allvarligt brott mot vetenskaplig etik och metodik. Normalt underkänns vetenskapliga påståenden där data inte redovisas öppet. Kungliga vetenskapsakademien, där Källén är ledamot, har anledning att idag ångra sitt uttalade stöd till FN:s klimatforskare.” ( Sydsvenskan 1 december 2009)

Säkerligen skulle detta även kunna gälla dyslexiforskningen men framförallt ADHD/DAMP forskningen där material t o m förstörts för att inte man skall kunna skärskåda det från olika synvinklar. Misstanken om forskarbluff är hög!

All forskarbluff drabbar alltid den svage!

Artikeln: Klicka här!