Rektorns försvarstal håller inte

Gert Åkesson, rektorn i Vellinge som hånade bland annat dyslektiker, går nu ut och försöker förklara följande:

”Ibland blir det någon mix av statlig, regional och självutnämnd myndighet. Exempel på det senare är föreningar och råd som bildas kring alla, efter 80-talet uppfunna, handikapp som allergier, Asberger, Damp, ADHD, anorexi, dyslexi, dyskalkyli, oral galvanism, anal magnetism … endast fantasin sätter gränser.” ( SDS)

Så här förklarar Åkesson det på skolans hemsida:

”I ett inskjutet stycke reagerar jag emot när olika intresseföreningar blir myndighetslika. Den som läser hela kåseriet och inte brottstycken inser detta.

Exemplen är illa valda och den eller de som känner sig kränkta ber jag uppriktigt om ursäkt.

Exemplen pekar dock på en rad sjukdomar/handikapp som förr hade andra namn eller framträtt under de senaste decennierna. Detta oroar mig då jag både i yrke och privat träffar på fall, några har jag mycket nära mig. Jag har anledning att gång på gång ställa frågan; Är detta något i vårt moderna sätt att att leva som är fel och framkallar t ex anorexi?”

Jag har läst hela kåseriet när det var intakt. Nu har gratistidningen emellertid tagit bort det inskjutna stycket som citeras ovan. Att ett fenomen får ett annat namn betyder ju inte att det inte fanns tidigare. Att hävda något sådant är inte bara okunnigt utan i högsta grad ointelligent och tämligen korkat.

Nej, Åkesson, ditt försvarstal håller inte. Din syn på dysfunktioner är sådan att du inte borde vara rektor. Och många med dig. Dessvärre görs det inget åt denna kultur ute på skolorna, som jag tror är mer vanlig än vad någon tror.

Länkar:

Vellingerektorn ber om ursäkt

Rektorn försvarar sitt kåseri

 

Politikerna oense om de har makt över skolverksamheten eller inte. Märkligt!

Igår skrev jag också om rektorn på Solbergaskolan som gick på spa när skolan sparade in på resurserna till eleverna med särskilda behov. I dagens DN går två politiker ut och kräver att ansvarig politiker, Lotta Edholm, skall avsätta rektorn men:

”Både Karl Bern och Jan Bressler hade kontakt med partikollegan Lotta Edholm under onsdagen, och fick då beskedet att hon som skolborgarråd inte har rätt att avsätta en enskild rektor. Det ansvaret vilar på tjänstemännen.

– Jag blev väldigt förvånad över beskedet. Som skolchef bär hon det högsta ansvaret för skolorna här i Stockholm. Hade jag suttit på hennes stol hade jag sett till att ordna upp det här, säger Karl Bern och fortsätter:

– Vi politiker får aldrig glömma bort vilka vi representerar. Vi är inte ombudsmän för skolans rektorer, vi ska representera medborgarna. Om man någon gång måste trampa en rektor på tårna så måste man kunna leva med det.”( Dagens Nyheter 29 oktober 2009)

Snälla nå´n, om inte politikerna själva vet vilken makt de har över förvaltningarnas tjänstemän, hur skall vi vanliga medborgare då kunna agera emot höga tjänstemän, som agerar omoraliskt eller så nära gränsen till det olagliga som man kan komma? Inte heller tycks Skolinspektionen, JO eller JK kunna agera med kraft.

Något verkar ordentligt ruttet här, faktiskt, vänskapskorruption så det riktigt stänker om det. Eller har jag fel i mina onda aningar?

DN:s artikel: Klicka här!

 

Kommunernas strategier för att komma runt ”dysfunktionsproblemen” allt för vanligt!

Igår skrev jag om rektor Åkesson i Vellinge, Sundsgymnasiet, som i ett kåseri hånat dysfunktioner som t ex dyslexi. Nu tar pliktskyldigt Vellinge kommun avstånd från den egna rektorn i ett pressmeddelande. Detta är den alltför vanliga tågordningen i sådana här fall:

1. En rektor avslöjar vad denne egentligen tycker om elever med dysfunktioner.

2. Arbetsgivaren, kommunen, tar avstånd och drar den vanliga litanian hämtad från Skolverket.

3. Efter några veckor glöms det bort och verksamheten kan fortsätta som vanligt.

I Sydsvenskan vittnar också en förälder från Vellinge kommun att hennes son, som har dyslexi. inte fått den  hjälp under hela grundskoletiden som han har rätt till. Så Åkesson har antagligen endast gett uttryck för den syn man inom Vellinge kommun har på elever med dysfunktioner. Dessa elever är nog inte önskvärda och de kostar en hel del penningar som den här kommunen förmodligen använder till annat. Sådant vågar man emellertid inte uttrycka offentligt. Den kommunala fegheten är ju som bekant utbredd.

Kommunen säger sig i Åkessons fall värna om yttrandefriheten. Och jag säger bara: Om landets kommuner följt de mänskliga rättigheterna för sin personal fullt ut och inte bara när det var bekvämt för kommunen, skulle vi inte ha all den mobbning och kränkande behandling som vi har i dag på alltför många skolor( en minoritet dock, men en skola som kränker är en för mycket).

Länkar: Pressmeddelande Kommunen tar avstånd(SDS)

Rektor kallar dyslexi och anorexi uppfunna

 

Fler och fler skolor och rektorer avslöjar vad de egentligen tycker om dysfunktioner. Vad betyder det?

Rektorerna Ann Katrin Averstedt och Gert Åkesson gemensamt? Jo, de tycks inte ha mycket till övers för elever med behov av särskilt stöd. Averstedt gick på en exklusiv kurs för 60 000 kronor samtidigt som de nämnda eleverna vägrades medel eftersom skolan inte ansåg sig ha råd. Åkesson skriver i en lokal gratistidning i Skåne att bland annat dyslexi är en ”påhittad” dysfunktion.

Vad säger detta oss? Jo, att som jag skrivit tidigare här på bloggen, ointresset för dysfunktioner som dyslexi växer och okunskapen är enorm. Ovanstående rektorer är bara ett symtom på detta.

Inte ens de journalister som skriver artiklar om dysfunktioner, som ”JESSICA ZIEGERER OCH LINDA STARK” i artikeln ”Rektorn ser dyslexi som uppfunnet handikapp” i SDS, vet vad dyslexi egentligen är. De ger läsarna denna beskrivning: ”Barn som har problem med att dela upp talade ord i fonem har särskilt stora svårigheter att komma till rätta med den.alfabetiska koden. Deras inre föreställningar om talade ord är diffusa, och de har svårt att bli medvetna om hur ord låter.” Ja, så anser nog Ingvar Lundberg, professor emeritus, i förenklad form att vi skall se på det, för att han skall kunna sälja sin metod, den s k  Bornholmsmodellen, till skolorna. Men det är definitivt ingen beskrivning som alla dyslexiforskare är överens om. Långt ifrån!

Att journalister för övigt hämtar sin information från Dyslexiförbundet FMLS, en intresseorganisation som saknar vetenskaplig kompetens, och NE, där en forskare skrivit, Lundberg, är bedrövlig journalistik eftersom den sprider ensidig information om fenomenet och ger upphov till reaktioner av ointresse och förakt som rektorerna ovan ger uttryck för.

Länkar: Skola fick betala… Rektor ser dyslexi som uppfunnet Dyslexi uppfunnet handikapp

 

Leder genetisk forskning till utrensning av dysfunktioner?

Under mycket lång tid, ja mer än  i varje fall 80 år, har man hänvisat till likheten med indvider som drabbas av hjärnskada genom olycka eller sjukdom när man diskuterat och tagit ställning till dyslexi. Kulmen lär väl här i Sverige ha varit Juha Keres och David Finers Dyslexi, en populärt skriven bok som rapporterar om att ”vi kan ärva gener som bidrar till eller ökar sårbarheten för dyslexi”.  I massmedia har Kere varit nästan lyrisk inför sin upptäckt. Välkänt är också Martin Ingvar, neurofysiologen som uttalar sig om nästan allt och framställs som expert på det mesta i vår värld, som länge propagerat för det biologiska och genetiska spåret.

Nu börjar denna propaganda få genomslag. Dysfunktioner vill en stor majoritet av svenska folket utrota genom aborter:

”Aftonbladets läsare är inte främmande för att överväga abort av foster med den avvikande kromosomuppsättningen. När 20 810 personer hade svarat på Dagens fråga trodde hela 85 procent att de skulle överväga abort.”

Citatet är hämtat ur en artikel( Aftonbladet, 23 oktober 2009) där filosofiprofessor Tännsjö kör sin vanliga litania: ”om det är möjligt för människan så skall hon göra det”:

”– Det är inte farligt att välja bort sjukdomar, det kan tvärtom leda till ett bättre samhälle, säger filosofen Torbjörn Tännsjö.”

Och fortsätter där föraktet för dysfunktioner är extra tydligt:

”Enligt Tännsjös filosofi är det bra om man får ett samhälle med färre människor med problem. Att kunna välja bort dyslexi, färgblindhet och andra svagheter tror han endast skulle leda till något gott.

– Vi bör eftersträva utjämning av intellektuella och emotmotionella (Sic!) färdigheter. Då får vi ett mer jämlikt samhälle. Individen får mer handlingsutrymme och kommer att styras av sina positiva önskningar istället för av fysiska begränsningar.”

Artikeln: Klicka här!

Ja, precis som på 30-talet så används genetiken för att önska bort det som inte stämmer med hur vi tycker att människor skall vara. Detta har precis som då gett upphov till att, i sammanhanget, några fås protester:

”professor Tännsjös resonemang kring vilka foster som bör få överleva och inte. Hans retorik förstärks dessutom av att han går ytterligare ett steg i den ”utjämning” som han eftersträvar. För honom är det inte bara handikappade i största allmänhet som bör ”väljas bort”. Även färgblindhet, dyslexi och andra svagheter bör på samma sätt kunna vara föremål för utrensning. Den enda signifikanta skillnaden mellan nazisterna och Tännsjö är att den senare vill genomföra sin utrensning före födseln, de förra förlägger den därefter. I Peter Singers efterföljd vill han minimera svaghet och lidande genom att eliminera de svaga och lidande.”

( Aftonbladet, 26 oktober 2009)

Artikeln: Klicka här!

Ja, Martin Ingvar, Christopher Gillberg, Ingvar Lundberg, Juha Kere,  med flera, med flera, är ni nöjda nu när vi håller på att göra alla perfekta? En hake bara, er egen försörjning är måhända hotad.

 

Att göra karriär på barns elände

I dag tar Kattis Ahlström upp något viktigt om våra barn. Hon har reagerat på Louise Hallins program i SVT, ”Ett fall för Louise”:

”Förra veckan kunde vi i Sveriges Television se en nioårig pojke berätta om hur hans pappa misshandlade honom såväl psykiskt som fysiskt. Vi fick även se hur pappan satt på pojken och höll hans armar på ett sätt som förde tankarna till ett brutalt polisgrepp, detta utan att teamet bakom kameran ingrep.”( Dagens Nyheter, 24 oktober 2009)

Hallin är psykoterapeuten och sjuksköterskan vilken lanserar sig starkt i böcker och tv-program som en klok och utbildad ”Nanny”. Vad det egentligen handlar om är ju att göra karriär på barns elände.

Sammalunda är fallet med en del professorer, psykologer,  logopeder etc etc, när det gäller elever med behov av särskilt stöd.

I Sverige har det varit väldigt få tills nu som sett denna utkomstmöjlighet, men jag tror att detta exploaterande av barns förtvivlan i vuxenvärlden ökar lavinartat i takt med arbetslöshet och ekonomisk kris i samhället. När man riskerar att bli utan jobb och pengar, finns inget heligt längre, inte ens barnen.

Artikeln i DN: Klicka här!

Länk till information om programmet: Klicka här!

 

Kränkningarna inom skolan fortsätter och fortsätter….

Det jobbas på ett nytt nummer och det finns åtskilligt att skriva om när det gäller dysfunktioner  i skolverksamheten runt om i landet. Inte minst de kränkningar som jag tar upp här på bloggen, de bara fortsätter och fortsätter… Detta skrivs det visserligen inte om i Dyslexia nätupplaga eftersom tidskriften på nätet tar upp i huvudsak mer vetenskapliga spörsmål.

Åter till kränkande behandling i skolans värld: Nu senast tog tydligen Uppdrag granskning i SVT upp ett fall, vilket jag ej själv sett. Men Svenska Dagbladet rapporterar om det. Klicka här!

Och det är som vanligt, politikerna bryr sig inte ett dugg om det. Om de hade gjort det, på allvar hade vi inte haft de här problemen ute i skolorna. Där mången personal och alltför många elever mobbas dagligen och där helt normala barn och ungdomar sätts i åtgärder som är vikta för den som har en tydlig och uppenbar skada, t ex utvecklingsstörning.

Om det hade gällt politikernas egna anställning, den egna situationen i arbetet eller det egna barnet, då skall ni tro att det blivit fart. Men nu är det ju andra som drabbas och då struntar de fullkomligt i det. De har ju sin trygghet i varje fall fyra år. Deras avgångsvederlag är ju sedan minst sagt generös om man får tro media. Däremellan sysslar de med sina favoritfrågor.

Tänk på det inför valet. Vem har ställt upp för dig som lärare i svårighet eller för ditt barn om du är förälder och vem har inte gjort det?

 

Nytt nummer av Dyslexia nätupplaga ute nu där Bertil Hults pris granskas

I det nya numret av Dyslexia nätupplaga, 6/2009, granskas Bertil Hults pris och ett glädjande och hoppfullt besked från regeringen med anledning av Kattmodellen.

Klicka här om du vill kika lite i gratisversionen!

 

Myndigheter, forskare och ideella organisationer förhindrar att dyslektiker lär sig läsa

Idag var det en sådan där dag igen när man tog del av nyheterna på dyslexiområdet då man blir ledsen i hjärtat. En ung tjej, 18 år, uttrycker det nämligen så här på allehanda.se, nu år 2009:

”– Jag gör allt för att slippa läsa, det är tufft och tar energi.”

Samtidigt skriver moderaten Margareta Cederfelt i en motion i riksdagen, författad den 30 september 2009:

”För att förbättra situationen för barn och ungdomar med dyslexi bör samtliga landsting införa personlig förskrivning av hjälpmedel, skoldatatek och utbilda lärare samt skolledare inom grundutbildning men även kontinuerligt under lärarkarriären.

Ett steg i rätt riktning vore att utreda möjligheterna till att utveckla en nationell plan för att på så sätt öka förutsättningarna för barn och ungdomar med dyslexi att erhålla adekvat stöd i grundskola och gymnasium oavsett bostadsort.”

Man förbättrar inte läsandet genom att ge tillgång till hjälpmedel utan då förhindrar man läsinlärningen, kära riksdagsledamot. De ideella organisationerna, med Dyslexiförbundet FMLS i spetsen och flera s k forskare, har ett stort ansvar för att det ser ut som det gör för den unga tjejen ovan . Istället för att klistra på henne ”Dyslexistämpel med rätt eller skyldighet att läsa genom kanaler(hjälpmedel)”, borde läsandet i alla former uppmuntras, så att denna 18-åring inte hade ont i magen när hon ser en text.

Riksdagen och regeringen har mycket dålig kompetens här och litar uteslutande på de ”forskare” och föreningar som ständigt predikar ”hjälpmedelseländet”; ”hjälp till självstjälp”.

Som jag sagt tidigare och tjatar vidare om detta nu: Detta lämnar fältet fritt till konsulter som Kattmodellen och andra vilka ser en möjlighet att tjäna penningar på dessa som blivit stjälpta i sin läsarsjälvkänsla, av forskningen,av regeringen, av riksdagen, av de egna organisationerna. Ja, av hela samhället som på ett enkelt sätt vill osynliggöra den som inte lär sig läsa som alla andra.

Hela artikeln: Klicka här!

 

Vilken nivå, Alltomskolan?

Idag kommenterar en anhängare till Kattmodellen mina inlägg, ”Andersson”. Ja, vad säger den nivån, Alltomskolan och alla andra som fört fram  Kattmodellen som ett alternativ, om dessa människors intellektuella nivå?

Ganska mycket, eller hur?

Så här skildrar , på tal om detta, Kattmodellens företrädare Patrick Lindblad, som kallar sig VD, mötet med Alltomskolan i sitt nyhetsbrev:

”Alltomskolan.se är ett internetforum för föräldrar vilkas barn går i skolan. Kattis på Alltomskolan intervjuade mig i våras och en fråga som då dök upp var ”Vilka har testat Kattmodellen då?”.

”Ingen.” blev mitt svar.

”Jaha, men då kanske du var alldeles för dyr då?”

”Nä, dom flesta av forskarna i Sverige, samt traditionellt erkända institutioner, inom detta område, har vi erbjudit att både närvara vid våra utbildningar samt testa detta kostnadsfritt. Vi har ett stående erbjudande att vi bjuder på vår tid för seriös forskning om Kattmodellen.”

”Och dom har inte nappat? Varför då?” undrar Kattis.

”Vet inte, det måste du fråga dom om. Personligen vill jag inget hellre än att få forskning inom det här gjord.

[…]

Redan i våras bestämde vi på alltomskolan.se att testa kattmodellen, utbildningen som säger sig hjälpa dyslektiker att bli bra på att läsa och skriva. Vi fick tio gratisplatser till ett värde av totalt drygt 60 000 kronor, och det var nio som kom till utbildningen den 2 oktober i Stockholm.

[…]

– Jag ska lära er ett enda ord perfekt idag – ordet katt, säger Patrick efter att ha småpratat med alla deltagare. Sedan börjar arbetet med att skapa bilden av ordet. Vissa ser ordet katt suddigt eller långt borta. Andra saknar bakgrund och en ser ordet bredvid en katt. Jag sitter själv och försöker se ordet framför mig utan att lyckas! Föräldrarna, som är placerade på ena sidan av rummet, ser ut att göra samma sak.”

Källa: http://www.kattmodell.se/utskick/nyhetsbrev/Nyhetsbrev14okt2008.html.

Ja, ja, det är möjligt att detta kan uppfattas som seriöst av en del. Själv anser jag att det luktar kvacksalveri lång väg och är mycket förvånad över att en seriös organisation som Alltomskolan lånar sig till sådant. Och det är nog fullt troligt  att Patrick skrattar hela vägen till banken eftersom han är ”Kattis” med Alltomskolan.

Alltomskolan används i varje fall stenhårt i Kattmodellens reklamkampanjer och om metoden inte håller som utlovat, menar jag att Alltomskolan har ett enormt ansvar på sina axlar inför framtida eventuellt förtvivlade föräldrar.

 

Dyslexiveckan inleds i morgon, och?

I morgon inleds dyslexiveckan. Och Dyslexiförbundet FMLS och olika bibliotek har evenemang.

Detta sker varje år och jag undrar: Vad ”i hundan” hjälper det? Däremellan haglar rapporterna att eleverna inte får den hjälp de har rätt till. Och lite strilregn med olika ”gurus” som har det verkliga receptet på dyslexiplågan. Kom till oss och dina problem försvinner! Kattmodell, terapeuter med kognitiv terapi, logopeder, psykologer, hjärnforskare etc etc.

Sydsvenskan rapporterar t ex idag: ”Tomas mamma tycker att skolan försökt hjälpa till redan från början men att lärarna inte har all kunskap som behövs eller tillräckligt med tid för att ge rätt stöd.” (SDS, söndagen den 4 oktober 2009)

Och frågan är om ”Tomas” verkligen kan läsa. Utifrån det som SDS rapporterar verkar det inte så.

Att föräldrar kan bli minst sagt förvirrade, förvånar mig inte. Jag blir också förvirrad och ytterst bekymrad över allt detta virrvarr på dysleximarknaden. Det hjälper ingen, allra minst dyslektiker.

Är det dags regeringen. att ta krafttag här och rensa upp i djungeln?

Ovan nämnda artikel: Klicka här!