Gymnasieutredningen och nytt gymnasium igen för vilken gång i ordningen?

Har precis läst igenom pressmeddelandet som kom idag från regeringens utredare Anita Ferm. Det som är genomgående är att det skall ställas högre krav på eleverna och gymnasieutbildningen skall igen bli en utbildning som den som genomgått den kan vara stolt över.

Som regeringen tidigare meddelat avser man att lägga ner IV-programmet och införa tre steg som inkörsport för den som inte har tillräckligt med betyg för den nya gymnasieskolan.

Allt detta är nog bra, men man undrar som ganska luttrad efter nästan tusen ändringar: Kommer det nu att bli så här, efter de ändringar som eventuellt regeringen gör efter remissinstanserna yttranden, i säg 20-30 år i varje fall?

 

Sådant som vi hört många gånger förr i t ex kvällspressen framställs som sensation

Föräldrakraft är ju en ganska bra tidskrift, generellt sett. Men i skildringen av specifika dysfunktioner brister det rejält. Inför det första numret i år, 1/2008, får vi veta att kronprinsessan Victoria skall intervjuas. Reklam för denna intervju strömmar fortfarande in långt efter att numret kommit ut.

Men vad är det då som är så speciellt med den här intervjun och som skiljer den från t ex kvällspressens frågor till Victoria om hennes eventuella dyslexi? Svar: Inget. Victoria hade problem med skriften i skolan. Hon läste sin första bok för ett litet tag sedan. Därtill säger hon att det inte behöver vara så komplicerat. Vad behöver inte vara så komplicerat? Dysfunktionen är och förblir komplicerad och en  gåta, som vi för närvarande inte fullt ut kan förstå.

Inga följdfrågor som tar reda på hur det exakt var och varför kronprinsessan kan vara så säker på att det var dyslexi hon hade och har. Föräldrakraft saknar kunskap på det här området för att ställa rätt frågor till forskare och till dem som har dyslexi.

Inom parentes sagt, i samma nummer säger Mats Myrberg, professor i specialpedagogik(som inte heller är expert på dyslexi) att det gäller att arbeta med självförtroendet. Ja, det sa man för ganska länge sedan, närmare bestämt 1988 och det var Karin Taube och hennes avhandling ”Reading acquisition and self-concept” som satte fingret på det.

Det har faktiskt hänt ganska mycket sedan 1988 (Föräldrakraft och Mats Myrberg!) i varje fall på dyslexiområdet.

 

Glad påsk och mina tankar går till….

I dag är det påskafton. Glad påsk!

 

Trots feststämning går mina tankar till alla dem i Sverige som inte kan läsa och skriva på en adekvat nivå. De behöver inte vara mästare. De behöver inte bli författare, som en del skryter om att de är. Men de har förbanne mig rätt att förstå och göra sig förstådda i skrift, precis som alla andra i vårt land, särskilt som Internetanvändandet blivit så utbrett och vanligt förekommande i allt fler sammanhang. 

De ”skriftlösa” tror också att andra kan skriva och stava nästan perfekt, vilket är en myt. Inte många som skriver uttrycker sig särskilt bra, men de flesta kan göra sig någorlunda förstådda.

Dyslektiker och andra med läs- och skrivsvårigheter, skriv som bara attan, så kanske det lossnar på något sätt. Berättande handlar ju inte om stavning.

Ha de fint alla med lamm och ägg, men skänk ”de skriftlösa” i vårt land en tanke. De förvägras en mänsklig rättighet— skriften!

 

Ännu en gång: Dyslexia har fortfarande fått rätt

TT rapporterar: ”I den kull som gick ut grundskolan 1998 hade 91,4 procent behörighet till gymnasiet[…]2007 var motsvarande siffra 89,1 procent, enligt en ny rapport från Skolverket.”

Ingen vild gissning att de som inte blir behöriga, har någon form av dysfunktion- dyslexi eller någon annan inlärningssvårigheter.

Vi har i Dyslexia, både i den tidigare pappersupplagan och i nuvarande nätupplagan, varnat för detta i många år. Till min förvåning är det inte många som upprörs utan de flesta lärare i skolan och en del föräldrar, som vi kan se på denna blogg, menar att kunskap om detta är lättfunnen och att metoderna och lösningarna kan man lätt finna genom t ex en sökning på Google.

Ack ja, men vilka är förlorarna? Jo, eleverna med dysfunktioner. De får ta smällen. Inte föräldrarna. Inte lärarna. Inte rektorerna. Inte gymnasie- eller grundskolecheferna runt om i landet. Utan det är den enskilde eleven som får lida enormt i vuxen ålder för de nutida  vuxnas nonchalanta attityd i dessa frågor.

 

Behövs en ny språklag?

Nu tar svenska makthavare i med de språkliga hårdhandskarna. Regeringen vill införa en språklag som bl a slår  fast att svenska språket är huvudspråk i Sverige.

Är detta rädsla för de cirka 150 språk som talas i Sverige?

Är det ett utslag av nationalism á la Sverigedemokraterna eller vad är det för något?

Mer om detta i Dyslexia nätupplaga 2/2008. 

 

Skall allt vara gratis idag? Då får vi nog tänka om

Tidigare har jag i min enfald trott att intresset för dyslexi och andra inlärnings-svårigheter har varit ganska blygsamt i Sverige. Inga miljoner användare har prenumererat på Dyslexia nätupplagas betalversion.

Däremot läser väldigt många denna blogg. Ja, många i förhållande till betalversionens användarantal.  Det är ju ändå ett ganska smalt ämnesområde.

Är det så att vi vill ha allt gratis idag eftersom man blivit van vid det här på Internet? Ja, det finns t o m skolor som undrar om de inte kan få materialet gratis eftersom de just är skolor.

Då måste vi nog inom en snar framtid tänka om. I takt med att de stora tidningarna mister läsare av  pappersupplagan kommer de att börja ta betalt för nätupplagan istället, såsom Aftonbladet redan börjat göra.

Inom parentes sagt, är det märkligt att  många lärare och specialpedagoger runt om i landet inte vill ha någon kritisk diskussion kring inlärningssvårigheter och dysfunktioner. Jan Alm har sagt till mig: ”Dyslexia behövs i Sverige”. Diskussionen finns, enligt Alm, utomlands men ej i Sverige. Hur märker vi det, tro –  lärare, elever och föräldrar?

Alla behöver lön för mödan. Eleverna behöver vakna och välinformerade lärare, vilket inte alltid är fallet i dagens svenska skolor.  

 

Varför är Martin Ingvar så intresserad av skolan?

Professor Martin Ingvar klagade igår(DN debatt) på att hans insikter i hjärnvindlingarna inte tas på allvar i dagens skola. Det han sedan radar upp som problem i skolan har väl knappast med hjärnforskning att göra. Eller har jag missat något?

Sedan undrar man varför Martin Ingvar har sådant intresse för skolan och dess problem. Är det en möjlighet för professorn att få lite extra inkomst på de föreläsningar han ger, som är de samma från gång till gång, precis som en av hans kollegers, Ingvar Lundbergs föreläsningar vilka mest handlar om normal läsning? 

 

Jag hade svårt att lära mig läsa, hade jag varit dyslektiker idag?

Apropå debatten(kommentarer) i förbindelse med min blogg ”Skolorna medansvariga till dyslexi och inlärningsproblem”.

Jag själv kunde inte läsa i första klass och inte i början av andra. Man funderade över att på den tiden sätta mig i s k B-klass. Det är ju hundra år sedan ungefär. Men jag hade en underbar klassföreståndare som skyddade mig. Jag fick lov att lära mig läsa i egen takt. Det var en Kalle Anka-tidning som till slut knäckte koden.

 Sedan dess älskar jag böcker och jag älskar också att skriva. Ja, nästan för mycket för min omgivning. Men utan min underbara klassföreståndare i de första klasserna hade jag förmodligen varit en som hatade böcker och hatade att skriva.

Jag är alldeles övertygad om att man inte mekaniskt kan lära elever läsa. De måste få möjlighet att i sin helt egna takt erövra skriften som kan ge så fantastiskt mycket men också kan såra språksjälen så enormt mycket. 

 

Dålig löneutveckling som lärare?

Har du dålig löneutveckling som lärare? Då skall du vara glad eftersom du säkert gör ett bra jobb med eleverna så att de lär sig mycket. Möjligen går de då och klagar för skolledningen, som inte bryr sig nämnvärt om hur kunskapsnivån ser ut på skolan. De värnar endast om statistiken över antalet godkända elever, inte vad godkänt-gränsen innehåller på den specifika skolan.

Du får din lön i framtiden när du ser dina duktiga elever som vuxna. Men det vore säkert trevligt att få lön för mödan när kunskapandet sker. 

P S Nytt nummer ute NU!  Dyslexia nätupplaga 1/2008. 

 

Kattmodellen analyseras något i Dyslexia nätupplaga

Det är många som undrar om den s k Kattmodellen.
I nästa nummer av Dyslexia nätupplaga, 1/2008. 
Så håll utkik om du är intresserad!