Medmänniska, se den unika individen under masken!

 

Idag är det juldagen. Igår var det julafton. En glädjens tid, evangeliets tid. I den här stämningen när det fortfarande luktar jul läser jag en insändare i Hallands Nyheter från en ”Trött mamma”. Hennes vädjan träffar ens hjärta direkt:

 ”Snälla! Se bakom dessa barns beteende. Där inne bor en underbar liten människa som vill så väl! Adhd och andra liknande handikapp måste få bort sin stämpel.

Förut var det ”cp-barn”, nu är det ”damp-unge”!

Det finns en liten bra bok som heter ”Jag är visst smart, säger Patrik”. Det är en jättefin bok som gör att barnet kan känna igen sig. Man kan läsa den för klassen så kanske de andra barnen förstår bättre.

Tänk på att det finns många kända personer som har samma typ av funktionshinder. Konstnärer, artister, läkare osv. ”

 Varför ser vi aldrig människan bakom olika former av dysfunktioner? Ja, varför blir vi aldrig sedda för dem unika människor vi är? Det kommer inte en och den samma unika människa en gång till, någonsin. När det mänskliga originalet dött och försvunnit för alltid, kommer denne ej tillbaka.

Inför det nya året: Försök vara rädda om alla och envar!

 

 

Pedagogiska amatörer ställer diagnos

Idag träffade jag en elev här i Malmö på en gymnasieskola som sa:

 ”Jag har lätt stavningsdyslexi.”

Det finns självklart ingen diagnos som heter så. Det är en pedagogisk amatör som kallar sig dyslexipedagog som givit denna unge pojke diagnosen. Och vad jag kunde se led han säkert inte av dyslexi. Han hade emellertid problem som jag gissar beror på den felaktiga diagnosen.

 Det borde vara straffbart för en lärare, en ej specialutbildad psykolog eller läkare att ställa diagnoser på barn och ungdomar. De är så känsliga i de åldrarna i grundskolan att en felaktig bedömning kan få förödande konsekvenser.

 

 

Makthavare som vanligt mycket okunniga!

  

Nu visar major Jan Björklund sitt rätta ansikte när det gäller funktions-hindrade. Så här säger han i TV4 efter att det blivit känt ännu en gång att friskolor inte behöver göra det så bra som möjligt för utsatta grupper i skolan, t ex elever med djup dyslexi:

”Utbildningsminister Jan Björklund vill ha samma regler för friskolor som för kommunala skolor och han säger till TV4Nyheterna att handikappade elever måste få större möjligheter att söka till en friskola. Men han är inte beredd att helt ta bort friskolornas rätt att vägra ta emot en resurskrävande elev:

– Jag tror att den nya skollagen ska gå de funktionshindrades krav till mötes, men kanske inte hela vägen, säger Jan Björklund.

Varför inte hela vägen?

– Ibland kan det innebära enorma merkostnader att handikappanpassa, säger Jan Björklund.” (TV4.se, 9 december 2007)

Björklund har under hela sin tid som skolpolitiker vägrat uttala sig i Dyslexia om elever med olika slag av funktionshinder. Nu vet ni varför. Han är livrädd att hans okunnighet skall komma alltför mycket ut i det offentliga ljuset.

 

Jag är i Sundvalls tidning idag

Idag skriver Sundsvalls tidning om min ringa person. Anledningen är att några enheter inom Sundsvalls kommun inte har haft riktig kontroll över vad de beställt eller vilka prenumerationer de har. Istället för att säga upp i laga ordning, väljer man att strunta i det.

Skall inte kommuner vara föredömen? Det är de inte. Tvärtom de agerar värre än de flesta privatpersoner. Det är välkänt att många kommuner ignorerar små företag som måste ta till lagliga metoder för att få de medel som de har rätt till.

De allra flesta kommuner har vi, Wingrens Skrivinstitut, de allra bästa relationer med. Men de finns rötägg bland kommunerna som slösar med medborgarnas pengar så man blir mörkrädd. Nonchalansen kostar ju åtskilliga kronor för skattebetalarna.