RSS

Månadsarkiv: augusti 2010

Nytt nummer snart ute-4-5/2010

Nu kommer det snart ut ett nytt nummer av Dyslexia nätupplaga, nämligen 4-5/2010. Här några rubriker som kanske verkar intressanta:

Hur inverkar ADHD på studieförmågan och hur skall läraren göra?

I vilken grad finns det en visuell defekt hos dyslektiker?

Dövhet och läsning, hur påverkar de varandra?

Stava Rex, är det fortfarande i viss mån  stavningskontroll  på gissningens grund?

Du får läsa alla artiklar endast i betalversionen.

Prenumerera du också. Klicka här!

Annonser
 
Lämna en kommentar

Publicerat av på augusti 30, 2010 i Nytt nummer snart ute!

 

Skrämmande okunskap hos journalister när det gäller dyslexi

Jag slås ofta av hur lite journalister vet om dyslexi. Nu senaste läste jag följande i Laholms Tidning, detta i samband med att Josefine Sundström givit ut en självbiografisk bok:

”Mari är den som griper tag mest. Hon som aldrig kunde lära sig läsa och blev ansedd som mer eller mindre förståndshandikappad. I samhällets och människors ögon var hon ett ingenting. I dag anar man att hon bara hade dyslexi.”( Laholmstidning.se  den 20 augusti 2010)

Mari kunde inte läsa och idag hade man kallat det dyslexi. Jaså!  Månn det!

Det är inte dyslexi utan analfabetism. En dyslektiker kan läsa. Det som är dyslexi är att avkodningen är svagare än hos normalläsaren. Försvagningen kan vara i väldigt olika grader så vi talar om grav dyslexi t ex.

Möjligen inte lönt att göra sådana här påpekande eftersom journalisterna i regel inte bryr sig så mycket om att beskriva olika fenomen helt korrekt.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på augusti 24, 2010 i Dyslexi, Forskning

 

Låt inte amatörer få inflytande över skolan

Skolan är nog en av de verksamheter som de flesta har synpunkter på. Idag är det Svenskt Näringsliv, i en debattartikel i Dagens Nyheter, som anser sig veta hur skolverksamheten skall bli bättre. Hur då?

Jo, de har uppmärksammat att alla elever inte får den utbildning som de har rätt till. Deras recept på detta är:

” Utvecklingen mot ökade skillnader i skolresultat mellan elever beroende på bakgrund går dock att bryta. Ett sätt att göra detta är att omvandla en del av de ökade statliga resurserna till skolan, som båda de politiska blocken lovade i Almedalen i förra månaden, till ett resultatbaserat bidrag till skolans huvudmän, kommunerna respektive friskolorna. Storleken på bidraget ska vara beroende av de kvalitetsresultat som huvudmännens skolor levererar och hänsyn ska tas till elevernas bakgrund. Friskolorna, som generellt sett visat sig kunna prestera högre kunskapsresultat än den kommunala skolan, skulle kunna få en nyckelroll om ett sådant statsbidrag införs.” ( DN, den 19 augusti 2010)

De menar att ”forskning” säger att ekonomiska incitament ger resultat. Det är bara det att de därmed inte förstår skolans verkliga problem.

Förvaltningsledningar och skolledningar vill till varje pris ha ett bra betygsresultat, självklart, och där är de nästan beredda att göra vad som helst. Blir det därtill mer ekonomiskt lönsamt att driva fram godkända betyg, kommer pressen på lärarna att bli enorm, ja nästan outhärdlig.

Snälla makthavare, låt inte sådana här amatörer, som ej riktigt förstår skolverksamheten, få inflytande.

Artikeln: Klicka här!

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på augusti 19, 2010 i lärare, Makthavare, Skolan, Skolledning

 

Amerikansk studie bekräftar det många av oss misstänkt kring ADHD

Debatten blir ibland högljudd när det gäller de s k pedagogiska diagnoserna eller bokstavsdiagnoserna som ADHD. Många är vi som ifrågasatt psykiatrins rätt att handikappstämpla en stor minoritet.

Idag rapporterar Dagens Nyheter om en ny amerikansk studie som tyder på att många elever fått fel diagnos, vilket man misstänkt under lång tid från seriösa kritiker som sociologen Eva Kärfve och barnläkaren Leif Elinder.

Läs DN-artikeln: Klicka här!

Detta kan säkerligen även gälla andra svårställda diagnoser, som t ex dyslexi. Märkligt att läkare, psykologer och andra aktörer inte är mer rädda om våra unga utan gärna vill förse dem med en stämpel, vilken inte är så bra att ha eftersom det inte görs så mycket åt det ändå. Bättre, tror jag, om de sluppit sin diagnos.

Men många har ju intresse av att vidhålla myten om hur fint det är att få en diagnos som sannolikt påverkar den som får diagnosen i inledningen när man inte riktigt är medveten om och vet konsekvenserna. Egentligen handlar det, som alltid, om pengar och försörjning för många människor i samband med detta, vilket jag påpekat tidigare. Något reellt intresse, för dessa ungdomars egen skull, finns inte som jag ser det utan som födkrok för relativt många aktörer.

 

Utbildningsdepartementets svar på Engströms artikel?

Igår publicerade Engström sin artikel på Newsmill som jag skrev om i förra inlägget. Idag kom ett pressmeddelande från Utbildningsdepartmentet:

”Regeringen avser att införa en försöksverksamhet med spetsutbildningar på högstadiet inom de teoretiska ämnena, precis som i gymnasieskolan. Skolorna ska få använda tester och prov för att välja vilka elever som ska få gå på utbildningarna och dessa ska vara riksrekryterande.
[…]
Skolverket ska få i uppdrag att utse vilka skolor som ska komma i fråga, med hårda krav på kvalitet, till exempel ska skolan ha ett dokumenterat samarbete med en gymnasieskola och lärarna ska ha rätt behörighet.

Förslaget innebär att tio klasser, med maximalt 30 elever vardera, ska kunna bli spetsutbildningar från och med höstterminen 2012. Så småningom ska 30 klasser kunna finnas. Hälften av utbildningarna ska vara inriktade mot matematik och NO-ämnen, hälften mot SO-ämnen eller humanistiska ämnen. Både offentliga skolor och fristående skolor ska kunna delta.”

Var detta ett svar? Vad regeringen och utbildningsdepartementet glömmer är den social dimensionen i skolan. Har högt begåvade elever inga kompisar, som inte är lika begåvade men som de högpresterande eleverna vill vara tillsammans med?

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på augusti 17, 2010 i Makthavare, Skolan, Utbildning

 

Arne Engströms viktiga inlägg på Newsmill idag

Jag och Dyslexia nätupplaga har länge velat uppmärksamma de elever som inte klarar skolan som alla andra. Det är viktigt då att se de verkliga problemen och inte mytologisera problemen, ”de har andra fina  förmågor”; ”många framgångsrika har haft inlärningsproblem”; ”hur många kändisar har inte dyslexi” etc etc. Självklart finns det framgångsrika människor som i skolan har misslyckats men det gäller sannerligen inte majoriteten av elever med särskilda behov, ur deras perspektiv tjänar sådan propaganda, som bland annat UR står för, istället som ett hån när de upplever utanförskap i vuxenlivet, arbetslöshet, psykisk ohälsa osv.

Men precis som fil dr Arne Engström säger i sitt inlägg på Newsmill idag, har jag sett att skolan ej heller ger de duktiga eleverna den kunskap som de är värda. Därför anser jag att Engströms inlägg är mycket, mycket viktigt för att inse att skolverksamheten är en verklig ”krisbransch”. Han skriver bland annat:

”Med dessa förutsättningar så skulle man tro att [högt begåvade barn] var mer eller mindre garanterade en framgångsrik skolgång. Men så är det tyvärr inte. För en inte så liten andel av de begåvade barnen blir i stället skolan en stor besvikelse, ett intellektuellt väntrum präglat av leda och enformighet.”

[…]

”Begåvade underpresterare missas helt i deras förslag eftersom elitklasser riktar sig till dem som redan är framgångsrika i skolan. Det finns sannolikt också en social snedfördelning i rekryteringen till dessa klasser som är diskutabel. De politiska reflexerna hos den rödgröna oppositionen riskerar att skapa onödiga låsningar för framtiden och skymma den väsentliga frågan om hur skolan tar hand om de begåvade barnen.”

Läs Engströms viktiga artikel: Klicka här!

 

Flickors duktighet har ett högt pris

Vi vet att flickor får bättre betyg än pojkar. De är också mer sällan föremål för specialundervisning och andra sådana åtgärder. Men de undersökningar av barns levnadsförhållanden som SCB publicerar idag, tyder på att de bättre resultaten har ett högt pris för tjejerna:

Stressad på grund av höga krav på sig själv. Procent. 2009

Sedan undrar man vad detta egentligen får för konsekvenser för flickornas sociala liv i vuxen ålder. Skolan lär sätta sina spår. Tycks det i varje fall.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på augusti 16, 2010 i Skolan, Utbildning