Den ständiga kränkningen av människor med s k psykisk ohälsa

Johannes Forsblom tar upp en väldigt angelägen frågeställning på Newsmill idag. Han skriver:

”Jag lider själv av en bipolär borderlinesyndrom med autistiska drag som inte är så lätt att diagnostisera eller att sätta en ettiket på.

Men jag blir alltid ledsen när kvällspressen använder ord som ”galen” och ”tokig” när en gärningsman har begått ett hemskt brott, med total brist och medkänsla för alla som lider av en psykisk sjukdom. Faktum är att media uppmuntrar oss till att tro att schizofreni och andra psykiska sjukdomar är farliga för allmänheten genom att de uppblåser en ogrundad rädsla och att de avhumaniserar alla som lider av en psykisk sjukdom som om de vore monster eller icke-mänskliga.”

Hela artikeln: Klicka här!

Det är verkligen bra att detta poängteras av någon som själv är drabbad av det som numera benämns som psykisk ohälsa. Det är nämligen upprörande hur dessa människor framställs i massmedia. Deras problem förvärras då sannolikt och ingen tar ansvar för detta.

 

Logopeder är inte alltid experter på dyslexi-Danderyds sjukhus kan inte vara det!

Aftonbladet en mycket intressant artikel om Kattmodellen kontra dyslexi. Sämst är det för, som jag ser det, logopederna på Danderyds sjukhus. Det handlar nämligen om en fin och som det verkar  framåt tjej som heter Victoria Plass, 21 år, som på just Danderyds sjukhus fått diagnosen dyslexi av logopederna där. Då måste man först kontrollera om detta sjukhus verkligen är experter på dyslexi, men det verkar de inte vara vid en närmare titt. Så här skriver man nämligen om dyslexi/läs- och skrivsvårigheter på deras hemsida:

”Tecken på läs- och skrivsvårigheter

Svårt att känna igen bokstäverna.

Svårt att sätta samman bokstäver så att de bildar ord.

Man kanske blandar ihop bokstäver eller byter plats på dem.

Svårt att sätta samman ord så att de bildar meningar.

Svårt att läsa orden utan att stava sig igenom alla bokstäver.

Svårt att läsa i en sådan hastighet att det man läser får en betydelse.

Ägnar mycket tid åt samma text och läser många gånger utan att minnas vad man läst.

Varför är det svårt att läsa och skriva?

Det kan vara svårt att uppfatta och skilja de olika språkljuden åt och att minnas dem.

Här har vi det som typiskt i sådana här sammanhang. Ingen självständig analys av individer som har dyslexi eller läs- och skrivsvårigheter utan ett sammelsurium av många olika synsätt på det här med dyslexi eller läs- och skrivsvårigheter, tydligen kan inte det här sjukhuset bedöma vilken benämning man skall ha. Att socialstyrelsen överhuvud godkänner sådan här ”professionell” amatörverksamhet är upprörande!

Socialstyrelsen, alla logopeder, psykologer och läkare kan inte dyslexi, trots detta faktum får de ställa diagnos. Skandalöst är ett alltför milt uttryck!

Detta gör att Kattmodellen kan komma in och visa att de faktiskt har åtgärdat en dyslektiker till, vilket de sannolikt inte har. Så här skriver Aftonbladet Plus om Victoria:

”Till slut gick det inte längre och som tolvåring skickades hon till en specialist på Danderyds sjukhus. Där testades hennes lästeknik och språkförståelse och snart konstaterades det att Victoria led av dyslexi. Diagnosen gjorde att hon bara läste det hon var absolut tvungen till. Bokhyllan hemma i Vallentuna gapade tom och betygen var inte de allra bästa.

I gymnasiet fick hon höra talas om kattmodellen, som går ut på att se ord och bokstäver i bilder, något dyslektiker ofta har svårt för. Istället stavar de ordet precis som det låter.

Victoria kom i kontakt med Patrick Lindblad, en av de som introducerat kattmodellen i Sverige. Förr när hon läst en text hade hon sett ordet i mörkgrön text mot en svart bakgrund och när hon försökte stava ett ord var det bara tomt.” Aftonbladet Plus, den 11 februari 2011

Beskrivningen av dyslektiker i detta textutdrag är också felaktig. De flesta som stavar på sitt eget sätt, stavar som det låter. Det har inget med dyslexi att göra.

Sammanfattningsvis kan sägas att okunskapen kring dyslexi i massmedia gör att metoder som Kattmodellen som kostar många sköna tusenlappar för den som anlitar Patrick Lindblad (som sett en möjlighet att tjäna mycket penningar) kan hävda att de faktiskt kan ”bota” dyslexi. Och han har ju rätt med all denna bristande kunskap i dyslexins väsen även, som vi sett ovan,  i verksamhet som är godkänd av Socialstyrelsen.

Artikeln: Klicka här!

 

Pojkar har små förväntningar på sig i skolan och räcker ett prov?

Jag tycker diskussionen kring betygen är svår. Den senaste uppgiften är därtill inte särskilt sensationell. Det har varit välkänt sedan mycket länge. Lärartidningen har nämligen gjort en undersökning om nationella proven kontra slutbetyg och rapporterar så här:

”Från och med förra läsåret skriver svenska niondeklassare nationella prov i sex ämnen: svenska, engelska, matematik, biologi, kemi och fysik. Generellt är resultaten på dessa prov lägre än slutbetygen i motsvarande ämne. Genomgående är det flickorna som gynnas av diskrepansen.”

Hela artikeln: Klicka här!

En del pojkar är i regel mer stökiga än de flesta flickor och det blir därmed inte helt lätt att bedöma om dessa nått målen eftersom de tämligen ofta inte presterar så mycket på lektionerna utan lärarna får bedöma dem endast efter de skriftliga proven. Betygsunderlaget för majoriteten av flickorna blir därmed säkerligen bredare.

Dagens Nyheter kommenterar:

”För båda könen är andelen MVG högre i slutbetyget i årskurs 9 än på de nationella proven. Men andelen som får det högsta betyget trots att de inte uppnått den nivån på de nationella proven är betydligt högre för flickorna.”

Hela artikeln: Klicka här!

Ja, detta tjat om de nationella proven som ett absolut säkert mätinstrument, är ju tröttsam. Om det räcker med ett enda prov på en kurs som sträcker sig över lång tid, behövs det ju inga andra prov och sannerligen inga läsförhör.

Ingen har tänkt djupare här, tycks det. Som vanligt!

 

Bra förslag!

Utredaren Per Måhl kom med ett bra förslag när det gällde betygen igår på DN-debatt:

”De förändringar som kan vidtas är av två olika slag.

Ändra reglerna: För gymnasiets del ska man ändra den paragraf i gymnasieförordningen som säger att elever som fått G eller VG inte får pröva för ett högre betyg när de går på gymnasiet. Paragrafen ska ändras så att en elev som inom tre veckor skriftligt anmäler till rektorn att ett betyg är felaktigt, får pröva. Man bör också ändra reglerna för slutbetyg så att det tydligt framgår att en elev som inom tre veckor skriftligt anmäler att ett betyg är felaktigt får pröva.

Sänk kostnaden: Den andra tänkbara förändringen gäller kostnaden. I dag kostar en prövning 500 kr. De 200–300 miljoner som överklaganden har beräknats kosta kan lika gärna användas för att ta bort avgiften. Här finns också ett alternativ som används i den juridiska världen. Alla får betala en avgift på 500 kr men den som lyckas höja sitt betyg får tillbaka pengarna. Prövningen har ju rättat till ett fel och det borde inte kosta. Den som däremot inte höjer sitt betyg får inte tillbaka pengarna, vilket kan avhålla elever från att pröva i onödan.”

Läs hela artikeln: Klicka här!

Detta är ett bättre alternativ än att överklaga betygen till någon domstolsliknande instans som är ett annat förslag..

Betyg är det svåraste som finns att sätta för en lärare och den process som är mest ångestfylld inte bara för elev utan verkligen också för lärare. Särskilt i ett så dåligt system som det nuvarande. Vi får se om det nya systemet blir bättre.