”Lärarbetyg”: Vi fick nog rätt, men vad hjälper det?

Ilmar Reepalu(S) Fotograf:© Pierre Mens/Press Promotion AB

När Ilmar Reepalu(S), kommunstyrelsens ordförande här i Malmö, hade blivit så imponerad av TV-serien klass 9A att han genast ordnade så att skolelever kunde sätta betyg på sina lärare, var bland annat jag ytterst kritisk. Det var ett otroligt hafsverk. Nu verkar det som om vi kritiker fått rätt. Så här rapporterar DN från TT/Sydsvenskan:

”Men vid den första utvärderingen har det visat sig att eleverna har svårt att överhuvudtaget förstå frågorna de ska svara på, skriver Sydsvenskan.

Alla elever får samma frågor, sjuåringar får ta ställning till samma enkätfrågor som 15-åringar.” ( Dagens Nyheter, 25 juni 2010)

Frågan är dock om detta nederlag hjälper. Det vill säga att det resulterar i att makthavarna förstår att skolverksamheten inte alltid fungerar som den skall, men att det aldrig kan åstadkommas förändringar med någon quick-fix-metod. Det behövs istället en mycket noggrann analys av hela skolverksamheten och sedan med hjälp av den pedagogiska vetenskap som ändå finns göra förändringar, så att elever lär sig vad de skall i skolan och att de verkligen trivs med skolarbetet. Men jag är dessvärre mycket pessimistisk att detta någonsin skall kunna bli skolverklighet i min levnadstid. Hoppas jag har fel!

Artiklarna: DN Sydsvenskan

 

”Forum för vetenskap och folkbildning” verkar vara rena tramset!

På ett forum som benämns ”Forum för vetenskap och folkbildning, Till föreningen Vetenskap och Folkbildning” blir jag hånad. Så här har de skrivit den senaste tiden:

”Ett blogginlägg från en Waldorfstödjare som ogillar VoF (som han förväxlar med FoF). Tack till zooey för tipset.

Tommy borde föräras en egen tråd, veckans dyslektiska märkligheter. Märkligt att man kan vara doktorand och samtidigt klämma ur sig så mycket dumheter inom sitt eget fackområde.”

De framträder inte med sina namn utan hånar anonymt. Skall sådant föreställa vetenskap som varken har stringens eller är grundat på fakta? Ja, det finns mycket även bland människor som säger sig värna om saklighet. I det här fallet verkar det vara ren trams faktiskt.

Döm själv kära bloggläsare: Klicka här!

Hård kritik har framförts emot den här föreningen. Här ett utdrag ur en artikel på Newsmill:

”Det är[…]en aktivistförening som blandar samman vetenskap, sunt förnuft, löst tyckande och myndighetsbeslut. Resultatet är en ytligt förankrad vetenskapstro. Bakgrunden en pockande oro för att vetenskapliga synsätt på något vis är hotade. Attityder, argumentation och arbetsmetoder präglas av illvilja mot oliktänkande. Man vill få dem att ändra åsikt genom att skrämma och skada dem. Eller hur skulle du själv reagera om du utpekades som en knasboll i ett pressmeddelande som kablas ut till Sveriges alla dagstidningar? Stundom urartar aversionerna i personförföljelse som kan pågå i åratal.”

Läs denna kritiska artikel om föreningen som författats av en forskare: Klicka här!

 

Ung intelligent man kritiserar Björklund på Newsmill

Jan Björklund tycks inte ha så stor inriktning på elever med behov av särskilt stöd, som jag påtalat några gånger här på bloggen. Det är därför härligt att se att denna kritik som jag haft väldigt länge, delas av en ung man med dysfunktion. Denna intelligenta unge man,Alexander Forselius, skriver så här på Newsmill:

”Vet hur det är i skolan som aspergare. man behöver mycket stöd, är inte dålig i skolan på något sätt, tvärtemot, men konstruktionen på uppgifter och undervisning verkar bara vara gjorda för ”normala” men inte ens det – det var väldigt oflexibelt på högstadiet. Tack vare duktiga lärare och skolledning som gjorde allt klarade jag det. På gymnasiet behöver jag numera inte vara i skolan, kan plugga in de kunskaper jag behöver genom att använda metoder som fungerar för mig – datorn, 3d-animation och internet. Allt det här vill Björklund bokstavligen bränna upp i förmån till rå faktastudier som bara irriterar huvudet och gör en ännu mera orolig.

Många mår inte bra av att bara arbeta monotomt. Många behöver göra något mera kreativt för att kunskaperna ska fastna. Att göra något konstruktivt med de kunskaper man ska lära in är som att äta smör som pålägg (som då är det konstruktiva i det hela, som att göra film eller att skriva en intressant rapport) på ett bröd. Björklunds politik verkar syfta på att man ska äta bara smör i en stor smet, och det ju alla då får man ont i magen och spyr.

Vet hur det är i skolan som aspergare. man behöver mycket stöd, är inte dålig i skolan på något sätt, tvärtemot, men konstruktionen på uppgifter och undervisning verkar bara vara gjorda för ”normala” men inte ens det – det var väldigt oflexibelt på högstadiet. Tack vare duktiga lärare och skolledning som gjorde allt klarade jag det. På gymnasiet behöver jag numera inte vara i skolan, kan plugga in de kunskaper jag behöver genom att använda metoder som fungerar för mig – datorn, 3d-animation och internet. Allt det här vill Björklund bokstavligen bränna upp i förmån till rå faktastudier som bara irriterar huvudet och gör en ännu mera orolig.
Många mår inte bra av att bara arbeta monotomt. Många behöver göra något mera kreativt för att kunskaperna ska fastna. Att göra något konstruktivt med de kunskaper man ska lära in är som att äta smör som pålägg (som då är det konstruktiva i det hela, som att göra film eller att skriva en intressant rapport) på ett bröd. Björklunds politik verkar syfta på att man ska äta bara smör i en stor smet, och det ju alla då får man ont i magen och spyr.”

(Ursäkta Newsmill för ett långt citat.)

Frågan är dock om Alexander och jag samt många andra får gehör för vår kritik som resulterar i verklig förändring på långsikt. Jag tror nämligen inte det. Den rödgröna oppositionen var absolut inte mycket bättre när de samarbetade och utgjorde regeringsunderlag. Vi kommer sannolikt att dra det kortaste strået och något verkligt folkuppror lär vi inte få se.

Artikeln: Klicka här! Läs den! Den är mycket viktig!

(Foto: Nina Gergi)

 

Lärarförbundet har nog fel men rätt ändå

Förbundsordföranden i Lärarförbundet Eva- Lis Sirén hävdar i dag i en debattartikel i Svenska Dagbladet att riksdagen beslutat om en ny skollag igår, men det är vad jag förstår fel. Beslut lär tas idag. Men hon kommer med en viktig synpunkt i artikeln som gäller modersmålsundervisningen:

”Det är svårt att rekrytera utbildade lärare i modersmål. Men vi anser att det är nödvändigt att finna lösningar på situationen istället för att luta sig tillbaka och acceptera outbildade lärare. Skolhuvudmännen måste se till att de obehöriga modersmålslärare som anställs får en adekvat utbildning och staten bör finansiera denna utbildningssatsning.

De sänkta utbildningskraven i den nya skollagen riskerar att leda till lägre resultat i svensk skola. Det kan omöjligen vara regeringens vilja. Lärarförbundet kräver därför att modersmålslärare inte undantas från lärarbehörighetskraven. Utbildade lärare måste vara en rättighet även för elever med ett annat modersmål än svenska.”(SvD den 22 juni 2010)

Och det är sannerligen märkligt av en minister som tryckt så hårt på lärarnas kompetens och att den är viktig. I den nya skollagen blir det ju förbjudet att tillsvidareanställa obehöriga lärare, vilket är mycket bra. Det är inte helt lätt att veta vad Sirén avser med förändringen men det kan vara denna passus i propositionen:

”Regeringens förslag: Om en kommun, ett landsting eller en enskild huvudman överlämnar uppgiften att bedriva undervisning på entreprenad, ska kommunen, landstinget eller den enskilde huvudmannen få överlämna den myndighetsutövning som hör till en lärares undervisningsuppgift.

Kommunen eller landstinget ska när det gäller kommunal vuxenutbildning och särskild utbildning för vuxna få överlämna även den myndighetsutövning som hör till rektorns uppgifter. Kommunen ska också få överlämna sådan myndighetsutövning när det gäller utbildning i svenska för invandrare.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om begränsningar när det gäller överlämnande av rektorsuppgifter som innefattar myndighetsutövning.”( Proposition 2009/10:165)

Kanske du kära bloggare vet mer om detta. Tveka då inte utan ge oss andra okunniga en upplysning i en kommentar.

Artikeln: Klicka här!

 

Läser om Emil och tänker på allt som sägs kan göras i skolan

Har ni hört talas om att man kan göra något åt dyslexin? Att man kan klara sig mycket bra med hjälpmedel och andra åtgärder och därmed klara godkända betyg i grundskolan och kanske få ännu bättre betyg. Så säger bland annat Dyslexiförbundet FMLS och har anklagat mig och Dyslexia nätupplaga för att ”mörkmåla” och som deras företrädare Sven Eklöf skrev här i en kommentar:

”Dyslexiförbundet FMLS och hela det svenska samhället bedömer idag att dyslexi är en funktionsnedsättning – att inte acceptera detta är tossigt.

De flesta dyslektiker har stor användning av olika hjälpmedel. Dessa hjälpmedel får man idag oftast gratis via skola, sjukvård, försäkringskassa, arbetsförmedling eller arbetsgivare.” (november 12, 2009 kl 4:20 e m )

Jag läser om Emil i FDB:s Nyheter vilket är en annan intresseorganisation, Föräldraföreningen för Dyslektiska Barn. Undrar verkligen om han tycker kritiken som vi framför är ”tossig”. Han berättar nämligen detta om dagens skola:

”– Just nu är det extra tufft. Jag måste gå ifrån min vanliga klass hela tiden då jag inte hänger med i undervisningen.”( s 6)

Han tycker att det är jobbigt att gå ifrån klassen eftersom han mister delvis kontakten med sina klasskompisar. En social dimension som helt ignoreras av personer som Eklöf. Därtill blir han förmodligen inte godkänd i engelska och matematik.

Jag menar med bestämdhet att detta inte är enbart för att skolan är ovillig till att hjälpa dyslektiker och andra med dysfunktioner. Skolorna gör säkert allt vad de kan. Problemet är att skattemedel går till organisationer som Dyslexiförbundet FMLS och dylika organisationer som inte gör ett dyft som gör någon radikal skillnad för den med dysfunktion. De är den mest konservativa kraften som finns på området och förhindrar att mer penningar kan gå till forskning som säkerligen skulle verkligen kunna göra skillnad.

 

Det är inte bättre i England. De med inlärningsproblem diskrimineras

Guardian rapporterar om National Health Service som sköter den offentliga sjukvården i Storbritannien:

”Almost half of doctors and a third of nurses said they had witnessed a patient with a learning disability being treated ”with neglect or a lack of dignity or receiving poor quality care”, according to a survey by a leading charity out today.

The opinion poll of 1,000 NHS staff by Mencap, which campaigns on behalf of people with learning disabilities, shows a pattern of poor care for some of society’s most vulnerable patients.

Almost four out of 10 doctors said that people with a learning disability are discriminated against in the NHS – and 46% said they received a ”poorer standard” of healthcare than the rest of the population. There are about 1.5 million people in Britain with learning disabilities, the best known is Down’s syndrome.

Almost half of doctors and a third of nurses said they had witnessed a patient with a learning disability being treated ”with neglect or a lack of dignity or receiving poor quality care”, according to a survey by a leading charity out today.


The opinion poll of 1,000 NHS staff by Mencap, which campaigns on behalf of people with learning disabilities, shows a pattern of poor care for some of society’s most vulnerable patients.
Almost four out of 10 doctors said that people with a learning disability are discriminated against in the NHS – and 46% said they received a ”poorer standard” of healthcare than the rest of the population. There are about 1.5 million people in Britain with learning disabilities, the best known is Down’s syndrome.” ( Guardian, den 21 juni 2010)

Att ignorera människor med olika former av inlärningsproblem och dysfunktioner tycks vara världsvid. Det som borde göras var att FN tog ordentliga krafttag men då måste de också ha makt vilket de tyvärr inte har idag.

Artikeln: Klicka här!

 

Skolan blir nog en stor fråga i valstriden. Vad betyder det?

I dag är det tänkt att den nya skollagen skall beslutas i riksdagen. I samband med det skriver moderaternas talesman i skolfrågor på SvD:s Brännpunkt:

”Alliansen har sedan friskolereformens införande försvarat valfriheten och mångfalden inom skolan tillsammans med miljöpartiet. Vi fem partier tror att skolan blir bättre om elever och föräldrar genom aktiva val själva har makten att bestämma skola. Vänsterpartiet är däremot helt emot elevernas och föräldrarnas rätt att välja skola. Hur vänsterpartiernas gemensamma politik för valfrihet och mångfald kommer att se ut är högst oklart.

Om läraren anser att det behövs läxor för att eleverna ska nå kunskapsmålen bör den självklart ha möjlighet att ge läxor. Alliansen delar den uppfattningen med Socialdemokraterna. Vänsterpartiet vill däremot helt förbjuda läxor, någon gemensam politik om läxor har vänsterpartierna inte presenterat.(Svenska Dagbladet den 21 juni 2010)

Det är tydligt att ett av slagträna i valet kommer att bli skolan, som så många gånger förr. Men vad betyder det? Kommer det att gynna skolan på något positivt sätt? Nej, och åter nej, det har det aldrig gjort. Denna oenighet om något så viktigt som skolan resulterar endast i en mängd reformer som ger skolverksamheten den otrygghet och bristande kontinuitet som varit en realitet i väldigt många år. Men experter på skolans historia säger t o m att det alltid varit så, men det känns i varje fall som det blivit värre.

Det allra bästa hade varit om politikerna grävde ner stridsyxorna när det gäller skolan före valet och kom överens. Ett önsketänkande som emellertid säkert är otänkbart när partierna kan vinna fördelar på kort sikt, något långsiktigt tänkande har ju aldrig varit den svenska politikens melodi. Ej heller att vara i medborgarnas tjänst som de borde vara.

Artikeln: Klicka här!

 

På måndag händer det, den pedagogiska skolmångfalden stoppas

På måndag lär riksdagen klubba den nya skollagen. Den innebär att endast utbildade och behöriga lärare får undervisa och sätta betyg, vilket är bra. Men det kan också göra att den viktiga pedagogiska mångfalden upphör. Så har Waldorfutbildningen problem när de inte längre kan samarbete med lärarhögskolan i Stockholm, som numera tillhör universitetet. Waldorfskolorna kan stå utan lärare om några år och tvingas lägga ned sin verksamhet.

Den något obskyra organisationen Vetenskap och folkbildning(VoF), bekämpar den alternativa pedagogiken eftersom VoF vill att allt skall vara vetenskapligt belagt, som om människor och deras beteende vore likt en maskin eller en dator. Här en insändare i deras tidning Folkvett:

”Undervisningen i Waldorfskolor utmärks bl a av att eleverna tillverkar sina läromedel själva. Elever med svårigheter att forma bokstäver har alltså inga förebilder i läroböcker att utgå från. Kreativitet betonas men på bekostnad av struktur och lättöverskådlighet. Vi fann efter en tid att vår son inte alls fick den hjälp han beh6vde och påtalade hans svårigheter. Från skolans sida bagatellisera dem man detta på ett häpnadsväckande sätt.”(Folkvett 2/1993, s7)

Att inte barn med särskilda behov skulle kunna och ha hjälp av att skapa sitt eget läromedel, förstår jag inte riktigt. Självklart mår alla barn och elever bra av att få vara kreativa. Tvärtom kan de på det sättet finna egna vägar till läs- och skrivförmågan vilket kan vara mycket bättre än att en lärare skall tvinga på dem något konstgjort sätt.

Sedan är oförstående inför dyslexi inte bara kopplat till waldorfpedagogik utan oförståelsen kan dyka upp överallt i skolans värld. Men detta ser inte den här enögda föreningen.

Läs mer om måndagens eventuella beslut och Waldorf i dagens SVD: Klicka här!

 

Varför är inte all mobbning och diskriminering förbjuden?

På Newsmill skriver Jörgen Krüsell bland annat  detta med anledning av DN-journalisten Zarembas artikelserie om vuxenmobbning:

”Anställd med kraftig dyslexi blir beordrad att skriva protokoll när det är personalmöte.”

Osökt kommer jag att tänka på alla elever med dyslexi som blivit tvingade att läsa högt i klassrummet. Man skulle tro att sådant hände för väldigt länge sedan när man också tvingade vänsterhänta att skriva med ”rätt” hand, men jag får rapporter om detta med jämna mellanrum.

Sedan kan man undra varför inte all mobbning och diskriminering är förbjuden i lag. Dessutom som Krüsell mycket riktigt påpekar är det mycket svårt att bevisa att man är mobbad eller diskriminerad.

Jag misstänker att det ligger på något sätt inlagt i systemet att någon eller några skall systematiskt ställas åt sidan. Istället borde det vara inbakat i samhällskroppen att förhindra alla kränkningar av medborgarna.

Läs Jörgen Krüsells viktiga artikel: Klicka här!

 

Hur inkludera alla i den svenska skolan?

Aldrig tidigare har denna fråga varit viktigare: Hur skall vi göra för att inkludera alla i den svenska skolan? I dagarna har regeringen föreslagit att om man läser andra språk än engelska i grundskolan, skall detta ge meritpoäng. Dagens Nyheter skriver idag:

”I går berättade utbildningsminister Jan Björklund att regeringen vill göra liknande förändringar inom grundskolan. De som väljer att läsa spanska, tyska eller franska ska även där få extra meritpoäng.

Sexton ämnen är annars det högsta antalet ämnen som kan räknas med, vilket ger maxpoängen 320. Men enligt förslaget ska elever som väljer ett andra främmande språk till värdet av de 16 ämnena kunna lägga betygsvärdet för sin språkkurs. Därmed blir den nya maxnivån 340 poäng.

Alla typer av tidiga val innebär att några elever fattar okloka beslut som de senare får anledning att ångra. Ett alternativ till att ge andraspråken meritpoäng hade därför kunnat vara att göra det obligatoriskt att studera ett sådant ämne.

Men även om man då kunde undvika en del felval skulle priset sannolikt bli att fler elever än i dag missade godkänt i något av kärnämnena. Regeringen har därför en god balans i sitt förslag. Den gör det uppenbart för alla att studier i ett andra främmande språk är det kloka valet, det som lönar sig betygsmässigt. Men den stänger inte möjligheten för dem som kämpar för att uppnå godkänt i kärnämnena att i stället lägga tiden på att förbättra kunskaperna i svenska och engelska.

Ett andra främmande språk är inte lika nödvändigt som engelska. Men det är viktigt. Och just det kommer med de föreslagna ändringarna att speglas i grundskolans regler för meritvärdering.” ( Dagens Nyheter den 15 juni 2010)

Och det är än viktigare att regering och riksdag funderar över hur alla elever skall kunna klara godkända kurser i grundskolan och dessutom ha möjlighet att också få extra meritpoäng. Men här är den annars så talföre Jan Björklund märkligt tyst. Ja, han vågar inte ens bli intervjuad i Dyslexia nätupplaga om den här saken.

Artikeln: Klicka här!

(Foto: Nina Gergi)

 

Kämpande elever med dysfunktioner är alltid hjältar!

Professorn i specialpedagogik Iréne Johansson utnämner i Säffle-tidningen en grabb med Downs syndrom till hjälte. Varför? Jo, den här killen, Filip, har trots sin dysfunktion klarat den ordinarie grundskolan. Tidningen berättar:

”[Iréne Johansson] träffade Filip Larsson redan som liten och gläds med både Filip och familjen åt hans fina resultat.

– För mig är Filip en nutida hjälte. Han och familjen har trotsat oddsen och kämpat tillsammans, det är oerhört roligt. Filip är en banbrytare i sin kommun.”

(Säffle-tidning den 14 juni 2010)

Johansson säger detta om den svenska grundskolan och hennes kritik är hård:

”Kunskapen saknas inom grundskolan för ett ge dem rätt möjligheter. Fokus ligger ofta på betygen och inte den kunskap som eleverna får. Man måste kunna anpassa skolgången utifrån olika behov, vilket inte är självklart inom den svenska skolan.

Vilka är de största svårigheterna?

– Jag kan sammanfatta dem i ett enda ord: fördomar. Det låter kanske hårt, men det är sant. Många har inte varit i personlig kontakt med individer som har Downs syndrom.

– Sverige är av tradition ett institutionssamhälle, där man tidigare inte arbetat för att integrera funktionshindrade i skolan.” (Säffle-tidning den 14 juni 2010)

Det är ju så att individen måste kämpa till det yttersta i den svenska skolan. Därtill måste eleven ha en stöttande familj utan alltför många andra problem. Det svenska samhället missar massor på att vägra integrera alla medborgare och därmed ta tillvara det unika hos oss alla! Och alla med dysfunktioner som trotsar detta är alla mina hjältar!

Artikeln: Klicka här!

 

Igen: Skolorna klarar inte av elever med olika former av dysfunktioner

Dagens Nyheter har idag på sidan arton en alarmerande rubrik: ”Autistiska elever far illa i skolan”. Och man tänker automatiskt ”De också, jaha”. Sedan går man vidare, men vi borde verkligen stanna upp, tänka och undra: Varför är det så?

Den här gången är det Autism- och Aspergerförbundet som genomfört en enkät om skolfrånvaro. Det är förbundets medlemmar som svarat och det är en skrämmande läsning. Här ett exempel ur undersökningen, en förälder berättar:

”Peter har alltid varit lite annorlunda. När han var liten var han mest bara lite udda och vi uppfattade hans svårigheter främst som blygsel. Med stigande ålder blev det dock allt tydligare att han stod utanför och tittade på för att han inte förstod vad de andra barnen lekte. Det visade sig att han inte förstod vad som pågick i skolan heller. Han hängde inte med på lektionerna, gjorde inte sina läxor och var ofta aggressiv när han kom hem. När han gick i sexan fick han ett utbrott då han inte förstod sig på ett matteprov. Han slog en annan elev och skolans reaktion blev att Peter inte fick komma till skolan på flera veckor. Han placerades sedan i något som vi föräldrar uppfattade som en slags OBS-klass, med elever med många olika sorters behov och avvikande beteenden. Peter klarade inte av att vara där. Nu har han varit hemma i fem månader.

Det som känns allra svårast är konstigt nog inte att Peter inte klarar av skolsituationen eller att skolan inte klarar av att bemöta honom på rätt sätt. Det som är allra svårast att hantera – rent känslomässigt – är att skolan, med eldunderstöd från kommunen, hävdar att det är vi föräldrar som inte är tillräckligt motiverande; det är alltså vårt fel att Peter inte går till skolan. Skolan antyder att vi har problem i vårt föräldraskap. Det är den värsta sortens kränkning jag varit utsatt för. Vem tar ansvar för mitt barn; ett undantag?” (Autism- och Aspergerförbundets medlemsundersökning om skolfrånvaro, Våren 2010, Sammanfattning och analys, s 2)

Förbundet kommenterar:

”Så skriver en pappa i ett bilagt brev då han besvarade Autism- och Aspergerförbundets enkätundersökning om hemmasittare. Det denna pappa beskriver känner många föräldrar till barn med diagnos inom autismspektrum igen sig i. Då skolan inte förstår eller av olika orsaker inte kan hantera en elevs behov förläggs problemet hos eleven själv och hos dennes familj. Konflikter mellan hem och skola är inte ovanliga, vilket försvårar situationen för de berörda eleverna. Okunskap, både om funktionsnedsättningen och om hur en elevs behov av särskilt stöd kan utredas, och osäkerhet om vart man kan vända sig när man som pedagog stöter på elever som uppträder ”annorlunda” är några av de orsaker vi kan se till att elever med autismspektrumtillstånd ibland uteblir från skolan.

Det är inte få elever vi talar om. Så många som 59 procent av eleverna med Aspergers syndrom uppges varit hemma från skolan under kortare eller längre perioder. Den vanligaste orsaken uppges vara pedagogernas brist på rätt kompetens.” ?” (Autism- och Aspergerförbundets medlemsundersökning om skolfrånvaro, Våren 2010, Sammanfattning och analys, s 2)

Man kan ju tillägga, ja alla föräldrar till barn med någon form av dysfunktion känner säkert igen sig. Att skolan skuldbelägger föräldrar är oerhört vanligt. Det är ju så som en klok psykolog ungefär sagt: Föräldrar är inga sagofigurer utan människor med fel och brister. Så att leta ”fel” hos föräldrarna lär vara framgångsrikt eftersom det alltid finns något som man kan haka upp sig på och tycka vara orsak till barnets bekymmer.

Problemet är här som jag ser det att skolans personal inte har och inte känner ansvar för elevernas framtid. Men det gör föräldrar som i värsta fall får hantera alla de problem som kan uppkomma med deras barn eftersom de inte är formade efter den inbillade normalitetsmallen.

Läs undersökningen: Klicka här!

 

Har Organisations-Sverige klara systemfel?

I dagens Svenska Dagblad skriver överåklagare Gunnar Stetler och advokat Claes Lood något som säkerligen kan gälla hela Sveriges förvaltning och dess organisation. Har den svenska förvaltningen klara systemfel inbakat i sig? Stetler och Lodd skriver bland annat så här om vårt rättsväsende:

”Inrätta ett Lex Sarah/Maria regelverk för rättsväsendet i stort, eller i vart fall för domstol, polis och åklagare. Stora ingrepp i enskildas liv är vardag inom rättsväsendet; häktningar, vårdnadsbeslut, tvångsvård av ungdomar, skadeståndsansvar, adoptioner och mycket mer. Trots detta saknas i realiteten motsvarande skyddslagstiftning som inom till exempel sjukvården syftar till att lyfta fram missförhållanden. […]

Men att lasta enskilda tjänstemän för till exempel långsam handläggning när grundorsaken är ett organisatoriskt fel är varken produktivt eller rättvist. För att börja åtgärda detta måste särskilt de så kallade systemfelen – felaktigheter som uppstår och återkommer främst på grund av organisatoriska brister och liknande –vara viktiga att ta sikte på. Det kan röra sig om många olika situationer, exempelvis när ett ärende handläggs av flera på varandra följande personer och informationsutbytet dem emellan inte fungerar; eller när en person som uppenbart inte är lämpad att handlägga ett visst ärende ändå tilldelas det eller när ett helt område missköts.”

(SVD den 12 juni 2010)

Hela artikeln: Klicka här!

Men detta gäller inte enbart rättsväsendet, även skolverksamheten vilket jag påtalat ett antal gånger här på bloggen. Varför händer det då så lite? Jo, jag menar att vi har en bild av Organisations-Sverige som närmast ett perfekt system med på sin höjd några mindre skönhetsfläckar, vilka vi kan försumma eftersom helheten förväntas vara bra. Att det skulle finnas systematiska felaktigheter som drabbar enskilda väldigt hårt, vill man verkligen inte se, särskilt inte från tjänstemännens synvinkel vilka får sin försörjning genom systemet.

När kommer det att hända något radikalt, så att Sveriges medborgare får den säkerhet och trygghet de är värda?

 

Vårdpersonalen förstår inte varför de inte kan ha hand om komplicerade fall på SiS-hemmen

För en tid sedan berättade jag och tog ställning i debatten om hur barn och ungdomar vårdas på behandlingshem i SiS-regi(Statens institutionsstyrelse) där man isolerat utan läkarordination och använt hemmagjorda och kränkande metoder.

Nu har det kommit en replik i Aftonbladet(10/6-2010) från samma personalgrupp:

”Dessa unga vuxna som placeras på särskilda ungdomshem har ofta en våldskriminalitet eller ett rätt så allvarligt missbruk i sin bakgrund. Ofta har dessa en tidig debutålder, så tidigt som 10–12 årsåldern, med kriminalitet och droger. Sedan kan man lägga till detta att en hel del även har neuropsykiatriska diagnoser vilket försvårar behandlingen. Dessa unga vuxna kan faktiskt ha försökt eller till och med ha tagit livet av en annan människa.”

[…]

Kriminalvården har möjligheter att använda handsfängsel och isoleringscell. Vi inom ungdomsvården har personal som är vanliga människor.”

Det är väldigt tydligt i denna replik såväl som kommentarer här på bloggen att personalen inte alls förstår varför de inte kan vårda så svåra fall utan adekvat utbildning. Trots att de t o m skriver att de är ”vanliga människor”.

Vidare frågar de sig:

” En viktig samhällsfråga måste då vara hur man kan vårda dessa barn på bästa sätt. Ska man då få tro Barnombudsmannen så ska inte barn bli inlåsta. Men i den rådande debatten har inte BO några förslag. Eller är det så att polis eller väktare ska ta hand om våld på institutionerna?”

Det är självklart så att det måste till mycket stora förändringar för att ändra på detta. Men det visar med all önskvärd tydlighet att unga människor och människor som inte har stora resurser, kan behandlas hur som helst i Sverige.

I det här fallet struntar man helt i barnkonventionen och det är flera regeringschefer som borde straffas för detta, anser jag.

Artikeln: Klicka här!

 

Viktigt pressmeddelande idag

I dag kom det ett mycket viktigt pressmeddelande till redaktionen. Det är Synskadades Riksförbund, Förbundet Sveriges Dövblinda och Riksorganisationen Unga Synskadade, som slår larm. Här ett ganska långt utdrag ur det:

”Den 1 januari 2009 fick vi en ny diskrimineringslag i Sverige. Men lagen tog inte upp hur man skulle hantera bristande tillgänglighet.  Frågan har sedan utretts av Hans Ytterberg vars förslag som nu kommer att skickas ut på remiss. Ytterberg föreslår att ett förbud mot diskriminering i form av bristande tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning införs i diskrimineringslagen.  Det innebär att den som underlåter att vidta åtgärder för tillgänglighet ska kunna dömas för diskriminering.

Men den 27 maj skickade Integrations- och jämställdhetsdepartementet ut ett pressmeddelande om att ytterligare utredningar nu ska göras.  Nyamko Sabuni skriver:

”Innan det blir aktuellt med lagstiftning kommer ett uppdrag ges till en statlig myndighet att ytterligare belysa de kostnader som kan uppstå för privata och offentliga aktörer. Remissvaren på Ytterbergs utredning och den kompletterande kostnadsberäkningen kommer att vägas samman innan regeringen lägger fram lagförslag till riksdagen.”

Nyamko Sabuni Foto: Pawel Flato

Synskadades Riksförbund, Förbundet Sveriges Dövblinda och Riksorganisationen Unga Synskadade reagerar starkt emot detta förfarande. Vi anser att regeringen förhalar frågan.

Vems intressen går regeringen när man återigen hänvisar till att kostnaden för våra mänskliga rättigheter ska utredas? Åren går, löften ges och förhoppningarna väcks. Nya kapitel skrivs i tegelstenen ”konsten att skjuta en fråga framför sig”.

Nu ska åter en utredning presenteras med motiv för att otillgänglighet ska betraktas som diskriminering. Men, diskrimineringen har ett pris. Vilket tycks vara svårt att räkna fram, då utredning efter utredning får underkänt på denna punkt. Är det inkompetenta utredare eller finns det intressen som motverkar våra mänskliga rättigheter?

Alla politiska partier är för en lagreglerad rätt för oss att kunna ta oss in i offentliga lokaler, ta del av serviceutbud och få samma möjligheter till information som andra människor. Men haken är att det ska vara rimligt och till skäliga kostnader. Vi undrar om man kan ha realisation på mänskliga rättigheter?”(Pressmeddelande den 10 juni 2010)

Detta kan naturligtvis gälla alla med dysfunktioner och i retoriken menar man sig värna sig dessa grupper men i praktiken är det mycket skralt, från regering till skolor och myndigheter ute i kommunerna. Det är långt ifrån en prioriterad fråga. Man satsar endast när man är tvungen och tydligen är inte ens ett valår press nog.

Det måste nog till ett folkligt uppror men hur skall det komma till stånd när det endast gäller en minoritet av befolkning, dock en betydande andel?

 

Skolor eller de lokaler de använder bränns ner igen och igen. Varför?

Nyligen har en en idrottshall som används av Norrevångsskolan i Eslöv bränts ner och ett annex på Rinkebyskolan i Stockholm. Integrationsminister Nyamko Sabuni skriver om detta på Newsmill:

”Är dessa våldshandlingar ett sätt att tala om att man vill bli sedd? Kanske så! Men då kräver jag att dessa unga lär sig att kommunicera på samma sätt som majoriteten unga gör. För det är svårt att lyssna på ett liten grupp unga män som förstör, snarare än alla de lärare, fritidsledare, företagare och andra resurser i det civila samhället som gör oerhörda insatser.

När det gäller integrationspolitiken så finns det självklart utmaningar. Utanförskapet har vuxit sig stort de senaste årtiondena genom en passiviserande och verklighetsfrånvänd politik. Men att sätta eld på en framgångsrik skola och attackera räddningstjänst är inte en legitim protest – det är en brottslig handling.

Vi har påbörjat arbetet för att komma till rätta med integrationsutmaningarna – att nyanlända snabbt ska etableras på arbetsmarknaden, att färre unga slås ut ur skolan, att öka närvaron av poliser i alla stadsdelar m.m. Men integration är ingen quick fix. Under tiden är det viktigt att stödja de goda lokala krafterna.

Föräldrar måste ta ansvar för sina barn – i vissa fall krävs det ett särskilt stöd till föräldrarna. Skolan måste tidigt upptäcka elever som riskerar att få problem och erbjuda extra hjälp. Det är viktigt med ett starkt civilt samhälle, som genom historien spelat en nyckelroll för demokratin i Sverige. Jag vill att det civila samhällets organisationer får en större roll i integrationspolitiken.” (Newsmill den 10 juni 2010)(Ursäkta Newsmill för det långa citatet)

Jag tycker ändå inte att regering och riksdag ser de verkliga problemen i dagens skolverksamhet. Det är inte endast s k  utanförskap. Verkligheten, vilket alla som arbetat inom skolan vet, är att det finns allvarliga ledningsproblem i skolan. Den enskilde läraren kan arbeta aldrig så mycket, men denne har inget som helst inflytande över vad skolledning och förvaltningsledning gör. Detta är ej heller något nytt. Det har man pekat på i väldigt många år som ett huvudproblem och en möjlig djuporsak till det enorma hatet emot skolan som finns idag.

Så regering och riksdag: Gör något radikalt och sluta blunda för de verkliga problemen med skolverksamheten i Sverige idag!

(Foto: Pawel Flato)

Artiklar om bränderna: Rinkeby Eslöv.

Artikeln på debattforumet Newsmill: Klicka här!

 

Prinsessbröllop och dyslexi

Det verkar som om det stundande bröllopet mellan kronprinsessan Victoria och Daniel Westling kan innebära något positivt för elever med dyslexi. Det är nämligen så att SVT: s lokal-TV ABC ringt runt till kommunerna och frågat vad de eventuellt skall ge brudparet och Österåkers kommun svarade:

– Startar en fond för barn med dyslexi där kommunen varje år sätter in 100.000 kronor.”

Med tanke på hur illa det är ställt med stöd åt elever med dyslexi och med andra former av dysfunktioner är det ett välkommet bidrag. Kommunerna sparar ju gärna in på sådant som de ej borde spara in på. Våra barn och ungdomar. Vår framtid som inte särskilt många kommuner är speciellt rädda om, tyvärr.

(Fotot är från hovets fria bilder. Fotograf:Paul Hansen)

 

Vad är felet egentligen när elever inte lär sig?

Det är ytterst intressant att läsa om förklaringarna till att eleverna inte lär sig vad de skall i skolan. Nu senaste har det uppstått en debatt mellan Alliansen och den rödgröna oppositionen. Svenska Dagbladet rapporterar:

”Enligt Sabuni gör många skolor fel när de placerar nyanlända barn i särskilda klasser utan svenskfödda elever. Och hon menar att skolorna har tillräckliga resurser, men att de är för dåliga på att rikta dem mot de elever som behöver dem bäst.

–Det är bra att media uppmärksammar det här, så kanske skolorna också reagerar, säger Nyamko Sabuni.

Men enligt Ylva Johansson (S) har regeringen tagit ifrån skolorna möjligheten att hjälpa elever med extra stödbehov.

–Nyamko Sabuni och hennes alliansvänner har tagit bort extraresurser till de skolor som har många elever i behov av stöd. Det behövs en politik som fördelar resurser efter behov.”(SVD, den 8 juni 2010)

Ja, vad är egentligen hönan och ägget. Även den tidigare regeringen hade problem med elever som inte lär sig. Den enkla sanningen är säkert att det inte finns någon patentlösning, skolor som engagerar sig mer eller mer resurser till skolorna. Det som krävs är säkerligen ett helt batteri av förändringar där eleverna tycker att det är skoj att lära sig och att det är viktigt inför framtiden. Hur nå dit, kära bloggläsare?

Artikeln: Klicka här!

(Foto: Pawel Flato)

 

Nytt nummer ute NU!

Nu har ett nytt nummer kommit ut av Dyslexia nätupplaga, där  en författare med dyslexi intervjuas och vi granskar Stefan Samuelsson, professor i Linköping, som hävdar att han är Sveriges främste dyslexiforskare. Klicka nedan på bilden, så får du  en kik i gratisversionen.

 

Viktig artikel i Sydsvenskan idag

Barnläkaren Leif Elinder är en av väldigt få medicinare som länge har opponerat sig emot att allt fler människor och särskilt barn och ungdomar får en psykiatrisk diagnos idag. Det är ju t o m så illa att vara allmänt bråkig har en diagnos nu för tiden. Elinder skriver bland annat:

”På ett raffinerat sätt diskvalificeras det stora flertalet av befolkningen från samtalet om orsakerna till de psykosociala problemen i samhället. Därmed utestänger man också en stor del av befolkningen från en öppen debatt om en av våra viktigaste samhällsfrågor, nämligen samhällsinstitutioners ambitioner att med medicinska ingripanden styra sociala problem och avvikelser.”(sydsvenskan, den 1 juni 2010)

Det är viktigt att även kritiska röster från läkarhåll kommer fram och inte tystas av den konformism som är alltför vanlig i vårt nuvarande samhälle.

Artikeln: Klicka här!