Professor Martin Ingvar är inte lingvist utan hjärnforskare!

Apropå den här kommentaren på denna min blogg:

”Har du passerat en viss ålder (ca: 9-11 år)har det hänt så mycket i din hjärna att om du inte redan fått den rätta pedagogiska hjälpen för att komma över tröskeln till ett liv där du kan läsa så behövs det kompensation i form av hjälpmedel.[…]Martin Ingvar som forskar på detta bekräftade detta (inte med samma ord) för ett par veckor sedan vid en föreläsning i Hallsberg.”

Martin Ingvar är en av dessa forskare som tyvärr uttalar sig om allt från Gud i hjärnan i SVT:s Existens till som ovan läs- och skrivmognaden. Det finns dock inga tydliga fonologiska belägg för att man inte skulle kunna lära sig läsa och skriva precis som alla andra när man passerat en viss ålder. Det är mycket omtvistat.

Martin Ingvar tycks inte vara nöjd med att endast vara expert på hjärnan utan kliver in på både de teologiska spörsmålen och de lingvistiska men då uttalar han endast sina åsikter och inte vad han har vetenskapliga belägg för. Det var nämligen mycket tydligt i programmet Existens att det var Ingvars egna åsikter som vi skulle betrakta som vetenskap. Så också i inlägg på DN:s debattsida.

Som jag uppmanat tidigare: Gör inte neurologerna till våra nya Överstepräster som anser sig vara experter på allt i vår verklighet. Det är de nämligen inte!

Att de håller föreläsningar betyder ju också att de vill tjäna pengar på sin hjärnforskning på alla livets områden. För Martin Ingvar fick väl rejält betalt, eller hur?

 

Lättlästa böcker och professor Mats Myrberg

Den 24 maj. i lördags skrev jag här i min blogg att jag ogillade talböcker. I tisdagens DN menar professorn i specialpedagogik, Bror Tronbacke, direktör Centrum för lättläst och Birgitta Notlöf, grundare och verksamhetsansvarig Livstycket, att det är svek emot de ”lässvaga” att inte hårt marknadsföra lättläst litteratur och att myndigheter skall ha information på lättläst svenska.

Min fråga till alla dessa som vill ha anpassad litteratur och information till människor med läs- och skrivsvårigheter eller utvecklingsdyslexi är: Bör det inte vara ett mål att alla skall kunna läsa på acceptabel nivå utan att behöva språkliga kryckor? Undantaget självklart de som måste ha hjälpmedel, t ex blinda. Men att handikappförklara stora delar av befolkningen för att bl a försörja personer som ovan, är grymt och känslokallt, enligt mitt sätt att se det.

Läs artikeln: Klicka här!

 

Med anledning av feliciasliv.se

Jag har tidigare meddelat här på min blogg att vi inte längre kan stödja hemsidan feliciasliv.se eftersom sidan innehåller många och grova angrepp på människor med olika former av störningar.

Men detta betyder ej att vi inte sympatiserar med Felicias mamma och hennes kamp för dotterns upprättelse, som hon misstänker blev mördad på ett behandlingshem.

Marielle Lundgren har gjort en mycket fin film, ett bildspel, till Felicias minne. Den måste ni se och stöd gärna Felicias mammas kamp på det sätt som ni finner rätt. Länken: Klicka här!

 

Dessa förbaskade talböcker för dyslektiker!

Ursäkta kraftuttrycket ovan, men jag har varit emot talböcker för dyslektiker under en längre tid. Ja, jag ogillar att man inte förstår vad dyslektiker behöver mer än någon annan språkbrukare, är just att läsa och åter läsa.

Samma organisationer och forskare som håller med om att dyslektiker måste läsa, rekommenderar ändå talböcker. Råden man ger och den hjälp man ger kommersiella aktörer på marknaden är ej i överensstämmelse med varandra. Svenska dyslexiföreningen t ex har sedan mycket länge varit förespråkare för detta hjälpmedel eller rättare ”stjälpmedel”.

Detta utfall med anledning av en artikel i Helsingborgs Dagblad idag:

”Förutom de talade böckerna i cd-format finns det också talade böcker på kassett eller cd-romskiva som får lånas av den som har någon form av läshandikapp. Läshandikapp kan handla om synskada, dyslexi, eller rörelsehinder och behovet fastställs genom utredning. För dessa finns också speciella talboksspelare att låna. Även på barnavdelningen finns det talböcker att låna. Ett tips till föräldrar med barn som inte själva vill läsa böcker.”

Läs artikeln: Klicka här!

 

Implicit inlärning, är det bekant?

Är du bekant med implicit inlärning och utvecklingsdyslexi? Inte? Då måste du läsa nästa nummer av Dyslexia nätupplaga där detta kommer att tas upp.

Förra numret såg ut som nedan. Klicka här och ta en titt!

Vi har också en kritisk analys av den s k dyslexigenen. Det är inte så enkelt som övrig massmedia vill göra sken av.

Vidare tar vi upp dyslexi och hur informationsprocessens hastighet ser ut hos italienska och engelska dyslektiker och i jämförelse med personer med låg IQ.
Mycket intressant studie.

Väl mött i Dyslexia 3/2008.

 

Varför svarar redaktören inte?

Ni kanske undrar, ni som läser min Blogg, varför jag inte svarar längre på kommentarerna som min Blogg får. Jo, jag tror att det är fel att göra så. Den efterföljande debatten i kommentarerna är också viktig och den skall jag nog inte lägga mig i.

Om du som kommenterar mina inlägg ändå vill att jag skall reagera kan du e-posta mig: tommy.wingren@dyslexia.se.

Jag svarar alltid alla. Det finns ingen högfärd i mig även om jag kan låta lite kaxig i mina inlägg.

Ha det fortsatt fint och var rädd om er!

 

Skolan måste bli statlig NU. Kommunerna har misslyckats!

Det är inte ofta jag håller med vår skolminister, som är major och allt, men när han säger detta kan jag inte annat än instämma:

”– Jag tycker att det är för stora skillnader, och det kommer det att vara så länge vi har en kommunal skola, säger Jan Björklund. Han ser gärna att staten tar tillbaka ansvaret för hela skolväsendet.” Källa: Sydsvenska Dagbladet, 18 maj 2008 23:29.

Det är ju alldeles uppenbart att kommunerna har misslyckats totalt med skolväsendet även om det som alltid finns enstaka undantag. Kommunerna har inte kompetens eller vilja att bedriva skolverksamhet. Det vet mången förälder och mången lärare som stångat sina pannor blodiga emot byråkrater på förvaltningar och i skolledningar som inte vet någonting alls om elever med särskilda behov eller för den delen normala pedagogiska överväganden.

Artikeln, läs själv:Klicka här!

 

Inte alla dåliga stavare är dyslektiker

Övrig massmedia börjar nu rapportera om dyslektiker som blivit fria från sin dyslexi, men jag blir mycket skeptisk till dessa uppgifter när jag läser detta i Aftonbladet:

“Jag bestämde mig för att ta ett sabbatsår från gymnasiet och läsa ett år på folkhögskola för att ta igen all kunskap jag gått miste om. När jag träffade syokonsulenten på folkhögskolan sa hon ’Josefi, du kanske har dyslexi’. Den meningen blev början på ett helt nytt liv. Äntligen fick jag en diagnos –_det var en enorm lättnad![…]Efter ett par år på högskolan klarade jag mig utan assistenter och hjälpmedel. Genom målmedvetet arbete lyckades jag träna bort min dyslexi. Nu driver jag eget företag, har skrivit en bok om dyslexi, håller föreläsningar och coachar andra som är drabbade. ”(Aftonbladet, 2008-05-05)

Min gissning är att Josefi inte hade dyslexi utan inlärningen av språket stannade av och när inlärningen fick komma igång igen, blev Josefi en språkbrukare som alla vi andra. Problemet är att “nybörjarfel” och “dyslexifel” ser likadana ut men att dyslexibekymmer är bestående
medan nybörjarfelen endast är en övergående fas.

Läs artikeln och ta ställning själv och återkom gärna med en kommentar:
Klicka här!

 

Martin Ingvar m fl får svar på tal av SVT och PC Jersild mumlar

Jag har väntat på ett svar från SVT när det gäller det angrepp som Martin Ingvar m fl levererade den 27/4 på DN-debatt. Och nu har det kommit och producenterna säger bland annat följande i det svar som finns i dagens DN:

”Trion som förstörde forskningsmaterialet anförde som motiv att de ville skydda patienterna. Martin Ingvar med flera hänvisar i sin debattartikel till Världsläkarförbundets hederskodex för medicinsk forskning (den så kallade Helsingforsdeklarationen) som poängterar försökspersonernas rätt till integritet och att uppgifter ska behandlas konfidentiellt (punkt 21). Därför hyllar de Gillberggruppens domstolstrots (trotset mot kammarrättens beslut att låta utanförstående, under straffansvar, få ta del av det nu förstörda grundmaterialet) och gör en jämförelse mellan sekretess och det grundlagsskyddade källskyddet som är en av hörnpelarna i vår demokrati.

Att jämföra en kodex för forskningsetik med paragrafer i Sveriges grundlag är inte relevant.”

Precis som jag har hävdat här på bloggen, tycker Tina Thunander och Kicki Hultin, producenterna, att det är anmärkningsvärt att forskarvärlden understödjer att kolleger ägnar sig åt kriminell verksamhet.

Läs artikeln: Klicka här!

I samma tidning idag vill läkaren och författaren P C Jersild försvara sin yrkeskår, trots att han inte är helt säker på att det inte förekommit manipulering av resultat i Gillbergs material. Han skriver:

”Jag kan givetvis inte gå i god för att ingen manipulation förekommit. Men det framstår som osannolikt, sedan Gillberggruppens resultat konfirmerats i ett flertal internationella studier (Se DN Debatt 27 april: ”SVT desinformerar om adhd-drabbade”). Hur ser då motsidans forskning ut? När det i programmet sägs att dyslexi inte kan ha en genetisk komponent, skulle man gärna vilja se den forskning som bevisar det. När biologiska förklaringar avfärdas – vilka hårddata har man då att komma med?”

Tragiskt när man endast kan se en giltig forskning, den biologiska och naturvetenskapliga. Vidare är beviset för äktheten i Gillbergsgruppens resultat som Jersild anför minst sagt anmärkningsvärt. Jersild hänvisar till ett uttalande av Ingvar m fl i en artikel i DN och inte till konkreta hänvisningar till aktuell eller dåtida forskning. Vilka hårddata!

Läs artikeln. Klicka här!

 

De neuropsykiatriska diagnoserna förvirrar mer än de hjälper, tycks det

Med anledning av de neuropsykiatriska diagnoserna och deras i mångas ögon välgörande verkan, läste jag detta i Aftonbladet. En förtvivlad mamma frågar:

”Jag är en desperat mamma nyss 40 fyllda som undrar hur jag får min tioårige son att lyssna på mig och göra som jag säger? Han har diagnosen adhd, och är extremt svår att tas med.[…]Har ansökt om all form av hjälp som står till buds utan framgång. Vad gör jag?”

Och får svar från Aftonbladets s k Nanny:

”Du måste fortsätta att söka hjälp, för er situation kommer att bli allt mer ohållbar. Finns inte hans pappa till hands har du rätt till avlastningsfamilj. Adhd räknas inte som funktionshinder, vilket autism gör. Men det finns andra rättigheter.(Min markering med fet stil.)

Du måste ingående förklara hur situationen ser ut. Berätta din oro över att det bara blir allt värre. På BUP vet de att det är just tioåriga killar som oftast placeras i fosterhem. Kan ni få ett ungerande (sic!) stöd kanske detta kan undvikas. Annars kan det ­råda stor risk att din son kommer hamna i fel sällskap eller i utanförskap.”

Vad är detta? Jag anser att det är ett utmärkt bevis på hur förvirrat det är med alla neuropsykiatriska diagnoser som var och varannan svänger sig med. En förtvivlad mamma blev säkert en förvirrad mamma. Vad hjälper diagnoserna henne på en likaledes förvirrad och rörig neurologisk diagnos-arena konstruerad av psykiatriker som vill ha så många patienter och så mycket i inkomst som möjligt?

Än en gång, vilka är förlorarna? Just det. Barn och ungdomar som är annorlunda och deras familjer!

Länk: Klicka här!

 

Hjärnforskningen vår tids ”religiösa” maktcentrum?

Med tanke på alla hyllningar till hjärnforskare, neurologer, i kommentarer och bloggar efter professorernas ganska fula angrepp i DN på SVT:s kritiska program av Gillbergsgruppens förmodade bluff(Martin Ingvar m fl), vill jag ge bloggläsarna detta citat:

”Långkedjiga, fleromättade fettsyror som DHA, som är nödvändiga för hjärnans tillväxt, ansamlas runt höfter och lår, och forskarna tror att det kan vara bra att ha lite extra i det området. ‘Kvinnor med liten mage och breda höfter och lår har mer av det som krävs för att bygga upp hjärnan och tenderar därför att bli smartare och få smartare barn’, säger studiens medförfattare, professor Steven Gaulin vid University of California.” Ur Readers Digest, maj 2008.

Är hjärnforskningen och neurologerna vår tids ”religiösa” maktcentrum, vilket inte får bli motsagt eller bli granskat ur demokratisk synvinkel? Förstår verkligen alla vad en sådan maktelit kan innebära för vår demokrati om deras fynd skulle få lov att styra vår vardag fullt ut,
som bland annat Martin Ingvar förespråkar?

Enligt mitt sätt att se det är det fruktansvärt om en enda yrkesgrupp får ett alltför stort inflytande. Många politiker med olika inriktningar, många forskare från flera olika forskningsområden etc etc, måste tillsammans forma vårt samhälle.

Det som neurologerna nu försöker göra, känns för mig som en elitdiktatur och en sådan tror jag ingen vill ha. Ett forskningsområdes sanning är i bästa fall en ”delsanning” i det stora perspektivet och alla möjliga forskningsområdens ”delsanningar” ger förhoppningsvis en tämligen sann bild av vår verklighet i stort.

 

Den s k dyslexigenen. Kritisk analys i Dyslexia nät. 3/2008

I kommande nummer av Dyslexia nätupplaga, 3/2008, har vi en mycket intressant artikel om och kritisk recension av professor Juha Keres bok ”Dyslexi, Stavfel i generna”. Kere är som bekant professor i molekylärbiologi vid institutionen för biovetenskaper och näringslära,
Karolinska institutet.

Boken handlar främst om att Kere och hans team eventuellt funnit den biologiska orsaken till dyslexin, d v s utvecklingsdyslexin. Biologin kan professorn på sina fem fingrar självklart, men kunskaperna kring den lingvistiska aspekten av utvecklingsdyslexin är det sämre med.

Läs artikeln i nummer 3/2008 av Dyslexia nätupplaga. Hela artikeln endast i betalversionen. Utkommer om drygt en vecka. Du finner faktiskt inte en sådan analys någon annanstans.