Malmö en kommun som gång på gång inte respekterar de mänskliga rättigheterna

DN rapporterar idag om att hemlösa barn i Malmö har ökat. Detta svarar det ansvariga kommunalrådet på så här enligt DN:

” Det är en oerhört olycklig utveckling. Det är allvarligt att så många barn saknar ett hem, säger kommunalråd Katrin Stjernfeldt Jammesh till tidningen.” (dn.se)

Och man vill utbrista: Förstår du inte att Malmö kommun kränker de här barnens mänskliga rättigheter redan i unga år? Hur skall det gå för dessa unga senare i livet med ett sådant minne?

Det är alldeles uppenbart att Malmö kommun inte respekterar och uppfyller de mänskliga rättigheterna vilket Sverige som land förpliktat sig att göra. Tidigare har jag påpekat hur Malmö kommun behandlar lärare som skall ge barn och ungdomar en demokratisk uppfostran och så bra bildning som möjligt när de skall gå ut i vuxenlivet.

Det är dessutom värre än vad DN rapporterar i dag. De hemlösa har nämligen inte ökat men dock hemlösa barn:

”Av de hemlösa är 43 uteliggare, i stort sett lika många som förra året. Antalet hemlösa barn ökar, från 126 förra året till 213 i år.(malmo.se)

Jämför ovanstående med Barnkonventionens artikel 3 paragraf 1:

”Vid alla åtgärder som rör barn, vare sig de vidtas av offentliga eller privata sociala välfärdsinstitutioner, domstolar, administrativa myndigheter eller lagstiftande organ, skall barnets bästa komma i främsta rummet.”

Men vad betyder sådana texter när kommunerna och staten tydligen kan ignorera dem fullständigt? Var är Amnesty och FN i sådana här sammanhang? Det duger inte att enbart påpeka detta för Sveriges kommuner utan det måste till åtgärder.

Låter Sveriges regering och riksdag ”barnets bästa komma i främsta rummet”? Verkar inte så, dessvärre!

DN:s artikel: Klicka här!

Malmö stads statistik: Klicka här!

 

Så tänker en modern rektor: Allt ljus på mig och betala mig bra!

Precis det som jag misstänkt under mycket lång tid, blir nu bekräftat. Rektorer strävar i regel inte efter elevernas, lärarnas eller skolans bästa utan sätter sig själva  i främsta rummet för att  bli berömda och få allt ljus på sig i bästa Edvard Persson-stil. Berömmelsen är väl okej om de förtjänar det. Men gör de det?

Är det inte på tiden att det en gång för alla görs något åt rektorsproblemet i Sverige? Hur många ytterligare bevis krävs det innan någon åtgärdar den bristande ledning som alltför många skolor har idag?

Denna reflektion efter DN:s uppgifter idag om Rinkebyskolans rektor:

”Rinkebyskolans rektor Börje Ehrstrand har under lång tid bedrivit en omfattande privat sidoverksamhet. DN.se:s granskning visar att han under de senaste tio åren tjänat mer än fem miljoner kronor genom att föreläsa om kommunala Rinkebyskolans […]Under de senaste 15 åren har skolledare, lärare och kommunalpolitiker runtom i landet anlitat Börje Ehrstrand som föreläsare. 2006 startade han sitt privata företag, genom vilket han därefter fakturerat sina uppdragsgivare. De fakturor som DN.se tagit del av uppgår till 20.000 kronor plus moms per föreläsning.(dn.se)

Han föreläser alltså om en modell som bevisligen inte fungerar och tjänar miljoner som bekostas av skattebetalarna. Att han kan ta ut 20 000 kronor plus moms i arvode, säger allt om vilken kontroll de kommunala makthavarna har. Ingen alls, tyvärr!

Artikeln: Klicka här!

Följande uttalande talar möjligen för själv:

”Flera av Rinkebyskolans elever har nått goda resultat och fått priser för detta. Samtidigt lämnar 30-40 procent av eleverna skolan utan behörighet att läsa vidare på gymnasiet varje år. Tycker du själv att du spridit en rättvis bild av skolan?

– Ja, jag tycker att jag har spridit en rättvis bild. Vi har många nyanlända elever och det är inte rättvist att jämföra med en skola på till exempel Lidingö.” (dn.se)

Artikeln: Klicka här!

 

 

Hatet emot utbildningsorganisationer internationellt?

Just nu rapporterar pressen:

”Två personer har skjutits till döds vid University of Central Arkansas i södra USA.”(aftonbladet.se)

”Det var vid 21.30-tiden lokal tid, 04.30 svensk tid, som flera elever hörde en serie skott komma från studentbostäderna vid University of Central Arkansas. Skolan ligger omkring fem mil väster om Little Rock.” (dn.se) Artikeln:  Klicka här!

Det verkar som om hatet emot skolor, universitet och högskolor ökar lavinartat och att det är en internationell trend som är skrämmande. Svårt att veta vad det beror på. Måhända blir vi människor allt otryggare och vårt hopp ställs då till en drömd lysande framtid efter en utbildning. När dessa drömmar grusas av en eller annan anledning, antingen om det är vårt eget fel, någon annan persons dåliga inflytande på oss eller ett systemfel, drabbar det inneboende hatet utbildningsorganisationen och helt oskyldiga drabbas.

Kan man göra något åt detta, tro?

 

Att lyssna är inte att läsa!

I LO-tidningen igår kunde man läsa:

”Lyssnandet övervinner läsmotstånd av olika slag, inte minst dyslexi. Och ljudboken kan vara nånting som gör ett monotont arbete mer uthärdligt, på så vis rena rama friskvården.

Det har funnits misstro från dem som finner att pappersboken är ett oöverträffat medium, men nu verkar de flesta vara överens om att lyssning också är ett slags läsning.”

Nej och åter nej. Att lyssna är inte detsamma som att läsa en bok. Upplevelsen är en annan än att läsa. Man tar dock till sin historien som författaren vill förmedla på samma sätt som man kan göra det på teatern eller genom en film, men varken film eller teater är läsning.

Jag tycker det är en otäck utveckling att dyslektiker blir behandlade på samma sätt som om de vore blinda. Historierna är många om dyslektiker vilka har lämnat den lapp som Dyslexiförbundet/FMLS delar ut till sina medlemmar med texten: ”Jag har läs- och skrivsvårigheter/dyslexi. Ibland behöver jag hjälp av min omgivning att fylla i blanketter m.m. Tack för att du hjälpte mig!”, när de är t ex på banken.

Många kassörer har du med rätta frågat: ”Är du blind?” eller ”Kan du inte tala?”. Och dyslektikern har då blivit mycket förolämpad.

Det är illa när en förening som skall hjälpa dyslektiker istället stjälper och får det s k handikappet att framstå som än värre än vad det egentligen är.

Artikeln: Klicka här!

 

Rektorerna är det största problemet i skolan!

Rektor Börje Ehrstrand har antagligen tjänat en del penningar på boken “Rinkebyskolan” och alla föredrag han hållit runt om i landet där han har gett råd till andra skolor, samtidigt som hans egen skola varit sämre eller lika dålig som alla andra skolor.

Riktigt alarmerande är följande, om DN ursäktar något:

“År 2005 fick du ta emot Kungliga sällskapet Pro Patrias stora guldmedalj med motiveringen at du byggt upp en av Sveriges bästa skolor. Samma år lämnade mer än var fjärde elev Rinkebyskolan utan behörighet att läsa vidare på gymnasiet. Hur går det här ihop?

– De som delar ut priset ser det nog på lite längre sikt. Vi har lyckats skapa en klotterfri skola, den är inte vandaliserad, vi har samarbete med socialtjänsten och vi har en utbyggd elevvård. Skolan är ju inte bara kunskaper.” ( DN, 20 oktober 2008)

Så rektorn för Rinkebyskolan skall ha pris för att han gör sitt jobb. Varför skall inte andra rektorer också ha pris då?

Ehrstrand menar i intervjun med DN mycket överraskande att kunskaper inte är det viktigaste:

“I en artikel som ni presenterar på er hemsida säger du att Rinkebyskolans vision är att “de elever som går ut Rinkebyskolan ska vara vinnare på den framtida arbetsmarknaden”. Hur väl tycker du att ni lever upp till detta?

– Utifrån sina egna förutsättningar ska de prestera maximalt och klara sig på bästa möjliga sätt på framtidens arbetsmarknad, inte bara kunskapsmässigt utan även socialt. ( DN, 20 oktober 2008)

Det strider delvis emot vad han så högtidligt säger till Yvonne Busk i hennes bok ”Rinkebyskolan”:

”Samtidigt återvänder han(Ehrstrand, min anm) hela tiden till de fundamentala principer han envist hållit fast vid sedan han blev rektor för Rinkebyskolan. Vikten av goda kunskaper och god hälsa, helhetssynen och regler för god hälsa.” ( Busk, 2003, s 168)

Märk att kunskaper betonas särskilt och det här med goda kunskaper framhölls särskilt när Rinkebyskolan och dess rektor framställdes som ett föredöme i skolans värld.

Vad tycker utbildningsministern om en rektor som så klart tillbakavisar kravet om att eleverna skall ha gedigna kunskaper för att klara livet utanför skolan, i arbetslivet eller i vidare studier?

Nej, det blir allt tydligare för mig att det verkliga problemet är skolledningarna. Det är så uppenbart att rektorerna gärna vill “lysa som solen Karlstad” men inte vill göra det gigantiska arbete som krävs för en sådan berömmelse.

Artikeln:  Klicka här!

 

Nu får verkligen Skolinspektionen mycket att göra!

Läser i Aftonbladet om en klass utanför Söderhamn där skränet och stojet är så högt att skolpersonalen rekommenderar hörselskydd. Ja, du läste rätt. Och hör och häpna, det är en klass fyra(4) det gäller. Eleverna mår allmänt dåligt och har ont i magen, kan man tänka, när de skall gå till skolan.

Föräldrarna antyder dessutom att det saknas personal för elever med särskilda behov. Det verkar ju så när man hör beskrivningen av problemet. Ingen tycks ta tag i det utan alla väntar tydligen och ser vad som händer. Som tur är klagar föräldrarna och håller sina barn hemma just nu. Så är det dock inte för det mesta utan föräldrarna håller i regel tyst för att inte det skall bli än värre för deras barn.

Två frågor är adekvata här, tycker jag: Hur skall det gå för de här eleverna i gymnasieskolan när de är så stökiga redan i fyran så att det blir ett stort arbetsmiljöbekymmer?  Och: Hinner verkligen Skolinspektionen med alla skolor där det är så här gigantiska brister? För den här skolan, gissar jag med viss säkerhet, är inte på något sätt unik. Det finns många fler sådana här skolor på alla nivåer i den svenska skolverksamheten, från förskola till gymnasiet.

Ett är däremot helt säkert: Nu får verkligen den nya myndigheten, Skolinspektionen mycket att göra och frågan är om de hinner med att rätta till allt som är fel i Sveriges skolorganisation. Möjligen får de omformulera sitt uppdrag när de bokstavligen går på knäna.

Artikeln: Klicka här!

 

Var Rinkebyskolan och dess läsprojekt ett smart falskspel?

Skrämmande artikel i dagens DN, på Stockholmsidorna. Det handlar om Rinkebyskolan som varit ett föredöme när det gällt att ge alla elever en chans att lyckas i skolan. Skolan har fått flera priser.

Frilansjournalisten Yvonne Busk och rektor Börje Ehrstrand skrev 2003 en bok med titeln “Rinkebyskolan, framtidstro, ledarskap och helhetssyn”, Natur och kultur. De skriver:

“På Rinkebyskolan följer man noga upp elevernas kunskaper och de lär sig mer och mer för varje år. Europainriktningen och satsningen på språk har fallit väldigt väl ut. Vid jämförande undersökningar har man kunnat konstatera att de barn har lärt mycket mer som tidigt fick starta en ordentlig språkutveckling.”(Busk, Erhstrand, 2003, s 168)

Nu är vi i framtiden, fem år efter dessa högtravande ord och DN skriver:

“De senaste fem åren har cirka 30-40 procent av eleverna på Rinkebyskolan lämnat nian utan att vara behöriga att läsa vidare på gymnasiet.”(DN, 18 oktober, 2008)

Var projektet som man påstod sig bedriva på Rinkebyskolan ett smart falskspel? Det verkar faktiskt så och det stärker mig i en uppfattning jag haft sedan länge: Man förändrar inte skolverksamheten i Sverige med några enkla åtgärder. Det behövs mycket mer genomgripande åtgärder än så!

Artikeln: Klicka här!

 

Eleverna skall sätta två betyg på lärarna i Malmö

Nu är det snart bestämt enligt Aftonbladet. Malmös elever skall fr o m hösten 2009 sätta betyg på sina lärare. Malmös s k starka man Ilmar Reepalu (s), kommunstyrelsens ordförande, har blivit så inspirerad av “skolsåpan” 9A att han drivit igenom detta, men syftet med åtgärden är tämligen märklig:

“Syftet är enligt honom att förbättra pedagogiken bland lärarna.”(Aftonbladet.se)

På vilket sätt skulle en extra betygssättning av lärare(de flesta lärare har ju nämligen alltid kursvärderingar på sina kurser där eleverna får säga vad de tycker om undervisningen) förbättra sättet att lära ut, göra pedagogiken bättre?

Facket är emot och menar att åtgärden är att misstro lärare.

Makthavarnas agerande är under all kritik. Lärares självförtroende och framförallt lärares yrkesstolthet trycks ordentligt i botten med detta makttilltag. Och vilka förlorar mest på det? Eleverna. Vilka förlorar allra mest? Elever med särskilda behov eftersom de behöver för sin fragila inlärning trygga och stolta lärare. Lärare som är glada att arbeta eftersom de får rejäl uppskattning. Nu får elever som är på olika nivåer i sin utveckling, lärare som misstros även av den högsta ledningen i kommunen. Rektorerna har många lärare redan en dålig relation till.

Får man verkligen, undrar jag, fatta beslut på så magert underlag? Högste makthavaren i kommunen har sett ett program och fått en, som han tycker, snilleblixt.

Stackars lärare och elever i Malmö! Ni förtjänar mycket bättre än detta!

Artikeln: Klicka här!

 

Överdriven betoning på självförtroende ett problem?

Minns ni 80-talet, ni som är tillräckligt gamla? Då började det nämligen. Vad då? Jo, betoningen på att allt handlar om individens självförtroende. Det kom böcker som Älska Dig Själv!, i ren New Age-anda. Reklamkampanjer att man kunde lyckas lika bra som bland annat ABBA, vilket möjligen pressade människor till att starta egna företag.

Mindre känt i de breda lagren av befolkningen är däremot att det i den här “självförtroendemiljö”, kom en doktorsavhandling med titeln: “Reading acquisition and self-concept”, 1988, av Karin Taube. Taube menade att självförtroendet var ytterst viktig faktor i läsinlärningsprocessen.

Jag menar att denna i mycket överdrivna betoning på självförtroende, har stjälpt människor mer än det har hjälpt. Människor pressas helt i onödan och får inte vara de individer som de innerst inne är utan skall svara upp emot ett “självförtroendeideal” som jag inte tror finns i den verkliga världen.

Jag skall också erkänna en sak. Jag ser på Idol, Lyxfällan och den nya Stjärnor på is. Det intressanta med dessa program i det här sammanhanget är att de kännetecknas oftast av att betona just det här med självförtroendet. “Ta för dig!”; “Var mer framåt!”, deltagarna tvingas vara några andra än vad de förmodligen är.

I senaste Lyxfällan t ex skulle man hjälpa en fin ung man som tagit på sig alltför många lån. Han sades i början av programmet ha ett dåligt självförtroende eftersom han inte var så framåt som man från programledarna hade önskat. I slutet av programmet sa man dock ungefär: ” Nu har han verkligen fått ett annat självförtroende”. Men sanningen var att det var precis samma fina unga man i början som i slutet av Lyxfällan.

Jag är ganska övertygad om att den här överdrivna fokuseringen på självförtroende stjälper mer än det hjälper. Särskilt tror jag det stjälper den med dysfunktion, som dyslexi. Självförtroende kommer inne ifrån individen själv och kan inte påtvingas någon på ett mekaniskt sätt. 

 

Nytt nummer ute NU!

Nu har ett nytt nummer av Dyslexia nätupplaga kommit ut.

Några rubriker: ”En liten bok om dyslexi” behövs den?

                           Före språket: Vad lär vi oss av tjugofyra niomånader gamla spädbarn?

                           Ny bok om åtgärdsprogram. Praktik och teori stämmer inte riktigt!

 

Kika lite på det nya numret genom att klicka på bilden nedan!

Välkommen som Dyslexialäsare om du har lust!