Alltid lika förvirrat om dyslexi. Varför?

Lena Brink skriver i Vestmanlands Läns Tidning:

”Naturligtvis är det ingen yrkeskategori som har monopol på dyslexiutredningar. För att hjälpa elever som kommer till korta behövs en allsidig kartläggning, där även logopeder, psykologer och läkare kan ge viktiga bidrag. Ansvaret för barns lärande vilar emellertid i första hand på pedagoger.

Dyslexi är ingen sjukdom. ”(Vlt.se)

Mycket märklig synpunkt om man säger sig vara någon form av expert på dyslexi. I det här fallet ”praktisk expert”, om uttrycket tillåts. Lena Brink fick nämligen pris 2001 av Västerås stad, så hon talar i egen sak:

”Medarbetare i proAros som fått ta emot priset:

[…]
– dyslexilärargruppen vid Komvux (Gudrun Norberg, Lena Hillerbrand, Ebba Erlander, Maria Sandstedt, Margareta Molin, Anita Kruse, Lena Brink och Inger Nygren) för deras goda pedagogiska arbete med vuxna dyslektiker. ”(vasteras.se)

Varför är det alltid så förvirrade resonemang när det gäller dyslexi? Jo, det råder ingen konsensus, vad än Mats Myrberg säger sig ha kommit fram till, i dyslexisammanhang. Det finns för få experter och alltför många självutnämnda, som möjligen gått en kurs hos Ingvar Lundberg.

I denna förvirring är som alltid eleverna förlorarna vars föräldrar i sin desperation vänder sig till charlataner som Patrick Lindblad med Kattmodellen.

Artikeln: Klicka här!

 

De s k bokstavsbarnen besvär kan beskrivas nästan hur som helst

Läser Dalademokraten och en speciallärare uttalar sig självsäkert om ADHD och el-känslighet:

” ADHD beror till 90 procent på det här, säger Marianne, som är speciallärare i grunden. 

Hon märkte att hennes elever blev oroliga och okoncentrerade efter att ha arbetat under lysrör eller tittat på teve. Hon råder familjer med ADHD-barn att prova att rensa bort elektronik i hemmet. ”(Dalademokraten 27/3-09)

Samma barn som kanske är oerhört koncentrerade på sitt dataspel eller spelet i mobilen. Livligt engagerade på olika s k  chattsidor.

Något stämmer inte, som jag påpekat många gånger och det tycks som om vem som helst kan gör en beskrivning av det som eleven förmodas lida av. Dessa beskrivningar, även om de sinsemellan är oförenliga, tas på högsta allvar av pressen och de flesta journalister.

Artikeln: Klicka här!

 

Kommunalråd i Malmö:”Det gör kanske att de inte märker den, säger Agneta Eriksson”.

Nu är det vetenskapligt bevisat, elever med särskilda behov har det särskilt besvärligt i Malmö. Forskare från Malmö högskola har nämligen kommit fram till:

”Forskningsrapporten visar att mer än hälften, 57 procent, upplever att de inte fick något extra stöd i skolan.”

Malmös kommunalråd Agneta Eriksson(s) besvarar detta med:

”– Det är elevernas upplevelse. Mycket av stödverksamheten är integrerad i  den  vanliga undervisningen. Det gör kanske att de inte märker den, säger Agneta Eriksson.”

Först tänkte jag: ”Läste jag verkligen rätt”. Sedan är det bara att ställa den retoriska frågan till kommunalrådet med ansvar för skolverksamheten i Malmö: ”Tror du att elever med särskilda behov är så avtrubbade och har så bristande intelligens att de inte ”märker” när de får hjälp?”.

Det illustrerar däremot den enorma brist på kompetens som politiker i ledande ställning, vilka styr Malmös skolor, kan ha. Detta gör naturligtvis att de tillsätter höga tjänstemän och skolledare på skolorna med samma låga kompetens som de själva.

Bara att konstatera, som jag gjort så många gånger i denna blogg: Stackars elever och lärare i Malmö med sådana ledare för verksamheten. Med hopp om att det inom en snar framtid blir bättre och att hela ledningsstrukturen för skolverksamheten i Malmö,byts ut med ledare vilka har kompetens och insikt.

Artikeln: Klicka här!

 

Att tysta lärare, dåligt för skolverksamheten?

Jag har under ganska lång tid försökt uppmärksamma den bristande respekten för mänskliga rättigheter inom den offentliga verksamheten i Malmö, främst då skolverksamheten som är så viktig för kommande generationer.

Nu får jag indirekt medhåll av en forskare vid Lunds universitet som framför synpunkter i dagens Sydsvenska Dagbladet på tystandet av kritiker inom det offentliga. Det är Louise D Bringelius och hon framför bland annat följande mycket viktiga fakta ur forskarsynvinkel:

”Bristen på öppenhet i de offentliga organisationerna signalerar en instrumentell människosyn. Ändamålet helgar medlen och det saknas respekt för individen. Synsättet rimmar illa med den allmänna samhällsmoralen.

Man kan också notera att det finns en meddelarfrihet som enligt lag måste respekteras.

Ett vanligt sätt att legitimera sanktioner mot kritiker är att hävda att kritiken är baserad på rädsla och hotar verksamheten. Synsättet signalerar dock knappast respekt för professionens kompetens, och det rimmar illa med logiken i det kunskapssamhälle som idag växer fram.

Kritiken kan också ses som en kraft som snarare gynnar verksamheten – såväl professioner som offentliga ämbetsmän utmärks nämligen av en stark lojalitet till samhället och ansvarstagande för organisationens välgång.”

Malmös kommunledning i allmänhet och Ilmar Reepalu i synnerhet: Kommer ni eller du att göra något åt den bristande respekten för mänskliga rättigheter i Skåne och särskilt i Malmö inom den offentliga förvaltningen? Tror ni eller du inte att det skadar skolverksamheten i Malmö att tysta lärare och göra dessa rädda och osäkra?

Skolresultaten talar, anser jag, sitt mycket tydliga språk. Eleverna får verkligen inte den undervisning de är värda eftersom höga chefer inte lyssnar på professionen och de har i regel också låg kompetens för chefsuppdraget.

Artikeln: Klicka här!

 

Robot ersätter lärare?

Så här i kristider för nästan alla yrkesgrupper rapporterar DN idag om japanskt försök med att ha en robot som lärare. Det vore väl idealet för alla landets utbildningsförvaltningar och skolledningar. Då slapp man ju att, i varje fall på ytan, försöka behandla lärarkollektivet väl. En robot säger ju aldrig emot. Och den var också ganska duktig enligt den japanske forskaren:

”Roboten fjärrstyrdes dessutom av en mänsklig hand, men gick ändå hem bland barnen, hävdade professor Kobayashi.” ( DN, 12/3-09)

Artikeln: Klicka här!

 

Hatet emot skolverksamheten är tydligen världsvid

Nu har det hänt igen. En ung man har kommit tillbaka till sin skola och skjutit av sig sitt hat. Denna gång i Tyskland.

Det är bara en tidsfråga innan det händer även i Sverige. Ett gäng var på väg här i Malmö för några år sedan, men lyckligtvis gick det inte så långt—då.

Som jag påtalat många gånger förr i bloggen, saknar skolverksamheten professionella oh yrkeskunniga i chefställningar i olika positioner i verksamheten. Flera av dessa saknar faktisk adekvat utbildning och det i en utbildningsorganisation, och jag gissar att det är samma problem över hela världen.

En sådan struktur, med personal som i huvudsak saknar utbildning för sitt uppdrag. inger självklart inte förtroende och trygghet utan tvärtom en enorm osäkerhet och otrygghet, vilket ger sig till känna senare i livet i alla dessa ungdomars inre. ( De flesta har nog trygga föräldrar som kan kompensera men alla har inte det.)

Den ångest som uppenbarligen är planterad av skolverksamheten och som kan få sådana ödesdigra konsekvenser, tar verkligen samhällena och regeringarna ansvar för den frustrationen som tydligen när som helst kan utlösas? Nej, det verkar inte så utan de står varje gång det händer  med gapande munnar: Varför händer detta?

Hur många skott skall behöva avlossas innan politikerna inser allvaret i de strukturella bekymren i skolans värld på vår runda jord?

Artikeln: Klicka här!

 

Alla logopeder kan nog inte ställa diagnosen dyslexi

Det rasar en mycket intressant debatt i Västmanlands Läns tidning. Här ett citat ur den senaste i raden av inlägg, som verkligen väckte mitt intresse:

”Dyslexi är en språkstörning på neurologisk bas, inom det området har logopeden sin specialkompetens.”

Den som här uttalar sig är Helén Sämfors som driver ett privat konsultföretag. Men har Sämfors de specialistkunskaper som Socialstyrelsen kräver för att få lov att ställa en diagnos? Hon hävdar ju att dyslexi är en språkstörning. En analys som inte bygger på gedigen vetenskaplig grund, vilket en diagnos självklart bör göra.

Här som i alla andra liknande fall: Bör privata ekonomiska intressen styra och ha inflytande över diagnosinstrumentet? Sämfors tjänar ju mer penningar om dyslexi blir någon form av språkstörning.

 

Artikeln: Klicka här!

 

Forskare hävdar att det är lätt att ändra hjärnan!

Nu är det sagt, kanske ännu en gång, av en forskare. ADHD och möjligen liknande psykiatriska åkommor, kan vi få väldigt lätt och de här forskarna tycks mena att det är väldigt enkelt att ”skada hjärnan” med yttre stimuli:

”– Om en ung hjärna utsätts för en värld där allting går fort och där allt reagerar direkt när man trycker ner en tangent kan hjärnan vänja sig vid det. Barnen kan då kanske börja vänta sig lika snabba svar i verkligheten. Sånt beteende kommer vi då att beteckna som attention deficit disorder (ADHD), säger Susan Greenfield till Daily Mail. ”(Metro-Nyheter)

Hur länge skall, ändå så pass många, tro på dessa ADHD-forskare och liknade s k vetenskapsmän? För mig framträder de allt mer som gamla tiders charlataner.

Artikeln: Klicka här!

Därtill behandlas andra med allvarliga bekymmer mycket illa i Malmö, som vanligt är det lätt att tänka. Om man nu får tro en artikel i Sydsvenskan i lördags. Är det lika illa på andra håll tro?

Artikeln: Klicka här!

 

Tv-tittande är endast underhållning och ej särskilt farligt

 

Har du hört att det har sagts att tv-tittande kan vara farligt för små barn? Jo, det har du nog men nu är det kanske konstaterat att TV varken gör barnen klokare eller särskilt mycket dummare, enligt en undersökning som Aftonbladet refererar till i artikeln ”Småbarn lär sig ingenting av tv-tittande”.

Den s k dumburken är väl vad den skall vara, d v s ren och skär underhållning. Och kan man någon gång lära sig något av den är det väl aldrig fel men man bör sluta att varna för den levande möbeln i vardagsrummet. Den är ej farlig för barn!

Artikeln: Klicka här!