Rubrikens frågeställning är naturlig eftersom EU nu ,enligt DN idag, menar att det finns tillsatser i godis som man tror kan förorsaka koncentrationssvårigheter och ADHD.
Kanhända finns det en naturlig förklaring till alla bokstavsbarn, det som psykiatriker och psykologer trodde härrörde sig från hjärnregionerna och var näst intill bevisade.Vi får nog se fler sådana avslöjanden i framtiden där många psykiatriska diagnoser som låst människor i åratal, får sin helt naturliga förklaring.
Det finns en missuppfattning som är olycklig och som läkar- och psykologkåren, har ansvar för. Det är att allmänheten ser dyslexi som en sjukdom. Så här skriver en insändarskribent i Söderhamns Kuriren i dag:’
”Jag har två sjukdomar som kallas adhd och dyslexi. I dag äter jag många olika mediciner för att jag ska kunna fungera så normalt som möjligt.”
Detta är felaktigt. Dyslexiproblemet har inte ens en diagnos som alla dyslexiforskare är överens om. I senaste numret av Dyslexia nätupplaga rapporterar vi om att en engelsk forskare och professor ifrågasätter om det överhuvud finns ett fenomen som man kan kalla dyslexi.
Det vore bra om någon kunde stoppa Ingvar Lundbergs framfart( han är numera pensionär och inte aktiv forskare, vilket borde få lärare och andra att se honom som en som gjort en bra insats en gång i tiden men numera inte är en modern forskare som kan tillföra någonting nytt till den minimala dyslexiforskning som ändå finns), och hindra läkar- och psykologkåren från att komma med tvärsäkra uttalanden om dyslexi.
Det är ju så illa att vi har en professor i Stockholm som har läs- och skrivsvårigheter som ämne för sin professur men han har aldrig studerat dyslektiker eller de som har läs—och skrivsvårigheter. Mats Myrberg har under sin forskarkarriär ägnat sin huvudsakliga tid åt blinda.
Hur dyslexi och läs- och skrivsvårigheter behandlas, kan vi nog konstatera att varken regering eller riksdag vill göra något radikalt och seriöst åt problemet. och det är tråkigt för alla elever som har dessa bekymmer.
Det är helt tydligt, om man får tro nyhetsrapporteringen, att Sveriges kommuner inte respekterar de lärare som de har i sin tjänst. Det senaste exemplet är lärare Sadik Berisha som inte fick anställning i Trelleborg men fick rätt i kammarrätten. Trelleborgs kommun hade brutit emot lagen.( Se dagens Sydsvenska) Trots denna tydliga dom vägrar kommunen att anställa läraren. Skandal är ett för milt uttryck i sammanhanget.
När inte ens lärarnas arbetsgivare, kommunerna runt om i landet, kan ge lärarna all den respekt som de är värda, hur tror då makthavarna att lärarna skall vara i undervisningen, otrygga som de är, och hur tror regeringens major, skolministern, att eleverna skall kunna visa lärarna respekt när de ser i media att man kan behandla en lärare hur man vill?
Befria lärarna från kommunerna, som verkligen inte är kapabla att ha huvudansvaret för utbildningen i grundskola och gymnasium.
Nu aviserar regeringen att de skall göra krafttag igen. Alla elever som inte mår så bra skall få hjälp.Under hela 90-talet hade man samma ambition på pappret. Man inrättade resurscentra efter resurscentra.
Hur gick det? Platt fall. Vi har nog inte så många elever som inte klarar skolan som vi har idag.Varför skulle regeringen lyckas denna gång med en skolminister vid rodret som är helt okunnig om elever med särskilda behov?
Läs Dyslexia nätupplaga där vi tar upp detta!
Region Halland har gett Plönningegymnasiet i uppdrag att ”med början hösten 2008, starta en gymnasieutbildning riktad till ungdomar med neuropsykiatriska diagnoser”.
Det är kanske bra men samtidigt hävdar man i Hallandsposten som rapporterade denna nyhet i torsdags att det finns tecken på att de neuropsykiatriska diagnoserna ökat. Ja, om diagnoserna ökat är det p g a ett mycket aktivt arbete av den psykiatriska personalen som gör allt för att få mer att göra och trycka ner och sjukdomsförklara helt normala mänskliga beteenden i olika situationer i livet.
Detta ständiga elevförtryck blir alltmer allvarligt. Det sprider sig till eleverna också. De säger allt oftare ”dyslexi-unge”; ADHD-idiot” etc etc.
Befria psykiatriker och psykologer från rätten att ställa diagnoser på friska elever och överlåt detta till omdömesgilla pedagoger, utbildade sådana.
Den nye folkpartiledaren Jan Björklund har en tråkig bakgrund när det gäller hans förhållande till elever med särskilda behov. Han förstår helt enkelt inte problematiken vilket han visat som skolminister i sin vägran att uttala sig i t ex Dyslexia. Han vet med all säkerhet att hans okunnighet då kommer att avslöjas.
Björklunds arroganta sätt och ovilja att avslöja sin förmodligen bristande kunskap visade sig också i det senaste TV-programmet Existens i SVT. Han vägrade uttala sig om läromedel som inte speglar den samtid som eleverna lever i.
De som verkar i skolan har ingen som helst nytta av en skolminister som är okunnig om sakernas tillstånd, som endast kör sitt mantra som han lärt sig i det militära: ”Ordning och reda, så löser allt sig!” Skolministern tycks själv sakna adekvat utbildning.
Den senaste skolidiotin(dessvärre, kära läsare, det finns inget bättre ord) är att läraren skall kunna beslagta elevernas mobiltelefoner men om eleven vägrar, kan läraren inte göra något. En lag som endast kan komma ifrån någon som inte har de mest basala kunskaper när det gäller skolan.
Torkel Klingberg, professor i kognitiv neurovetenskap gör ett intressant uttalande i en intervju i GP idag rörande ADHD. Han säger bl a :
”I SVERIGE HAR 5-10 PROCENT av barnen diagnosen ADHD (Attention Deficit Hyperactivity Disorder). Koncentrationssvårigheter, hyperaktivitet och impulsivitet är några av tecknen. Men kriterierna för att ha diagnosen är suddiga och diagnosen ställs genom nio enkla frågor från en manual”
Samma suddighet kan gälla dyslexidefinitionen eller någon annan s k bokstavsdiagnos.
Vi borde alla kräva exakt kunskap och exakt forskning på det här området. Idag är i varje fall dyslexiforskningen inexakt och i huvudsak baserad på rent tyckande.
Wingren Tommy
Redaktörens Blogg — Dyslexia nätupplaga 