Viktig synpunkt igår i Svenska Dagbladet från Ung och Trygg

Dan Gaversjö, chef för Ung och Trygg, brottsförebyggande samverkan i Göteborg, skrev på Brännpunkt, i Svenska Dagbladet igår:

”I många segregerade områden finns en skolvardag med jämn påfyllning av nya elever från utlandet. Självfallet har de begränsningar i det svenska språket och en annan typ av skolgång. Efter en kort introduktion ska de in i vanliga klasser och mätas i betygsystemet trots att grundförutsättningarna är minst sagt olika.

Det är då det systemvidriga särskiljandet av unga människor börjar. Många lärare vet hur det känns att betygsätta elever som inte fått minsta rimliga chans att nå godkänt betyg eftersom de varit för kort tid i Sverige. Elever som inte med den mest ambitiösa vilja i världen har en chans att klara uppnåendemålen i kursplanen.

Statistiken befäster systemfelet eftersom den inte tar hänsyn till andelen nyanlända barn. Skolan hängs ut i media som en dålig skola. Lärarna hänger med huvudet, majoriteten förortselever känner sig utpekade och får alla en obehaglig föraning om att de är sämre rustade för framtiden.[…]

Att inte behövas är bland det värsta som kan drabba en människa. När man förnekas sitt människovärde tar man plats på sitt eget sätt för att få respekt och självkänsla, exempelvis i kriminella gäng där framgång mäts i pengar och våld.” (SvD, den 22 juni 2011)

Det var mycket länge sedan jag läste något så vettigt om skolan. Att det är ett systemfel i skolan är alldeles uppenbart, men det är inte ofta någon vågar tala i klartext om det här. Bra att fler, förutom Dyslexia nätupplaga som alltid säger som det är, tar tag i de verkliga skolproblemen.

 

 

 

Förälder: Lita i väldigt liten grad på s k experter. Gå på din magkänsla och agera kraftigt emot dem som kränker ditt barn!

Den senaste tiden har vi sett flera fall av rena olagliga kränkningar av barn när de placerats i särskolan utan att ha utvecklingsstörning och helt emot både Barnkonvention och Konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning(FN-konventioner som Sverige skrivit under). Den 19 maj rapporterar Skånska Dagbladet om ännu ett ytterst upprörande fall, igen får vi veta det genom pressen. Reportern skriver bland annat:

”I femman bestämdes att Fredrik skulle gå i integrerad särskola på Näsby skola.

– Jag gav med mig. Jag tänkte att de har expertis bakom sig och då måste de väl ha fattat rätt beslut, säger Sammi.

Carina var inte alls övertygad.

– Jag mådde mycket dåligt. Jag kände mig tvingad att skriva in honom. Jag såg att det var fel väg och ville ha en utredning. Jag kämpade med näbbar och klor. Det var så orättvist mot Fredrik. Jag såg att han var relativt normalbegåvad. Han åkte buss själv och gick på skytte med kompisarna.[…]

Under de tre år Fredrik gick på särskola utreddes han på barnhabiliteringen utan att man kom fram till något. Carina bad om att få honom utskriven, men fick inget gehör. I årskurs åtta kom beskedet: Fredrik är inte särskolemässig. I ett psykologutlåtande konstaterades att han har svårigheter med koncentration och uppmärksamhet, men inga inlärningssvårigheter inom teoretiska områden. Den utredningen hade gjorts två år tidigare, men inte nått skolan eller föräldrarna.”( Skånska Dagbladet den 19 maj 2011)

Ni som i det här sammanhanget hävdar att utbildad personal alltid har rätt, hur tänker ni när vi får höra gång på gång att barn och ungdomar kränks på det här sättet? Skäms ni inte, Karolina, Sara Andersson, Erika, Maria, Elisabet Mohammar som är ledamot i styrelsen för Svenska Logopedförbundet och flera andra som kommenterat här? Att ha en övertro på personer som har utbildning, kan vara mycket förödande. När skall vi lära oss det och i varje enskilt fall också använda vårt sunda förnuft?

Förälder låt ditt sunda förnuft och din magkänsla styra för att skydda ditt barn! Utbildad personal som endast litar på sina eventuella kunskaper utan att använda sitt sunda förnuft kan nämligen skada ditt barn, helt i onödan.

 

Mycket bra artikel av Helena von Schantz på Newsmill angående friskolor och DN:s föga seriösa artikel

(Foto: Johan Ödmann)

Jag har tidigare kritiserat Helena von Schantz hyllning av utbildningsminister Jan Björklund, vars kunskaper kring skolan är ringa, här på bloggen, även om Björklund kan ha sina poänger. Nu har dock von Schantz skrivit en mycket bra betraktelse av friskolorna när hon på Newsmill , den 27 maj, bemöter Timbros Roland Poirier Martinsson artikel i DN den 23 maj, vars kunskaper kring friskolorna tycks vara nästan helt obefintliga.

Poirier Martinsson har aldrig hört talas om att flera friskolor endast är ute efter att tjäna penningar eller att dessa skolor i regel delar ut s k glädjebetyg. Men jag vet av personlig erfarenhet att det är så. Elever som aldrig skulle klara sig i den kommunala skolan lyckas i friskolan, främst då gymnasiet. Detta drabbar eleverna hårt, även om det är trevligt för dem att få fina betyg utan att ha kunskapen, eftersom deras bristande kunskaper visar sig längre fram när de söker arbete eller någon vidareutbildning.

Poirier Martinssons artikel borde aldrig ha blivit publicerad av en seriös tidning som Dagens Nyheter, men precis som bokförlagen publiceras numera allt som man tror säljer oavsett kvalité.

Läs båda artiklarna och återkom mycket gärna med kommentar. Ni vet ju att jag gillar tuff diskussion kring viktiga ting.

 

Inte lätt det här med särskolan

Det är ju så att i särskolan skall det gå elever med utvecklingsstörning, vilken kan befinna sig på olika nivåer och kan därmed ha funktionsnedsättning i olika grad. Men flera elever placeras i dag i särskolan trots att de inte är utvecklingsstörda och har den formen av funktionsnedsättning, t o m har det hänt att dyslektiker placerats där, vilket jag uppmärksammat här på bloggen några gånger.

Den nya skollagen vill åtgärda detta och stadgar att den som går i särskolan skall ha någon form av utvecklingsstörning, antingen vid födelsen eller efter:

”Elever med autism eller autismliknande tillstånd ska tillhöra personkretsen för särskolan endast om de också har en utvecklingsstörning eller om de har ett betydande och bestående begåvningsmässig funktionsnedsättning på grund av hjärnskada, föranledd av yttre våld eller kroppslig sjukdom.( Prop. 2009/10:165,s 3)

Detta reagerar föräldrarna på till autistiska barn, enligt Värmlands Folkblad:

”VF har pratat med flera föräldrar till autistiska barn som inte tror att den nya lagen kommer att fungera i praktiken. Flera av dem tycker dessutom att en allt för negativ bild av särskolan har målats upp av media.

– För min son var särskolan räddningen. Det var som att komma från helvetet till himmelriket, säger en av föräldrarna och berättar att sonen, som idag är 15 år, började i särskola när han var elva.

– Vi var skeptiska till en början eftersom vi inte visste så mycket om särskolan. Men redan första dagen vi var där kände jag hur lugnt det var, att personalen förstod honom och att han kunde slappna av, säger hon.

Flera föräldrar vittnar om att deras barn mått mycket bättre efter särskoleplaceringen och menar att det skulle vara förödande om de hamnade i vanlig klass eller tvingades följa grundskolans kursplan.”(VF, den 19 mars 2011)

Ja, det är sannerligen inte lätt det här, men man bör nog inte ha alltför många elever med väldigt olika former av funktionsnedsättning i särskolan. Det blir säkert inte riktigt hanterbart för personalen utan kan bli övermäktigt, tror jag.

Läs hela artikeln: Klicka här!

 

 

Vem har ansvaret, föräldrarna eller skolans lärare?

Dalarnas Tidningar har många tänkvärda artiklar om främst ADHD. Men igår hade de intressanta kommentarer från föräldrar, nu var det dyslexi som låg i fokus:

”Varken den kommunala skolan eller den privata vill lägga ner extra resurser på elever som inte har nått målen”, skrev någon som fick svaret:

”Har en dotter som är dyslektiker. Varken jag eller hennes mor har någonsin bekymrat oss om detta, utan låtit henne kämpa på egen hand. Detta har resulterat i en stor ”tjurskalligh och en universitetsexamen i veterinärmedicin. Så begär inte bara att andra ska lösa allt, låt ungarna lägga manken till också.”

Läs allt genom att klicka här!

Men det är väl ändå så att båda har ett ansvar, föräldrar och skolans lärare,men den största bördan ligger ändå på skolan som bör ha den pedagogiska kompetensen!

 

Var finns problemet egentligen?

Läs idag i information.dk:

”Lærerne ser hver tredje dreng i skolen som problematisk, viser undersøgelse lavet for regeringens skolerejsehold. Men det er skolen – ikke drengene, der har et problem, konstaterer rapporten, der bakkes op af forsker. Lærerformand erkender problemet: Vi har fået lavet en for boglig skole”

Artikeln diskuterar var problemet ligger, hos eleven, hos lärarna eller hos skolan som system. Skolan och lärarna har en tendens att lägga bekymret hos och i eleven. Men var tredje pojke i de danska skolorna kan inte ha sådana problem inom sig så att de inte klarar skolan och varför skulle det nästan enbart gälla pojkar och inte flickor?

Ingen mig veterligt har sett noggrant på skolorganisationen och verkligen tagit reda på hur själva systemet kan tänkas ha ansvar för att inte alla lär sig i skolan. Detta gäller såväl Danmark och som Sverige och är sannolikt ett internationellt problem.

Läs hela denna viktiga artikel: Klicka här!

 

Svidande kritik från professorer idag

Utbildningsminister Jan Björklund och utbildningsdepartementet får svidande kritik av ett par professorer i dagens Svenska Dagblad:

”Denna kunskapsförmedling bygger på 1800-talets geografiämne och speglar den tidens bildningsideal.

Utbildningsdepartementets ändringar i förslaget tar kursplanen tillbaka till den gamla studiegången där Sverige, Norden och Europa var det centrala innehållet och inte gav eleven kunskaper och verktyg för egen omvärldsanalys.[…] en än värre är att det innehåll som nu skrivits fram av utbildningsministern visar på okunnighet om skolämnet av idag samt om ämnet som vetenskap. Detta är anmärkningsvärt av en regering som drivit utbildningspolitiska frågor med kraft.”(SVD, den 11 september 2010)

Hela artikeln: Klicka här!

Ja, katalogkunskap har alltid varit en favoritförmedling i skolans värld. Den är ju enkel att lära ut och tämligen enkel att kontrollera. Men är den bra för elevens utveckling och framtida liv? De är det som de här kritikerna pekar på, tycker jag. Och det kan gälla fler aspekter av den svenska skolan.

(Foto: Jann Lipka)

 

Forskningen och skolan

Skolverksamheten och forskningen har nästan aldrig gått att förena. Trots att pedagoger är skyldiga att ständigt hålla sig uppdaterade, är det inte så i praktiken.  De rön som olika discipliner får fram för att förbättra pedagogiken i skolan, når sällan dit. Tvärtom finns det en avog inställning bland en del skolpersonal inför vetenskap och forskning.

Det finns dock undantag och ett sådant är Nossebro skola i Essunga kommun. Sydsvenskan rapporterar i en stor artikel idag:

”Arbetsveckan innan barnen började i skolan 2007, blev början på en ny väg. Specialpedagogen Johanna Lundén var en av dem som förordade att skolan skulle ändra på sättet som de jobbade med specialpedagoger. Hon hade varit med i ett försök under våren som visade sig vara väldigt lyckat. En vikarie hade bett om hjälp med sin klass. Istället för att ta ut de elever som behövde extra hjälp hade Johanna Lundén gått in som en extra resurs i klassrummet.

– Jag var med där och kände: Wow vad häftigt! Jag hjälpte inte bara de elever som jag var där för. Jag kunde hjälpa tjugofem istället för två, säger hon.

Det man bestämde sig för på Nossebro skola var följande:

Alla elever ska få gå i en vanlig klass. Ingen ska tas ut ur klassen. Också särskoleelever och autistiska barn tillhör en klass där de är så mycket det går. Nivågrupperingar i olika ämnen är avskaffade. Om en elev behöver extra stöd, ska det stödet ges i klassrummet.

– Tillsammans med specialpedagogerna bestämde jag att vi skulle sluta plocka ut elever ur klassrummet, och börja plocka in lärare istället, säger rektor Lasse Björkqvist.

De elever som behöver ännu mer hjälp, kan få det på håltimmar eller på den schemalagda studietid som alla elever har. Men de får aldrig plockas bort från sin klass.

– Jag kallar det en synvända. Synvändan kommer från den pedagogiska forskningen, det är ju inte så att vi har kommit på egna tankar plötsligt. Oavsett vilken forskare vi läste, sa de samma sak: att alla vill vara med i klassrummet, säger Lasse Björkqvist.”

Förhoppningsvis följer fler detta goda exempel på att förena vetenskap och praktisk skolverksamhet, vilket gav en sådan framgång för eleverna. Det är verkligen på tiden!

Läs hela artikeln: Klicka här!

 

Reepalu och Malmö vill fortsätta pressa lärare

Jag har här på bloggen kritiserat Malmös s k starke man, Ilmar Reepalu, eftersom han tar snabba beslut för att kontrollera lärare, vilka inte alla tycks göra sitt jobb, enligt honom. Sydsvenskan rapporterar nu hur Reepalu vill gå vidare:

”– Det har varit så mycket fokus på eleverna i skoldebatten. Elever som har bekymmer och som behöver hjälp. Jag tror faktiskt att vi också har lärare som behöver bättre hjälp och stöd för att fungera bättre i sin lärarroll, säger

Malmös finanskommunalråd Ilmar Reepalu (S).

Han fortsätter:

– Om en lärare inte funge­rar är det kommunens skyldighet som arbetsgivare att uppmärksamma det och se till att det sätts in fortbildning.

Ilmar Reepalu tycker att det behövs mer kunskap om hur lärarna funger­ar. Han har ett förslag: att man börjar föra statistik över hur enskilda lärares elever lyckas i de nationella proven.

– Då kan man se vilka lärare som klarar sig bra när man jämför med hur bra de fungerat i sitt pedagogiska uppdrag. Man kan se vilka lärare som behöver hjälp och stöd. Det här vet vi ingenting om idag. Det finns ingen sådan statistik vare sig i Malmö eller på Skolverket.” ( Sydsvenskan den 1 september 2010)

Lärare skall alltså kontrolleras in i minsta detalj. Hur vore det att ha samma hårda och närgångna granskning av politiker? Särskilt en politiker som inte tycks veta någonting om skolan utan agerar oerhört populistiskt.

Att inte politiska beslut och åtgärder tycks behöva ordentliga faktaunderlag, finner jag anmärkningsvärt. Hur långt skall Malmös politiker få gå i sin iver att klämma åt och pressa lärare? Något folkligt uppror lär vi inte få se.

(Fotograf: © Atelje Brorson)

Artikeln: Klicka här!

 

Låt inte amatörer få inflytande över skolan

Skolan är nog en av de verksamheter som de flesta har synpunkter på. Idag är det Svenskt Näringsliv, i en debattartikel i Dagens Nyheter, som anser sig veta hur skolverksamheten skall bli bättre. Hur då?

Jo, de har uppmärksammat att alla elever inte får den utbildning som de har rätt till. Deras recept på detta är:

” Utvecklingen mot ökade skillnader i skolresultat mellan elever beroende på bakgrund går dock att bryta. Ett sätt att göra detta är att omvandla en del av de ökade statliga resurserna till skolan, som båda de politiska blocken lovade i Almedalen i förra månaden, till ett resultatbaserat bidrag till skolans huvudmän, kommunerna respektive friskolorna. Storleken på bidraget ska vara beroende av de kvalitetsresultat som huvudmännens skolor levererar och hänsyn ska tas till elevernas bakgrund. Friskolorna, som generellt sett visat sig kunna prestera högre kunskapsresultat än den kommunala skolan, skulle kunna få en nyckelroll om ett sådant statsbidrag införs.” ( DN, den 19 augusti 2010)

De menar att ”forskning” säger att ekonomiska incitament ger resultat. Det är bara det att de därmed inte förstår skolans verkliga problem.

Förvaltningsledningar och skolledningar vill till varje pris ha ett bra betygsresultat, självklart, och där är de nästan beredda att göra vad som helst. Blir det därtill mer ekonomiskt lönsamt att driva fram godkända betyg, kommer pressen på lärarna att bli enorm, ja nästan outhärdlig.

Snälla makthavare, låt inte sådana här amatörer, som ej riktigt förstår skolverksamheten, få inflytande.

Artikeln: Klicka här!

 

Amerikansk studie bekräftar det många av oss misstänkt kring ADHD

Debatten blir ibland högljudd när det gäller de s k pedagogiska diagnoserna eller bokstavsdiagnoserna som ADHD. Många är vi som ifrågasatt psykiatrins rätt att handikappstämpla en stor minoritet.

Idag rapporterar Dagens Nyheter om en ny amerikansk studie som tyder på att många elever fått fel diagnos, vilket man misstänkt under lång tid från seriösa kritiker som sociologen Eva Kärfve och barnläkaren Leif Elinder.

Läs DN-artikeln: Klicka här!

Detta kan säkerligen även gälla andra svårställda diagnoser, som t ex dyslexi. Märkligt att läkare, psykologer och andra aktörer inte är mer rädda om våra unga utan gärna vill förse dem med en stämpel, vilken inte är så bra att ha eftersom det inte görs så mycket åt det ändå. Bättre, tror jag, om de sluppit sin diagnos.

Men många har ju intresse av att vidhålla myten om hur fint det är att få en diagnos som sannolikt påverkar den som får diagnosen i inledningen när man inte riktigt är medveten om och vet konsekvenserna. Egentligen handlar det, som alltid, om pengar och försörjning för många människor i samband med detta, vilket jag påpekat tidigare. Något reellt intresse, för dessa ungdomars egen skull, finns inte som jag ser det utan som födkrok för relativt många aktörer.

 

Utbildningsdepartementets svar på Engströms artikel?

Igår publicerade Engström sin artikel på Newsmill som jag skrev om i förra inlägget. Idag kom ett pressmeddelande från Utbildningsdepartmentet:

”Regeringen avser att införa en försöksverksamhet med spetsutbildningar på högstadiet inom de teoretiska ämnena, precis som i gymnasieskolan. Skolorna ska få använda tester och prov för att välja vilka elever som ska få gå på utbildningarna och dessa ska vara riksrekryterande.
[…]
Skolverket ska få i uppdrag att utse vilka skolor som ska komma i fråga, med hårda krav på kvalitet, till exempel ska skolan ha ett dokumenterat samarbete med en gymnasieskola och lärarna ska ha rätt behörighet.

Förslaget innebär att tio klasser, med maximalt 30 elever vardera, ska kunna bli spetsutbildningar från och med höstterminen 2012. Så småningom ska 30 klasser kunna finnas. Hälften av utbildningarna ska vara inriktade mot matematik och NO-ämnen, hälften mot SO-ämnen eller humanistiska ämnen. Både offentliga skolor och fristående skolor ska kunna delta.”

Var detta ett svar? Vad regeringen och utbildningsdepartementet glömmer är den social dimensionen i skolan. Har högt begåvade elever inga kompisar, som inte är lika begåvade men som de högpresterande eleverna vill vara tillsammans med?

 

Arne Engströms viktiga inlägg på Newsmill idag

Jag och Dyslexia nätupplaga har länge velat uppmärksamma de elever som inte klarar skolan som alla andra. Det är viktigt då att se de verkliga problemen och inte mytologisera problemen, ”de har andra fina  förmågor”; ”många framgångsrika har haft inlärningsproblem”; ”hur många kändisar har inte dyslexi” etc etc. Självklart finns det framgångsrika människor som i skolan har misslyckats men det gäller sannerligen inte majoriteten av elever med särskilda behov, ur deras perspektiv tjänar sådan propaganda, som bland annat UR står för, istället som ett hån när de upplever utanförskap i vuxenlivet, arbetslöshet, psykisk ohälsa osv.

Men precis som fil dr Arne Engström säger i sitt inlägg på Newsmill idag, har jag sett att skolan ej heller ger de duktiga eleverna den kunskap som de är värda. Därför anser jag att Engströms inlägg är mycket, mycket viktigt för att inse att skolverksamheten är en verklig ”krisbransch”. Han skriver bland annat:

”Med dessa förutsättningar så skulle man tro att [högt begåvade barn] var mer eller mindre garanterade en framgångsrik skolgång. Men så är det tyvärr inte. För en inte så liten andel av de begåvade barnen blir i stället skolan en stor besvikelse, ett intellektuellt väntrum präglat av leda och enformighet.”

[…]

”Begåvade underpresterare missas helt i deras förslag eftersom elitklasser riktar sig till dem som redan är framgångsrika i skolan. Det finns sannolikt också en social snedfördelning i rekryteringen till dessa klasser som är diskutabel. De politiska reflexerna hos den rödgröna oppositionen riskerar att skapa onödiga låsningar för framtiden och skymma den väsentliga frågan om hur skolan tar hand om de begåvade barnen.”

Läs Engströms viktiga artikel: Klicka här!

 

Flickors duktighet har ett högt pris

Vi vet att flickor får bättre betyg än pojkar. De är också mer sällan föremål för specialundervisning och andra sådana åtgärder. Men de undersökningar av barns levnadsförhållanden som SCB publicerar idag, tyder på att de bättre resultaten har ett högt pris för tjejerna:

Stressad på grund av höga krav på sig själv. Procent. 2009

Sedan undrar man vad detta egentligen får för konsekvenser för flickornas sociala liv i vuxen ålder. Skolan lär sätta sina spår. Tycks det i varje fall.

 

Mycket Björklund är det, men hjälper det?

Det har varit mycket Jan Björklund de senaste dagarna. För ett litet tag sedan ville han införa skolk i terminsbetyget. Det skall vara ordning och reda i skolan, menade han.

I dag fiskar han nästan i samma vatten som Sverigedemokraterna. Han vill förbjuda burka och niqab, d v s en liten minoritet av muslimska kvinnor som använder heltäckande slöja skall förbjudas att utöva sin religion fullt ut som alla andra.

Björklund skriver i sitt Nyhetsbrev, som kommer ganska ofta:

”I dag har jag i en intervju i radion sagt att jag vill se en lagändring som gör det möjligt att stoppa bärande av ansiktstäckande klädsel, till exempel burqa och niqab, i skolan. Lagstiftningen skulle naturligtvis även innebära förbud mot andra plagg, t ex om någon skulle vilja bära en sk rånarluva. Principen skall vara att man ska visa ansiktet.”

Hans förakt är väldigt tydligt  emot dessa religiösa kvinnor, tycker jag. Den här typen av slöja täcker inte hela ansiktet. Att jämföra den med den klädsel som brottslingar använder är direkt stötande. Anser verkligen Björklund att burka eller niqab är kriminellt?

Det är tämligen ironiskt att utbildningsministern ständigt är så dåligt insatt i de förändringar han vill göra. Han ropar på kunskap i skolan men besitter väldigt lite av den varan själv, faktiskt. Lika dåligt insatt är han i problematiken med elever som har behov av särskilt stöd. En i dag mycket eftersatt grupp. Antagligen på grund av ministern nästan fullständiga ointresse. Det tar ju ett tag att sätta sig in i.

Artilar i frågan: FP vill strama upp slöjregler S: Björklund gör en höna av en fjäder

”SD kan gynnas av det här utspelet” Heltäckande slöja – inget problem i skolan

Jannes slöjförbud andas cynisk populism Se bakom slöjan Utspel på tvärs mot liberala idéer

 

Ja, så har det hänt igen. Skolinspektionen kritiserar och…

Nu har det hänt igen. för vilken gång i ordningen undrar man. Skolinspektionen kritiserar Mönsterås kommun för att de inte hjälpt en grabb med läs- och skrivsvårigheter. Så här rapporterar Radio P4:

”Skolinspektionen kritiserar Parkskolan och Ljungnässkolan i Mönsterås kommun för att de inte har gett tillräckligt stöd åt en elev som haft stora svårigheter i skolan.

Föräldrarna anmälde skolorna i våras när pojken gick i åttan på Parkskolan. Då hade han mer eller mindre gett upp och skolkade mycket. Skolinspektionen anser att skolorna skulle hjälp pojken mycket tidigare bland annat med hans läs- och skrivsvårigheter.”

Och man undrar om det verkligen är någon mening med en skolinspektionen som endast kan kritisera utan att göra något. Förhoppningsvis får myndigheten mer muskler med den nya skollagen. Men då får den också verkligen göra något och inte endast som nu endast ”snacka” och meddela massmedia.

 

”Lärarbetyg”: Vi fick nog rätt, men vad hjälper det?

Ilmar Reepalu(S) Fotograf:© Pierre Mens/Press Promotion AB

När Ilmar Reepalu(S), kommunstyrelsens ordförande här i Malmö, hade blivit så imponerad av TV-serien klass 9A att han genast ordnade så att skolelever kunde sätta betyg på sina lärare, var bland annat jag ytterst kritisk. Det var ett otroligt hafsverk. Nu verkar det som om vi kritiker fått rätt. Så här rapporterar DN från TT/Sydsvenskan:

”Men vid den första utvärderingen har det visat sig att eleverna har svårt att överhuvudtaget förstå frågorna de ska svara på, skriver Sydsvenskan.

Alla elever får samma frågor, sjuåringar får ta ställning till samma enkätfrågor som 15-åringar.” ( Dagens Nyheter, 25 juni 2010)

Frågan är dock om detta nederlag hjälper. Det vill säga att det resulterar i att makthavarna förstår att skolverksamheten inte alltid fungerar som den skall, men att det aldrig kan åstadkommas förändringar med någon quick-fix-metod. Det behövs istället en mycket noggrann analys av hela skolverksamheten och sedan med hjälp av den pedagogiska vetenskap som ändå finns göra förändringar, så att elever lär sig vad de skall i skolan och att de verkligen trivs med skolarbetet. Men jag är dessvärre mycket pessimistisk att detta någonsin skall kunna bli skolverklighet i min levnadstid. Hoppas jag har fel!

Artiklarna: DN Sydsvenskan

 

Lärarförbundet har nog fel men rätt ändå

Förbundsordföranden i Lärarförbundet Eva- Lis Sirén hävdar i dag i en debattartikel i Svenska Dagbladet att riksdagen beslutat om en ny skollag igår, men det är vad jag förstår fel. Beslut lär tas idag. Men hon kommer med en viktig synpunkt i artikeln som gäller modersmålsundervisningen:

”Det är svårt att rekrytera utbildade lärare i modersmål. Men vi anser att det är nödvändigt att finna lösningar på situationen istället för att luta sig tillbaka och acceptera outbildade lärare. Skolhuvudmännen måste se till att de obehöriga modersmålslärare som anställs får en adekvat utbildning och staten bör finansiera denna utbildningssatsning.

De sänkta utbildningskraven i den nya skollagen riskerar att leda till lägre resultat i svensk skola. Det kan omöjligen vara regeringens vilja. Lärarförbundet kräver därför att modersmålslärare inte undantas från lärarbehörighetskraven. Utbildade lärare måste vara en rättighet även för elever med ett annat modersmål än svenska.”(SvD den 22 juni 2010)

Och det är sannerligen märkligt av en minister som tryckt så hårt på lärarnas kompetens och att den är viktig. I den nya skollagen blir det ju förbjudet att tillsvidareanställa obehöriga lärare, vilket är mycket bra. Det är inte helt lätt att veta vad Sirén avser med förändringen men det kan vara denna passus i propositionen:

”Regeringens förslag: Om en kommun, ett landsting eller en enskild huvudman överlämnar uppgiften att bedriva undervisning på entreprenad, ska kommunen, landstinget eller den enskilde huvudmannen få överlämna den myndighetsutövning som hör till en lärares undervisningsuppgift.

Kommunen eller landstinget ska när det gäller kommunal vuxenutbildning och särskild utbildning för vuxna få överlämna även den myndighetsutövning som hör till rektorns uppgifter. Kommunen ska också få överlämna sådan myndighetsutövning när det gäller utbildning i svenska för invandrare.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om begränsningar när det gäller överlämnande av rektorsuppgifter som innefattar myndighetsutövning.”( Proposition 2009/10:165)

Kanske du kära bloggare vet mer om detta. Tveka då inte utan ge oss andra okunniga en upplysning i en kommentar.

Artikeln: Klicka här!

 

Skolan blir nog en stor fråga i valstriden. Vad betyder det?

I dag är det tänkt att den nya skollagen skall beslutas i riksdagen. I samband med det skriver moderaternas talesman i skolfrågor på SvD:s Brännpunkt:

”Alliansen har sedan friskolereformens införande försvarat valfriheten och mångfalden inom skolan tillsammans med miljöpartiet. Vi fem partier tror att skolan blir bättre om elever och föräldrar genom aktiva val själva har makten att bestämma skola. Vänsterpartiet är däremot helt emot elevernas och föräldrarnas rätt att välja skola. Hur vänsterpartiernas gemensamma politik för valfrihet och mångfald kommer att se ut är högst oklart.

Om läraren anser att det behövs läxor för att eleverna ska nå kunskapsmålen bör den självklart ha möjlighet att ge läxor. Alliansen delar den uppfattningen med Socialdemokraterna. Vänsterpartiet vill däremot helt förbjuda läxor, någon gemensam politik om läxor har vänsterpartierna inte presenterat.(Svenska Dagbladet den 21 juni 2010)

Det är tydligt att ett av slagträna i valet kommer att bli skolan, som så många gånger förr. Men vad betyder det? Kommer det att gynna skolan på något positivt sätt? Nej, och åter nej, det har det aldrig gjort. Denna oenighet om något så viktigt som skolan resulterar endast i en mängd reformer som ger skolverksamheten den otrygghet och bristande kontinuitet som varit en realitet i väldigt många år. Men experter på skolans historia säger t o m att det alltid varit så, men det känns i varje fall som det blivit värre.

Det allra bästa hade varit om politikerna grävde ner stridsyxorna när det gäller skolan före valet och kom överens. Ett önsketänkande som emellertid säkert är otänkbart när partierna kan vinna fördelar på kort sikt, något långsiktigt tänkande har ju aldrig varit den svenska politikens melodi. Ej heller att vara i medborgarnas tjänst som de borde vara.

Artikeln: Klicka här!

 

På måndag händer det, den pedagogiska skolmångfalden stoppas

På måndag lär riksdagen klubba den nya skollagen. Den innebär att endast utbildade och behöriga lärare får undervisa och sätta betyg, vilket är bra. Men det kan också göra att den viktiga pedagogiska mångfalden upphör. Så har Waldorfutbildningen problem när de inte längre kan samarbete med lärarhögskolan i Stockholm, som numera tillhör universitetet. Waldorfskolorna kan stå utan lärare om några år och tvingas lägga ned sin verksamhet.

Den något obskyra organisationen Vetenskap och folkbildning(VoF), bekämpar den alternativa pedagogiken eftersom VoF vill att allt skall vara vetenskapligt belagt, som om människor och deras beteende vore likt en maskin eller en dator. Här en insändare i deras tidning Folkvett:

”Undervisningen i Waldorfskolor utmärks bl a av att eleverna tillverkar sina läromedel själva. Elever med svårigheter att forma bokstäver har alltså inga förebilder i läroböcker att utgå från. Kreativitet betonas men på bekostnad av struktur och lättöverskådlighet. Vi fann efter en tid att vår son inte alls fick den hjälp han beh6vde och påtalade hans svårigheter. Från skolans sida bagatellisera dem man detta på ett häpnadsväckande sätt.”(Folkvett 2/1993, s7)

Att inte barn med särskilda behov skulle kunna och ha hjälp av att skapa sitt eget läromedel, förstår jag inte riktigt. Självklart mår alla barn och elever bra av att få vara kreativa. Tvärtom kan de på det sättet finna egna vägar till läs- och skrivförmågan vilket kan vara mycket bättre än att en lärare skall tvinga på dem något konstgjort sätt.

Sedan är oförstående inför dyslexi inte bara kopplat till waldorfpedagogik utan oförståelsen kan dyka upp överallt i skolans värld. Men detta ser inte den här enögda föreningen.

Läs mer om måndagens eventuella beslut och Waldorf i dagens SVD: Klicka här!

 

Varför är inte all mobbning och diskriminering förbjuden?

På Newsmill skriver Jörgen Krüsell bland annat  detta med anledning av DN-journalisten Zarembas artikelserie om vuxenmobbning:

”Anställd med kraftig dyslexi blir beordrad att skriva protokoll när det är personalmöte.”

Osökt kommer jag att tänka på alla elever med dyslexi som blivit tvingade att läsa högt i klassrummet. Man skulle tro att sådant hände för väldigt länge sedan när man också tvingade vänsterhänta att skriva med ”rätt” hand, men jag får rapporter om detta med jämna mellanrum.

Sedan kan man undra varför inte all mobbning och diskriminering är förbjuden i lag. Dessutom som Krüsell mycket riktigt påpekar är det mycket svårt att bevisa att man är mobbad eller diskriminerad.

Jag misstänker att det ligger på något sätt inlagt i systemet att någon eller några skall systematiskt ställas åt sidan. Istället borde det vara inbakat i samhällskroppen att förhindra alla kränkningar av medborgarna.

Läs Jörgen Krüsells viktiga artikel: Klicka här!

 

Hur inkludera alla i den svenska skolan?

Aldrig tidigare har denna fråga varit viktigare: Hur skall vi göra för att inkludera alla i den svenska skolan? I dagarna har regeringen föreslagit att om man läser andra språk än engelska i grundskolan, skall detta ge meritpoäng. Dagens Nyheter skriver idag:

”I går berättade utbildningsminister Jan Björklund att regeringen vill göra liknande förändringar inom grundskolan. De som väljer att läsa spanska, tyska eller franska ska även där få extra meritpoäng.

Sexton ämnen är annars det högsta antalet ämnen som kan räknas med, vilket ger maxpoängen 320. Men enligt förslaget ska elever som väljer ett andra främmande språk till värdet av de 16 ämnena kunna lägga betygsvärdet för sin språkkurs. Därmed blir den nya maxnivån 340 poäng.

Alla typer av tidiga val innebär att några elever fattar okloka beslut som de senare får anledning att ångra. Ett alternativ till att ge andraspråken meritpoäng hade därför kunnat vara att göra det obligatoriskt att studera ett sådant ämne.

Men även om man då kunde undvika en del felval skulle priset sannolikt bli att fler elever än i dag missade godkänt i något av kärnämnena. Regeringen har därför en god balans i sitt förslag. Den gör det uppenbart för alla att studier i ett andra främmande språk är det kloka valet, det som lönar sig betygsmässigt. Men den stänger inte möjligheten för dem som kämpar för att uppnå godkänt i kärnämnena att i stället lägga tiden på att förbättra kunskaperna i svenska och engelska.

Ett andra främmande språk är inte lika nödvändigt som engelska. Men det är viktigt. Och just det kommer med de föreslagna ändringarna att speglas i grundskolans regler för meritvärdering.” ( Dagens Nyheter den 15 juni 2010)

Och det är än viktigare att regering och riksdag funderar över hur alla elever skall kunna klara godkända kurser i grundskolan och dessutom ha möjlighet att också få extra meritpoäng. Men här är den annars så talföre Jan Björklund märkligt tyst. Ja, han vågar inte ens bli intervjuad i Dyslexia nätupplaga om den här saken.

Artikeln: Klicka här!

(Foto: Nina Gergi)

 

Kämpande elever med dysfunktioner är alltid hjältar!

Professorn i specialpedagogik Iréne Johansson utnämner i Säffle-tidningen en grabb med Downs syndrom till hjälte. Varför? Jo, den här killen, Filip, har trots sin dysfunktion klarat den ordinarie grundskolan. Tidningen berättar:

”[Iréne Johansson] träffade Filip Larsson redan som liten och gläds med både Filip och familjen åt hans fina resultat.

– För mig är Filip en nutida hjälte. Han och familjen har trotsat oddsen och kämpat tillsammans, det är oerhört roligt. Filip är en banbrytare i sin kommun.”

(Säffle-tidning den 14 juni 2010)

Johansson säger detta om den svenska grundskolan och hennes kritik är hård:

”Kunskapen saknas inom grundskolan för ett ge dem rätt möjligheter. Fokus ligger ofta på betygen och inte den kunskap som eleverna får. Man måste kunna anpassa skolgången utifrån olika behov, vilket inte är självklart inom den svenska skolan.

Vilka är de största svårigheterna?

– Jag kan sammanfatta dem i ett enda ord: fördomar. Det låter kanske hårt, men det är sant. Många har inte varit i personlig kontakt med individer som har Downs syndrom.

– Sverige är av tradition ett institutionssamhälle, där man tidigare inte arbetat för att integrera funktionshindrade i skolan.” (Säffle-tidning den 14 juni 2010)

Det är ju så att individen måste kämpa till det yttersta i den svenska skolan. Därtill måste eleven ha en stöttande familj utan alltför många andra problem. Det svenska samhället missar massor på att vägra integrera alla medborgare och därmed ta tillvara det unika hos oss alla! Och alla med dysfunktioner som trotsar detta är alla mina hjältar!

Artikeln: Klicka här!

 

Igen: Skolorna klarar inte av elever med olika former av dysfunktioner

Dagens Nyheter har idag på sidan arton en alarmerande rubrik: ”Autistiska elever far illa i skolan”. Och man tänker automatiskt ”De också, jaha”. Sedan går man vidare, men vi borde verkligen stanna upp, tänka och undra: Varför är det så?

Den här gången är det Autism- och Aspergerförbundet som genomfört en enkät om skolfrånvaro. Det är förbundets medlemmar som svarat och det är en skrämmande läsning. Här ett exempel ur undersökningen, en förälder berättar:

”Peter har alltid varit lite annorlunda. När han var liten var han mest bara lite udda och vi uppfattade hans svårigheter främst som blygsel. Med stigande ålder blev det dock allt tydligare att han stod utanför och tittade på för att han inte förstod vad de andra barnen lekte. Det visade sig att han inte förstod vad som pågick i skolan heller. Han hängde inte med på lektionerna, gjorde inte sina läxor och var ofta aggressiv när han kom hem. När han gick i sexan fick han ett utbrott då han inte förstod sig på ett matteprov. Han slog en annan elev och skolans reaktion blev att Peter inte fick komma till skolan på flera veckor. Han placerades sedan i något som vi föräldrar uppfattade som en slags OBS-klass, med elever med många olika sorters behov och avvikande beteenden. Peter klarade inte av att vara där. Nu har han varit hemma i fem månader.

Det som känns allra svårast är konstigt nog inte att Peter inte klarar av skolsituationen eller att skolan inte klarar av att bemöta honom på rätt sätt. Det som är allra svårast att hantera – rent känslomässigt – är att skolan, med eldunderstöd från kommunen, hävdar att det är vi föräldrar som inte är tillräckligt motiverande; det är alltså vårt fel att Peter inte går till skolan. Skolan antyder att vi har problem i vårt föräldraskap. Det är den värsta sortens kränkning jag varit utsatt för. Vem tar ansvar för mitt barn; ett undantag?” (Autism- och Aspergerförbundets medlemsundersökning om skolfrånvaro, Våren 2010, Sammanfattning och analys, s 2)

Förbundet kommenterar:

”Så skriver en pappa i ett bilagt brev då han besvarade Autism- och Aspergerförbundets enkätundersökning om hemmasittare. Det denna pappa beskriver känner många föräldrar till barn med diagnos inom autismspektrum igen sig i. Då skolan inte förstår eller av olika orsaker inte kan hantera en elevs behov förläggs problemet hos eleven själv och hos dennes familj. Konflikter mellan hem och skola är inte ovanliga, vilket försvårar situationen för de berörda eleverna. Okunskap, både om funktionsnedsättningen och om hur en elevs behov av särskilt stöd kan utredas, och osäkerhet om vart man kan vända sig när man som pedagog stöter på elever som uppträder ”annorlunda” är några av de orsaker vi kan se till att elever med autismspektrumtillstånd ibland uteblir från skolan.

Det är inte få elever vi talar om. Så många som 59 procent av eleverna med Aspergers syndrom uppges varit hemma från skolan under kortare eller längre perioder. Den vanligaste orsaken uppges vara pedagogernas brist på rätt kompetens.” ?” (Autism- och Aspergerförbundets medlemsundersökning om skolfrånvaro, Våren 2010, Sammanfattning och analys, s 2)

Man kan ju tillägga, ja alla föräldrar till barn med någon form av dysfunktion känner säkert igen sig. Att skolan skuldbelägger föräldrar är oerhört vanligt. Det är ju så som en klok psykolog ungefär sagt: Föräldrar är inga sagofigurer utan människor med fel och brister. Så att leta ”fel” hos föräldrarna lär vara framgångsrikt eftersom det alltid finns något som man kan haka upp sig på och tycka vara orsak till barnets bekymmer.

Problemet är här som jag ser det att skolans personal inte har och inte känner ansvar för elevernas framtid. Men det gör föräldrar som i värsta fall får hantera alla de problem som kan uppkomma med deras barn eftersom de inte är formade efter den inbillade normalitetsmallen.

Läs undersökningen: Klicka här!

 

Vad är felet egentligen när elever inte lär sig?

Det är ytterst intressant att läsa om förklaringarna till att eleverna inte lär sig vad de skall i skolan. Nu senaste har det uppstått en debatt mellan Alliansen och den rödgröna oppositionen. Svenska Dagbladet rapporterar:

”Enligt Sabuni gör många skolor fel när de placerar nyanlända barn i särskilda klasser utan svenskfödda elever. Och hon menar att skolorna har tillräckliga resurser, men att de är för dåliga på att rikta dem mot de elever som behöver dem bäst.

–Det är bra att media uppmärksammar det här, så kanske skolorna också reagerar, säger Nyamko Sabuni.

Men enligt Ylva Johansson (S) har regeringen tagit ifrån skolorna möjligheten att hjälpa elever med extra stödbehov.

–Nyamko Sabuni och hennes alliansvänner har tagit bort extraresurser till de skolor som har många elever i behov av stöd. Det behövs en politik som fördelar resurser efter behov.”(SVD, den 8 juni 2010)

Ja, vad är egentligen hönan och ägget. Även den tidigare regeringen hade problem med elever som inte lär sig. Den enkla sanningen är säkert att det inte finns någon patentlösning, skolor som engagerar sig mer eller mer resurser till skolorna. Det som krävs är säkerligen ett helt batteri av förändringar där eleverna tycker att det är skoj att lära sig och att det är viktigt inför framtiden. Hur nå dit, kära bloggläsare?

Artikeln: Klicka här!

(Foto: Pawel Flato)