I dagens Svenska Dagblad skriver överåklagare Gunnar Stetler och advokat Claes Lood något som säkerligen kan gälla hela Sveriges förvaltning och dess organisation. Har den svenska förvaltningen klara systemfel inbakat i sig? Stetler och Lodd skriver bland annat så här om vårt rättsväsende:
”Inrätta ett Lex Sarah/Maria regelverk för rättsväsendet i stort, eller i vart fall för domstol, polis och åklagare. Stora ingrepp i enskildas liv är vardag inom rättsväsendet; häktningar, vårdnadsbeslut, tvångsvård av ungdomar, skadeståndsansvar, adoptioner och mycket mer. Trots detta saknas i realiteten motsvarande skyddslagstiftning som inom till exempel sjukvården syftar till att lyfta fram missförhållanden. […]
Men att lasta enskilda tjänstemän för till exempel långsam handläggning när grundorsaken är ett organisatoriskt fel är varken produktivt eller rättvist. För att börja åtgärda detta måste särskilt de så kallade systemfelen – felaktigheter som uppstår och återkommer främst på grund av organisatoriska brister och liknande –vara viktiga att ta sikte på. Det kan röra sig om många olika situationer, exempelvis när ett ärende handläggs av flera på varandra följande personer och informationsutbytet dem emellan inte fungerar; eller när en person som uppenbart inte är lämpad att handlägga ett visst ärende ändå tilldelas det eller när ett helt område missköts.”
(SVD den 12 juni 2010)
Hela artikeln: Klicka här!
Men detta gäller inte enbart rättsväsendet, även skolverksamheten vilket jag påtalat ett antal gånger här på bloggen. Varför händer det då så lite? Jo, jag menar att vi har en bild av Organisations-Sverige som närmast ett perfekt system med på sin höjd några mindre skönhetsfläckar, vilka vi kan försumma eftersom helheten förväntas vara bra. Att det skulle finnas systematiska felaktigheter som drabbar enskilda väldigt hårt, vill man verkligen inte se, särskilt inte från tjänstemännens synvinkel vilka får sin försörjning genom systemet.
När kommer det att hända något radikalt, så att Sveriges medborgare får den säkerhet och trygghet de är värda?
Wingren Tommy
Redaktörens Blogg — Dyslexia nätupplaga 