Läser om Emil och tänker på allt som sägs kan göras i skolan

Har ni hört talas om att man kan göra något åt dyslexin? Att man kan klara sig mycket bra med hjälpmedel och andra åtgärder och därmed klara godkända betyg i grundskolan och kanske få ännu bättre betyg. Så säger bland annat Dyslexiförbundet FMLS och har anklagat mig och Dyslexia nätupplaga för att ”mörkmåla” och som deras företrädare Sven Eklöf skrev här i en kommentar:

”Dyslexiförbundet FMLS och hela det svenska samhället bedömer idag att dyslexi är en funktionsnedsättning – att inte acceptera detta är tossigt.

De flesta dyslektiker har stor användning av olika hjälpmedel. Dessa hjälpmedel får man idag oftast gratis via skola, sjukvård, försäkringskassa, arbetsförmedling eller arbetsgivare.” (november 12, 2009 kl 4:20 e m )

Jag läser om Emil i FDB:s Nyheter vilket är en annan intresseorganisation, Föräldraföreningen för Dyslektiska Barn. Undrar verkligen om han tycker kritiken som vi framför är ”tossig”. Han berättar nämligen detta om dagens skola:

”– Just nu är det extra tufft. Jag måste gå ifrån min vanliga klass hela tiden då jag inte hänger med i undervisningen.”( s 6)

Han tycker att det är jobbigt att gå ifrån klassen eftersom han mister delvis kontakten med sina klasskompisar. En social dimension som helt ignoreras av personer som Eklöf. Därtill blir han förmodligen inte godkänd i engelska och matematik.

Jag menar med bestämdhet att detta inte är enbart för att skolan är ovillig till att hjälpa dyslektiker och andra med dysfunktioner. Skolorna gör säkert allt vad de kan. Problemet är att skattemedel går till organisationer som Dyslexiförbundet FMLS och dylika organisationer som inte gör ett dyft som gör någon radikal skillnad för den med dysfunktion. De är den mest konservativa kraften som finns på området och förhindrar att mer penningar kan gå till forskning som säkerligen skulle verkligen kunna göra skillnad.

 

Det är inte bättre i England. De med inlärningsproblem diskrimineras

Guardian rapporterar om National Health Service som sköter den offentliga sjukvården i Storbritannien:

”Almost half of doctors and a third of nurses said they had witnessed a patient with a learning disability being treated ”with neglect or a lack of dignity or receiving poor quality care”, according to a survey by a leading charity out today.

The opinion poll of 1,000 NHS staff by Mencap, which campaigns on behalf of people with learning disabilities, shows a pattern of poor care for some of society’s most vulnerable patients.

Almost four out of 10 doctors said that people with a learning disability are discriminated against in the NHS – and 46% said they received a ”poorer standard” of healthcare than the rest of the population. There are about 1.5 million people in Britain with learning disabilities, the best known is Down’s syndrome.

Almost half of doctors and a third of nurses said they had witnessed a patient with a learning disability being treated ”with neglect or a lack of dignity or receiving poor quality care”, according to a survey by a leading charity out today.


The opinion poll of 1,000 NHS staff by Mencap, which campaigns on behalf of people with learning disabilities, shows a pattern of poor care for some of society’s most vulnerable patients.
Almost four out of 10 doctors said that people with a learning disability are discriminated against in the NHS – and 46% said they received a ”poorer standard” of healthcare than the rest of the population. There are about 1.5 million people in Britain with learning disabilities, the best known is Down’s syndrome.” ( Guardian, den 21 juni 2010)

Att ignorera människor med olika former av inlärningsproblem och dysfunktioner tycks vara världsvid. Det som borde göras var att FN tog ordentliga krafttag men då måste de också ha makt vilket de tyvärr inte har idag.

Artikeln: Klicka här!

 

Skolan blir nog en stor fråga i valstriden. Vad betyder det?

I dag är det tänkt att den nya skollagen skall beslutas i riksdagen. I samband med det skriver moderaternas talesman i skolfrågor på SvD:s Brännpunkt:

”Alliansen har sedan friskolereformens införande försvarat valfriheten och mångfalden inom skolan tillsammans med miljöpartiet. Vi fem partier tror att skolan blir bättre om elever och föräldrar genom aktiva val själva har makten att bestämma skola. Vänsterpartiet är däremot helt emot elevernas och föräldrarnas rätt att välja skola. Hur vänsterpartiernas gemensamma politik för valfrihet och mångfald kommer att se ut är högst oklart.

Om läraren anser att det behövs läxor för att eleverna ska nå kunskapsmålen bör den självklart ha möjlighet att ge läxor. Alliansen delar den uppfattningen med Socialdemokraterna. Vänsterpartiet vill däremot helt förbjuda läxor, någon gemensam politik om läxor har vänsterpartierna inte presenterat.(Svenska Dagbladet den 21 juni 2010)

Det är tydligt att ett av slagträna i valet kommer att bli skolan, som så många gånger förr. Men vad betyder det? Kommer det att gynna skolan på något positivt sätt? Nej, och åter nej, det har det aldrig gjort. Denna oenighet om något så viktigt som skolan resulterar endast i en mängd reformer som ger skolverksamheten den otrygghet och bristande kontinuitet som varit en realitet i väldigt många år. Men experter på skolans historia säger t o m att det alltid varit så, men det känns i varje fall som det blivit värre.

Det allra bästa hade varit om politikerna grävde ner stridsyxorna när det gäller skolan före valet och kom överens. Ett önsketänkande som emellertid säkert är otänkbart när partierna kan vinna fördelar på kort sikt, något långsiktigt tänkande har ju aldrig varit den svenska politikens melodi. Ej heller att vara i medborgarnas tjänst som de borde vara.

Artikeln: Klicka här!